Lars Cagge

[Kaj Janzon]

Om vi alla var lika kompetenta medeltidsforskare som Jan Liedgren var, då skulle måhända inte rubriken Medeltid behövas i Anbytarforum. Jag har förresten hans exemplar av Hans Brasks släktbok (med marginalanteckningar i blyerts) i min ägo. Den ska jag sälja för en massa miljoner till högst bjudande när jag går i pension.  
 
Skämt åsido. Jag är ju - åter en gång - inte särskilt insatt i detta fall och inte heller 100 % säker på att min tolkning av N:dotter är riktig. Men jag kan inte minnas att jag någonsin har stött på den av Niclas erbjudna tolkningen i ett så här tidigt svenskt dokument. Emellertid delar jag ju lokaler med en massa nordister på min arbetsplats, så jag kan ju höra med dem om någon vet när man började använda N på det viset.
 
Dessutom kan jag trava iväg till biblioteket på min lunchrast imorgon och snabbläsa Liedgrens artikel. Vid tillfälle då jag besöker RA kan jag om behovet kvarstår också kolla hur det där N:dotter ser ut i originalet.
 
Jag är dock böjd att hålla med Anders R gällande förhållandet mellan kungafamiljen och Lars Anderssons familj. Det är inte alls ovanligt med kungliga donationer av både det ena och det andra till f d tjänare och/eller deras änkor. De notiser som finns om Lars Andersson och hans hustru/änka Birgitta (Brita) i gamle kung Göstas registratur, antyder att de gjort kungen goda tjänster, inte minst vad gäller de godsaffärer som så ofta upptog 'kung Godstagus' tid och intresse. Men mer än ett ordinärt tjänsteförhållande var det knappast.

[Birgitta Ohlsson]

Om Liedgren i sin artikel bygger hela sitt resonemang om Johan Skyttes mormors mors anor på att hon var en Britta Eriksdotter, och Kaj anser att hon hette Britta Nilsdotter så faller väl hela resonemanget i artikeln eftersom huvudpersonen är fel.

[Kaj Janzon]

Det faller eller står väl snarare med var Liedgren har fått Eriksdotter ifrån. Finns det ingen annan källa till den uppgiften än Messenius, då kanske det inte spelar någon större roll för den här diskussionen vad N står för. Det står ju i vilket fall som helst inte för Eriksdotter. Vi får se vad morgondagen ger förutom regn.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
Kommer med något som jag tror gäller principiellt för alla historiker av värde och någonting de själva säkert uppfattat:
Sous le fumier de la scolastique, de l'or ?tait cach?. (G.W.Leibniz)
Framgång!

[Anders Ryberg]

Förstår inte franska... Kan du översätta till något mer civiliserat språk...

[Kaj Janzon]

Morgonen gryr och forskningen gör framsteg. Jag har skummat igenom ett par band av Gustav I:s registratur till morgonkaffet.  
 
Utgivaren tycks genomgående ha använt kolon för att beteckna förkortningar. Det betyder att : i detta verk kan stå för i stort sett vad som helst, d v s för allt som skrivaren har bestämt sig för att förkorta. det kan t ex stå Stock: för Stockholm, Ja: för Januari, vp:t för upptagit, o s v. Någon gång markeras förkortningar även med punkt.
 
Även personer kan råka ut för namnförkortningar. Således meddelas 1535 att Mans M: får tillstånd för en oxdrift till Lund [GR bd 10 s 208]. Utgivaren har gissat på att M: här står för Månsson. På Nilsson har han däremot valt att satsa då det samma år meddelas att Måns N. föredragit ett ärende gällande vinterfodret till fogden Torsten Salomonssons (Ram) hästar [ibid s 279].
 
Den goda(?) nyheten är att jag har hittat åtminstone ett säkert exempel på att N: redan vid denna tid kan användas i den betydelse som Niclas ovan har föreslagit. Det finns nämligen i en mall (Formula) för inbjudningsbrev till prinsessann Katarinas dop 15/6 1539 [GR bd 12 s 209].
 
Det är dock inte helt lätt att förstå varför skrivaren just i det för oss aktuella sammanhanget (ett s k öppet brev gällande Birgittas bördsrätt) skulle ha ersatt ett känt patronymikon med N:dotter i betydelsen dotter till okänd.
 
Här krävs nog ytterligare forskning.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Anders!
Nu vet jag inte, om vi sett civilisationens ljus HÄR ännu, men det kan Du själv bedöma (!) (smiley):
Under skolastikens sophög är (exakt: var) guld gömt  
Mvh. Johan (ursäkta detta sidospår)

[Kaj Janzon]

Jag har nu läst Jan Liedgrens uppsats i SoH 1988:1 och fått bekräftat det jag misstänkte, nämligen att relationen mellan kungahuset och Nyköpingsborgaren Lars Anderssons familj har rätt mycket att göra med Gustav I:s jordförvärv. I brevet 24/8 1542 [GR 14 s 214 f] meddelar kungen att Lars Andersson har rätt att sälja sin hustrus arvejord till antingen Birger Nilsson (Grip) som redan äger två tredjedelar av den aktuella byn (Hageby, i nuv Östra Ny och Kuddby snr), eller någen annen godh man. Som så ofta i liknande sammanhang visar det sig med facit i hand att det var gamle kung Gösta själv som var 'någon annan god man' [J.A. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, 4:3 s 1109]. Tillvägagångssättet med ett aktivt ingripande redan i ledet före det egna förvärvet är ett rätt typiskt drag för Gustav I:s jordaffärer. Först utfärdar han t ex ett brev om att någon stackare har blivit av med sin arvejord och måste få den tillbaka, och någon tid därefter ingår den jorden i kungens arv och eget [se t ex DMS 2:1 s 327].
 
Vad gäller Liedgrens identifieringar så kan han inte genom sigillen bevisa att Lars Andersson är en av de svågrar (Katarina Eriksdotters) som sigillerar. Dessutom meddelar han något anmärkningsvärt, nämligen att svågrarna inte ens nämns vid namn i gåvobrevet, vilket är mycket ovanligt i dylika sammanhang. Att det i detta fall rör sig om just svågrar är i och för sig ett rimligt antagande.
 
Att hustru Brita var syster till Katarina Eriksdotter kan i bästa fall betecknas som inte helt osannolikt. Möjligt är det definitivt, obevisat är det lika definitivt. Eftersom Messenius är den enda, förutom Liedgren, som kallar Lars Anderssons hustru för Eriksdotter kan vi inte utesluta att hustru Britas bördsrättsanspråk grundade sig på en betydligt mer avlägsen släktskap än så. Att hon ändå på något sätt var besläktad med Katarina Eriksdotter förefaller högst sannolikt.
 
Brevavskriftens N:dotter i registraturet öppnar alltså enligt min mening fortfarande för minst två tolkningar:
 
1. Lars Anderssons hustru hette Birgitta Nilsdotter
2. Kungen och hans skrivare visste inte vad hennes far hette och vi vet det inte heller.
 
Mina invändningar mot det senare tolkningsalternativet har jag redan meddelat ovan.

[Birgitta Ohlsson]

Tack Kaj för ditt engagemang i frågan.  
 
Om det är tillåtet att spekulera lite! Enligt Liedgren var Katarina Eriksdotter nunna. Kan hon trots detta ha varit gift och haft barn? Om hon var gift, vet man då med vem? Om svaret är ja, på frågan ovan, om hon kunde vara gift, kan det då kanske tänkas att förhållandet mellan Katarina och Birgitta vara mor och dotter. Då skulle ju maga i det här fallet betyda mågar som vi använder ordet idag. Lars Andersson skulle ju då vara Katarinas dotters man. Jag är troligen helt ute ock cyklar, men frågar man inte för man inget svar och det är ju alltid kul att gissa lite.

[Mikael Persson]

Ang. N.N. så är kanske följande av intresse:
Omission: more serious, at least for anyone who does not like to confuse history with propaganda or journalism: Nacht und Nebel is an invented explanation of the initials N.N. commonly used in the German administration (and Italian, too) to designate either genuine or imposed anonymity. In the first case, it means Nomen Nescio (unknown name), in the second, it means Nomen Notetur (censured name). The French equivalent would be Inconnu, or X, or sans autre renseigement. Reference: Deutsches Woerterbuch de Jakob Grimm et Wilhelm Grimm, 1889, entry N.
 
Hälsningar, Mikael!