Från
Staffan Fachts hemsida. För ättlingarna i släkten/släkterna
Facht se :
http://www.facht.se/genealogi/p1b0af533.html 1
Hans Facht Far:
71
Facht ((UNKNOWN) - )
Född:
(UNKNOWN)
Bosatt:
Buters gård, Västkinde (Väskinde) (I)
Bosatt:
Länna, Othem (I)
Död:
1695
Familj med 2
Margareta Henriksdotter Strithorst Barn:
3
Sofia Margareta Facht (1674 - 1719)
4
Johan Facht (1676 - 1729)
5
Cornelius Facht (1676 - 1717)
6
Mårten Facht (1677 - 1730)
7
Maria Facht (1680 - 1762)
Noteringar
Stamfadern för den släkt, som fortlevde på Gotland, var
Hans Facht, med stor sannolikhet broder till Wilhelm Facht senior.
Bodde på Buters gård i Västkinde(Väskinde) socken, sedermera vid Länna i Othem och dog före 1695.
Källa:
http://www.facht.se/genealogi/p3704bcf0.html Bilder på Buters i Väskinde:
https://www.google.se/search?q=Buters+V%C3%A4skinde&sa=N&tbm=isch&tbo=u&source=u niv&ei=3zN4U4i_F8a8PdjTgcAG&ved=0CEgQsAQ4FA&biw=1600&bih=760 Om Om Agronom Johan Fachts 80 år, född 11 juli 1863 där anorna nämns.
--------------
69
Wilhelm Facht Far:
71
Facht ((UNKNOWN) - )
Född:
(UNKNOWN)
Död:
1697 1)
Familj med 70
Maria Rochet (1642 - ) (Far: 287 Peter Rochet)
Vigsel:
Barn:
120
Petter Wilhelm Facht (1673 - )
121
Maria Facht (1680 - )
122
Carl Facht (1683 - )
123
Petter Facht (1687 - )
Noteringar
Wilhelm Facht levde på Gotland under 1600-talets sista hälft och var 1680
arrendator av Lummelunds bruk. Han dog 1697.
Wilhelm Facht var gift med
Maria Rochet, f. 1642, vars fader var bruksförvaltare på Forsmarks bruk i Upland.
Denna Maria Rochet och hennes syster övergingo här till Lutherska läran.
1690 skänkte Wilhelm Facht och hans hustru predikstolen till Västkinde kyrka,
men efter mannens död synes hustrun, som då bodde i Visby, kommit i knappa
omständigheter. Detta par hade flera barn
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Utdrag från sidorna 31-37 ur:
Jernkontorets Berghistoriska Skriftserie N:r 8
LUMMELUNDS BRUK
Anteckningar om de gotländska järnbruken
utgivna med bidrag från Prytziska fonden
av
Erik B. Lundberg
Stockholm 1939
Sidan 31:
JÄRNVERKEN ISTÅNDSÄTTAS AV HOLLÄNDAREN MATTIAS TRIP OCH
ARRENDERAS AV VILHELM FACHT (1671-84)
Mattias Trip var en holländare, vilken vid slutet av år 1670 kommit till Sverige(1)
Han slog sig ned i Stockholm, sökte burskap och blev borgare den 30 aug.
påföljande år. Strax härefter säger han sig ha beslutat att upptaga ett
ödeliggande bruk på Gotland, Lummelunds bruk benämnt. För att förverkliga
denna plan ingick han den 3 dec. en överenskommelse med Vilhelm Facht, en
man, vars sysselsättning vid sagda tidpukt man ej vet någonting om. Den torde
ha gått ut på det, att Facht skulle förestå uppbyggnadsarbetet, sedan väl bruket
lämnats på arrende av Brita Neuman och när tillverkningen kommit igång
leverera allt järn till Trip för försäljning. Kontraktet gällde till år 1677. Någon gång
under året 1672, troligen i början, flyttade Facht över med hela sin familj till
Gotland och bosatte sig i Lummelunda.(2) Han var gift med Maria Rochet,
dotter till den inom bergsmanskretsar välkände Peter Rochet, som tillsammans
med Gerard de Besche under många år innehaft Forsmarks bruk.(3) Både
svärfadern och en svåger, Jakob Rochet, under en tid bruksskrivare, slogo sig
ned vid Lummelunds bruk.
Vid den tid då Facht tog bruket på arrende voro enligt kyrkoräkenskaperna(4)
endast 11 personer anställda vid Lummelunda: Lars Bengtson, Mattias Mjölnare,
Mats Sågare, Mikel Finne, Nils Finne, Clas Kolare, Johan Galoon, Anders
Olofsson, Christian Valkare, Peder Kopparslagare och Jörgen Julmakare. Under
1672 utökades denna arbetsstyrka till att omfatta 26 personer för att året därpå
räkna 48. Med denna stora arbetsstyrka lyckades Facht rätt snart iståndsätta
verken och få dem igång. Malmen torde fortfarande ha hämtats från Utö; möjligen
fick han en kort tid även malm ifrån Roslagen, närmare bestämt från Vigelsbo och
Vahlgrunds gruvor. Bergskollegiets protokoll från denna tid röja nämligen, att
Peter Rochet någon gång på 1650-talet upptagit Vigelsbo
(1) Ibidem, skrivelser till Jöran Gyllenstierna 1675, s. 961.
(2) Den 3 sept. 1672 står i tullräkenskaperna för norderport (KA) : Welam
Facht på Lummelund 1/2 tunna strömming, 1 ltt. torra gäddor. Tyder på
att F. då var bofast vid L.
(3) P. Rochet ang. ref. till E.W. Dahlgren, a.a. Han dog 1673 och begrovs
i Lummelunda.
(4) LAV Kyrkoräkenskaper för Lummelunda 1621-89.
==================================================================
Sidan 32:
gruva, där han låtit bryta malm ända till Forsmarks bruk gick ifrån honom. 1673 är
emellertid brytningen åter igång, men stoppas plötsligt av bergmästaren Clas
Depken på grund av, som det vill synas, oklara äganderättsförhållanden. I ett
brev till kollegiet(1) för Facht svärfaderns talan emot Depken, vars handlingsätt
på Facht verkar fullständigt oförklarligt. Han påpekade, att om förbudet på
malmbrytningen inte upphävdes skulle det bliva våre bruk till största skada och
avsaknad. Att med våre bruk avses järnbruken på Gotland faller av sig själv.
Hur processen om dessa gruvor i Roslagen förlöpte, har tyvärr inte utforskats;
men säkert är att till Gotland skeppades hädanefter enbart Utömalm.
1674 hade Facht ett ansenligt lager stångjärn liggande vid Lummelunda. Men
innan han lät utskeppa en enda stång, försökte han förmå generalguvernör Kurck
till vissa eftergifter, vilka dels skulle underlätta exporten dels befordra brukens
vidare uppblomstring. Sålunda önskade han erlägga de till kronan utgående
avgifterna för stora och lilla tullen, hammarskatten och tiondejärnet,
undantagandes stadens tolag- och vägarepenningar, i ett för allt med 3000 dr.
kmt. de första två åren och därefter från 1676-1682 med en årlig summa av 5000
dr. kmt. För det andra anhöll
(1) RA Bergskoll. Brev och suppl. 1673, s. 137
==================================================================
Sidan 33:
han om tillstånd, att få utföra stångjärnet över Bredsund, där han med stora
omkostnader låtit anlägga en hamn (fig. 6) ; vägarepenningarna skulle
oförminskade utgå till Visby. Som en tredje begäran framställde han, att till
bruksfolkets underhåll få tillhandla sig vissa räntepersedlar liksom det medgivits
honom under Momma-Renstiernas arrendetid. Det var frågan om råg, korn, havre,
fläsk, smör, lamm, gryn, hö och talg. Dessa varor skulle betalas efter
kronovärdering med 12 % vinst(1)
Av dessa punkter vunno endast de två senare Kurcks bifall.
Den 14 juli samma år avgick skeppet Den Lilla Silverkronan från Visby med en
första last av ett parti om 5065 stänger järn och 807 knippor knipjärn(2)
tillsammans vägande 803 skeppund 13 lispund 10 marker. Lasten var destinerad
till Amsterdam och tullpengarna, som belöpte sig till över 1000 dr. smt., erlades
av Mattias Trip.(3) Det var första gången gotländskt järn fann avsättning
på holländsk mark.
Nu följde skeppslast på skeppslast med järn till Amsterdam för Trips räkning.(4)
Den 9 juni 1675 hade en hamburgerskeppare allt som allt överskeppat 762
skeppund 6 1/2 lispund stångjärn; det var betydande jämkvantiteter i förhållande
till vad som förut exporterats.
Vid denna tid inträffade ett litet intermezzo, som i hög grad förskräckte såväl
Trip som Vilhelm Facht. Det var nämligen så, att Sverige råkat i krigiska
förvecklingar med Generalstaterna av de Förenade Nederländerna, vilket
medförde, att man helt enkelt lade beslag på ägodelar tillhörande i Sverige
bosatta holländare. Fachts förbindelser med Trip och de stora järnexporterna på
Amsterdam, ställde honom i en mycket misstänkt dager hos myndigheterna och
han anmodades att omedelbart insända sina skrifter och journaler till Visby
rådstuga där de förseglades. Facht betonade inför guvernören Gyllenstierna, att
han var en infödd svensk man, som
(1) Fachts önskernål framgå av flera skrivelser i generaIguvernörens arkiv i
RA. Inkomna brev 1674 s. 492, 1675 s. 961, 1676 s. 303.
(2) Enl. Rinmans Bergverkslexikon är knipjärn fint stångjärn som smides under
kniphamrar, samt bindes och försäljes uti knippor.
(3) Uppgifterna hämtade ur utgående journaler för sjötullen 1674 och 75 i KA.
Särskilt hopbuntade räkenskaper i varje volym.
(4) 1675 lät Trip tillsammans med David von Earle inköpa ett skepp, Hieronimus,
av Momma-Renstierna, byggt på dennes varv vid Slite.
==================================================================
Sidan 34:
slutit kontrakt med en annan svensk borgare vid namn Mattias Trip, att ingen
holländsk inföding var i hans tjänst och att Trips fullmäktige vid bruket hette
Lorentz Dahlman och var svensk infödd. Han bedyrade även att han under sin
arrendetid varken korresponderat eller drivit handel med någon holländare. Trip
framhöll sitt svenska burskap och brukets oberoende av holländskt inflytande,
underhållet som det var enbart av hansmedel.(1) Myndigheterna kommo också
snart underfund med sitt missförstånd och det beslagtagna godset återlämnades.
Sedan 1673 hade den gotländska allmogen haft att kämpa mot mycket svåra
ekonomiska bekymmer, en följd av den kris, som skakade landet i dess helhet.
De följande åren tedde sig knappast ljusare; vår utrikespolitik ledde inte enbart
tillovannämnda krig med Nederländerna utan framkallade även krigsförklaringar
mot såväl den tyske kurfursten som från Danmarks konung. Ehuru kriget till en
början huvudsakligen rörde sig på tysk mark, voro dock återverkningarna tydligt
märkbara i hemlandet och därvid inte minst i det ekonomiska livet. Den dyrtid,
som följde blev synnerligen oför- månlig för den gotländske bruksförvaltaren,
som hade att förse sitt bruksfolk med varjehanda livsmedel. Det var nu inte lika
lätt att få tillhandla sig räntepersedlar som förut. Facht anhöll därför hos
Gyllenstierna (gen.guvernör 1674-81), att få uppköpa 600 tunnor skattekom på
Öland efter vanliga förmåner. Guvernören biföll detta endast på de villkor, att
kornet betaldes med 15 dr. kmt. per tunna och att det avhämtades på Fachts egen
bekostnad. Detta blev mycket kostsamt för bruksförvaltaren, särskilt som
bruksfolket enligt kontrakt ej voro skyldiga att erlägga mer än 10 dr. kmt. per
tunna malt, råg eller korn.
Vid början av år 1676 pressades Facht ganska svårt i ekonomiskt avseende.
Hauptmannen Johan Malmenius, sedermera adlad till Cedercrantz och utnämnd
till ståthållare över Gotland och Öland, påpekade för Gyllenstierna det orimliga i
att de Neumanska bruken intill år 1669 icke lämnat kungl. maj:t ett enda öre, trots
att donationerna på gårdar och hö belöpte sig till ett sammanlagt värde av inemot
7 a 8000 dr. smt. Han ansåg därför att inte den minsta lättnad borde lämnas i
fråga om hammarskattens och tiondejärnets erläggande som Facht försökt få till
stånd. Ej heller borde någon lindring komma ifråga med avseende på lagmans-
och häradshövdingpenningarna, vilka Facht vägrat erlägga, ej blott för sig själv
och folket som hammarsmeder, masmästare, smältare, kolare o.s.v. utan ock
sågare, mjölnare, valkare, trädgårdsmästare och andra hantverkare, som vid
bruket bo - - -. Det hjälpte härvidlag inte att förete den resolution, som
(1) Generalguv :s arkiv, ink. brev 1675 från Trip och Facht.
==================================================================
Sidan 35:
bergskollegiet avgivit 1671, att så framt bruksfolket inga hemman besitta, utan
allenast bo i backestugor, varunder inga ägor undantagandes några kåltäppor
eller slikt beläget är vore det skäligt att de gingo fria från nämnda utgifter.
Förutom dessa utskylder hade bergskollegiet ålagt bruksförvaltaren att erlägga
300 dr. smt. till det av konungen upprättade bergsregementet. Facht försökte
draga sig undan det mesta genom att skylla på de väldiga omkostnader, som
bruken dagligen tarvade liksom hamnen vid Bredsund, där han måst av nyo med
stora bålverk låta en hamn förfärdiga, vilken av storm och oväder är kullkastat
och ruinerat. Sådan var nu ställningen för Facht, då Gotland i april nämnda året
1676 erövrades av danskarna och underställdes Nils Juel i hans egenskap av
generalguvernör.
Malmtillförseln stoppades och man lade t.o.m. beslag på en strax före
kapitulationen ankommen malmskuta. Vad som i Lummelunda låg i förråd
belöpte sig endast tillomkring 700 skeppund (105 ton) och det var väl ungefär vad
som kunde behövas för det gotländska landets eget behov för den kommande
tiden.
Under de tre år som danskarna höllo Gotland besatt lågo järnbruken mestadels
stilla, enligt vad Facht själv relaterat å flera håll. När så fredsslutet kom och ön
utrymdes av de danska trupperna i sept. 1679, var Facht en av de första
supplikanterna, som uppvaktade generalguvernör Gyllenstierna med ett flertal
skrivelser. Av dessa får man veta, att han av Nils Juel lyckats utverka arrende å
klosterladugården i Roma i öns mittland, för en årlig summa av 900 dr. smt. med
uppsägningstid Philippi-Jakobi dag 1680. Likaså att bergfrälset i förstone icke
indragits; men när danskarna fingo kännedom om, att Gotland skulle återgå till
Sverige pressade de skyndsamt ut två års skatt för de donerade gårdarna. Nu
önskade Facht dels att klosterarrendet skulle få gälla till utsatt tid, dels att
bergfrälset och skattehöet åter skulle beviljas och slutligen att till bruksfolkets
==================================================================
Sidan 36:
underhåll få upphandla 300 st. unga skattelamm, 200 lispund smör, skattevägt
och efter kronovärdering med 12 % förhöjning.
Hur generalguvernörens svar lydde vet man tyvärr inte, men det vill synas som
om ladugårdsarrendet beviljades; men med bergsfrälses frihet var det
oåterkalleligen slut.
1681 utnämndes Johan Olivekrantz till generalguvernör, kanske den dugligaste
Kristina haft. Han inpräntade för Cedercrantz, ståthållare över Gotland och Öland
sedan 1678, att ang. Facht, så borde han tvingas efterkomma vad som av
honom fordras. Han kunde ej heller i fortsättningen tänka på att åberopa något
kungl. brev.
Vid bruken företogos nödiga reparationer och järntillverkningen kom åter igång.
Huruvida Trip ännu vid denna tid svarade för det ekonomiska underhållet mot
monopol på järnexporten ha de arkivaliska källorna icke meddelat. Det förefaller
dock som om Trip dragit sig tillbaka.
Märklig är den anmälan mot järnbruken, som borgerskapet i Visby gjorde till
Olivekrantz 1684(1) För det första frarnhöllo de som en direkt följd av den stora
penningbristen å landet, att Facht borde tillhållas att avlöna sitt folk med pengar
och kontant betala uppköpta materialier och inte med varor; för det andra att
staden och landet först och främst måtte försörjas med stångjärn innan
utskeppning blev tillåten. De påstodo att det var en kännbar brist på järn, då
Facht lät exportera det mesta. Detta visar i alla fall, att bruken inte voro för det
gotländska Iandet fullständigt onödiga anläggningar, som inbyggarna förfäktade
de närmaste decennierna efter deras tillkomst.
Det är ytterst sällan som man får någon vink om det dagliga livet vid bruken;
1680-talets första år ge oss emellertid en del små episoder som kunna vara
värda att skildras. Det är domböckerna(2) som skvallra om missämja och
slagsmål, stundom av betydande omfattning.
Det är ju ingalunda ägnat att förvåna att så stundom blev fallet; den
arbetsstyrka, som var hopträngd där nere vid stranden måste betecknas som i
hög grad heterogen, sammansatt som den var både av svenskar och gutar och
vallonättlingar.(3) Den fjärde pingstdagen 1683 utspelades sålunda en
fruktansvärd kalabalik bland det av öl berusade bruksfolket. Detta uppträde står
dock tillbaka för vad som utspelades något år senare. Grälet började som vanligt
mellan smedemas eller arbetarnas äkta rnakor för att övergå till mera våldsamma
handlingar mellan männen. Man stack
(1) RA gen.-guv:s arkiv, inkomna brev 1684 s. 681.
(2) LAV Norra domsagans domböcker 1683-85.
(3) Vid bruket förekommande vallonnamn: Bruun(?), Galon, Garney, Giliam,
Hybyn, de Klou, Martin, Mineur och Rubin.
==================================================================
Sidan 37:
varandra med knivar, sköt kulor genom armar och ben, ja, en mjölnarson fick
t.o.m. en gaffel instucken i sin axel. Påföljden blev i allmänhet dryga böter.
Det avbräck, som kriget vållade Facht, blev allt svårare att kompensera.
Affärerna blevo för honom allt trassligare och trassligare, så att en finansiell
tragedi när som helst kunde tänkas vara förhanden; då räddades bruken för andra
gången från ödeläggelse i det att den ekonomiska ledningen gled över i händerna
på Gotlands allra största affärsman, rådmannen Holger Jönsson i Visby.
==================================================================
Källor
1) Gotländsk Släktbok, 182
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy