Om du menar skillnaden i stavning 'K-' och 'C-' e.dyl. så var det mycket vanligt att man inte gjorde skillnad på dem. Det förekom båda stavningarna i samma mening ibland!
Att byta från t.ex. Nilsson till Casström kunde också förekomma -och just det exemplet har förekommit- och det berodde ofta på att man blev lite 'finare': bättre jobb eller mer pengar än de flesta i omgivningen. (Detta fenomen förekommer ju fortfarande, även om det är mer byråkrati inblandat nuförtiden: Om man har kommit upp sig -eller vill komma upp sig- så byter man efternamn. Tyvärr -och fullständigt ologiskt- är det ju så att en person med ett annorlunda -men svenskt! eller välkänt utländskt- efternamn som regel har lättare att få jobb.)
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy