Lurinsky

[Margareta Bergqvist]

Har någon stött på namnet Lurinsky någonstans? Namnet förekommer i ett skilsmässomål i Villtåttinge hr (D)1852 och han uppges vara lantmäteriascultant för tillfället bosatt på Mälsåker i Ytterselö (D). Hfl ger ingen upplysning, inte heller matrikel för lantmätare, kanske blev han aldrig lantmätare. Namnet är så pass ovanligt att någon kanske uppmärksammat det.

[Stefan Zylberstein]

Jag misstänker att det är en pseudonym som mannen ifråga tog sig. Roten är alltså lura tänker jag mig... Av samma sort som Lurifax.  Skall likna ett polsktklingande namn, men det är heller inget typiskt polskt namn. Om nu inte någon skrev ner namnet alldeles fel - lätt hänt.
 
Det KAN ha varit ett riktigt, taget namn - på den tiden kunde man ju i stort ta sig vilket rimligt namn som helst. Men då skulle han antagligen lämnat spår efter sig, jag menar andra än i ett skilsmässomål.
 
 
Min huvudhypotes är alltså att detta är en pseudo - och möjligen - en bedragare.
 
 
Gammal tråd, jag vet.

[Margareta Bergqvist]

Det roligaste med Anbytarforum är att det kan dyka upp svar många år efter att frågan ställts, så tack för ditt intresse och svar men... Frågan har lösts, dock inte av mig som läste dåligt i domstolsprotokollet, mannen hette Leczinsky, vilket en ättling som fortsatte min tråd fick fram.  
Vänlig hälsning Margareta

[Stefan Zylberstein]

Ah, Leczinsky låter mera äkta och polskt.  
Fast jag misstänker att även detta är en felstavning. Eller också helt enkelt ett par polska diakriter kom inte med. Leszczynski vore min gissning.
Eller Leczynski med snedstreck över L och komma under e. Uttalet? Låtsas att det är engelskt ord och avläs  Wenczinsky...  Ungefär..    
 
Så det var felstavning / felavläsning som jag hade som ett tänkbart alternativ. Tack för beskedet, Margareta. Skönt att det klarades upp. Vore helt onödigt att sätta mörka skuggor efter en hederlig människas namn och rykte.
 
Vila i frid, L.

[Elisabeth Thorsell]

Det finns en artikel i Personhistorisk Tidskrift 1929 om släkten Leczinsky, som vid det laget hade varit i Sverige i mer än 100 år. Jag har en Augusta Leczinsky, född 1820 i Österåker, D, i min databas.

[Ingela Martenius]

Det beror ju på hur man ser felstavning. Ludvig XV:s gemål, den polska prinsessan Maria Leszczynska, fick sitt namn förfranskat till Marie Leczinska. Och det var nog troligare att vi här i Sverige, i alla fall 1852, följde den franska standarden än försökte sätta oss in i hur namnet stavades på polska. Man kan även tänka sig att exil-polacker själva föredrog att följa fransk stavningsstandard eftersom den är en förenkling (alldeles tillräckligt med c och z även i den franska varianten).
 
F.ö. stavar i alla fall polska Wikipedia namnet Leszczynski (fem. Leszczynska) just så, utan snedstreck över L:et eller komma under e (andra ord stavas just med dessa finesser, så de har tillgång till de här bokstavsvarianterna). Däremot är det en accent över n:et, vilket tydligen inte klaras ut av det här programmet.
 
Ingela

[Stefan Zylberstein]

Ja, för bildade polacker var Frankrike och franska det som gällde. Jag instämmer.
Även om andra språk kunde också vara plausibla.  
 
Då har vi med gemensamma krafter analyserat oss fram till att ursprunget nästan säkert var Leszczynski - inklusive diakrit över n ja.  Kul!
 
Så de är befryndade med högadelsläkten Leszczynski som i furstinnan Maria Leszczynska?
 
Däremot sannolikt inte Leczynski  med diakriter över L, e, - och n.

[Margareta Bergqvist]

Fantastiskt med detta gensvar ang Lurinsky! Det är inte min ana, jag hittade honom i samband med ett skilsmässomål vid Villåttinge (D) häradsrätt 1854 och jag är ganska säker på att varken nämndemän eller häradsdomare kunde någon franska eller för den delen polska därav stavningen. Han var orsaken till en skilsmässa och om kvinnan ifråga skrev jag en artikel om i SSGF:s medlemstidning Anropet 2002:5 och fick genast kontakt med en ättling. Tyvärr löste det inte min underliggande fråga om en okänd far. Mannen i skilsmässomålet passade väldigt bra in men till min stora sorg (jag hade börjat tycka om honom) kom ett brev idagen några år senare som kullkastade det hela.  
Margareta

[Ingela Martenius]

Häradsdomare var bara en hederstitel för den i tjänsten äldste nämndemannen, och det är nog sant att han inte kunde franska. Domare i målet torde dock ha varit en häradshövding, dvs. en fullt utbildad jurist som troligen inte var obekant med franska. Liksom att notarien som antecknade målet också var en fullt utbildad jurist, med kunskaper om såväl franska språket som fransk historia och därför torde av ren automatik ha stavat namnet som den franska drottning han lärt sig i skolan om.
 
Det är ju inte så mycket fråga om vilka språk polacker använde utan om vilka språk vi svenskar använde om dem. Franska var vid den här tiden det språk som användes i hela Europa av överklassen (och dem som ville imitera den).
 
Marie Leczinska var polsk prinsessa - inte furstinna (en lägre titel) - eftersom hon var dotter till en kung...även om man vid franska hovet rynkade på näsan eftersom Maries far regerat en mycket kort tid.
 
Ingela

[Ulf Berggren]

Var har du fått det ifrån att häradshövdingen torde vara domare i målet?
Det är helt riktigt att häradsdomare normalt bara var en hederstitel (men det finns alltså undantag), men det var inte heller häradshövdingen som dömde utan det var ju nämnden.
 
Det närmaste häradshövdingen var att döma var att han meddelade vad lagen stadgade i målet.
Han var annars helt enkelt rättens ordförande.

[Margareta Bergqvist]

Otroligt gensvar på namnet Lurinsky efter åtta år! Att jag i mitt snabba svar skrev häradsdomare har kanske ingen betydelse i det här sammanhanget som är namnet och stavningen. Andemeningen var att i en häradsrätt på landet var säkert ingen kunnig i polska och skrev som man uppfattade namnet eller som jag i varje fall läste det. Ättlingen som tog vid i sökandet fick tips av någon med polsk bakgrund. Rättens domares och ledamöters titlar kanske ska diskuteras under annat ämne.