Hej Margaretha
Fram till mitten-slutet av 1800-talet användes s.k. patronymikon bland de allra flesta svenskar. Detta fungerade så att Svens Perssons söner fick efternamnet Svensson och hans döttrar fick efternamnet Svensdotter osv. Detta namnskick innebar ju att olika generationer i samma familj hade olika efternamn. Hustrun tog inte heller mannens efternamn . Det är egentligen fel att kalla dessa patronymika för efternamn, de var ett tillnamn som talade om vems barn man var.
I slutet av 1800-talet började även bönder använda sig av familjenamn, alltså namn som ärvdes från far till barn och som kvinnan bytte till när hon gifte sig. Det fanns inga lagar som styrde bruket av familjenamn, utom när det gällde adliga namn. (den första svenska namnlagen kom 1901). Detta betydde att det var fritt att ta sig i stort sett vilket efternamn man ville.
När det gäller mitt efternamn, Hedberg, så togs det av min farfars far och hans bröder. De tog dock inte namnet samtidigt, utan en efter en i samband med att de flyttade från gården i Höja (L) till olika städer.
Det är väl troligt att din farfar har gjort något liknande och bytt till ett familjenamn han tyckte lät bra
Hoppas du fått svar på dina frågor
Hälsningar Neta Hedberg