Äldre inlägg (arkiv) till 01 februari, 2006

[Anders Ryberg]

Vad det gäller forskares bakgrund så spelar det, som jag ju så ofta skrivit, i princip ingen roll om de är professorer eller plåtslagare, utan det viktiga är hur väl de underbygger sina teser. En professor inom relevant fack har oftast lättare att underbygga sina argument, men värderingen av en persons teser skall ske utifrån argumenten, inte titeln...
Alltså anser jag att till exempel Urban Sikeborg är ett mycket gott exempel på norrländsk genealogisk användning av Buregenealogin, oavsett hans avsaknad av formella titlar.
Och den som tycker att yrkeshistoriker inte intresserat sig för allmogens liv känner förmodligen inte till sådana som Janken Myrdal, även om han förvisso snarare studerar hur medeltidens allmoge levde i detalj, inte dess genealogi, som i hela Sverige är mycket svårforskad pga dokumentbrist.
 
Vad det gäller Bengt kan jga inte följa resonemanget om kommunvapen riktigt. Att en kommun har ett vapen säger väl inte ett dyft om vilka som bott där på medeltiden, det säger väl på sin höjd något om vilka kommunfullmäktige och kommunheraldiker trott har haft anknytning till en kommun. Förvisso ofta på goda grunder, men man kan så vitt jag vet aldrig koppla en person till en ort med huvudargumentet att hans (för det är oftast män som har efterlämnat sigill) vapen påminner om kommunens.

[Stefan Simander]

stamina = kraft, uthållighet, ork

[Bengt Bergström]

Kaj, jag tror att vi är helt överens om att frågan om Sigge Guttormssons arvingar idag inte är speciellt samhällsnyttig i termer av dess direkta bidrag till bruttonationalprodukten eller på vilket sätt man nu väljer att kvantifiera samhällsnytta. Jag inser att det är möjligt att tolka vad jag skrev i mitt förra inlägg i detta bredare perspektiv men den tolkning av allmännytta som jag avsåg är dock mer avgränsad än så och ansluter väl till vad du skriver om hur lätt historiska myter uppstår. Med förledet i allmännytta syftande på detta forums läsekrets och efterledet anspelande på nyttan av att stämma i bäcken när det gäller myters uppkomst uppstår en naturlig symbios där debattörer kan parasitera på sakkunskapens bäckstämmande, i syfte att erhålla adekvat opposition, samtidigt som sakkunskapen erhåller nya vinklingar och uppslag som förhoppningsvis kan vara till gagn för fortsatt forskning.
 
När det gäller Farth?ign unges släkt som debatteras under denna rubrik förtjänar sägnerna kring Fale unge att lyftas fram som exempel på de mytbildningar som Kaj åsyftar. Dessa sägner kring de äldsta leden i Buresläkten har till viss del sitt ursprung i de uppgifter som Johan Bure lämnat efter sig men till större del i de uppgifter och tolkningar som postumt är tillagda av andra, dels i avskrifter men framförallt i andra källor. Redan under 1700-talets andra hälft började dessa sägner ifrågasättas på allvar, främst av historikern och statsmannen, Härnösandsbiskopen Carl Gustaf Nordin (tillika den förste ledamoten på stol nr 15 i Svenska Akademin).
 
Överbibliotekarien på Uppsala universitet docent Leonard Bygd?n, som skrivit ett herdaminne över Härnösands stift, tog upp tråden efter Nordin och visade i sitt föredrag ”Om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure” [Samlaren 1890, s. 43 - 75] inför Svenska litteratursällskapet på det orimliga i legenderna om Fale unge och de tidigare, efter Johan Bures död tillagda, släktleden. Han visade även på en historiskt belagd person, Farth?ign unge, som skulle kunna vara den som gett upphov till dessa legender. Något belägg för släktskap mellan denne Farth?ign unge och de följande leden i Johan Bures släktbok framförde han dock inte. Indicier på att ett sådant släktskap kan föreligga har jag anfört i tidigare inlägg. Bygd?n anförde även, baserat på likhet i heraldiska vapen, att Nils Farth?ignsson var far till Farth?ign unge.
 
En intressant anekdot i detta sammanhang är att Bygd?n som hårt kritiserade Johan Bure för myten om den apokryfiske Fale Bure själv skapade oreda i denna genealogi. När han skrev Härnösand stifts herdaminne lyckades han, säkerligen utan uppsåt, där införa den likaledes apokryfiska Kerstin Zynthia. Myten om henne har Carl Czabad förtjänstfullt påvisat. Av detta kan man lära att det är lätt att som Bygd?n kritisera föregångare som Johan Bure på ett sätt som får flera generationer av genealoger att betrakta hela dennes arbete som en uppdiktad saga utan historiskt värde. Det kan dock vara lika enkelt att själv begå samma slags misstag.
 
Språkvetaren Urban Sikeborg har skrivit en mycket läsvärd artikel [Släktforskarnas årsbok 1996, s. 245 - 286] där han ur ett källkritiskt perspektiv granskar vilka delar av Johan Bures genealogi som kan anses vara tillförlitliga. Denna analys baserar han dels på förekomsten av samtida skriftligt källmaterial, dels på förekomsten av flera av varandra oberoende källor bland Johan Bures sagesmän. Han försöker även identifiera och skala av de uppgifter som i avskrifter och i andra källor är tillagda efter Johan Bures död. Sikeborg visar hur olika delar av myterna kring de äldsta släktleden har sina upphovsmän i källor författade av professorn och historiografen Johannes Loccenius 1654, 1662 och 1676, Joseph Thun 1707 och Nils Casström 1746. Vidare visar han hur dessa myter har vunnit spridning och traderats vidare av Schefferus 1666, Örnhielm 1689, Anders Anton von Stiernman 1754 och Nils Wilhelm Marks von W?rtemberg ca 1800. Härigenom har Sikeborg starkt bidragit till att återupprätta det förtroende för Johan Bure och hans Genealogia Bure? Famili? som Bygd?n ett drygt sekel tidigare lyckades sarga svårt. Detta förtjänar att påpekas inte minst då många kraftigt missförstått eller misstolkat Sikeborgs insats.
 
Med anledning av vad jag själv anfört under denna rubrik finns det även anledning att här påtala den myt som länge traderats i doktrinen om att Björn Nilsson Näf skulle vara far till ärkebiskop Olof Björnsson. Det förefaller vara mer troligt, men svårt att belägga, att han var son till Björn Ingolfsson.
 
Att de teser som jag har anfört inte skulle vara förenliga med tidigare forskningsresultat vill jag ta tillfället i akt att bestrida. I det avseendet har jag har endast anfört att de kolonisatörer som ärkebiskop Olai ”sapiens” Beroni försåg med koncession att kolonisera Norra Bottnen inte enbart blev utvalda baserat på de kriterier som doktrinen sedan tidigare har anfört, utan även baserat på att de var befryndade med nämnde ärkebiskop. Jag vill därmed hävda att mina teser snarare ska ses som ett komplement till tidigare forskning. Hur det personhistoriska mikroperspektivet förhåller sig till det makrohistoriska perspektivet har jag försökt att åskådliggöra i en separat inlaga. Detta resonemang ligger dock utanför ramen för Farth?ign unges släkt varför jag har valt att lägga det under rubriken kolonisation.
 
Angående referenser till SMV av Jan Raneke så är jag övertygad om att det idoga pekpinneviftandet är förstått av det stora flertalet i läsekretsen. Att detta pekpinneviftande i nästa led inte har lett till efterlevnad avseende fortsatta referenser till nämnda verk tror jag främst beror på informationens tillgänglighet. SMV finns i många privata referensbibliotek medan t.ex. Bror-Emil Hildebrands verk är mer svårtillgängligt. Kanske är det just därför som även RA:s regester börjar referera till SMV. Ett verksamt komplement till pekpinneviftandet skulle troligen vara att göra Hildebrands verk mer lättillgängligt. En tryckt nyutgåva kanske inte ligger inom möjligheternas ram men tidsfristerna i det upphovsrättsliga skyddet torde AD 2005 ha löpt ut, vilket bör möjliggöra en publicering på Internet. Något för RA? Kan Skatteverket publicera Sveriges församlingar genom tiderna så bör väl RA kunna publicera Svenska sigiller från medeltiden.
 
Anders, jag har inte försökt koppla någon person till en ort baserat på att någon förde samma vapen som en kommun nu använder. Jag har endast anfört att en person som kan beläggas föra samma vapen som en ort kan antas ha kopplingar till en betydande ätt som verkat på orten. Jag har inte anfört att personen själv skulle vara från orten eller ha några egna kopplingar dit.
 
Jag beklagar mig på intet sätt över ”en och annan smäll”, den kritik som har framförts har i huvudsak varit både saklig och berättigad. Därtill vill jag mena att denna sakliga kritik är starkt bidragande till att i interaktiv och iterativ form driva processen framåt och successivt förbättra kvalit?n i resultatet. Av den anledningen är detta ett utmärkt forum att driva dessa teser i, även om det är en begränsad andel av läsekretsen som besitter tillräckliga kunskaper för att på ett konstruktivt sätt kunna bidra till kritiken. Något alternativt, mer selektivt, forum som erbjuder motsvarande möjligheter till adekvat opposition känner jag inte till. Då mycket av de teser jag har anfört vilar på indicier, som är mer eller mindre samstämmiga, hoppas jag på mer sparring och fler smällar och jag inbillar mig inte att alla ska träffa min guard. Även om jag själv föredrar pennan framför nävarna så får jag, på Kajs inrådan, likt min mormors kusin H.P. stoppa tandskyddet i munnen och invänta september. För syftet att driva processen framåt torde dock det parerande fotarbetet vara av större vikt än tandskyddet.

[Anders Ryberg]

Ska läsa det hela nogrannare sen, men ett par detaljer.
Urban Sikeborg är vad jag vet inte språkvetare, däremot en urduktig släktforskare.
Man kan inte utan vidare anta att en person som har samma vapen som en kommun har kopplingar till en betydande ätt från denna kommun. Ett vapen kan nämligen användas av flera olika släkter, som inte nödvändigtvis har samband. Kommunheraldiker kan ha fått saker om bakfoten, osv... Kopplingar görs lämpligen genom att studera samtida källmaterial vad det gäller vad personerna själva säger om släktskap, studier av gårdsinnehav, studier av vapenlikheter mellan personer och så vidare. Kommunvapen lämnas med fördel därhän.

[Per-Åke Borssén]

Återkommer till MÄU 20:
   Att viss information har gått förlorad i avskrifterna är troligt, som Kaj skriver (Kaj: söndag den 03 juli 2005 kl. 11.50). Men troligen har inte mer gått förlorat än att transaktionens genomförande i huvuddrag klart framgår. Läser man regesterna i den ordning som de har tillkommit nämligen Ludvigssons förteckning över Uppsala kyrkogods och därefter (förmodligen mer än 100 år senare) Haldorphs mera fullständiga redovisning av Uppsala domkyrkas jordabrev  med tillägg av Peringskiölds kompletterande notis till uppgiften i Hadorphs förteckning, så finns det sammantaget endast två särskiljande fakta: lagman Unos utelämnade namn (förnodligen dock misstag av Hadorph) och så Johan Ingemarssons besegling. Detta tyder på att två kopior av brevet förelagat. Kopiorna av breven torde gått förlorade i slottsbranden 1697.
 
 Ludvigsson var anställd av Gustav Vasa i dennes kansli för att utreda äganderätten till de i reformationen indragna kyrkogodsen. Han hade sin uppdragsgivares uppdrag att klargöra det indragna godsets ägarförhållande - Spjälbud vs Fartegn Unge i relation till föreliggande brev eller avskrift/-er. Övriga fakta i brevet var för kung Gustav ej relevanta vad beträffar detta brev. Däremot kunde han mycket väl ha klart för sig godsets senare historia, som prebendagods i Salstaherrarnas kor i Uppsala domkyrka, men detta kan inte utläsas av brevet eller tillägg till detsamma.
 Hadorph, en äldre kollega till Peringskiöld, hade ett mera vetenskapligt intresse att sammanfatta för registrering brevets faktiska innehåll men missar (av okunskap?)att omnämna, dels Johan Ingemarsson (som troligen ej ha omtalats i brevet som kungens fogde, då detta, mig veterligt endast förekommit i ett av alla brev JI omnämns (DS 2606 / år 1327; jmf DS 2457), dels namnet Uno på lagmannen i Ångermanland. Altenativt kan två avskrifter förelegat. Det ena med Johan Ingemarssons sigillering  (?Spjälbuds brev och Peringskiölds arbetsunderlag) ett annat utan hans besegling (?Farde Unges och Ludvigssons/Hadorphs underlag).  
 Peringskiöld, Hadorphs efterträdare som riksantikvarie, kompletterar sin företrädares uppgift med titel och namn för Johan Ingemarsson samt namn för lagmannen Uno. Brevets övriga innehåll har Hadorph redan omnämnt.
 Biörners och Stiermans regester kan däremot icke grunda sig på det ursprungliga dokument eller den tidgare avskrivt, som Hadorph occh Peringskiöld har haft till sitt förfogande, då dessa uppges gått förlorade i slottsbranden 1697 (Kaj  ib).
 
 Hellbom har antagit att breven utställts i Skön (MÄU 20). Mitt antagande är att transaktionen och brevet/breven utställts i Ångermanland, (möjligen i Kutuby i Bjärtrå sn) i närvaro av den gamle lagmannen Uno och Hökar Petersson (?underlagman och Unos efterträdare). Förmodligen har Johan Ingemarsson sedermera sigillerat den kopia av brevet som Spjälbud Spjälbudsson hade. Vi vet att Johan Ingemarsson dock hade ägt gods i Medelpad (DS 2850) men 1342 var i tjänst hos Knut Jonsson (Aspenäsätten), lagman i Östergötland, och att denne då “upplät sin elskelige Johan Ingimarsson” gårdar i norra Småland för dennes trogna tjänst. (H Gillingstam “Brev ur askan” s 98)
 Johan Ingemarssons besegling av transaktionen var av synnerligt vikt för Spjälbud som övertog hustru Ingeborg och Johan Ingemarssons släktgods i Bälinge sn, Uppland. Då nu Johan Ingemarssons sigill inte företetts i det ena brevets regest (Hadorphs) utan endast i Peringskiölds, kan man anta att två kopior av brevet förelegat. Om både hade arbetet med samma underlag finns det inget annat rationellt skäl till att Hadorph missat Johan Ingemarssons sigillering än att hans sigill inte fanns där. Alltså; Peringskiöld måste ha sett sigilleringen i en annan av transaktionparternas kopior.
 
 Vi kan alltså med relativt stor säkerhet utifrån brevet fastslå:
att brevet torde vara utställt i Ångermanland, hemvist för närvarande lagmän, Une och Hökar Petersson, och vittnena Peter i Nässum, Påål i Lugnvik och Asvid;
att Johan Ingemarsson inte var närvarande vid utställandet av breven;
att två kopior av brevet har förelegat, varav ett sedermera försetts med Johan Ingemarssons besegling;
att Hadorphs regest av misstag utelämnat namnet ‘Uno’ på Ångermanlands lagman,  men inte titeln och att det inte hade Johan Ingemarssons sigill;
att Peringskiölds regest kompletterar Hadorphs och var troligen grundad på en kopia (Spjälbud Spjälbudssons), som Johan Ingemarssons hade beseglat;
att hustru Ingeborg äger Morberga och möjligen även Söderby och sannolikt var befryndad med Johan Ingemarsson.
 
 Hustru Ingeborgs bakgrund i övrigt är dock fortfarande en öppen fråga att diskutera trots att hennes koppling till Johan Ingemarssons ätt kan fastslås. Om Johan Ingemarssons personliga förhållanden vet man inte annat än att han hade en bror Sigge Ingemarssom och en måg Nils Fellarsson (Fjalar). Det senare framgår av Johans bytesbrev 1325 (DS 2510) mellan honom och Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) [Otydliga sigill lär finnas?]. Jfr S Rahmqvist 1996, s 235 not 32. Om Johan Ingemarssons vapenbild och om Ranekes benämning, ‘Balksparreätten’ på sin redovisning av dennes släkt (SMV I, s 232). “... det är uppenbart att vapenbilden är ett ‘klientvapen’, som har använts av personer som stått i tjänsteförhållande till medlemmar av någon av de högfrälse Sparresläkter som är knutna till de större sätesgårdarna i norra Uppland under denna tid (Aspenäs, Örby och Salsta).” (Rahmqvist 1996, s 290 samt not 45). Nils Abjörnssons far Abjörn Sixtensson hade 1296 en tjänare vid namn Ingemar (DS 1744) som sett ur detta perspektiv skulle kunna vara Johan och Sigge Ingemarssöners far.  
 
 Om Johan Ingemarssons måg, Nils Fellersson, skriver Hellbom: “En förmodan, att Nils Fardägnsson skulle kunna vara identisk med “Nicolaus Fellersson”, som i brev av 14 april 1325 (DS 2510, se ovan) uppges vara måg eller svåger (gener) till Johan (Jöns) Ingemarsson, har icke kunnat bekräftas.” Vems förmodan - Hellboms eller har den tidigare framförts i någon undanskymd regest. Någon som vet?  
 Namnet Feller är detsamma som Fiællar, fn Fjalar. Välvilligt tolkat skulle möjligen namnet Feller (Fjalar) kunna vara en skrivares missuppfattning av namnet Fardha(r)? Skulle  Nils Gerbos patronymikon ha varit Fellersson/Fjalarsson eller Fardasson?
 Sigge Ingemarsson, Johans Ingemarssons bror, beseglar 1341, då Johan Larsson, hans bror, svågern Botel Jonsson samt Cecilia av Eda ger sin mor Cecilia Ingemarsdotter till Eda 2 mark (2:0) jord i Helgesta i Haga sn ocg̈h 5 örtugland (0:1:2) i Olunda i Lagga sn med vilkor, att de efter hennes död skall skulle skiftas dem emellan. Brevet beseglas först Klements Jonsson i Husby, Husby-Lyhundra sn, Botel Jonssons bror, och därefte av Sigge. (HG “Brev ur askan”, s 93 f)  
 Vem beseglar för fädernejorden (? herr Klement) och vem beseglar för Cecilia Ingemarsdotter (?Sigge Ingemarsson)? Cecilia skänker 1341.12.24 gods - 0:4:2 i Taxa, Alsike sn, 0:3:2 i Åsby, Östuna sn samt 0:4:2 i Helgesta, Haga sn - till S:ta Clara kloster i Stockholm med bifall av sina anhöriga vid sitt inträde i klostret (DS 3613).
 Troligen var Cecilia Ingemarsdotter syster till Johan och Sigge.

[Marc Hernelind]

Det har behandlas lite om Farthegn Unges far, Farthegn härkomst okänd skriver Urban Sikesborg och Bygdén anser att Nils Farthiegnsson sannolikt skulle kunna vara Farthegn unge. Far på grund av namnlikheten,yrket som ofta gick ifrån far till son, båda var lagmän ,sen andvände dom samma sigill (Burevapnet) Med böjd arm.
 
Du fråga Per Åke vad Urban sagt i frågan? du visste nog svaret att ingen säker koppling finns mellan Farthegn Unge och Nils Farthiegnsson,som far och son.  
Sen kunde du predika att din Farthegn Släkt inte har något med Bure att göra,men det som är besvärande att du inte heller har något svar vem som är hans far och därför inte helt kan avfärda Buresläkten.  
 
I synnerhet när vi har en koppling mellan  Nils Farthiegnsson son till Farthieng d.ä. och det är ett fiske diplom som gick från far till son   Brev 3287 Utfärdandedatum: 13240705 Utfärdandeort:  
kommentar: Språk: latin DS-nummer: DS 2471 SD-nummer: Utfärdare: Nils Farthiegnsson. Innehåll: Nils Farthiegnsson giver ärkebiskop Olof i Uppsala den del som utställarens fader ägt  i Indalsån med tillhörande fiske och omgivningar.
Brevtext: Jag har tagit bort Latin Brevtexten  
Fastar: Sigillanter: utfärdaren Sigill: Original: Medeltida
avskrifter: A 8, fol. 43v, RA 0201 Medeltida
regester/notiser: Brocman: Hadorph: Peringskiöld: E 100 Örnhielm: I, p. 784 Övr. anm Faksimil:Tryckt: DS nr 2471.
 
Farthieng d.ä. var av Stormans ätt och han var en rik och mäktig Storman,ett bevis på hans rikedom var de många diplom han hade som fiskrättsinnehavare, och i ett bekant  Diplom från 1314 27/2 rörandes Indalsån med tillhörande fiske och omgivningar, En Höker i Kalvnäs uppträder som en av de främste stormän i Ångermasnland, som står som Fastar.  
 
Med det i ryggen kan Bure ättlingarna lika bra ha Bygdén hypotesen kvar istället för att ta en annan hypotes och förska göra den till sanning, som hypotesen Gustav Bilder,eller Hypotesen att Nils skulle vara farbror.du har ju heller inget svar vem som är Farthegn Unges far.
 
Sen har man nästan blivit snurrig i alla vändor med Ingeborg och Jordabyttesbrevet 1342 och av det läste man in Sandbro ätten genom att Katarina Stybjörnsdotter skulle vara gift med Nils.
 
men följer man kaj resonemang så kan man inte dra några slutsatser av det brevet,allar minst massa släktskap hit eller dit av följande orsak
Originalkällan (det ena bytesbrevet) till uppgifterna om 1342 års transaktion tillhör de s k miscellaneabrev som misstänks ha brunnit med Stockholms gamla slott (se mitt inlägg 4 april ovan). Det enda som återstår av det är ett fåtal regester (korta referat), utförda av bl a Johan Hadorph d.y. och Johan Peringsköld.  
Ovanstående betyder bl a att en stor del av den ursprungliga informationen i brevet är förlorad. En viss risk för översättnings- och skrivfel har däremot tillkommit.  
Två av de tre bevarade avskrifterna är eniga om att det är Fartegn unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg som har bytt bort jord i Morberga och Söderby. Det mest sannolika alternativet förefaller vara att jorden i Morberga och Söderby var Ingeborgs arvejord. Fullt möjligt är också att det var makarnas gemensamma avlingejord. De korta regesterna ger utan stöd av andra källor ingen möjlighet att avgöra frågan.  
Det är endast en av regesterna (Peringskölds) som omnämner Johan Ingemarsson, officialis domini regis super terram Helsingie (officialis ungefär = ämbetsman, ombud, befallningsman). Denna regest är också ensam om att omnämna lagman Uno. Uno är från andra källor känd som lagman i Ångermanland 1314 och 1324. Det är också, 1345 och 1347, den man som i Hadorphs regest kallas lagman, nämligen Hökar Petersson. Hadorphs regest nämner inte ens Uno. Här är det alltså något som inte stämmer.  
En granskning av regesterna visar att Hadorphs strävan varit att återge innehållet i brevtexten medan Peringsköld verkar mer intresserad av att presentera sigillanterna och deras ståtliga titulatur. Den mest logiska tolkningen av regesternas olikheter förefaller vara att av de tre ovannämda ”storfräsarna” var det endast Hökar Petersson som var på plats vid själva bytet. De två andra sigillerade senare det av Fartegn utfärdade bytesbrevet.  
Vi kan alltså med relativt stor säkerhet fastslå att Johan Ingemarsson inte var faste vid transaktionen, eftersom han tydligen inte nämns i brevtexten som vittne. Den mest sannolika tolkningen av Johans sigillering är därför att han gör det som släkting till den part vars brev han sigillerar. Troligen är han släkt med Ingeborg. Alternativet är att han (och Uno) sigillerar å tjänstens vägnar. Argument för en sådan tolkning kan lätt utvecklas med tanke på transaktionens ovanliga karaktär, d v s byte av frälsejord i Uppland mot jord med annan(?) jordnatur i Ångermanland. Någonstans på vägen måste kunglig sanktion ges på ett sådant byte.
Dessvärre saknas uppgifter om motbrevet, d v s det som Spielbud Spielbudsson måste ha utfärdat till Fartegn och dennes hustru. Jag är inte heller tillräckligt väl inläst på omständigheterna för att vilja påstå att jag har försökt lösa problemet. Min uppfattning grundar sig på endast ett fåtal av de i sammanhanget relevanta dokumenten.  synpunkter av Kaj Jansson.  med andra ord finns mycket lite slutsatser man kan dra av detta Jorda brev  
 
Tala gärna om för mej om jag fattat nånting fel ifrån disskutionerna,men detta är i alla fall det fått ut av disskutionerna.  
mvh Marc

[Knut Handeland]

En tenk ættetavle for Fartegn :  
-------------------------------------------------
 
1: Fogden(=Bryten)Gudmund & Gyda (Bryteshustru) Bosatt på Græshult.(Hagshult)Sverige.
 
-------------
 
2: Harald Gudmundsson (V:Vingad-Lilje ?)
 
Gift 2 ganger.
 
Kone nr.1 er pr idag ukjent for meg men var kanskje en Karlsdatter ?
 
Kone nr.2 var Enken Kristina Fastesdatter (V:Blomster-Stånd)
 
-------------
 
-Harald Gudmundsson fikk trolig flere sønner i sitt 1 gifte.Blandt annet Rigafareren Fader Haraldsson som jeg mener er identisk med Fartegn den eldre i Svensk Dip.(Dvs Thiegne,n Fader.)
 
 
-Fartegn D.O.var lagmann.Han ser ut til først å være bosatt på Vestnor i Oviken i 1312-.Han er også nevnt sammen med sin nevø Spjelbo i 1300- men da nevnes han ikke med gårdstillknyttning.(Spjelbo nevø (Bilder) født før 1280-)
 
 
-Senere benevnes Fartegn D.O på gården Herrestad/Herreby.i Skiøn.Medelpad.
Ångermannsland. (andre kaller idag gården Herlaby.)  
 
 
-Fartegn D.O hadde minst en halvbror som var sønn av Kristina Fastesdatter.Han het Salve(=Sildfester)Kristinasson.
 
-Salve er omtalt som Kristinas sønn i ett arvedokument etter Værmlandslagmannen Høldo og hans kone Margaretha.Margaretha var trolig Kristinas søster.(Margarteha en Nonne på Fogdø ?)
 
-Margaretha hadde også en sønn som het Salve.(En av disse 2 Salvene er opphav til den såkalte Drotning-ætten på Stjørn.Den andre er kanskje identisk med Salve på Vitheim i Norge ?)
 
-Salve Kristinasson kan også ha vært en sønn av Holmgeir.Ut ifra eldre navneoppkallings skikker så var det vel vanlig å oppkalle morfar først og farfar deretter.Eller en avdød ektemann kunne gå foran farfars navn om kvinnen var enke.
 
-Kristina fikk også en sønn som het Lars.Han kan være Holmgeirs sønn men har ikke funnet det bevist i teksten.(Er Lars den samme som Lars Boberg Den eldre ? )  
 
-------------
 
-Ut i fra at en etter kommer av Spjelbo, Peter (Spjel)Bosson førte våpnet Bøjd-Arm, så tolker jeg det dit hen at Salve må være en Haraldsson.
Da Den eldre Fartegns sønn Nils førte en Bøjd-Arm i skjold.
 
-Kristinas far bør ha hett Gudfast(eller Gudvast.)Brunsson.
 
-----------
 
-Salve fikk 2 (eller flere sønner) som het Spjelbo (Fartegn D.O nevnte Nevø i 1300-) Bilder og Gudleif Bilder Salvesson.
 
-Navnet Bilder kan skrive seg fra Bilderbæk eller rett og slett av å bygge.
 
-Kona til Salve eide trolig Morberga og var av Malstad ætten.
 
 
-Salve Kristinasson, satt trolig som Lagmann på Husby.
 
-----------
 
Dok.Nr.Brevnummer:2605  
Utfärdandedatum:1314-02-27  
Utfärdandeort:Nora  
Språk:latin  
DS-nummer:DS 1957  
 
 Gudleuo de saleme et saluone fratre eius .
 
(Gudleif fra Saleme, Salves sønn eller står det Salve Gudleifsson her ?)
 
-Gudleif Salvesson døde 1339 og Spjelbo Bilder er nevnt siste gang som vittne i skifte etter Gudleif 1342-
 
 
-Gudleif var gift med Rodny.(=Ragnhild ?) Gudleif navnet finnes også på Hørland (Østlandet) i samme tidsperiode(Gudleif Trondsson.)
 
 
-Spjelbo Bilder bodde på Herrestad/Herreby etter Fartegn D.O og fikk sønnene Herse,Holger,Peter og Spjelbo Spjelbosson (sistnevnte skiftet med Fartegn D.Y 1342-) Peter kan også ha vært sønn av Spjelbo Spjelbosson.
 
 
-Fartegn Nilsson eksisterer ikke i kildene men det gjør derimot Fartegn Gudleifsson. Han nevnes i Gudleifs Salvesson,s testamente.Han er etter all sannsynlighet den samme som Fartegn D.Y nevnt på Nes.(Nes sies å være Matneset i Oviken eller identisk med Kungnes.
 
 
-Fartegnene benevnes som den Eldre og Yngre.Da sier det seg selv av det er snakk om 2 stk.
 
 
-Rodny finnes også på Mjelle,Berg og Kolneset i Jemtland.Hun var gift med Herr Tova Tovasson som ble slått ihjel av Schanke før 1345-.(Rodny bør være ett barnebarn av Gudleif og Rodny.)  
 
 
-Fartegn Unge Gudleifsson (Jemte) ble gift med Ingeborg (trolig Lagmannen Una Erikssons datter V:Springende Grip.)
 
 
-De fikk sønnene Una og Spjelbo.Disse bodde på flere eiendommer.På Vadheim.Oviken.Jemtland og Sunnanåker ved flyplassen i Sundsvall.
 
 
-Spjelbo Fartegnsson fikk videre sønnen Fartegn Spjelbosson (=Farda Buddesson) som bør være identisk med den siste Fartegn på Vadheim i Jemtland.Han nevnes såvidt etter 1400 på Vadheim.
 
 
-Han fikk Filip Fartegnsson,Erland Fartegnsson på Thøtø og kanskje flere barn.
 
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
 
Fader Haraldsson =Fartegn D.O ? )
 
Datum-kommentar: före 1286 (ev. före 12821; eller kanske 1273 - 1286?); omdat. fr. (DS:s) 'Vid 1270:talet' Språk: latin DS-nummer: DS 901
 
Utfärdare: Filip Karlsson.
 
Innehåll: Filip Karlsson upprättar sitt testamente
 
; till munkarna i Nydala, där han väljer sin gravplats, skänker han sin egendom i Rud samt 3 mark för 'stenarbetet', till klostren i Alvastra och Varnhem 3 mark penningar var, till varje kyrka, i vars socken han har en gård, och till varje präst där 1 mark penningar, till domkyrkan i Växjö 6 mark penningar, till prästen i
 
Nässjö
 
1 mark penningar, till
 
sin tjänare Styrger (Lang ?)
 
1 bok (?, eller bock?; 'booch'), och slutligen friger han alla sina trälar och trälinnor.
 
Vidare skänker han 10 mark silver, vilka
 
hans bror lagmannen Folke
 
skall ta från hans fordringar, till lösande av korstågslöfte och ger den stridshäst han fått av
 
Jakob Järnhuvud till
 
Fader Haraldsson
 
mot att denne gör en pilgrimsfärd till Riga för hans skull samt bestämmer att två av hans tjänare skall vallfärda till Sankt Olav på hans bekostnad. Han skänker även
 
sin syster Katarina
 
sin gård i Hylle-tofta
 
, vilken hon får utöver den lagstadgade arvslotten, till
 
Asgot
 
sin fordran hos
 
Gunnar
 
samt till
 
Ludvig i Roskilde
 
2 ridhästar och 1 dryckeshorn som betalning för sina skulder. Vidare räknar han upp de skulder och fordringar han har och anförtror åt sin bror Folke att indriva fordringarna och med dessa lösa hans skulder samt överlåter även på honom
 
sin gård i 'Hallastom'
 
, för att han med dess hjälp fullständigt skall kunna betala nämnda skulder.
 
Or.perg. RA 0101 Institution: Arkivnamn: 0101 // Stora pergamentsbrevsamlingen Dokumentsignum: Hänv. tillannat brev: 1 Jfr 12820425 (DS 742). Fotokopia: Faksimil: Tryckt: DS 901 Gejrot, Diplomata Novevallensia (1994), nr 49, s.124f (ed.) + s.222 - 223 (övers.) Tryckt regest: Litteratur o. komm.: 2 Sv. sig. III:35.  
 
 
-------------------------------------------------
 
-Trolig er det ei søster av overnevnte Katarina Karlsdatter som er Fartegn Haraldsson,s mor.
 
-Senere nevnes det en Katarina Fadersdatter på Rammshammar (i Kjula-Sokn.Øster-Rekarne.)Hun ble gift med Vepneren Karl Ingebjørnsson i Dalarna.
 
-Fogden Karl Haraldsson var trolig Fader Haraldsson,s bror og oppkallt etter Katarinas far.Karl var Fogd over Finland og i Vermland.  
 
 
-------------------------------------------------
 
 
Sannsynlige barn av Ridderen Harald Gudmundsson (Wræch-Hammar) :
 
(Gift : en Karlsdatter fra Ønningby/Ål(aal)??)
 
1:Fogd Karl Haraldsson Finland/Vermland. (Gift : Cecilie Algotsdatter og en datter av ei N.N Filippsdatter Ulv ??)
 
2:Anund Haraldsson (Frøhammar/Rammshammar) Gift : Ingeborg Olavsdatter (Vingat-Pil)
 
3:Fader Haraldsson (Fartegn D.O.Bøjd-Arm) (1290- på hyltæ i albo-hæreth)(Albo=Ålbo ?) Gift: N.N Nilsdatter (av Sjøblads ætt.)
 
4:Magnus Haraldsson (Fivlered/Fivelstad.)
 
5:Gaute Haraldsson(Byarum.)
 
6:Cecilia Haraldsdatter (Fivlered/Rammshammar.) Gift : Ulv Holmgeirsson Hama (Meøym/Folalyso-Østergøtland/Rammshammar)
 
 
-Gunnar nevnt ovenfor i dok.fikk trolig sønnen Harald Gunnesson (Gunnarsson).Han var trolig inngiftet med ei Haraldsdatter her.
 
 
-En annen interessant person er Ridderen Håkon Haraldsson som kan være identisk med Håkon på Kalvsnes i Skiøn.Medelpad.Denne greina førte også Bøjd-Arm.Det bør ha vært ett inngifte i Færla-ætten med ei Clemetsdatter hos han.Håkon er trolig forfar til Huggut ætten i Finland.(Bøjd-Arm.)
 
-Herse nevnes som representant for Spjelbo (Bilder)i ett dokument og navnet hans kommer trolig av en person som het Hersleif/Hersolaf på Øinum(Øy/Ed) i Medelpad.Horsleifstad nevnes i Gudleif Bilders testamente.Herse er trolig en Spjelbosson.Eller mindre sannsynlig en svigersønn.
 
-Navnet (Spjel)Bo kommer kanskje opprinnelig av Bryten (Fogden.)Bofast og kanskje var han morfar av Kristina Fastesdatter ?
 
 
-Fader Haraldsson var barnløs i 1290 og sønnen Nils ble født etter den tid.Nils ble nevnt på 1320-tallet første gang.Han figurerer rangsmessig foran Fartegn D.Y i dokumentene.Nils ser ut til å være stamfar for Tawast slekten.Han er benevnt med de 2 sønnene Johan og Olav Nilsson (Bøjd-Arm.)Trolig er det her Bengt Nilsson i Norge hører hjemme.
 
 
-------------------------------------------------
 
 
Navnet Fader er tidligst nevnt i Vestre-Strø.Esløv.Skåne.Sweden.
 
 
Västra Strö :
 
På den skånska slätten en halvmil nordväst om Eslöv finns Strö-monumentet. Det består av två runstenar och fem resta stenar utan inskrift. Monumentet syns på långt håll i det flacka landskapet. Till fornlämningen hör också två låga delvis skadade högar, som inte är lika lätta att upptäcka. Runinskrifterna kan dateras till omkr. 1000.
 
Den större stenen: FaðiR let haggva runaR þæssi æftiR Assur, broþur sin, es norr varð døðr i vikingu.
 
Översättning : Fader lät hugga dessa runor efter Assur, sin broder. Han dog norrut i viking.
 
Den mindre stenen FaðiR let haggva sten þænsi æftiR Biorn, es skip atti með hanum.
 
Översättning Fader lät hugga denna sten efter Björn. Han ägde skepp med honom.
 
Publicerad: Danmarks Runeindskrifter nr 334-335.  
 
Båda stenarna är resta över av samma person Fader.
 
-Fader användes under vikingatiden som mansnamn och säger här ingenting om släktskap.
 
-Om Assur berättas att han dött norrut 'i viking', alltså på vikingafärd.
 
-Att en runinskrift berättar att en person avlidit under sina resor är ganska vanligt, men att det uttryckligen sägs att det varit fråga om ett vikingatåg finns det ytterligare bara ett par exempel på.
 
-Att Assur dött norrut betyder att han inte kan vara begravd på platsen.
 
-Hur det är med Björn kan vi heller inte veta. År 1903 grävde arkeologen C. Wibling ut en mindre upphöjning mellan runstenarna.
 
-Han hittade då bland annat ett betydande kollager men inga spår begravda människor. Några forskare räknar med att Strö-monumentet över huvudtaget inte innehåller några gravar utan är en s.k. kenotaf, en 'gravanläggning' över någon som begravts på annan plats.
 
-På den mindre stenen står anum i stället för hanum, alltså utan h i början. Detta språkdrag förekommer även på ett par andra skånska runstenar samt i medeltida handskrifter från Skåne. Det är därför inte omöjligt att den vikingatida skånskan haft bortfall av h i början på ord på samma sätt som nutida dialekter i Roslagen. Att utelämna n framför vissa konsonanter bland annat k är ett vanligt drag i vikingatida inskrifter. Så är fallet i ordet uikiku 'viking'. Ristaren använder en äldre form av m-runan med cirkelformad bistav.
 
-På baksidan av den mindre stenen finns en bild av en ansikte.
 
-Sådana ansiktsbilder finns på ett drygt tiotal runstenar i Sörmland, Skåne och Danmark. De har tolkats på flera olika sätt. Man har bland annat uppfattat dem som en skräckmasker som skulle skydda runmonumenten mot våldsverkare.
 
-Ett annat förslag är att masken skulle markera något slags grad eller rang, kanske i militära sammanhang. I den fornisländska litteraturen kallas Oden ibland för Grimr, 'den maskförsedde' (jfr ordet grimma). Man har därför gärna velat förknippa ansiktsmaskerna med denne krigsgud.
 
-Redan 1628 trycktes en liten skrift på latin om Strö-stenarna. Författare var den kände danske runforskaren Ole Worm. I titeln förekommer också namnet Tulshøi. Tulleshögen eller Tullestenarna är också vad man på orten kallat platsen in i vår egen tid.
 
-Förleden är kanske ett mansnamn Tulle eller Tulir. Det närbelägna Tullebo har fått sitt namn efter fornlämingen. Den större stenen som rests till minne av Assur. Foto: Bengt A. Lundberg, RAÄ. Den mindre stenen som rests till minne av Björn. Foto: Bengt A. Lundberg, RAÄ. Strömonumentet avbildat sommaren 1876 av Magnus Petersen. Foto: Annika Nordlöf, RAÄ.
 
Tillgänglighet: Det går att komma fram till runstensmonumentet med rullstol, men man måste ta sig över en några decimeter hög gräsbevuxen vall innan man kan rulla vidare över en någorlunda jämn men gräsbevuxen upptrampad väg.
 
Nordøstskåne findes en betydningsfuld gammel kirke i Nørre Strø, bygget i 1200-tallets første halvdel. Kirken indeholder flotte kalkmalerier, der blandt andet viser flugten til Ægypten, beretningen om Kain og en sekvens om Adam, omskærelsen og barnemordet i Betlehem. Altertavlen er imponerende i sin stilrene Christian den Fjerde renæssance. Mest bemærkelsesværdigt er dog at det danske rigsvåben har faet lov til at blive siddende øverst på alteret, hvorover der står Chr. IV D.G.R.D, 'med Guds nåde danernes konge'.
 
Mvh Knut

[Anders Ryberg]

Väldigt långt inlägg. Men hur hade det varit att ange fler än tre-fyra källhänvisningar? Och att ange vilka webbsidor/böcker som vilka texter är tagna från?
Dessutom, hur vet man vilket år en person är född på 1200-talet?

[Knut Handeland]

Noen Kilder : Utdrag fra Svensk Dip.
-------------------------------------------------


Brevnummer:2605
Utfärdandedatum:1314-02-27
Utfärdandeort:Nora
Språk:latin
DS-nummer:DS 1957

Utfärdare:
Invånarna i Ångermanland.

Innehåll:
Invånarna i Ångermanland lovar att årligen betala till Uppsala domkyrka en viss S:t Olofsgärd, som redan från äldre tid hos dem utgått. De bestämmer grunderna för dess erläggande samt sättet för dess uppbärande och avlämnande.

farthiægno de hærbeby.
høkone de kalfnessby.
gudleuo de saleme et saluone fratre eius
jngeldo de nesko.
Olauo de hambre.
Olauo de lenes.
farthiængno de neshene.
Nicholao legifero de gudmunddaradh.
hwnone legifero.
Nicholao de diupo et kiætillo dicto karra.
-------------------------------------------------


Brevnummer:2607
Utfärdandedatum:13140307
Utfärdandeort:Skön
Språk:latin
DS-nummer:DS 1959

Utfärdare:
Invånarna i Medelpads prosteri.

Innehåll:
Invånarna i Medelpads prosteri utfäster sig att göra en viss S:t Olofsgärd till Uppsala domkyrka.

nicolao et bryniulpho
legiferis iohanne de fyllum
spiælbodho de hæristadhum.
æswido de næsi
lytone de ængium
hugberto de glømstadhum
vlphone de næsi
siguasto de kuluastadhum
gudleuo de øinum et roaro de dalkum.
-------------------------------------------------


Brevnummer:4467
Utfärdandedatum:1339 c
Språk:latin
DS-nummer:DS 3406

Innehåll:
Förteckning på personer som av Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala fått låna spannmål, jämte uppgift på löftesmän och utfästa panter.

gudleuus fideiussit
-------------------------------------------------


-Gudleif Bilders Barnebarn & Fartegn Gudleifssons sønn ?
-Gift med en datter av Ingemund Ingvaldsson i Nibble & Hølø ?
-Far til Vepneren Inge Gudleifsson i Rebro (Tillberga sn). (Asa,Nibble,Hallby) (Bøjd-Arm ?)
-------------------------------------------------


Brevnummer: 13575
Utfärdandedatum: 1389-09-03
Utfärdandeort: Stockholm
Datum-kommentar:
Språk: svenska DS-nummer: SD-nummer:

Utfärdare:
"Gudlæfwer" i Redabro i Tillberga socken

med flera vilka av Beng t Karlsson (Folkungaättens oäkta gren) blivit utlösta ur sin fångenskap hos kung Albrekts tjänare, förbinder sig att inom viss tid återbetala lösensumman till Bengt Karlsson.
-------------------------------------------------


Brevnummer: 5245
Utfärdandedatum: 1345-11-29
Utfärdandeort: Lena
Språk: latin
DS-nummer: DS 4016

herr Gudlaf förbundit sig och sina efterträdare.

Sigillinformation: Sigillet beskrifves och har således funnits.
-------------------------------------------------


Var Gudleif i Åby en slektning av Valdemar Eriksson , Famulo meo = Familien min ?

Brevnummer:5435
Utfärdandedatum:1347-05-11
Språk:latin
DS-nummer:DS 4181

Utfärdare:
Riddaren Valdemar Eriksson.

Innehåll:
Riddaren Valdemar Eriksson befullmäktigar

sin tjänare Gudlaf i Åby att på Lagunda ting

Brevtext:
Omnibus presentes litteras inspecturis. waldemarus erixson. miles. salutem in domino sempiternam. Nouerint vniuersi.

” me dilecto famulo meo. gudlauo in aaby . parochia græn. ”

meo ad hoc certo et legitimo procuratori
-------------------------------------------------
Ble langt dette også men dere får bare tilgi det.

Knut

[Carl-Fredrik Hanzon]

Den nämnde Riddaren Valdemar Eriksson måste väl vara identisk med kung Valdemar Birgerssons sonson med detta namn, eller hur?

[Bengt Bergström]

Anders, om det är så att Urban Sikeborg inte är språkvetare så ber jag houtos om ursäkt för att jag har titulerat honom fel. Han tycks dock inte sakna lingvistiska färdigheter.
 
När det gäller kommunvapen så tycker jag inte att de ska lämnas därhän. Däremot ska likheter med orters vapenbilder tillmätas en relevant vikt. Så länge inga samtida personer, vilka ortens vapen kan härledas till, är identifierade indikerar vapenlikheten inte mycket mer än att det kan ge utdelning att forska vidare i ortens historia. När det gäller det specifika fallet med Mosviks kommun i Nord-Tr?ndelags fylke så är det tyvärr så att Diplomatarium Norvegicum inte har lagt ut sigillinformation för sina medeltidsbrev. Finns det någon i läsekretsen som känner till någon lämplig litteratur om medeltida sigill från Tr?ndelag eller Halogaland?
 
Kaj, angående identifikationen av hälsingefogden Johan Ingemarsson som lagmannen Johan Krok [DS 8666] kan till listan av de indicier som jag tidigare har anfört även läggas följande: Bengt Larssons (Björnlår) hustru Märta Olofsdotter var dotter till Olof Krok [RA brev nr. 21147 & 23471]. Lars Ingemundsson (Vasa) utfärdade den 18 juli 1447 en fullmakt till Bengt Larsson (Björnlår) i vilken han kallar Märta Olofsdotter sin fränka [ÄSF I:1 s. 20, FMU 2733]. Den ätt till vilken Lars Ingemundsson (Vasa) hörde benämner Jan Raneke ”Ingemund Jonssons ätt” [SMV s. 637] och skriver att ”den synes ha haft ett visst samröre med Ingemar Djäkns ätt [med vilken vapengemenskap föreligger], utan att någon släktskap kunnat påvisas”. I Ingemar Djäkns ätt [SMV s. 636] förekommer ett namnskick som antyder ett släktskap med hälsingefogden Johan Ingemarsson, bl.a en uppsalakanik som är hans namne [SD 873, SD 1647]. Vidare pantförskriver Lars Salomonsson (Balk belagd med sparre) jord i Kumla, Balingsta socken, Hagunda härad till Olof (Krok) Jönsson [SD 1609].
 
Anders har tidigare bett mig att påvisa att individer med tillnamnet Krok inte bär detta tillnamn på grund av någon fysisk egenskap hos bäraren. Jag har lovat att återkomma med en sammanställning över beläggen för personer med detta tillnamn och argument för att tillnamnet inte syftar på någon fysisk egenskap utan på ett tillnamn som traderas inom en släkt. Jag är inte klar med sammanställningen ännu men som grund för den följande argumentationen kan följande exempel nämnas. Väpanaren Nils Krok var bror med Olof Krok [RA brev nr. 21147 & 23471] och hade en syster som var gift med Lasse Petersson (Lilja) i Ransta [SD 1195]. Lars Krok Larsson i Gerum benämns omväxlande Lars Krok och Krok Larsson, att det är samma person framgår av att båda har samma hustru, Ingrid Jönsdotter [SD 418, SD 1741]. Att väpnaren Nils Krok stadfäster Vadstena klosters rätt till två gårdar i Gerum indikerar ett släktskap [RA brev nr. 24537]. Vidare gav Lars Krok Larsson Ulf Staffansson i Munsö ett urfejdabrev för dråpet på sin bror Jeppe (Krok) Larsson [SD 2664]. Olof (Krok) Jönsson i Söderby i Munsö socken benämner i sitt testamente Ulf Staffansson som sin ”mager” vilket här ska tolkas som brors måg [SD 1793]. Ulf Staffansson (Ulv) var gift med Birgitta Jönsdotter (Stenstaätten) som var Olof Jönssons brorsdotter och Finvid Jönssons syster [RA brev nr. 19804]. För upprättandet av urfejdabrevet tog Lars Krok Larsson råd av vänner och fränder, bl.a Södermanlands lagman Nils Erengiselesson (Hammerstaätten). Den sistnämnda nämns tillsammans med Jeppe Larsson i ett dombrev från Jönåkers härad [SD 1165]. Jeppe Larssons gård Ekeby i Vänge socken i Ulleråkers härad dömdes som skattejord år 1409 [SD 1090]. Denna gård hade tidigare ägts av Peter Bengtsson i Ransta och hans son Lasse [RPB 2514]. Denne Lasse torde vara samma Lasse Petersson i Ransta som var gift med Olof Kroks syster och de bör ha varit föräldrar till Lars Krok Larsson och hans bror Jeppe. Lars och Jeppe Krok torde således ha tagit tillnamnet Krok från sitt möderne.
 
De indicier på att hälsingefogden Johan Ingemarsson är identisk med lagmannen Johan Krok som jag har anfört här ovan och i tidigare inlägg under denna rubrik torde tillsammans med påvisandet av att tillnamnet Krok vid denna tid traderades inom en släkt sammantaget vara tillräckligt substantiella för att troliggöra, om än inte fullt ut belägga, den anförda identifikationen.
 
Angående den resa som lagmannen Johan Krok deltog i omkring år 1347 så har frågan rests om varför Sigurd i Klappsta vittnade om de uppgifter som han hade från sin son Herse. Varför vittnade inte Herse själv? Det antagna svaret brukar vara att han ska ha gått ur tiden när förhören hölls år 1374. Jag vill dock här passa på att resa en alternativ tes till varför han inte vittnade. Ett medel i kolonisationsprojektet bör ha varit att genom ingiften bygga relationer som underlättade kolonisationen. Det är fullt möjligt att Herse gifte in sig i en birkarlssläkt för att stärka banden till dessa. Han kan då ha försatt sig i en situation som medförde att det var familjepolitiskt olämpligt att vittna i denna fråga som ytterst handlade om suveräniteten för den statsbildning som fanns i Norra Bottnen innan kolonisationen. Att denna suveränitet gick förlorad låg troligen inte i birkarlarnas intresse.
 
Näste Krok att studera är Gerthorn (Guttorm) Krok. Han pantsatte sitt gods i Nydherlöö [Nederled i Rydaholm socken?] den 22 februari 1398 till Erik Krok [RPB 2904]. Även här rör det sig således om ett släktnamn. Redan den 24 september 1362 böt Gerthorn Krok och Anders och Erland Ramborgssöner bort sitt mödernearv i Hånger söder om Värnamo till Peter Knoppe. Detta gods hade de ärvt efter sina mödrar Sigrid och Ramborg. I gengäld fick de jord i Mossle i Värnamo socken. I Mossle utfärdade Rampner Petersson (den yngre) kyrkoherde i Reftele ett brev den 7 april 1397 [RA brev nr. 14797]. Två år senare var samme Rampner Petersson kyrkoherde i Rydaholm [RPB 3050]. Denne kyrkoherde var brorson till Ingemar Isessons hustru Margareta [DS 6370, DS 7892, RPB 1210, RPB 1512]. Känner någon i läsekretsen till vilka Sigrid och Ramborg som ägde Hånger var?
 
Kaj, detta är ett indicium på att min identifikation av hälsingefogden Johan Ingemarssons far som Ingemar Isesson trots allt är korrekt. Om det därtill är så att även den identifikation av Nils (den äldre) Krok som jag tidigare har anfört är korrekt, d.v.s. att han var son till Helena Siggesdotter i hennes första gifte med Ingemar Nilsen, så bör detta medföra att tillnamnet Krok inte kom från fädernet för vare sig Nils (den äldre) Krok eller hans halvbror Ingemar Isesson. Det kom således från Helena Siggesdotter och eftersom tillnamnet Krok inte är känt inom Bjälboätten så då bör namnet ha kommit från Sigge Guttormsson.

[Jörgen Tollesson]

Jag har inte läst hela den här diskussionen, så jag ska inte blanda mig i den mer än att lämna en liten upplysning när det gäller Mosviks kommunvapen. Jag kan inte bidra med information om eventuella medeltida sigill - men åtminstone med vad som står om dagens kommunvapen i boken Norske kommunevåpen.
 
I inledningen till boken ges följande allmänna redaktionella upplysning om innehållet:
 
Teksten under våpentegningene gir en del bakgrunnsopplysninger, bl.a. står navnet på den som har laget våpenet. [...] Videre blir kommunens valg av våpenmotiv forklart, og motivet blir satt inn i en videre sammenheng. Der det finnes en formell beskrivelse, fastsatt ved kongelig resolusjon, er den gjengitt med kursiv innledningsvis.Och i kapitlet om Nord-Tr?ndelags kommuner står följande:
 
Mosvik
 
I s?lv to gr?nne spisser.
 
Våpenet ble godkjent ved kgl.res. 13.7.1984, og er tegnet av Einar H. Skjervold etter en id? av Egil Stensheim.
 
Store deler av Mosvik kommune er skogkledd, og skog- og jordbruk er også hovedn?ringsvei i kommunen. Gr?nt er skogens og landbrukets hovedfarge, formen kan symbolisere to tretopper. Samtidig kan man lese en M for Mosvik i grenselinjen mellom de to fargene.Om detta är kommunens officiella förklaring till val av vapen (och det ska det ju vara enligt inledningstexten), så saknas där alltså varje hänvisning till äldre tiders vapen.

[Thomas Loo]

Bengt, angående norska sigill:
 
Norske Sigiller fra middelalderen bd I: Verdslige sigiller indtil aar 1400. Utgiven av H[enrik] J[?rgen] Huitfeldt-Kaas för Kommisionen for Diplomatarium Norvegicum, Christiania 1899.
Norske Konge-sigiller og andre fyrste-sigiller fra middelalderen. Utgiven av Chr. Brinchmann. Christiania 1924.
 
Den förstnämnda rekommenderas. Trots att den inte på långa vägar håller samma grafiska kvalitet som B.E. Hildebrands Svenska Sigiller från Medeltiden, så är representationen iaf bra.

[Anders Ryberg]

Jag skall gå in i detalj på en del saker i Bengts nya inlägg framöver, men jag bara undrar vilka belägg som existrerar för suveräniteten för den statsbildning som fanns i Norra Bottnen, då ingen annan vad jag känner till har stött på denna statsbildning...
 
Vad det gäller kommunvapen, varför bry sig? Det finns fortfarande litteratur om medeltidsvapen som man kan använda direkt, och där man slipper bry sig om förvirrade kommunheraldiker. Slå upp vapnen i relevant litteratur!

[Jörgen Tollesson]

När det gäller motiveringen till ett kommunalt vapen, så är det ovan citerade verket relevant litteratur.
 
Sedan är vi helt överens om att det inte bevisar någonting om det i motiveringen sägs att förlagan är ett vapen fört av en person eller ätt som ska ha bott eller verkat på orten i äldre tider. Detta kan man naturligtvis ha fått om bakfoten.
 
Men man behöver ju över huvud taget inte bekymra sig om att få den äldre förlagan bekräftad från annat håll - om det inte sägs något om en sådan i motiveringen till kommunvapnet...

[Anders Ryberg]

Vad jag menar är självklart relevant litteratur inom medeltida heraldik och genealogi.

[Kaj Janzon]

Anders, den suveräna statsbildningen i Norrbotten före kolonisationen är dessvärre alldeles okänd för mig också. Genom att den till synes på fullt allvar införs i den här diskussionen som ett historiskt faktum har vi dock nått ett så att säga övervetenskapligt stadium där jag ingenting har att tillföra.  Att enbart presentera en lista med rättelser till de talrika sakfelen i Bengts inlägg ter sig inte heller särskilt lockande.
 
En viss tröst kan jag emellertid erbjuda. Jag har nämligen bett Thomas Wallerström att skriva något om Norrbotten under medeltiden i nästa volym av Studier till Det medeltida Sverige och han har lovat att inkomma med ett manuskript.
 
Sedan en synpunkt på medeltidsforskningens förutsättningar i allmänhet.
 
Det är av stort värde att det tryckta diplommaterialet nu har gjorts tillgängligt över internet. Dessvärre har detta hos många skapat föreställningen att det därigenom öppnats snabba genvägar  till mängder av sensationella samband som generationer av professionella medeltidshistoriker förmenas ha missat. Man har fått för sig att kvalificerad medeltidsforskning numera kan bedrivas med och vid en PC. Inget kunde vara mer felaktigt.
 
Man gör sig själv och läsarna en tjänst om man, innan man börjar spekulera kring mer eller mindre avancerade alternativa teser och slänger in mängder av klippoklistra-belägg från nätet, först ordentligt sätter sig i det så kallade forskningsläget. Fördelen med det är bl a att man då till de hiskeligt långa indicieuppräkningarna slipper skriva hiskeligt långa svar som till hälften eller mer består av sådant som någon annan redan har utrett så långt det går.
 
Jag exemplifierar genom att ställa ett par enkla  frågor till Bengts inlägg med förslag till svar: vem var Lars Ingemundsson (Vasa)? Vem var Olof (Krok) Jönsson i Söderby i Munsö socken?
 
Avses med dessa personer möjligen Lars Ingemundsson (Ingemund Jonssons ätt) och Olof Jönsson (Stensta-ätten)?
 
Den förstnämnde kan återfinnas i Hans Gillingstams doktorsavhandling (publicerad 1952) sid 765f, 769 och 791.  
 
Olof Jönsson (Stensta-ätten) bodde mycket riktigt 1391-1413 i Söderby, Munsö sn, och kallar Ulf Staffansson (Ulv) 'måg' därför att Ulf var gift med hans sondotter Birgitta (jfr Bengts inlägg ovan) [DMS 1:5 s 72f, 1:7 s 179]. Han är alltså inte identisk med den Olof Krok som skrev sig till Onsike, Skogs-Tibble sn, och var svåger till Lars Petersson (lilja) [DMS 1:6 s 147f].
 
I vilket brev Olof Jönsson (som förde två spetsar uppifrån) kallas krok är okänt för mig, men det borde väl rimligen finnas ett sådant brev någonstans eftersom Bengt kallar honom för Olof (Krok) Jönsson? Olofs nära släkting Bengt Magnusson (Stensta-ätten) kallades för övrigt Svarte, så han var väl då förmodligen släkt med Svarte Petter?  
 
Om man vill föra forskningen framåt kanske man först borde ta reda på hur långt den har kommit?

[Per-Åke Borssén]

Jmf Raneke SMV I, s 234, Anm.: Över rubriken Krokar avbildar RAvapensaml. ett vapen enligt variant A5 [balk belagd med sparre] med rött fält och blå sparre på vit balk och sex fänikor på hjälmen med sköldmärket upprepat.
 
Johan Ingemarssons vapen beskrivs (ib s 232) under beteckningen Balksparre: Uppländsk ätt vars vapen var en balk belagd med en sparre. Balken har återgivits som ginbalk i (2)Johan Ingemarssons sigill från 1325, troligen som åtskillnad från broderns. Balkens bredd har också varierat mer än normalt. En målad sköld, också den med ginbalk, har funnits i Tensta kyrka, en röd sköld med vit ginbalk och blå sparre. Vad slag av hjälmprydnad ätten fört är ej bekant. Ett bitecken i form av en 5-stjärna finner vi hos (4) [Johan Larsson], som därigenom också skiljer sig från sin broder (5) [Magnus Larsson].
 
Jmf även Nils Krooks vapen på sidan 234:8. Vapnet har varierats likt Johan Ingemarssons.

[Jörgen Tollesson]

Anders, jag förstår naturligtvis att det var det du menade. Och vi är som sagt eniga om att man kan lämna kommunvapen utanför genealogin.
 
Men... det jag menade var att om någon intresserar sig för saken och tror eller misstänker att det kan finnas ett samband mellan ett kommunvapen och ett vapen som förts av någon som hört hemma i bygden i äldre tider, så är det enklast att först kontrollera hur kommunen själv motiverar sitt val av vapen. Det är ju bara om det där nämns ett sådant samband (och det finns ju exempel på det) som man har skäl att lägga ned någon möda på att få det bekräftat eller dementerat.
 
Står det inget i den officiella motiveringen om något äldre vapen, så kan man ju helt glömma den saken. Om man nu inte tror att den som tecknade vapnet undermedvetet inspirerats av ett medeltida vapen från orten - men då har vi nog lämnat både heraldiken och genealogin bakom oss och kommit in på ett område som verkar vara ett populärt TV-ämne numera... J

[Knut Handeland]

Noen flere tanker om Gudleif i Åby-Rebro :
(Åby.Fliseryd-Sokn.Småland)

-Ridderen Valdemar Eriksson (3 Lejon)ser ut til å ha blitt gift 3 ganger.

-Første ekteskap med Enken etter Riksråd Peter Johannesson Grubbe,Ingerd Karlsdatter (Nyaby.)Datter av Ridderen Karl Petersson (Haraldsta & Hanesta.død 1336-)

Karl Petersson var kanskje bror av Saxe Petersson på Hammelmose (av Vendelbo slekten Eljarød ?)

-Andre Hustru var Enken Ingeborg Bosdatter Natt & Dag.(av Ringshult.)Gift etter 1347.

-Tredje med Helga Anundsdatter

Det jeg kan tro ut ifra at Gudleif (Åby-Rebro)var i familie med Valdemar er at slektskapet bør ha gått igjennom Ingerd Karlsdatter.Hun ser ut til å ha vært død i 1347.Det ovennevnte dokumentet ble skrevet i 1347.

-------------------------------------------------

-Jeg undres om Peter på Nibble i 1303- kan ha noe med dette å gjøre ?( Sv.Dip.Ragnhild Spjelbosdatters testamente.Brevnr: 1994.)

-Ellisif (Else-Elisabeth)Johansdatter Nibble (Juliana Hagbardsdatters arving.(Håssle ?)

-Ellisif hadde datteren Kristina som ble gift med Ingvald i Hallby-Åkerby.

-Var Ellisif kona til Karl Petersson ?

-Sønnen Ingemund Ingvaldsson (gift Bengta Torsteinsdatter Gote ?)fikk en datter som Gudleif (Åby-Rebro)ble gift med.

-Eller så ble Gudleif gift med en datter av søsteren Elin Ingvaldsdatter Nibble og Jacob Andersson.(Ingemund og Elin hadde også en bror Johan.)
------------------------------------------------

-Inge Gudleifsson byttet i 1439(Brevnr: 23187.) bort jord i Nibble mot Hallby.

------------------------------------------------
Andre mulige barn av Gudleif :
-Jacob i Linkjøping (1403-)

-Holmstein i Bolsjø-Sokn.Jemtland.(1425-)
(Med etterslekt på ; Finnenes,Hegran-Sem,Hede,Rise)

-Margaretha & Ragvald i Borgå-Reval (1423-)
------------------------------------------------
Mvh Knut

[Anders Ryberg]

Jeg undres om Knut kan ange vilka källor han använt, samt exakt vilken formulering som visar att Gudleif var släkt med Valdemar?

[Marc Hernelind]

Hej knut handeland, Jag har ett par frågor:  
1)Är denna Peter Johansson Grubbe som var Riksråd är det samma som jag kallar Peder Johansson Grubbe f. ~1255 i Roskilde,Han var gift med Arine Olufsdotter Flemming i sitt första äktenskap,och med Ingerd Karlsdatter i sitt andra äktenskap?
2)denna Saxe Petersson som var bror Karl Petersson hette dom Ulfsax eller Uldsax ?
och är Peter på Nibble i 1303 deras far ?
 
Din egen fråga är ytter spännande att få svar på i det här fallet -Var Ellisif kona til Karl Petersson ?  
 mvh Marc

[Göran Johansson]

Har hastigt gått igenom Gustav Vasas Registratur (den tryckta varianten!) och fann endast följande (som säkert redan är känt):
 
Stockholm 3/3 1559:
Heredzhöffdinge breff för Johan Siggesonn på Lysingz häreadt udi Östergötlandh till enn behageligh tidh
 
Gripshom 22/2 1560
Fougt breff för Johan Siggesson på Norby gård och Bobergs härede.
 
Norby gård bör vad jag förstår avse Kungs Norrby vid sjön Boren. Johan Siggesson tycks således kunna ha bott där kring 1560-61-... Det är väl inte självklart att det är samma Johan Siggesson som blev fick häradshövdingebrev 1558. Kungs Norrby ägdes av ätten Vasa fram till ca 1537 då den övergick i Johan Ban?rs ägo. Denne dog kring 1541. Vem som var ägare till godset 1560 vet jag inte. Kanske någon annan vet mer?
 
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Anna-Lisa Göransson]

Ovan nämnes namnet Spjelbo och jag har en fråga om det. Har en ana i Vad, Söderbärke som hette Spielbo Persson, har antagits vara f. omkr 1560 ibm. Hans far hette Per Henriksson. I källorna skrivet Henniksson. Så min fråga är: hur vanligt är namnet Spielbo?
Anna-Lisa

[Lars Nylander]

Spielbodo eller Spjälbod är ganska ovanligt men förekommer i det medeltida norrländska diplommaterialet.

[Anna-Lisa Göransson]

En följdfråga till Lars Nylander. Vad är då det. Har aldrig hört talas om det. Kanske beroende på att min forskning mest sker i Värmland och Dalarna.
Anna-Lisa

[Lars Nylander]

Hej igen!
Vad det är? Ja det är ju ett namn, precis som Anna-Lisa. Även om Anna-Lisa är ett trevligare namn än Spjälbod.  
Jag tror att du menar att du vill veta vad det betyder. Om det har jag ingen aning, men säkert finns någon här på abf som kan.

[Kalle Thorsberg (Kth)]

Följande saxat ur 'Nordiskt runnamnslexikon', som man hittar under http://www.sofi.se i menyn databaser, där förkortningar etc förklaras.
 
Spiallbu?i mn.
Fsv. Spi?lbodhi
Av (fvn.) *spjallbo?i m. 'budbärare' el. dyl.; jfr feng. spellboda m.
'messenger, angel, prophet' m.m.
Nom. sbialbu?i U501, Nä13, s(b)ialbu?i U88, [sbialtbu?i] U363?,
sbioulbu?i U727
Gen. [sbelbu?a] Vs5, sbialbu?a Ög66
Ack. sbialbu?a U687, U687, U865
 
En mindre diskussion finns här på AF under Personnamn-Spjälle.
 
Till sist kan man kontakta Sveriges Medeltida Personnamn om man vill veta något om medeltida belägg. De återfinns också på SOFIs hemsida.

[Anna-Lisa Göransson]

Lars Nylander!
Ja nu var det inte namnet jag syftade på utan på den källan du angav.
Mvh. Anna-Lisa

[Anna-Lisa Göransson]

Kalle Thorsberg!
Tack för ditt svar. Mycket intressant. Men jag återkommer till min ursprungliga fråga. Hur vanligt är namnet Spielbo? Har undrat mycket över det namnet.  
Mvh. Anna-Lisa