Hej Johanna! Jag har nu skapat en ny diskussion, något jag gjorde genom att klicka på knappen Skapa ny diskussion. Nå, här kommer mina svar. Förresten, om du kollar runt i Anbytarforum, så ser du att det diskuteras namnfrågor, frågor om källor, vikter och mått etc och det finns säkert också liknande och ibland bättre svar om släktnamn och andra namn som jag försöker ge dig här.
Du måste kolla i födelseboken för den församling/socken där August var född. Där noterades döpta och födda (även oöpta d.v.s. frikyrkliga) för Svenska Kyrkan hade folkbokföringsuppdraget av svenska staten fram till sista juni 1991. Databaser och papperna är andrahandskällor, man kan minnas fel och skriva fel på tangenterna. Originalboken finns på något av våra regionala arkiv som kallas landsarkiv, stadsarkiven i Stockholm och Malmö eller på det i Värmland som kallas Värmlandsarkiv. För att minska slitaget på originalen har dessa filmats. De filmades först under 1950- och 1960-talen som rullfilm. Men rullarna slets sönder och då bestämde man sig för att filma av rullfilmernas arkivexemplar. Resultatet av detta blev mikrokorten som också kallas mikrofische(-kort). Rullfilmerna finns fortfarande på länsbiblioteken och på bibliotek, men mikrokort är enklare att använda. Men båda slagen kräver särskilda läsare som förstorar upp de små filmade dokumenten. Tusentals sidor finns på vare rullfilm och kanske 50-100 sidor på ett mikrokort. Idag har vi kommit dit att det med skanners hjälp finns digitaliserade, skannade bilder av kyrkböckernas original genom det lilla företaget Digiscan. Deras bilder är bäst. Det privata företaget Genline har däremot skannat rullfilmerna och SVAR håller också på och skannar kyrkböcker genom filmerna. För att ta del av skannade dokument kräver Genline och SVAR abbonemang. Men på många bibliotek, inte alla, har man på publika datorer abbonemang på SVAR:s och Genlines tjänster. Fråga!
Tyvärr var det många gånger si och så med kvaliteten och filmerna är dessutom också svartvita. Digiscan har använt sig av originalen och skannat dessa mot en färgskanner och skillnaden är tydligen stor. På deras hemsida kan man se vad de har och beställa de volymer man vill ha. Tyvärr kan man bara köpa från dem. Men om man kört fast på grund av dålig läsbarhet på mikrokort eller inskannade elektroniska dokument så är det förstås fantastiskt att komma ur problemet. Jag såg en demonstration i deras monter på årets släktforskardagar i Stockholm. En brasklapp: jag har själv ännu inte beställt något från dem, men kommer nog att göra det, när jag kollat i böckerna mina favoritförsamlingar vilka de besvärliga böckerna är.
Namnlagen 1901 kom till p.g.a att en svindlare strax innan hade uppträtt som greve eller baron. Problem måste ha funnits innan, men detta var nog droppen som fick bägaren att rinna över, så att herrarna i den svenska riksdagen fick nog.
Före 1901 års namnlag var det i stort sett fritt att antaga namn. Men någon myndighetsperson, vanligen socknens eller församlingens präst, måste först godkänna namnet. Det var vanligt att obesläktade människor i samma trakt antog samma släktnamn. Namn som Beijbom, Bergström etc antogs av olika personer. Redan under 1800-talet, i en del trakter tidigare och i andra ställen senare, valde en del familjer att barnen ärvde faderns soldatnamn. Före 1800-talet vara det bara soldaten som hade soldatrotens namn och när tjänsten var över var han återigen Andersson eller Johansson eller vad han nu kallades i kyrkböckerna. Men under 1800-talet börjar det förändras, en del soldater behåller sina namn sedan de avskedades. En gång var vi son eller dotter till exempel till en Johan och då kallades vi för det. Tittar man noga så är dessa farsnamn, patronymikon alltid isärskrivna före 1800-talet. Johans dotter, Johans son. Under 1800-talet blir det inte längre så noga hos alla präster att isärskriva dessa namn. Av praktiska skäl brukar släktforskare i regel ihopskriva Johan och son eller dotter.
Det jag har sett är att i de stora slättbygderna börjar man generellt sett tidigare att anta pappans patronymikon som sitt efternamn, det blir släktnamn. Först i slutet av 1800-talet blir det vanligt att patronymikon och f.d. soldatnamn blir släktnamn i norra Värmland och Västerdalarna. Jag tror att frånvaron av herrskapsfolk här uppe och allmän konservatism har nog bidragit till fördröjningen. Även namn med topografiska namn, t.ex. antogs (och antas fortfarande?) ofta för att förleden ska påminna om ursprungsbyn för den utflyttade eller byn, gården där man bor. Näslund kan t.ex. påminna om byn Tallnäs.
I Malung där jag bor är det en del som inte har släktnamn, d.v.s. de har patronymikon, även på -dotter. Du kan konstatera det t.ex. i Leif Mörkfors bok Sigfridsfolket i Norra Mon. Men de eller deras föräldrar är alltså idag tvungna att ansöka om att bli kallades son eller dotter till, något som deras förfäder automatiskt alltså benämndes som.
Skriften Släkt och Hävd 1992.2 går alltid att låna via fjärrlån ifall ditt hemmabibliotek inte har den. Antikvariat kan ha den. Eller fråga utgivaren, Genealogiska Föreningen i Sthlm. De är medlemsförening i Sveriges Släktforskarförbund som ger ut den här sajten Rötter. Titta under länken medlemsföreningar på Rötters huvudsida.
mvh Björn
P.S. Johannas fråga finns f. n. under Smedsläker:Landgren. Kan anbytarvärden tänka sig att flytta den hit, eftersom den skulle passa bättre här? D.S.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy