Stjärnkors

[Leif Tennare]

Erik Anthoni skriver följande i ingressen i ÄSF till släkten Stjärnkors ättartavla:  ”Talrika frälsemän, särskilt från Åbo skärgård, förde stjärnkorsvapnet utan att släktskap med riksrådsätten kan påvisas, bland annat en släkt, som 1427 försålde Sjusholm i Töfsala sn till Nils Olofsson . och från vilken bröderna riksråden riddarna Ivar och Erik Fleming . döda 1548, härstammade på mödernet ” [ÄSF I:200].
 
I hans bok finner man fem år senare följande om denna försäljning:  ”Siusholm. FMU 185. 1427. Ragv. Ragvaldsson säljer S t, Nils Olofsson t. Särkilax” [Anthoni (1970): 344]. Det handlade alltså om Ragvald Ragvaldsson (stjärnkors) släkt.  Då bröderna Fleming på mödernet härstammade från denne Ragvald, så kan man förutsätta att hans far, Ragvald, var en betydande frälseman. Mest närliggande förefaller Ragvald av Rusko vara, med tanke på namngivningen, varför jag i mitt hypotesbygge t.v. utgår från detta.
 
År  1384 säljer Ragvald av Rusko tillsammans med sin bror J(öns?) av Rusko, till biskopen (Johannes III Westfal ) deras  arv i  Heinis i Rimito, efter systersonen Eskil.  Redan året därpå köper Ragvald,  J. Björnsson m.fl.  H.  - sannolikt av den nytillträdde biskopen Bero Balk  -  vilka  direkt säljer till Jöns Pedersson, kaniken  i  Sagu, vilken samma år säljer vidare till Jeppe Abrahamsson (Djäkn) [Anthoni (1970): 341; FMU 938]. En rimlig tolkning är att det egentligen handlade om en  direkt affär mellan biskopen och  Jeppe Djäkn, men med 'bulvaner', med bördsrätt.  Ett visst stöd för detta utgör det  faktum att  den nye biskopens  första kända biskopliga värv, var då han på hösten 1386 ansökte hos kung Albrekt att erhålla hövdingen på Åbo slott, Jeppe Djäkn som lagman efter den nyligen avlidne Bo Jonsson.  
 
Kaniken Jöns Pedersson, var alltså förmodligen densamme som Ragvalds av Rusko bror.  Stämmer detta, så var Ragvalds patronymikon Pedersson.  Denne Ragvald Pedersson (stjärnkors)  torde vara född  omkring  1355 - ungefär samtidigt som Olof Petersson (stjärnkors), släkten Stjärnkors anfader enl. Anthoni.  Jag är därmed beredd att postulera att Ragvald Pedersson av Rusko och Olof Petersson (stjärnkors) var bröder. Försäljningen av Siusholm (se ovan) skedde alltså mellan två kusiner - Ragvald Ragvaldsson (stjärnkors) och Nils Olofsson (stjärnkors) till Särkilax, vilket är ett starkt indicium för hypotesens hållbarhet.
 
Ytterligare stöd fås av ägarlängden för Gammelgård i Lampis, om vilken Anthoni skriver: ” Gammelgård är vid sitt första omnämnande och även senare splittrat på olika ägare, utan att vi kunna konstatera ett släktsammanhang dem emellan. Tidigast, 1466, nämnes häradshövdingen i Raseborgs östra härad Björn Ragvaldson (stjärnkors) som företrädare för intressenterna i Gammelgård. »Björn» namnes ännu 1472 i sådant sammanhang. Då hans maka var från Sverige, måste han ha blivit delägare i Gammelgård  genom sin far Ragvald Ragvaldsson eller sin okända mor. Genom Björns dotter fick Lepasätten andelar i godset. - I början av 1500-talet finna vi som främste företrädare för Gammelgård häradshövdingen i Hattula härad Bengt Nilsson (Hagasläkt). Denne synes ha fått del i Gammelgård genom sin maka Margareta Jönsdotter (Skytte), som i morgongåva av sin tidigare man Måns Henriksson (Tavast) fått en andel i godset. ” [Anthoni (1970): 149].
 
Utgående från min hypotes, var Bengt Nilsson själv möjlig arvtagare till en del av Gammelgård - hans farmor,  Birgitta Nilsdotter (stjärnkors), var då en syssling till Björn Ragvaldsson. Äktenskapet mellan Måns Henrikssons änka, och Bengt Nilsson får därmed en strategisk dimension - konsolidering av jordinnehav.

[Leif Tennare]

Glömde notera att Bengt Nilsson - utgående från Anthonis släkttavlor - skulle varit en yngre släkting till sin hustrus förste make, Måns Henriksson (Tavast). Deras gemensamme ana var Nils Olofsson (Tavast), Måns ff, och Bengts fm ff. Äktenskapshinder beroende på affinitet skulle då föreligga, men någon ansökan om dispens är inte känd. Detta tyder på att Anthonis antagande, att Måns far, Henrik Tavast, var son till Nils Olofsson möjligen var fel. Hans postulat bygger på att Henrik  uppträder som godeman för Nils Olofssons döttrar Elin och Karin jämte Jöns Tavast. Anthoni drar av detta slutsatsen att Henrik var deras bror (halvbror?).[Anthoni(1970):175,not6]
 
Däremot erhöll Måns Henriksson dispens av Påven för sitt äktenskap med Margareta Jönsdotter, 1489 (n 304). De var relaterade till 3:e och 4:e graden avseende blodsband.
 
(Meddelandet ändrat av ten 2014-09-12 16:51)

[Leif Tennare]

Släkten Stjärnkors i Finland har hävdats vara av rent finskt  ursprung, och härstamma från en Mielevalta i Särkilax känd 1374 [ÄSF I:2, s 200]. Denne skulle enl. Anthoni möjligen kunna vara en ättling till den Mielivaldus de Tavastiae som uppträder som sigillvittne 1332 [Anthoni(1970):77].
 
Under rubriken Riddare Anders (ström) ättlingar har jag som en arbetshypotes postulerat att släkten Stjärnkors i stället härstammar från en Johan Pedersson (stjärnkors?), prefectus in Kustö 1356 [FMU 659], vilken skulle vara farfar till Olof Pedersson (stjärnkors) i Särkilax.
 
Antagandet att släkten skulle härstamma från Mielivalta tycks huvudsakligen baseras på att Olof Pedersson innehar Särkilax år 1410, 36 år efter det Mielevalta omnämnes där.
 
I det här fallet, som ofta, tror jag att slutsatsen är fel, men ligger mycket nära sanningen… Min alternativa slutsats är, att Olof Pederssons postulerade far, Peder Jönsson, var gift med en dotter till Mielevalta, d.v.s att släkten på mödernet härstammade från den rent finska släkten, men på fädernet sannolikt kom från Sverige.

[Leif Tennare]

Sedan jag skrev föregående inlägg, så har jag modifierat mitt huvudscenario något, avseende släkten Stjärnkors anor.  Jag utgår nu hypotetiskt ifrån att Olof Petersson (Stjärnkors) var sonson till Johan Pedersson, Prefectus i Kustö 1356, och att hans fiktive far, Peder Jönsson, var gift med en dotter till Mielevalta de Särkilax.
   
Baserat på relativt starka indicier har jag - mer konkret - lyckats identifiera ytterligare två barn till Olof Petersson, vilka inte finns med i ÄSF - Jöns och Kristin. Jöns torde vara densamme som 'frälsemannen Jöns Olofsson till Kurala', gift med Elin Andersdotter (Lindelöf) [Ramsay:264], och Kristin vara densamma som 'hustru Kristin, Gunnar Trolles änka' [FMU 2222], då Gunnar Trolle var Jöns Olofssons ”måg” [FMU 1475], d.v.s. svåger i detta fall.
 
År 1416 säljer Jöns Olofsson till sin systers, Kristin Olofsdotters  make, Gunnar Trolle, all den jord i Kurala i S:t Karins socken som han ärvt av sin far, utom en äng, benämd Tunnbindarängen [FMU 1475]. Denna äng kommer visa sig vara en viktig pusselbit i indiciekedjan.
 
År 1433 säljer G. Trolle till ”Nils Olofsson t. Särkilax sitt i K, som var Olofs, min sväras säteg. O. mäster Konrads del [Anthoni (1970):329]. Mäster Konrad var Konrad Henriksson, son till Cecilia Andersdotter (Lindelöf), syster till Elin Andersdotter, Jöns Olofssons svärmor. Trots detta mycket lovande indicium för hypotesen,  att Jöns Olofsson var en bror till Nils Olofsson (Stjärnkors ), så har jag tvekat att föra in detta i släktträdet, då inget tycks vara känt om något Olof Peterssons jordinnehav i Kurala, än mindre en sätesgård. Tills nu.
 
År 1434 dyker sannolikt Jöns Olofssons äng upp i en urkund igen, en urkund vilken Anthoni förbigått i sin bok. Urkunden förtäljer följande: ” Peder Påvalsson i Tövsala upplåter för 10 mark, som han kvitterar, åt hustru Gertrud en äng i Kurala [FMU 2114]. Varför är detta så intressant - jo Peder Påvelsson Karpelain förde nämligen ett sigill i det närmaste identiskt med Nils Olofsson sigill.
 

 
Då detta vapen inte var släkten Karpelains vapen, och inte heller släkten Garps (Peders möderne) så är det mest sannolika att Peder tog sin svärfars vapen. Då Peder Karpelain enligt Ramsay var gift med en Ingegärd Jönsdotter, så är sannolikheten mycket stor, att hon var en dotter till Jöns Olofsson, och att den äng i Kurala som Peder Påvalsson sålde, var den äng som Jöns Olofsson behållt.
 
En klusteranalys ger ytterligare starkt stöd för denna hypotes, då Peders bror Tord Karpelain, var gift med Katarina Andersdotter, dotter till Anders Henriksson, stamfar  till ätten Lindelöf (nr 143), i hans av mig postulerade andra äktenskap med Margareta Nilsdotter (Stjärnkors). Se adliga ätten .
 
 Peders och Tord Karpelains hustrur var alltså släkt i 2:a och 3:e led efter Olof Petersson (Stjärnkors) och sysslingar efter Anders Erlandsson(?) (Lindelöf).  
 
Baserat på dessa indicier anser jag det mycket sannolikt, att frälsemannen Jöns Olofsson i Kurala, var son till Olof Petersson (Stjärnkors) och att han hade en dotter Ingegärd, gift med Peder Påvelsson Karpelain, vilken antagit sin svärfars vapen (jag förutsätter alltså att bröderna Jöns och Nils Olofsson förde samma vapen). Hans syster Kristin var gift med Gunnar Trolle, vilken erhöll frälsebrev år 1407 [FMU 1259].
 
 
(Meddelandet ändrat av ten 2016-03-07 16:34)