Tillnamnet Odenkarl

[Anders Ryberg]

Vad betydde detta tillnamn? Kaj Janzon skriver på annat plats om en Mats Odenkarl som var häradshövding i Lysing på 1400-talet. Samtidigt så skriver Dick Harrison (Sveriges historia Medeltiden, s 118) om en Ragvald Odinskarl som förekom i Stockholms tänkeböcker 1484-85, och som begått kyrkstölder och dessutom i sju år tjänat Oden.
Då jag antar att det INTE var möjligt för asadyrkare att inneha offentliga ämbeten på 1400-talet så undrar jag om någon har en teori om varför Mats och ragvald fick i princip samma tillnamn?

[Anders Berg]

Finns samband med personnamnet Odinkar?
 
Från Nordisk Familjebok, Uggleupplagan (på projekt Runeberg):
 
Odinkar Hvide, dansk storman, förkunnade under Harald
Blåtands regering (senare hälften af 900-talet)
kristendomen, först i det då danska Skåne, senare i
Sverige. - Hans frände O d i n k a r d. y., d. 1043,
son till jarl Toke i Vendsyssel, sändes i sin
ungdom till Bremen och döptes af ärkebiskop Adaldag,
undervisades sedan af 0. d. ä. och vigdes omkr. 1000
till biskop i Ribe; hela Jylland lydde under honom.
E. Ebg.

[Olle Elm]

(Källa: Nordiskt runnamnslexikon)
Vänligen,
Olle

[Anders Ryberg]

Intressant.
Oden skall ju ha hetat Wodan i någon sydligare variant.
Om Odenkarl är ett personnamn så reser detta en annan fråga, varför har Mats dubbla förnamn i en tid då ingen annan har det?

[Bo Olsson]

Gudanamnet Oden betyder ju också den rasande eller den extatiskt rasande som Åke Hultkrantz skriver i Vem är vem i nordisk mytologi
 
Bo Olsson

[Olle Elm]

Anders,
Kan det vara så att personnamnet Odenkarl här blivit ett binamn? Har åtminstone sett personnamnet Palne - vad jag tror - på det sättet - 1500-tal. Skall se om det finns något om detta i Mod?er vid tillfälle.
Vänligen,
Olle

[Kaj Janzon]

Bo är inne på rätt spår här. John Kousgård S?rensen argumenterar i Namn och Bygd 1974 just för att det inte är gudanamnet Oden det är frågan om i namnet Odenkarl, utan själva grundordet som betyder ”afsindig, rasende, heftig, voldsom” [NoB 1974 s 113]. Kousgård S?rensen drar slutsatsen att namnet Odenkarl  alltså bör tolkas ungefär som ”har let ved, har tilb?jelighed for raseri, galskap” [s 116]. När det gäller Mats är alltså Odenkarl sannolikt ett exempel på en vanlig typ av medeltida binamn som anger en personlig egenskap hos bäraren.
 
När det gäller Ragvald Odenskarl är det en annan sak . Han erkände  27/10 1484 inför Stockholms rådstugurätt att han tillsammans med Johan Land stulit från Skepptuna (två gånger) Markims, Orkesta och Vallentuna kyrkor samt dessutom att han sju år tjänat Oden. Här är det givetvis gudanamnet som utgör  binamnets förled och det är också därför vi har en genitivändelse som hakats på förleden. Ragvald var Odens karl, en man som tillhörde asaguden. Det råder ingen tvekan om att Ragvald blev dömd från livet även om det inte anges i tänkeboken. Hans medbrottsling Johan Land försökte för övrigt klara sin hals genom att be om att få bli bödel [StTb 1484-85 s 67, 79, 81].

[Björn Sonesson]

Folk kunde visst ha dubbla namn. Mats är kristningsnamnet medan det andra namnet erhölls vid födelsen efter troligen gammal nordisk sedvänja. Jag tycker inte är termen binamn är lämplig för att förklara denna sedvänja. Mest berömt i Sverige är kung Olof Skötkonungs son kung Anund Jakob. Jakob erhöll han som namn vid sitt dop. Anund var det hedniska som han fick efter hävdvunnen sed.
 
Källorna berättar för oss att Ragvald Odenskarl är däremot en helt annan sak, för där är Karl förstås epitet till Oden som Kaj också så noga förklarar.
 
Sjaellandsläkten Unkersönerna ahr förmodligen koppling till Hvideslöäkten som också den kom från Sjaelland. Under 1000- och 1100-talen var det bl a en hednsik storman och två biskopar emd namnet Odinkar. Längre fram udner 1300-talet så ändras det til Unker, om det är en försköning elelr bara en rent språklig förändring vet jag inte. En släkttavla av denna släkt från i Dam(m) nya bok om Hvide -släkten.
 
mvh Björn
 
(Meddelandet ändrat av Sone 2014-09-23 12:43)
 
(Meddelandet ändrat av Sone 2014-09-23 12:47)