ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Hans Brändekättil på Kopparberget  (läst 3067 gånger)

2005-01-05, 18:52
läst 3067 gånger

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Svar på fråga ställd på annat ställe i Anbytarforum.
 
Kopparbergsmannen Hans Brännekättel eller Brändekättil nämns endast i några få samtida källor. Han är sigillvittne vid jordförsäljningar på Kopparberget 1434 19/1 och 1437 29/10, då han hänger sitt ännu bevarade sigill under salubrevet - sigillet innehåller ett bomärke.
 
1439 4/2 är han bergsfogde på Kopparberget i Dalarna och håller då tillsammans med bergmästaren ting på Falun vid Kopparberget.  
 
Han nämns ytterligare en gång i livet, 1452 12/4 då han säljer en rad strögods inklusive en hytta vid Kopparberget. Han var enligt Bo?thius bosatt i Varbo (Kopparbergs socken) och hans dotter Margit var gift med Jeppe Hansson (Svinhuvud) i Risholn, nämnd som domare på Kopparberget 1463-1481.  
 
Se Bertil Bo?thius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott. Uppkomst, medeltid, tidig vasatid. Uppsala 1965.  
 
Beträffande namnet Brändekättil, så är det väl ett exempel på en typ av (oftast) personliga till- eller öknamn som ibland förekommer under medeltiden. Tillnamnen kunde t ex ange geografiskt ursprung, yrkestillhörighet eller åsyfta någon utmärkande egenskap hos namnbäraren. Ibland ser man också att namn på föremål används som tillnamn, kanske med anknytning till personens yrke eller något annat som utmärkte personen? Brändekättil torde vara ett exempel på föremålsnamn - kätil är fornsvenska för kittel; brände eller bränna återgår väl på verbet bränna. Måhända sysslade Kopparbergsfogden med brännvinsframställning som binäring?  i så fall en ovanligt tidig hembrännare eftersom brännvinstillverkning i Sverige inte lär vara känt förrän under senare delen av 1400-talet...

2005-01-05, 19:50
Svar #1

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag skulle snarare gissa på att det brändes tjära i den där kitteln. Tjärbränning är väl väl belagt långt innan medeltiden, och borde väl vara en tänkbar binäring för en bergsman?

2005-01-06, 02:24
Svar #2

Per-Åke Borssén

Kanske bergsfogden 'Brändekettil' helt enkelt hette Kettil och kallades 'brände-Kettil', då han möjligen ansvarade för den omfattande bränning mot bergvägg i gruvan som vid denna tid ersatta krut/dynamitspräng. Detta var säkerligen en mycket ansvarsfull uppgift. Att han skulle vara speciel tjärbrännare är väl åndå inte troligt. Tjära utvanns ju vid kolning och träkol var bönderna ålagda att framta. Spritbränning skedde förmodligen i alla bondgårdar vid denna tid. Bränd Kettil kan även kommit från någon bondgård med namnet Bränd-gården varför han kallades enligt sed 'Bränd Kettil'.
Endera är nog troligast.

2005-01-06, 10:36
Svar #3

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Mot Per-Åkes hypotes talar att bergsfogden hette Hans, och att dubbelnamn inte förekom vid denna tid. Och som Torsten påpekar fanns det inga bevis överhuvudtaget för att någon behärskade hembränning i Sverige vid denna tid. Ett tillnamn behöver ju nödvändigtvis inte syfta på en persons yrke, det kan ha att göra med dess utseende, något som hänt den, eller något annat. (Ett sentida exempel är att IFK-spelaren Bengt Fölet Berndtsson INTE arbetade inom hästnäringen.)

2005-01-06, 12:38
Svar #4

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Brännvin anses ha börjat tillverkats i Italien på 1300-talet efter en ovanligt rik vinskörd. Brännvinet tillverkades genom destillering av vin. Användning var endast som läkemedel. På 1500-talet kommer brännvinet till Sverige och Finland. Under kriget med Ryssland 1556 led krigsfolket av brännsot (tyfus) och som botemedel sändes bränt vin och pulver med örter som botemedel. Detta anses vara starten för brännvinets popularitet i Sverige som läkemedel och mer och mer njutningsmedel. På slutet av 1500-talet var brännvinet allmänt utbredd i landet.
Först mot slutet av 1500-talet började brännvin tillverkas av säd och vägen över vindruvan kunde undvikas.  
Någon allmän bränning av brännvin i Sverige sker inte förrän vid mitten eller slutet av 1600-talet.
Beskrivning av brännvinsapparat hittas i domböcker strax före mitten av 1600-talet.
 
Hälsningar
Björn Engström

2005-01-06, 14:48
Svar #5

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Mitt förslag att koppla tillnamnet Brändekättil till brännvinsframställning, var mer avsett som ett skämtsam inpass i mitt inlägg, därför också markerat med glad gubbe och en upplysande bisats.  
 
Som Björn Engström utvecklar i sitt inlägg anses inte brännvinsframställning ha förekommit i Sverige så tidigt som vid mitten av 1400-talet.  
 
För övrigt förstår jag inte vad Borss?n menar med att Hans Brändekättil helt enkelt hette Kettil. I så fall skulle han alltså ha haft dubbla förnamn (Kettil är det fornnoridska förnamn (=hjälm) från vilket namnet Kjell härleds). Ett sådant namnskick är dock helt uteslutet vid denna tid. Dubbla förnamn kom inte i bruk i Sverige förrän på 1600-talet. Inte heller bland invandrade tyska bergsmän på Kopparberget förekom dubbla förnamn på medeltiden. Menar Borss?n istället att Kettil var bergsfogdens riktiga/ursprungliga tillnamn, så saknas källstöd för att så var fallet - det enda vi vet är att han i de samtida källorna kallas Hans Brändekättil (m fl stavningsvarianter). Kan Borss?n ge oss några medeltida exempel på att en person först begåvas med ett specifikt till-/öknamn för att sedan få ett nytt tillnamn genom ett tillägg till samma tillnamn?  
 
Borss?n föreslår också att tillnamnet skulle vara härlett från namnet på en bondgård. Att ursprungsnamn förekommer bland de senmedeltida tillnamnen är helt klart, framför allt av typen Ålänning, Helsing etc och på Kopparberget finns på medeltiden en ganska rik flora av tyska tillnamn som brukar ange bergsmannens geografiska ursprung i Tyskland, t ex Westfal, Berkevelde, van Ranten osv. Däremot känner i alla fall inte jag på rak arm till några svenska medeltida exempel på att gårds- eller bynamn givit upphov till (för- eller) efterleden i ett tvåledat tillnamn, som Borss?n också föreslår i sitt inlägg. Den typen av namnbildningar förlägger i alla fall jag ett par århundraden senare i tiden, t ex Brandberg från Brandsarvet eller Broström från Bro osv.

2005-01-06, 15:16
Svar #6

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
En fråga som kanske bör beaktas är om Brändekättil kan vara ett patronymikon, men som av någon anledning i bevarade belägg tappat ändelsen -son. Av vikt är då hur många gånger vi har hans namn bevarat i samtida källor, och om det överhuvudtaget förekommer sådana tapp i medeltida namn i Sverige.
 
Per-Åke Borss?n har kanske i bakhuvudet några personer från isländsk litteratur med liknande tillnamnskonstruktioner. Lind, Norsk-isländska personbinamn från medeltiden (Uppsala 1920) redovisar Brennu-Flosi, Brennu-K?ri och Brennu-Ni?ll. Dessa har alla sitt tillnamn från den händelse år 1011 då Ni?ll blev innebränd (beskriven i Njals saga). Även en Brennu-P?ll belagd 1175 nämns.
 
Ett sådant tillnamn+personnamn kunde också förekomma som patronymikon, se t ex Skalla-Grimsson. Om det också skulle kunna förekomma på Kopparberget under 1400-talet är förstås en annan fråga!

2005-01-06, 19:59
Svar #7

Utloggad Anders Winroth

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 83
  • Senast inloggad: 2015-09-16, 20:36
    • Visa profil
Såvitt jag vet förekommer Hans Brännekettil (eller hur man nu ska stava hans namn) i två medeltida handlingar:
 
4/2 1439, Dipl. Dalek. nr 87 (SMR 881): Utfärdar som bergsfogde på Kopparberget ett fastebrev tillsammans med bergmästaren Hans Jönsson.
VHAA:s deposition i RA 12/4 1452, enl Bo?thius, Kopparbergslagen, s. 45: Säljer han en rad strögods till sin broders hustru Lucia med mågen Jeppe Hanssons samtycke. (Diplomatariets huvudkartotek ger ett ganska annorlunda referat; man måste väl se originalet, eller en fotokopia, för att veta vad där står, så om någon har vägarna förbi Riksarkivet...).
 
Jag vågar inte ens gissa vad hans andra namn ska betyda. Folk fick binamn av alla möjliga och omöjliga skäl.

2005-01-11, 11:29
Svar #8

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Man ska vara försiktig med spriten även när man är nykter.  Nedan serveras ett antal motboksfria uppgifter om sprit. När annan källa ej anges är uppgiften hämtad från artikeln Brännvin i  Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid bd 2 sp 300 ff.
 
Redan 1348 omnämns en borgare i Lund som kallas ”Hennichinus dictus Br?nnewatn” [DS 4363]. I den heliga Birgittas texter talas om tillverkning av brännvin (vinum ardens, aquam ardentem). Sädesbrännvinet upptäcktes i slutet av 1300-talet eller i början av 1400-talet. En svensk 1400-talshandskrift [UUB C 213] innehåller en text som bl a förklarar att ”brenth wiin” är ”tz watn som forlenger menniskiona liiff” [texten utgiven i tryck 1913 av Robert Geete i serien Småstycken på forn svenska s 272-75].
 
Enligt denna text, vanligen kallad 'Om brännvins nytta' botar brännvin bl a ”kräffthen som hether vppa latino cancer”. Det sägs också att den som på morgonen tar en ”lithen drik” kommer under resten av  dagen vara skyddad för ”soth som honom drager till dödhin”, och vidare att ”thät är goth för hovudh verk och styrker hiernan”. Det uppges också vara bra för ”them thär marken haffuer i bakenom” och sålunda behöver avmaskning. Givetvis tar brännvin också kål på huvudlöss samt andra ”gnyther” och maskar i håret.
 
Stockholms tänkeböcker omtalar bl a att 1498 var det Kort flaskedragare som ansvarade för att ”holle och skenckie brenth wiin her i stadin”. Det första belägget för en kvinna i branschen är från 1516 då Birete wynbrennerska verkade i kungliga huvudstaden. Brännvinet var en viktig råvara ”til stadzens pulffwer hws”, d v s för kruttillverkning.

2005-01-11, 14:56
Svar #9

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Efter viss tillnyktring åter till ämnet. Jag är tämligen övertygad om att Torsten har rätt när han antar att det är ett föremålsnamn. Under medeltiden kunde folk ha binamn som Bastukvast, Brännjärn (!), Grytfot, Klohammare och Mjölkbytta, så varför inte Brännkittel? Vad som brändes eller brann, det är en annan och svårare fråga. Där kan man utan större problem tänka sig ett antal olika möjliga lösningar.

2012-05-14, 22:55
Svar #10

Utloggad Isak Nygren

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 34
  • Senast inloggad: 2012-09-28, 21:44
    • Visa profil
Vet man hans bakgrund än det som skrivits i den här tråden? Vet man hans föräldrar? Vad hade han för sigill? Eftersom han är min förfader vill jag gärna veta mer om honom och hans släkt. Hade han syskon som är känt vid namn?

2012-07-08, 17:23
Svar #11

Utloggad Eva Hyenstrand

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 67
  • Senast inloggad: 2016-03-13, 09:12
    • Visa profil
Hej Isak,
rekommenderar Boëthius' bok Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott, där Hans Brännekettils sigill finns på s 46 från ett brev daterat 29 oktober 1437.
eva

2012-07-08, 19:12
Svar #12

Utloggad Isak Nygren

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 34
  • Senast inloggad: 2012-09-28, 21:44
    • Visa profil
Hej Eva!
 
Jag har redan köpt den boken efter jag skrev mitt inlägg. Men det framgår inte så mycket om hans bakgrund. Däremot stämmer det att hans sigill är med i den boken.

2012-07-09, 16:56
Svar #13

Utloggad Eva Hyenstrand

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 67
  • Senast inloggad: 2016-03-13, 09:12
    • Visa profil
Jag har inte heller hittat mycket. Han hade en bror, vars änka hette Lucia. Hans dotter Margit gifte sig med Jeppe Hansson (mina anor). Det finns medeltida brev - hittade igår kväll dala-diplomatoriet som e-böcker via Google Books. Vore kul om vi kunde komma vidare!

2012-07-09, 23:44
Svar #14

Utloggad Isak Nygren

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 34
  • Senast inloggad: 2012-09-28, 21:44
    • Visa profil
Jag härstammar också från Jeppe Hansson (och Hans Brändekättil).

2013-07-17, 21:47
Svar #15

Utloggad Antonio Palm

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 81
  • Senast inloggad: 2020-09-15, 21:52
    • Visa profil
hejsan , har man någon aning när Hans är född, föräldrar mm ?=)

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna