Äldre inlägg (arkiv) till 2005-07-24

[Per-Åke Borssén]

Bengt skriver inledningsvis tre antagande: (se ovan)  
 
a/ Även om det inte explicit framgår av referatet av originalbreve kan vi således anta att Johan Ingemarsson s sigillering ska tolkas som att han var faste vid jordtransaktionen.
 
b/ ...omnämnandet av Ingeborg i brevet bör betyda att jordlotten i Morberga och gården i Söderby är Ingeborgs egendom.
 
c/ Med beaktan av att Jon Petersson bodde i Söderby, bör det betyda att Ingeborg var Johan Ingemarssons fränka.
 
Tre inledande frågor som fortfarande väntar på svar.

[Per-Åke Borssén]

Förlåt - inte frågor utan påståenden.

[Per-Åke Borssén]

Anders, Carl och Kaj har tidigare uttryckt inresse för mina möjliga genealogiska utflykter i samband med brevet MÄU 20.  
 
Jag har visat (2005.06.28, 22:28) på två genealogisk intressanta utflykter som kan genomföras i anslutning till brev MÄU 20. Den ena till Morberga i Bälinge sn och den andra till Söderby i Åkerby sn. Jag har tagit fram brev med anslutning till dessa byar under medeltiden och till personer i anslutning till breven och redovisat de personliga kopplingar dem emellan som kan påvisas eller ha omtalats av andra forskare.
 
Jag har tillåtet mig förmoda att hustru Ingeborg var ägare till de i brev MÄU 20 omtalade godsen i Uppland, då hennes medverkan vid godstransaktionen var påtalad.
 
Jag har omnämnt att två intressanta omständigheter av godstransaktioner i ett nära tidsintervall i mitten av 1300-talet berörde godsen i Morberga; att de var lika i storlek och, att de ägdes av två kvinnor. Detta ägande omfattade hela byns jordetal. Jag har antagit, att godsen ursprungligen tillhört en och samma frälsesläkt och förmodligen hade delats vid ett tidigare arvskifte - möjligen mellan två syskon.  
 
Jag har redovisat att godsens uteslutande har omnämnts i bevarade brev/ avskrifter i nära anslutning till speciella frälsesläkter - Malsta-ätten, Sparre-ätten av Hjulsta och Ängsö och Oxenstierna-ätten,  samt berört Sandbroättens relationer till dessa ätter.

[Nils Olofsson]

Jag intresserar mig framförallt av en sak när det gäller Bengts inlägg; de släktförbindelser som tyckas finnas mellan de som var aktiva i kolonisationen av ”norra botten”. Ju mer jag har läst om denna kolonisation desto svårare blir det att förstå mekanismerna som låg bakom och omfattningen på hela äventyret. Det tycks för mig och många andra som om det varit ett projekt av ganska privat natur som framförallt syftade till att komma över de mycket lukrativa laxfiskena i de nordligaste älvdalarna.  
Om nu de första kolonisatörerna går att binda samman via nära släktband så medför det ju att en delvis annan syn på kolonisationen blir oundviklig. Svea Rikes intresse att markera en nordlig gräns gentemot Novgorod samt kyrkans frälsariver tycks blekna mot den mer allmänmänskliga kraften ”egen snöd vinning”. Sockenhistoriker som Nordberg, Steckz?n och Fahlgren har hävdat att kolonisationen inte var så omfattande som den äldre historieskrivningen velat påskina. Wallerström bidrog genom sin doktorsavhandling ”Norrbotten, Sverige och Medeltiden” 1995 till att man ånyo började betrakta kolonistationen av speciellt Piteå älvdal som ganska omfattande.  
 
Jag håller med om Per-Åke om att följande antaganden som Bengt framlade är mycket intressanta och värda en källkritisk kommentar:
a/ Även om det inte explicit framgår av referatet av originalbrevet kan vi således anta att Johan Ingemarssons sigillering ska tolkas som att han var faste vid jordtransaktionen.  
b/ ...omnämnandet av Ingeborg i brevet bör betyda att jordlotten i Morberga och gården i Söderby är Ingeborgs egendom.  
c/ Med beaktan av att Jon Petersson bodde i Söderby, bör det betyda att Ingeborg var Johan Ingemarssons fränka.
 
Jag finner också följande saker som antyds i Bengts inlägg intressanta:
1 Fale Unges eventuella släktskap med Gustav Bilder och att Gustav i sin tur kan ha varit en broder till kolonisatören Nils Farthiegnsson.  
2 Sigurd i Klappstas koppling till Fale Unge. Även om Bengt undviker den kanske mest uppenbara förklaringen, att Sigurd kan ha gift om sig med Fale Unges änka Ingeborg. Eller finns Fale Unge nämnd så sent som 1374 när det talas om Sigurd i Klappsta och hans son Herse [DS 8666]?
 
Jag tycker också att Bengts genomarbetade inlägg förtjänar ett mer seriöst bemötande än det fått här. Ett par har valt att svara genom att fylla på med en rad egna teoribildningar. Andra har svarat genom att peka på en svaghet i ett resonemang och därefter fylla på med kommentarer som att man ”milt sagt” är tveksam till hela framställningen. Kaj uttryckte i sitt första svar något som är värt att ta fasta på: ”Som ett första utkast är Bengts inlägg mycket intressant. Frågan är hur mycket som till nästa version kan överleva den källkritiska motorsågsmassaker som jag antar är nästa steg i hans plan.”

[Kaj Janzon]

Nils, Jag menar nog att Bengts genomarbetade inlägg har fått ett bemötande som det gjort sig förtjänt av. Vem som eventuellt har varit oseriös i sina inlägg och vad ett mer seriöst bemötande kunde ha resulterat i överlåter jag till andra att bedöma.  
 
Det finns sällan anledning att fullständigt mala ner inlägg av den här typen, eftersom uppsåtet mycket väl kan vara seriöst. Något annat har jag inget skäl att anta i detta fall och har heller inte gjort det. Problemet här, från min synvinkel sett, är inte bristen på genomarbetning utan att de hemläxor som måste föregå en uppgift av den här svårighetsgraden uppenbarligen inte har gjorts.
 
Den välvilligaste tolkningen är inledningsvis att det nog rör sig om det vanligaste nybörjarmisstaget inom medeltidsforskning: grov underskattning av svårigheterna vid arbete med primärt källmaterial.
 
Det enklaste, inte minst pedagogiskt, är därför att efter en analys av ett mycket långt och snårigt inlägg, presentera ett par typiska brister i det, för att ge författaren och läsarna möjlighet till reflektion över författarens utgångspunkter och förutsättningar för uppgiften.
 
Men, märk väl, vad författarens svar blir när jag påpekar att han inte har något på fötterna när det gäller gården wallær: ... frågan om vilket avstånd som är kortast, det geografiska eller det genetiska.... Han har alltså antingen inte riktigt förstått vinken eller också försöker han lägga ut dimridåer. Det är för var och en som vet något om hur och varför medeltida jordägare arronderade sina egendomar fullständigt självklart att Valla i Appuna socken är ett givet förstahandsval i jakten på wallær. Mindre klart torde vara hur man bär sig åt för att jämföra geografiska avstånd med genetiska. Som Johan Axel Almquist en gång påpekade kan mellan två tidpunkter i en gårds historia då man med säkerhet vet något om ägoförhållanden ”snart sagt vilka överraskningar som helst” dölja sig [recension av Axel Quists Ösmo. En Södertörnsförsamlings historia, PHT 1930 s 216].  
 
Jag kunde i stället för Valla lika gärna ha kommenterat försöket att, utan något som helst källstöd, göra Ingemar Isesson (eller Isaksson som det faktiskt står i brevet), lågfrälseman från Finnveden, till strängnäsbiskopen Isars son. Ingemar kan med befintliga källor endast kopplas (och har kopplats) till den perifera sätesgården Ya i Fryele socken och till några andra lågfrälse personer som verkade i den trakten.
 
Jag kunde också ha valt att fråga varför Bengt kallar Erik Jönsson (Hallkvedsätten) för Krok och inplacerar honom i en annars okänd syskonskara. Jöns Larsson (Hallkvedsätten) hade ett känt barn, sonen Erik. Om detta och den fullständigt felaktiga redovisningen av släktens ursprung i SMV se ÄSF 2:1 s 49 f.
 
Bengts metod är av en typ som jag brukar kalla hypotesstapling. Den kännetecknas bl a av att många meningar har formen: Om...då är.... Formuleringar som kan vara, skulle kunna, kan man misstänka förekommer frekvent. Det är alltså ett stort antal gissningar som utgör själva stommen i bygget.
 
Vad värre är, finns det också flera inbakade sakpåståenden i Bengts text, formulerade så att de av den oinsatte kan uppfattas som belagda i relevanta källor. Ett mycket bra exempel på detta är just när Bengt kallar Erik Jönsson för Krok och presenterar en syskonskara av krokar som han skulle ha tillhört. Halvsystern på mödernet Märta Jönsdotter var känd för mig tidigare (sparre över blad, ej Hallkvedsätten) så det hade bara varit att sikta här i stället, för att påvisa att Bengt inte är inläst på relevant litteratur.
 
En del saker, t ex de tre sakpåståendena som P-Å Borssén och du tar upp är empiriskt relativt välgrundade antaganden som kan diskuteras. Men en stor del av Bengts inlägg är grundad på löskokta hypoteser.
 
Du kallade det exercis i medeltida dokument och det ger jag dig gärna rätt i. Det är precis vad det är frågan om.
 
Jag övergår nu till att diskutera de tre påståendena.
 
Originalkällan (det ena bytesbrevet) till uppgifterna om 1342 års transaktion tillhör de s k miscellaneabrev som misstänks ha brunnit med Stockholms gamla slott (se mitt inlägg 4 april ovan). Det enda som återstår av det är ett fåtal regester (korta referat), utförda av bl a Johan Hadorph d.y. och Johan Peringsköld.
 
Ovanstående betyder bl a att en stor del av den ursprungliga informationen i brevet är förlorad. En viss risk för översättnings- och skrivfel  har däremot tillkommit.
 
Två av de tre bevarade avskrifterna är eniga om att det är Fartegn unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg som har bytt bort jord i Morberga och Söderby. Det mest sannolika alternativet förefaller vara att jorden i Morberga och Söderby var Ingeborgs arvejord. Fullt möjligt är också att det var makarnas gemensamma avlingejord. De korta regesterna ger utan stöd av andra källor ingen möjlighet att avgöra frågan.
 
Det är endast en av regesterna (Peringskölds) som omnämner Johan Ingemarsson, officialis domini regis super terram Helsingie (officialis ungefär = ämbetsman, ombud, befallningsman). Denna regest är också ensam om att omnämna lagman Uno. Uno är från andra källor känd som lagman i Ångermanland 1314 och 1324. Det är också, 1345 och 1347, den man som i Hadorphs regest kallas lagman, nämligen Hökar Petersson. Hadorphs regest nämner inte ens Uno. Här är det alltså något som inte stämmer.
 
En granskning av regesterna visar att Hadorphs strävan varit att återge innehållet i brevtexten medan Peringsköld verkar mer intresserad av att presentera sigillanterna och deras ståtliga titulatur. Den mest logiska tolkningen av regesternas olikheter förefaller vara att av de tre ovannämda ”storfräsarna” var det endast Hökar Petersson som var på plats vid själva bytet. De två andra sigillerade senare det av Fartegn utfärdade bytesbrevet.
 
Vi kan alltså med relativt stor säkerhet fastslå att Johan Ingemarsson inte var faste vid transaktionen, eftersom han tydligen inte nämns i brevtexten som vittne. Den mest sannolika tolkningen av Johans sigillering är därför att han gör det som släkting till den part vars brev han sigillerar. Troligen är han släkt med Ingeborg. Alternativet är att han (och Uno) sigillerar å tjänstens vägnar. Argument för en sådan tolkning kan lätt utvecklas med tanke på transaktionens ovanliga karaktär, d v s byte av frälsejord i Uppland mot jord med annan(?) jordnatur i Ångermanland. Någonstans på vägen måste kunglig sanktion ges på ett sådant byte.
 
Dessvärre saknas uppgifter om motbrevet, d v s det som Spielbud Spielbudsson måste ha utfärdat till Fartegn och dennes hustru. Jag är inte heller tillräckligt väl inläst på omständigheterna för att vilja påstå att jag har försökt lösa problemet. Min uppfattning grundar sig på endast ett fåtal av de i sammanhanget relevanta dokumenten. Men det finns ju andra som har mycket mer att säga om detta.

[Marc Hernelind]

Jag fastnar för Per Åkes tidigare inlägg där man får uppfattningen att  
 
1)Nils Gärbo (Gerbo) skulle kunna vara Identisk med Nils Fartengsson och att skulle vara gift med Katarina Styrbjörnsdotter (Sandbroätten) och att deras Dotter Ingeborg Nilsdoter gifter sig med Farde(Farteng) Unge.  
 
2)Farteng och Ingeborg Nilsdotters Barn Katarina Fardesdotter . Nils Gerbo köpte 1352 ? markland jord i Täby, Faringe sn. Jord, som senare ärvdes av Katarina Fadersdotter. Jorden tilldömdes 1402 Claus Slaweka dä jorden 'til at halda oc wndher frelse blifua' (SD 191, PHT -47 s 11 och 26f)  
andra dotter Kristina Fardesdotter
Kristina, ärver Söderby, som sedermera Kristinas dotter ger till sin arvinge, som var Märta Lydekadotters far, Lydeke Stralendorp (Gillingstam ibidem, s 27).  
 
3)min teori är att det fanns två söner till Nils Fardesson som ärvde jord i kumla,Balingsta från hans mor sida. han omnämns i stockholmstads tänkeböcker Tänkeböcker som Nils Bure.
om hemmanet....
Nils Gerbo är tidigast nämnd 1340 då hans hustru, Katarina Styrbjörnsdotter (Sandbroätten), med Nils sigill bekräftar sin bror Johans gåva till Olof Karlsson av jord i Kumla, Balingsta sn. (Rahmqvist PHT -78 s 66b; Gillingstam PHT -47 s 26)
Den andra sonen Hette Herse och hans far var Sigurd från klappsta ,Ullånger socken, och hans mor Ingeborg han kan som yngsta son varit född efter 1363 efter att Farteng Unge nämns sista gången och troligen dött.
 
4)Vem är då Farde(Farteng) Unge far Gustav Bilder blir den som ligger närmast till hands att tänka på med en son som heter Farteng och det jorda bytten och de släktskap som talas om här i tidigare inlägg.  
 
så min slutsats är samma som Thord Bylund vid seminariet nämnde du om Gustav Bilder kan du om du ser denna diskution ge oss lite mer klarhet om släktskapen till Farteng,och jag vill säga att disskutionen som förts här har varit spännande och gjort att åtminstone jag har fått ändra ett par saker.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Gustav Bilder? Det är väl ändå Gudlev (Gudlav) Bilder, som avses?

[Marc Hernelind]

Detta är det sista dockument om Farteng efter det antas han vara död. Brev 8252        
Utfärdandedatum: 13630000 m  Utfärdandeort:      
Datum- kommentar:  Språk:      
DS-nummer: DS 6737  SD-nummer:      
Utfärdare:Fardjäkn (Fale) unge.        
Innehåll: Fardjäkn (Fale) unge kungör att han övervarit ett skifte mellan Olof Hornfastsson (?) och hans syster Rannvig, varvid Olof utmätte åt henne såsom fäderne och möderne godset i Sköle och halva byn i Övre Åsta (i Tuna socken) och lämnade henne 14 markköp jord i Lunde för det gods i Torp, som han sålt men vari båda haft köprätt, samt hennes treding i fisken och skogar. Fardjäkn unge, (prästen) herr Torsten i Tuna och Henrik Djäken beseglar. Brevtext:Allom mannom thet bref höra och see helsar iagh Färdens vnge quedio medh Gudhi frelsarnom. See thet allom mannom kunugt att iagh hafuer ofuer waritt på skifte som emellan Olan Horfastsson war, och Ranuij hans syster, så att han hafuer henna mete före fäderne och möderne godzett i Skiöln medh akrom och ängiom, och Yfer Åstade halfuan byn, medh allom tillägom, Sädan förlichte han henne fiortan marck kiöp j hemmelskap i Lundlegdo, för thet godz han saldhe å Torpe som kom badom till kiöpe, och sädan henne tredungh i fiskerij i skoga huadh thet helst ähr Öfuer theta skifte war iagh Fardons vnge, Hindrich diekne, Joen i Rudu, Sigwardt i Skiölom, Sigwart i Runswik, Olan i Rudu, Laurent i Alstadh, Gamble Gyntte i Wij, Desse ähre wittne ther till, her Torsten i Tuna, och Biorn i Atmar, Sub sigillis discriptorum, virorum, Fardengen vnge, D: Torstanij i Thuna et Hindrisij diekne, anno Domini 1363:    
Extratext: På baksidan: Denne Färdens vnge bodde i Skiön vthi Medelpada, huilken hafuer wunnett een slachtningh emoth the danske wedh Danmarks kiörkio j Uplandh, huar vthaf hon fick sitt nampn, blef så der dödh. Sigillanter:Fardjäkn unge, herr Torsten i Tuna och Henrik Djäken        
Genealogica vol. 62, RA  Tryckt: DS nr 6737; Medelpads äldre urkunder (1972), nr 21

[Marc Hernelind]

ja Gudlev Bilder fel i hastigheten.

[Kaj Janzon]

Det är mycket som kan bli fel i hastigheten. Jag skrev således ovan om jord i Morberga och Söderby. Det ska givetvis vara Morberga och Åkerby. Vilket Åkerby som avses har jag inte försökt utreda.

[Per-Åke Borssén]

Den omständigheten att brevet (MÄU 20) var upptaget i Uppsala domkyrkas förteckning av jordabrev (Rasmus Ludvigsson) skulle kunna tolkas så, att åtminstone denna del av Morberga är det gods som sedermera skänkes till Nils Jönssons (Oxenstierna) prebenda 1454 av dennes tredje maka Katarina Karlsdotter (Sture), som grundade denna?, en andra prebenda, i Johannes Evangelistens kor. Det skulle således vara det frälsegods som återbördades 1527 och 1562 innehades av hennes dottersons dotter Görvel Fadersdotter (Sparre av Hjulsta och Ängsö).  
 
Å andra sidan kan hela Morberga ha utgjort domkyrkans egendom. Det gods som Inga Gregersdotter ärvde 1355 skulle således möjligen kunna vara det gods som Kristina (Katarina enl. Dahlbäck) Finvidsdotter 1475? skänkte till den andra prebendan i Johannes Evangelistens kor. Där fanns två prebendor Salsta-prebendan ... den andra ... är grundad av Katarina av Frössvik. /.../ 1456 invigde ärkebiskop Jöns Bengtsson i Salsta-herrarnas kor ett altare till jungfru Marias /.../ ära.” (Dahlbäck 1977, 147 f) Jfr föregående stycke.
 
Ärkebiskop Jöns Bengtsson, var brorson till ovannämnde Nils Jönsson. Kristina av Frössvik var gift med Kettil Johansson (Malstaätten), Inga Gregersdotters brorson. Kristinas syster Märta var gift med Nils Jönssons far, Jöns Bengtsson på Salsta, en son till Nils Abjörnssons (Sparre av Tofta)dotter Ingeborg.

[Marc Hernelind]

Kaj det gäller Söderby,Åkerby socken (C)

[Kaj Janzon]

Du har alldeles rätt Marc. Visst ska det vara Söderby.
 
Då blev det rätt från början i alla fall. Jag fick för mig att jag skrivit av fel från mina gamla anteckningar när jag slog en snabbkoll i diplomatarieregistret (brev nr 4745) i förmiddags. Där står det nämligen ...en gård i Åkerby (i Uppland).... Det är alltså där det borde ändras.
 
I regesterna står det nämligen helt klart Söderby (Suderby, Sudyrby) i Akyr socken [Gillingstam, Brev ur askan s 96].
 
Jag hade alltså fel när jag fick för mig att jag hade gjort fel. Hur kunde jag komma på en så korkad tanke?

[Marc Hernelind]

Hustru Ingeborg är ägare till Upplandsgodsen Morberga och Söderby.  
 
1342 Skiftar Farth?gn Unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, jord med Spielbuder Spielbudersson, som får 14 öresland (1:6) jord i Morberga i Bälinge socken (i Uppland) och en gård i Söderby ,Åkerby Socken  (i Uppland) i utbyte mot Herresta, Berg och Mjällom i Vibyggerå socken, Klappsta i Ulleråker socken i Ångermanland. Vittnen: Spielbuder Bilder,(lagman),Höker Petersson, Peter i Nässom, Pål i Lundvik och “Aswid”. Sigillanter: Johan Ingemarsson, kungens ombudsman i Hälsingland, lagman Uno, Spielbuder Bilder och Höker Petersson.(Brev nr 4745)

[Kaj Janzon]

Jag ser att Marcs notis om 1342 års byte är i det närmaste identisk med Per-Åkes från 29/6 2005 kl 02:50. Jag hoppas att ni inte blir osams om upphovsrätten.  
 
Ett påpekande om Johannes evangelistens prebendor, vilka har en något snårig historia:
 
Den andra prebendan (Nils Jönssons prebenda) är inte nämnd i 1444 års prebendeförteckning, men däremot i 1475 års. Enligt den senare hette grundaren Katarina av Frössvik.
 
Det av Dahlbäck angivna stiftelseåret 1454 för den andra prebendan (Nils Jönssons) överensstämmer väl bra med prebendeförteckningarna? Grundaren är känd, och heter mycket riktigt Katarina (Karlsdotter /Sture/), g m Nils Jönsson (Oxenstierna).
 
Den Kristina Finvidsdotter (Frössviksätten) som var gift med Kettil Johansson (Malstaätten) dog senast 1392 [ÄSF 1:1 s 49] och kan alltså inte ha skänkt gods till, eller grundat, någon prebenda mellan 1444 och 1475.

[Per-Åke Borssén]

Vem är då Katarina av Frössvik, som Dahlbäck omnämner? Förmodligen Katarina (Karlsdotter) av Frössvik. Henner svärmor var av Frössviksätten. Om Nils Jönsson hade Morberga i sina ägor, kan han möjligen ha ärvt detta gods efter sin mor Märta Finvidsdotter via hennes syster Kristina, gift med Kettil Johansson. Jöns Bengtsson och Märta Finvidsdotters avkomlingar ägde på 1400-talet Frössvik, Ekolsund och andra från Frössviksätten ärvda gods (ÄSF 1:1, s 49)

[Per-Åke Borssén]

Tillägg till föregående: Detta skulle innebära att Inga Gregersdotters gods gått via Frössviks-ätten till Oxenstierna-ätten, och Ingeborgs (och Farde Unges) gods via Sandbro-ätten/Balksparre-ätten/eller Sparre-ätten av Tofta till Sparre-ätten av Hjulsta och Ängsö. Gregers Styrbjörnssons (Sandbroätten) sondotters, dotter Elin Nilsdotter (Natt och Dag) var gift med Fader Ulfsson, vars sonsons dotter Görvel Fadersdotter ägde 1:6 frälsejord i Morberga 1562.

[Marc Hernelind]

Kaj. där fick du till det blev riktigt roligt att läsa på morgonkvisten, vi utgår iför sig ifrån samma källa brev Brev nr 4745,men ger gärna upphovsrätten till Per Åke som jag anser mycket kunnig på området mvh Marc

[Marc Hernelind]

Kaj jag undrar samma sak som Per-Åke Vem är då Katarina av Frössvik, som Dahlbäck omnämner nedan ?
 
Det gods som Inga Gregersdotter ärvde 1355 skulle således möjligen kunna vara det gods som Kristina (Katarina enl. Dahlbäck) Finvidsdotter 1475? skänkte till den andra prebendan i Johannes Evangelistens kor. Där fanns två prebendor Salsta-prebendan ... den andra ... är grundad av Katarina av Frössvik. /.../ 1456 invigde ärkebiskop Jöns Bengtsson i Salsta-herrarnas kor ett altare till jungfru Marias /.../ ära.” (Dahlbäck 1977, 147 f) Jfr föregående stycke.

[Marc Hernelind]

Kaj jag undrar samma sak som Per-Åke Vem är då Katarina av Frössvik, som Dahlbäck omnämner nedan ?
 
Det gods som Inga Gregersdotter ärvde 1355 skulle således möjligen kunna vara det gods som Kristina (Katarina enl. Dahlbäck) Finvidsdotter 1475? skänkte till den andra prebendan i Johannes Evangelistens kor. Där fanns två prebendor Salsta-prebendan ... den andra ... är grundad av Katarina av Frössvik. /.../ 1456 invigde ärkebiskop Jöns Bengtsson i Salsta-herrarnas kor ett altare till jungfru Marias /.../ ära.” (Dahlbäck 1977, 147 f) Jfr föregående stycke.

[Kaj Janzon]

Den domina Katerina de Fridzwiik (fru Katarina av Frössvik) som före 1475, sannolikt 1454, instiftade den andra prebendan är Katarina Karlsdotter (Sture, gumsehuvudsätten). Hon var gift med Nils Jönsson (Oxenstierna) i dennes tredje äktenskap. Nils Jönsson ärvde sätesgården Frössvik, Östra Ryds sn, av sin mor Märta Finvidsdotter (Frössviksätten), g m Jöns Bengtsson (Oxenstierna). Nils skrev sig till Frössvik 1422-31 men flyttade under 1430-talet till Djursholm.
 
Däremot finns inget som helst stöd i bevarade källor för att Nils Jönsson (Oxenstierna) skulle ha ägt jord i Morberga. Vi måste alltså, då stiftelsebrevet förkommit, utgå från att Morberga var Katarinas egendom.
 
Görvel Fadersdotters återbördande av frälsejorden i Morberga behöver vi inte alls dra in Gregers Styrbjörnsson i, eftersom hon inte gjorde det själv. Morberga återbördades med stöd av att Görvel var dottersons dotter till Katarina Karlsdotter.  
 
 
Källor:
 
Göran Dahlbäck, Uppsala domkyrkas godsinnhav - med särskild hänsyn till perioden 1344-1527 (Stockholm 1977) s 146 ff, samt otryckt kasuistik till densamma i DMS arkiv.
 
Olle Ferm, ”Bengt Jönsson (Oxenstierna). Riddare, lagman, riksföreståndare och boksamlare” i Ferm & Nyström (red), Bengt Jönsson (Oxenstierna) och hans värld (Stockholm 2004) s 33-69.
 
Hans Gillingstam, Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden (Stockholm 1952) s 263 f, 309 ff,  
 
Bengt Jansson, By- och gårdsbeskrivningar till de uppländska skeppslagen, otryckt licentiatuppsats, DMS arkiv.
 
ÄSF 1:1 s 48 f, 67,  1:2 s 176 f, 194.

[Marc Hernelind]

Jag har tittat på brev 5464,3287,8252.4147,3462
och inget som binder Farteng Unge till Nils Fartengsson som far och son ,jag har brevet nedan sätter ett frågetecken om vilket släktskap dom skulle kunna finnas?
Brevnummer 8281      
Utfärdandedatum:13630219  
Utfärdandeort: Njutånger    
Språk: svenska DS 6772      
Utfärdare:Margit, Olof Håkanssons hustru.      
Innehåll:Margit, Olof Håkanssons hustru, upplåter till Anders Karlsson på Nils Peterssons vägnar all sin jord i Hållen i Hållnäs socken för det dråp som hennes make Olof Håkansson begick på Peter Ragvastsson i Hållen, Nils Petersson fader. Upplåtelsen sker enligt uppländsk lag med 8 uppräknade fastar. Om Anders inte nöjer sig med denna jord skall Margit eller hennes arvingar betala honom på Nils Peterssons vägnar eller hans arvingar 40 mark i reda penningar eller motsvarande värde instundande mårtensmäss (11/11), men jorden skall likväl stå i pant efter köpstadsvärdering.      
Brevtext:    
Fastar: Peter Skulbjörnsson, lagman i Forssa prosteri, Tomas i Växsjö, lagman i Bollnäs prosteri, Kettil styreman, Jon Lang, Esbjörn i Borg, Martin i Thorkarlaby, Jon Ingevaldsson, Gudmund i Nyuta, forskälaman Fardjäkn unge.      
Sigillanter:Nils Djäken, fogde i Hälsingland, Fardjäkn unge, de båda lagmännen och två andra fastar.    
Sigill: se DS nr 6772 II Misc. 17:24  
Hänv. till annat brev: DS nr 6778  
Tryckt: DS nr 6772  RPB nr 572

[Marc Hernelind]

Det är väl rätt att anta att Nils Djäken är en annan person än Nils Fartengsson 40 år tidigare
 
Brev 3291  
Utfärdandedatum: 13240716  Utfärdandeort: Umeå  
Datum-
kommentar:   Språk: latin  
DS-nummer: DS 2475  SD-nummer:    
Utfärdare: Johan Ingemarsson, fogde i Hälsingland, Björn, kanik i Uppsala, Olof i Nordingrå, prost i Ångermanland, Nils Farthienxsson, Farthiegnus de Nesemi, Uno, lagman, ?ndo av Nedraby, Gullanus Lagmansson.  
Innehåll: Johan Ingemarsson, fogde i Hälsingland, Björn, kanik i Uppsala, Olof i Nordingrå, prost i Ångermanland, Nils Farthienxsson, Farthiegnus de Nesemi, Uno, lagman, ?ndo av Nedraby, Gullanus Lagmansson intygar på tinget i Umeå att Johan av Kåddis och hans hustru Cecilia skänkt ärkebiskop Olof och Uppsala domkyrka deras gård Kåddis jämte alla deras lösören, samt att ärkebiskopen på stället med 6 mark svenska penningar gottgjort Cecilias broder Jerund av Hisky hans rättsanspråk på systerns egendom.  
Extratext: På frånsidan: de villa kadiis in h?lsingya pro mensa archiepiscopi.  
Sigillinformation: Sigillen: N. 1, 5, 7 och 8 borta, remsorna qvar; N. 2, 3, andliga; 4, Nils Farthiegnssons, skadadt (en arm eller en örnfot?); N. 6 skadadt (en springande grip?).    
Fastar:    
Sigillanter: utfärdarna  
Sigill: se DS nr 2475  
Original: or. perg., RA 0101    
Peringskiöld: E 48:A, fol. 44  Örnhielm: I, p. 786, 802  
annat brev: DS nr 2445 och A 8, fol. 42  
Fotokopia: Övre Norrlands historia (1962), s. 144    
Tryckt: DS nr 2475  Tryckt
o. komm.: Jfr Birgitta Fritz, Ångermanlands medeltidsbrev (Årsbok för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund 1986), s. 123; se G. Holm, Bynamnet Kåddis (Svenska studier från urtid till nutid tillägn. C. I. Ståhle, Lund 1973), s. 53 ff.

[Per-Åke Borssén]

1. MÄU 20, 1342: flera avskrifter efter brev i Uppsala domkyrkas jordabok, vilket tyder på att Ingeborgs (och Farde Unges) gods var kyrkogods.
2. Kyrkan erhåller gods till Salstaherrarnas kor till dess 'altera prebenda' - Nils Jönssons (Oxenstiernas) prebenda - av dennes maka Katarina av Frössvik (Sture).
3. DMS 1:3, s 59 f: 1 fr, 1566 1 kr, 1:6 (Görvel Fadersdotter /Sparre av Hjulsta och Ängsö/).  
Godset återbördades efter 1527. Det redovisas aldrig annat än som frälse i kronans jordaböcker (Dahlbäck).
4. DS 5105, 1355: Inga Gregersdotter (Malstaätten) ärver 1:6 jord i Morberga. Detta bekräftas 1376, varvid Ingas dotter Katarina Guttormsdotter (klyven sköld), gift med Knut Halstensson (halv lilja /1364-1403/) ärver sin mor.
 
 
            Birger
            N-son
              |
              +---------------------------------------------+
              |                                             |
Gregers === NN                Halsten                     Fader                                 Grgers       Ingeborg = Nils
Johansson   Birgersdtr        Petersson                   Birgersson                            Styrbjörns-  Ulfsdtr    Abjörnsson
DS 2085     (Sparre av          |                           |                                   son                       |
MORBERGA    Hj o Ä)             |                           |                                   (Sandbro)                 |
  |                             |                           |                                     |                       |
  |                             +-------------+             |           +-------------------------+                       |
  |                             |             |             |           |                         |                       |
Inga ====== Guttorm       === Knut          Håkan         Bengt       Johan         Magnus ==== Elin         Bengt ==== Ingeborg
Gregersdtr  Turesson      :   Halstensson   Halstensson   Fadersson   Gregersson    Porse       Gregersdtr   Nilsson    Nilsdtr
MORBERGA      |           :                   |             |         morfar till     |                        |
              |           :                   |             |         Elin Nilsdtr    |                        |
              |           :                   |             |         nedan           |                        |
              |           :                   |             |                         |                        |
              |           :                   |             |                         +-----------+            +----------+
              |           :                   |             |                         |           |            |          |
            Katarina      :   Holmfrid      NN ========== 1/Ulf ===== 2/Ficke ===== 1/Katarina  Birgitta === Arvid      Jöns ====== Märta
            Guttormsdtr ===   Johansdtr     Håkansdtr     Bengtsson   v Vitzen dy   Magnusdtr   Magnusdtr    Bengtsson  Bengtsson   Finvidsdtr
            MORBERGA          Bredsjö       (halv lilja)  (Sparre av                (Porse)                               |         (Frössvik)
                              Morberga?                   Hj o Ä)                                                         |
                                |                           |                                                             |
                                |             +-------------+                                                             |
                                |             |             |                                                             |
                              Kristina ==== Gustav        Fader ===== Elin                                              Nils ====== Katarina
                              Folkadtr      Ulfsson       Ulsson      Nilsdtr                                           Jönsson     Karlsdtr
                              Bredsjö                       |         (N o D)                                             |         (Sture
                                                            |                                                             |         MORBERGA
                                                            |                                                             |
                                                          Nils ======================================================== Kristina
                                                          Fadersson                                                     Nilsdtr
                                                            |
                                                          Fader
                                                          Nilsson
                                                            |
                                                          Görvel
                                                          Fadersdtr
                                                          MORBERGA
 

[Per-Åke Borssén]

Föregfående meddelande kom iväg innan det var färdigskrivet.
 
Hur kan Du Kaj vara så säker på att inte Oxenstierna-ätten och Sandbro-ätten måste räknas med, då problemen kring Morberga diskuteras. Har Du någon annan lösning?

[Per-Åke Borssén]

Kompletterande redivisning med hänvisning till tidigare inlägg och den tabell över släktrelationer mellam fram för allt Sandbro-ätten, Oxenstierna-ätten och Sparre-ätterna av Tofta och Hjulsta och Ängsö.
 
Vad jag i främst ville peka på med mitt inlägg (4/7 15:15) var det faktum, att Ingeborgs (och Farde Unges) gods kom i Uppsala domkyrkas ägor och tydligen torde vara det gods som Görvel Fadersdotter återbördar 1562.
 
Tilläggas kan att vi vet att godset, tillsammans med gården Söderby i Åkerby sn, överläts 1342 till Spjälbud Spjälbudsson. Hur Spjälbud sedan förvaltade godset vet vi ej. Vi vet dock att Peter Bosson, som förde samma vapen som Ingeborgs make sedermera frånhändes del av Morberga till Johan Nilsson Bredsjö 1391, som del av regleringen av Peters skuld till Johan.  
 
Vi vet att herr Lars (Kettilsson) i Börje testamenterade jord i Söderby 1343 (DS 3691), och att herr Lars hade en närskyld frände, Holger Spälbudsson, som 1346 ger honom jord i Hällby, Bondkyrka sn (DMS 1:2, s 52); något samband mellan denne Holger och Spjälbud Spjälbudsson kan anas. Varken Holger eller Spjälbud är mellertid omnämnda i herr Lars testamente.
 
Vi vet att Märta Lydekadotter 1414 ägde 0:7 gammal frälsejord i Söderby, som hennes styvfar Knut Uddsson byter mot jord i Edeby, Vassunda sn (DS 1957). Denna jord torde komma antingen från Märtas far, Lydeke Stralendorp, eller hennes mor Ingeborg Magnusdotter (halv djur). Ingeborg var dotterdotter till Nils Petersson i Länna. Märtas far Lydeke var arvinge efter Ingeborg Fadersdotter (stjärna) på Venngarn. Märta var först gift med Bo Nilsson (Natt och dag) och hade med honom sonen Bo Bosson. Hon blev sedan omgift med Bengt Jönsson (Oxenstierna), bror till Katarina av Frössvik's make Nils Jönsson, se mitt tidigare inlägg.  
 
Från arvskiftet efter Märta Lydekadotter 1452 vet vi, att hon, genom bakarv från sin kort föut avlidne son Bo, var arvberättigad efter dennes farmors kusin, Birgitta Magnusdotter (Porse). Birgitta var dotter till Magnus Porse och hans hustru Elin Gregersdotter (Sandbro-ätten). (H Gillingstam, PHT 1947, s 25 f) Vid arvskiftet 1453 rörande Bo Bossons arvedel efter fru Birgitta mellan å ena sidan fasterns,  Elin Nilsdotters (NoD) man, Fader Ulfsson och å den andra moderns, Märta Lydekadotters arvingar, erhöll Farde Ulfsson jord i Piteå som tidigare tillhört Nils Abjörnsson samt Edeforsens laxfiske i Lule älv (S I Olofsson ÖNH I, s 192).  
 
Vi ser här hur ett flöde av arvgods tycks har gott från Sparre-ätten av Tofta och Oxenstierna-ätten via Sandbro-ätten och Malsta-ätten till Sparre-ätten av Hjulsta och Ängsö; varför just undanta att så kunnat ske med godsen i Morberga?
 
Rahmqvist har påtalat ett möjligt/troligt släktskap mellan Sandbro-ätten och Malsta-ätten. (PHT 1978, s 71). Hustru Ingeborgs och hustru Ingas gods har sannolikt ett gemensamt ursprung och har troligen delats i ett arvskifte mellan två syskon - bröder eller systrar. Jfr Rahmqvists

[Kaj Janzon]

Jadå, jag har hur många möjliga lösningar som helst och det är väl det som är huvudproblemet här. Från mina, relativt weibullska utgångspunkter, kan det som är möjligt aldrig bli slutresultatet av en forskningsinsats, endast utgångspunkt för en sådan. I det här fallet är det så oerhört mycket som är möjligt att själva forskningsinsatsen inte ter sig meningsfull för mig.
 
Jag är inte alls säker på att man inte ska räkna med Oxenstiernorna. Jag menar bara man inte behöver dra in någon före fru Katarina på Frössvik gällande Görvel Fadersdotters återbördande av jorden i Morberga. Det var inte relevant för den frågan då och är det inte nu heller.
 
Det stora problemet gällande Oxenstiernornas besittningar är - som Ferm framhåller - att arkivet på Salsta har gått förlorat. En fullständig rekonstruktion av vad Jöns Bengtssons barn ägde torde därför vara och förbli en omöjlig uppgift.
 
Möjligt är att de två 1600-talsregester i Gen 41 och 79 som nämner fru Katarinas föräldrar och barn har med prebendestiftelsen att göra [Gillingstam 1952 s 310 f]. I så fall stiftades Nils Jönssons prebenda för Katarina Karlsdotters föräldrars och barns själar.
 
Troligt är att Katarina förvärvat Morberga genom ett byte eller en sekvens av byten. Arvskiftesbrevet efter Karl Sture och hans hustru Märta Eriksdotter visar nämligen att Katarinas arvegods uteslutande bestod av jord i götalandskapen [RAp 8/3 1424]. Ett återbördande av tidigare såld eller bortbytt mödernejord kan dock inte uteslutas, då vi inget vet om Märtas härstamning.
 
I ett indiciemål som detta är det viktigt att man så långt som möjligt utreder vad som hänt med Katarinas arvegods efter 1424. Om hon har bytt bort dem för att få jord som bättre passar en uppländsk prebendestiftelse, kan indiciekedjan förstärkas eller försvagas beroende på var hennes arvejord eventuellt kan återfinnas vid en senare tidpunkt.
 
Allmänt kan man, med hänvisning till J.A. Almquist-citatet ovan, konstatera att det inträffar något mycket betydelsefullt mellan de två belagda transaktionerna 1342 och 1355, nämligen stora döden. Det är bara ett exempel på händelser som kan blanda bort korten ordentligt när man försöker få ordning på indicier som ligger relativt långt från varandra i tiden. Vilka politiska läger man kan identifiera personer i under striderna mellan Magnus Eriksson och hans motståndare har också betydelse. Under de här aktuella årtiondena (1350- och 1360-tal) beslagtogs gods till höger och vänster och gavs till nya ägare. En hel del gårdar bytte också ägare som lösen för sina i striderna tillfångatagna ägare. Att försöka bestämma den mest sannolika arvsgången med det fåtal relevanta dokument som i detta fall bevarats ter sig som en närmast omöjlig uppgift. Ett försök kan i bästa fall leda till att man kan utmönstra ett antal lösningar som helt omöjliga eller ytterst osannolika och det kan ju också vara ett sätt att föra forskningen framåt.
 
En hel del av det som står i flera inlägg ovan tycks återgå på Erik Gunnar Lindgrens artikel Om Fartegn, en ångermanländsk storman i nummer 12 av den oregelbundet utkommande tidskriften Ångermanland. Jag har för mig att jag i tidigare sammanhang här i Af påpekat de märkliga (önske)läsningar av medeltidsdokument som förekommer i artikeln. Men jag kan just nu inte hitta det inlägget. Jag kollar upp det i mina anteckningar och återkommer eventuellt om detta.

[Bengt Bergström]

Roger och Kaj lyckades publicera sina inlägg medan jag redigerade mitt förra inlägg varför jag tyvärr inte lyckades beakta vad Roger anförde om Birger Siggessons testamente [DS 4877]. Roger har rätt i det att efter Lingköpings domkyrkas byggnadsfond, som får de 60 mark som Ulf Håkansson är skyldig Birger, följer 9 andliga bröder vilka alla utan två benämns domino. De två återstående benämns magistro respektive presbytero. Därefter följer fyra kyrkliga institutioner varav den sista är ”fratribus ibidem” där ibidem syftar tillbaka på Linköping. Direkt därpå följer fratri Ingemaro som tilldelas en björnfäll varpå ytterligare fyra kyrkliga institutioner uppräknas. Det förefaller alltså vara så att broder Ingemar förestår Bröderna i Linköping. Sedan kommer släktingarna Nils de Stang och hans son Stefan Stangenberg. Med beaktande av vad Roger skriver om positionernas vikt förefaller det för mig som lekman lite märkligt att Jonas i Näsby, Karl och Johan Puka som följer efter Stefan Stangenberg tituleras domino och således bör vara andliga bröder. Efter dessa kommer nämligen fler släktingar. Ska det möjligen tolkas som att de kyrkliga prelaterna Jonas, Karl och Johan Puka är köttsliga släktingar till Birger Siggesson?
 
Jag kan bara konstatera att Rogers anmärkning är helt korrekt, Linköpingsprebendanten Birger Siggesson ska bort helt och hållet, därmed faller denna koppling till ätten Stangenberg. Jag lät mig luras av att Ingemar ensam benämns fratri bland alla domino och var inte tillräckligt observant för att hitta det brödraskap som han tycks förestå. När det gäller Rogers anförande av positionens betydelse har jag inget annat än bristande erfarenhet och okunskap att skylla på. Som svar på Kajs kommentar får jag väl svara att vi måste alla lära oss krypa innan vi kan gå, så även jag. Det är bra om man kan lära av andras misstag men några misstag får man nog, till gagn för andra, räkna med att själv bidra med. Jag har inte utgett mig för att leverera belagda fakta, tvärtom har jag varit ganska tydlig med att det är hypoteser jag har presenterat med målsättningen att dels få sakkunskapens kritiska granskande och dels i interaktiv dialog med läsekretsen söka stödjande eller avfärdande argument för de ansatser jag presenterat och korrigera felaktigheter. Just på grund av att jag är medveten om att mina antaganden behöver antingen mer stödjande argument som belägger dem eller avfärdande argument valde jag att gå ut i ett interaktivt media istället för i tryckt form. Jag håller dock med Kaj om att jag inte var tillräckligt tydlig med att redovisa att min identifiering av Erik Krok som Erik Jönsson på Hallkved var ett antagande från min sida. Följaktligen vill jag i detta sammanhang passa på att uttrycka min tacksamhet för, så här långt framförallt, Kajs, Rogers och Per-Åkes hjälp med att få bort felaktigheter ur mina ansatser och Anders och Kajs påpekande om var jag bör stärka upp argumentationen och referenserna. Det höjer kvalit?n i det kondensat som blir kvar i slutänden.
 
Jag uppskattar ur ett personligt perspektiv Kajs ambitioner att ta hänsyn till pedagogiska aspekter i syfte att inte avskräcka från detta debattforum men jag vill samtidigt till Kaj förmedla budskapet att det är långt mer viktigt ur ett allmännyttigt perspektiv att förmedla och belysa forskningsfrontens aspekter på de frågor som berörs i presenterade ansatser, speciellt om dessa står i konflikt med tillgänglig information. Med beaktande av att jag och andra lekmän mestadels kommer att befinna oss i en position där vi anför hypoteser utgående från, i relativa termer mätt, imperfekt information skulle jag uppskatta om det allmännyttiga perspektivet fick överskugga de pedagogiska ambitionerna även om dessa är vällovliga. Jag är därtill, utgående från egna erfarenheter, övertygad om att de pedagogiska målsättningarna går att nå via uttryckssättet i oppositionen.
 
Om jag så övergår till att replikera på Kajs anmärkningar så kan jag börja med Ingemar Isesson. Även jag noterade att han i brevtexten i det brev som Kristina Jakobsdotter utfärdade 1360-11-25 [DS 6370] står omnämnd som ”Jngiman Ysaacson”. I regesten till samma brev står det dock Ingemar Isesson trots att det står Isaksson i brevtexten. Jag antar att det beror på att den som skrev regesten tittade efter i det brev som Ingemar själv utfärdade 1360-11-02 [DS 6365] där han benämner sig själv ”Jngimarus Ysason”. Det kan här nämnas att även brodern Johan i likhet med Ingemar använde patronymikonet Isesson (”Johannes Ysason”) [DS 5918].
 
Jag tror inte att Ingemar kom från Ya i Fryele, det gjorde däremot hans hustru Margareta Ramnedotter [DS 2335, DS 6370, DS 7892, RPB 1210, RPB 1512]. Ingemar och hans bror Johan var snarare uppvuxna i Svenarum eller Lannaskede [DS 6365, DS 5918].
 
Att avståndet mellan Småland och Uppsala är besvärande för identifikation med den Ingemar som är far till hälsingefogden Johan Ingemarsson är jag väl medveten om. Anledningen till att jag ändå vågade mig på den identifieringen är att Peter Rampn år 1414 sålde jord i Eke i Vaksala socken [SD 1925, SD 1945]. Denne Peter Rampn har jag antagit är son till Ramn Petersson (den yngre) som var brorson till Ingemars hustru, Margareta Ramnedotter [DS 7892, DS 6370]. En Ingemar av Eke är nämnd 1314 [DS 1975, DS 1975a]. En svaghet i detta sammanhang är att det inte framgår vilket Eke som avses. Denna svaghet kompenseras dock i viss mån av att direkt före Ingemar av Eke omnämns Johannes Gasebog. Ätten Gaasabog kan beläggas tillsammans med Johan Ingemarsson närstående personer vid ett flertal tillfällen.
 
I förbigående kan även, att bero på Carls tidigare anmärkning, nämnas att Margaretas bror Peter som var kyrkoherde i Fryele, är ett bra exempel på en katolsk präst som celibatet till trots hade erkända barn [DS 7892]. I litteratur och kommentarfältet till det refererade brevet finns en hänvisning [C Härenstam, Finnveden under medeltiden (1946)] där fler präster i Finnveden med erkända barn tas upp. Att icke erkända söner till kyrkans män kan ha haft svårt att hävda sin högfrälse börd borde väl inte i det generella fallet vara speciellt konstigt. I detta fall, med ett möderne som tycks ha någon koppling till Sigge Guttormsson och Kristina Birgersdotter håller jag dock med Kaj om att det förefaller märkligt, vilket talar emot min identifikation. Besvärande är även, som Kaj indikerar, bristen på vapenlikhet. Å andra sidan känner vi varken någon Ingemar någon Johan eller någon Gunnar som förde Balksparrevapnet före Anders Jonsson, bröderna Johan och Sigge Ingemarssöner och Lars Gunnarsson.
 
När det gäller Ranekes upptagande av Ingemar Isesson under två olika vapenbilder noterade jag liksom Kaj att de källreferenser han har angivit avser en och samma person, Pilspets stolpvis. Till skillnad från Kaj gjorde jag dock antagandet att Raneke som heraldiker har haft sitt primära fokus på vapenbilden och slarvat med källhänvisningen för den andre Ingemar Isesson (Två spetsar uppifrån). Ranekes källhänvisningar är systematiskt den första källan som belägger en person, han kan när han förde in källhänvisningarna för den senare Ingemar Isesson ha missat att det fanns två personer med samma namn varför både dateringen och källreferensen för den senare blivit felaktig. Mitt antagande var då att den Ingemar Isesson som omnämns 1384 [RPB 1998] är identisk med den Ingemar Isesson som Raneke anför föra två spetsar uppifrån. Detta har jag dock inte kunnat verifiera då RA ännu inte har lagt ut sigillinformationen för detta brev.
 
Jag såg i Ingemar Isesson även en förklaringsmodell till Konrad Arxös deltagande kring donationen av Kåddis i Umeå. Detta förutsätter dock identifiering av Konrad Arxö med Konrad Isarsson vilket självfallet, med beaktande av att det är två hypoteser involverade, reducerar relevansen för detta argument. Denna förklaringsmodell skulle dock kunna hålla även om det var Konrad Bralstorps bror Isar som var Ingemars far och således inte biskop Isar i Strängnäs. Alternativt skulle Konrad Bralstorps bror Isar kunna vara far till den Ingemar Isesson som omnämns 1384. Jag hoppas att Hans Gillingstam har lyckats fylla den lucka som Bengt Hildebrand lämnade i ätten Bralstorps genealogi. Jag ser fram emot att få ta del av hans slutsatser.
 
Som avslutning på ämnet Ingemar Isesson vill jag nämna att ovanstående är en redogörelse för de argument som jag lutade mig mot när jag gjorde mitt antagande. Därmed inte sagt att jag håller detta för att vara sanningen, jag är inte alls säker på att Ingemar Isesson var hälsingefogden Johan Ingemarssons far och inte heller på att han var Nils Kroks bror men jag vill gärna ha igång en kreativ diskussion i frågan. Kom gärna med alternativa identifikationer till vem som var far till Johan och Sigge Ingemarsöner. Andra kandidater (eller möjligen samma) kan t.ex. vara den Ingemar som år 1312 erlägger markgäld i Nyvalla i Tuna socken, Olands härad just norr om Krogsta i samma socken [DS 1885] eller den Ingemar som samma år erlägger markgäld i Skärplinge i Lövsta socken [DS 1887]. Kan det finnas något att dra slutsatser av i kopplingarna till Andreas And, eller till Birger Petersson eller kring turerna med Ulva kvarn och den koppling till Gregers Birgersson som kan skönjas där. Det finns många frågetecken att räta ut här!
 
Att Johan Ingemarssons far är identisk med Nils (den äldre) Kroks bror finner stöd i dels lagmannen Johan Kroks deltagande i resan omkring 1347, dels att väpnaren Nils Krok vid minst ett tillfälle förde samma vapenbild som Johan Ingemarsson (vid andra tillfällen förde han även två och tre sparrar på balken) i kombination med namnskicket och dels Sigge Ingemarssons anförande om att hans anfäder ägt Ulva kvarn i kombination med Gregers Birgerssons transaktioner med nämnda kvarn och att Nils (den äldre) Krok omnämns i Sigge Guttormssons testamente. Att Johan Ingemarson är identisk med Johan Krok finner stöd i de två sistnämnda argumenten och att Nils (den äldre) Krok och hans bror Ingemar sålde sitt mödernegods 1341. Att Johan Ingemarssons far därtill skulle vara identisk med Ingemar Isesson är inte alls lika klart. Kopplingarna via Eke i Vaksala socken och anledningen till att Konrad Arxö var delaktig i transaktionerna med Kåddis i Umeå är långt ifrån tillräckligt substantiella för att belägga en identifikation. Om det skulle vara så den Ingemar Isesson som omnämns 1384 kan beläggas föra samma vapen som Olof Jönsson (Krok) (Två spetsar uppifrån) så utgör namnskicket för denne dock ett kompletterande indicium för att den Ingemar Isesson som förde en pilspets stolpvis var Nils Kroks bror eller halvbror.
 
Kaj anmärkte även på min identifikation av Erik Krok. Här måste jag utan omsvep erkänna att jag har slarvat! Som Kaj antyder har jag blivit lurad av att Jan Raneke har tagit upp Erik Jönssons halvsyster Margareta under Hallkvedsätten. Margaretas far var, som Kaj påpekar, inte Jens Larsson och den Jens Krog som uppträder tillsammans med Margaretas man, Torkel Brahe, var således inte hans svärfar. Därmed faller grunden för min identifikation. Erik Jönsson på Hallkved är dock, trots att identitet med Erik Krok inte föreligger, intressant i sammanhanget. Han hade lånat ut 140 mark svenska penningar och 2 läster järn till Knut Karlsson (Örnfot) mot pant i Steninge och Rävsta [RA brev nr. 22732]. Erik Jönsson får betalt för denna skuld av Olof (Krok) Jönsons måg, Bengt Larsson (Björnlår) varvid Knut Karlsson överlåter de pantsatta egendomarna till Bengt Larsson [RA brev nr. 22787]. Jag vill dock påpeka att något förefaller vara konstigt med dateringarna av dessa brev. Knut Karlsson utfärdar det senare brevet den 21 juni 1437 men omnämns som salig [i åminnelse] i det förstnämnda brevet, som är sigillerat av väpnaren Nils Krok, redan den 26 mars samma år.
 
Ingeborg Eriksdotter som omnämner sin bror Karl Eriksson och sin farbror Nils Krok torde, mot bakgrund av vad Kaj och Per-Åke anfört, vara dotter till Nils halvbror Erik Karlsson (Björnram från Uppland) [SMR 209] och inte till Erik Jönsson på Hallkved. När Kaj nu förtjänstfullt har påvisat att min identifiering var felaktig får jag tillbaka ett problem som jag trodde att jag hade löst. Hur kom Knut Karlsson (Örnfot) i besittning av sin andel i Steninge? Uppenbarligen inte genom att Johanne Torkilsdotter (Brahe) via Erik Jönssons halvsyster Margareta ärvde Olof (Krok) Jönssons föräldrar! Knut Karlsson var gift med Erik Jönssons halvsyster Margaretas dotter Johanne Torkilsdotter (Brahe) som i sitt andra gifte med Magnus Laurensson blev stammoder till den svenska Braheätten. Det torde vara vingarna från denna ätts vapenbild som återfinns i Huskvarnas stadsvapen.
 
När det gäller gården wall?r så var min enda tanke den att om Kristina Birgersdotter äger en gård med detta namn och en dotter till henne kan påvisas äga en gård med samma namn så förefaller det ur mitt perspektiv som lekman vara logisk att anta identitet mellan dessa gårdar. Å andra sidan har jag just ingen kunskap alls om samtida arrondering av jord. Självfallet inbillade jag mig inte att man i kvantitativa termer ska kunna jämföra ett geografiskt avstånd med ett genetiskt dito. En sådan jämförelse måste stanna vid en kvalitativ bedömning. En aspekt som talar för att Kaj har rätt trots att Nils Kroks och Ingemars mor ägde en gård med samma namn är att om det skulle vara Valla i Flistads socken som avsågs i Kristina Birgersdotters testamente så skulle det ur ett arronderingsperspektiv ligga närmare till hands att lägga någon jord från Normlösa, som också var i deras ägo, till Valla än en tomt från Ljuna.
 
Jag har ännu inte sett något alternativt förslag från läsekretsen till varför Nils Krok (den äldre) tar arv efter Sigge Guttormsson, så jag får väl presentera ett själv. Jag faller då tillbaka på min första hypotes att det var Sigges barnbarn eller deras män som fick ärva hans vapen. Den 20 februari 1386, vid Skeppstuna kyrka, har Ragnild Nilsdotter i Skärplinge utfärdat ett brev där hon säljer sina morgongåvegods i Kroksta i Vidbo socken till ärkebiskop Henrik Karlsson i Uppsala (Två spetsar uppifrån) [RPB 2193, SMV s. 64]. Vid Skeppstuna kyrka har en sigillstamp upphittats med en sexuddig stjärna omgiven av tre malteserkors och legenden S'NICOLAI INGEMARI [SMV s. 688]. Raneke har anfört att denne Nils Ingemarsson skulle kunna vara identisk med den dominus Nicolaus som omnämns som ”rector ecclesie skeptunum” år 1285. Möjligen härrör identifieringen från K. H. Karlssons biografiska anteckningar för medeltiden, vilka Raneke refererar till. Baserat på vapenlikhet har han även anfört att han kan ha varit farfar till Lars och Nils Ingemarsöner som förde en sexuddig stjäna omgiven av tre ”kulkors”. Lars Ingemarsson hade vidare halvbrodern Nils Botvidsson som var präst i Vada och dottern Agnes som var gift med Nils Gjordsson [SD 2128]. De sistnämnda fick, i det refererade brevet, jord i Ed i Värmdö socken och Norslunda i Norrsunda socken. Norslunda ligger på andra sidan landsvägen räknat från Krogsta i samma socken. Jorden i Ed hade Lars och Nils Ingemarsöner tidigare fått av sin morbror Gregos Porse, kyrkoherde i Skånela socken [RPB 2488, SMP Gregers - 1366]. Namnet Porse på deras morbror antyder att deras mor har en stark anknytning till dåvarande Danmark. Detta bör medföra att trots det geografiska avståndet så kan det vara borgaren i Lund Ingemar Nilsson [DS 7292, DS 7679, RA brev nr. 12114] som utgör den felande länken mellan den på sigillstampen nämnda Nils Ingemarsson och dennes förmodade sonsöner Lars och Nils. Besvärande för denna identifikation är dock vapenbilden. Den sexuddiga stjärnan finns med till höger i skölden men han förde inga kors, på sköldens vänstra sida förde han ett hjorthorn [DS 7292]. Enligt Raneke förde han år 1383 enbart ett Hjorthorn [SMV s. 273, RPB 1908].
 
Nu till min hypotes till varför Nils Krok är upptagen i Sigge Guttormsons testamente. Mitt antagande är att den vid Skeppstuna funna sigillstampen tillhörde Nils (Ingemarsson) Krok. Han skulle då vara son till Helena Siggesdotter i hennes första gifte med den, år 1278 på Gälakvist dräpte, danske riddaren Ingemar Nielsen. Jag är medveten om att denna indiciekedja är bräcklig och behöver stöttas av kompletterande indicier för att bli trovärdig. Besvärande är t.ex. svårigheterna att datera den funna sigillstampen, Ranekes identifiering är definitivt inte tillräckligt säker. Även om vapenlikheten med sonsönerna beaktas så medför detta inte att sigillstampen kan knytas till dominus Nicolaus som omnämns år 1285. Ranekes identifiering kan även ligga i viss konflikt med mitt antagande. Den Nils som var ”rector ecclesie skeptunum” benämns dominus men Nils Krok benämns aldrig riddare. Om vi beaktar kronologin i denna genealogi kan vi börja med att konstatera att Nils och Lars Ingemarssöner är kända 1390 - 1415. Ingemar Nilsson i Lund är känd 1366 - 1383 vilket verkar rimligt. Att Nils och Lars farfar skulle vara ”rector ecclesie skeptunum” redan 1285 verkar däremot ohållbart. När Nils Krok nämns i Sigge Guttormssons testamente år 1283 är han troligen ännu ett barn, hans egna efterlämnade spår är från 1311 - 1341. Jag håller därmed min identifiering för mer trolig än den Jan Raneke har anfört. Det som talar för Ranekes identifiering är ortografin men om vi skulle kunna finna stöd för att Ulf Jakobssons änka Ragnild Nilsdotter [S Rahmqvist, PHT 1978] var nära befryndad med Nils Krok så har vi ett stöd för att ortografin kan vara korrekt även för Nils Krok.
 
Ett stödjande indicium för att Nils Krok kan vara son till den danske riddaren Ingemar Nielsen finner vi i hans deltagande i arvstvisten mellan Erik Valdemarsson och Erik Plogpennings döttrar Agnes och Jutta, som får en rimlig förklaring i denna danska anknytning [DS 2625].
 
Ragnild Nilsdotter säljer sina morgongåvegods i Kroksta i Vidbo socken till ärkebiskopen Henrik Karlsson som förde samma vapen som Olof Jönsson (Krok) [SMV s. 64]. En Peter Ingemarsson är belagd i Kroksta i Vidbo socken år 1316 [DS 2045]. Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) benämner Ragnild Nilsdotter som sin kära blodsfränka [DS 4578]. Ragnild hade systrarna Margit, Helena [DS 5603] och Kristina Nilsdotter [RPB 2699] som var gift med Mats Sigvastsson [RA brev nr. 13347, DS 5603] samt brodern Magnus Nilsson [DS 6881]. Deras far Nils var son till Björn Ingolfsson som möjligen var far även till ärkebiskop Olof Björnsson.
 
Olof Björnsson skötte sitt uppdrag som testamentsexekutor efter de avrättade hertigarna Erik och Valdemar tillsammans med Johan Ingemarson. Björn Ingolfsson var först gift med Ragnhild Spi?lbudsdotter [DS 1378] och därefter med Margareta [DS 3258]. Ragnhilds patronymikon antyder att hon var bördig norr om Ödmården. Olof Björnsson ägde flera laxfisken tillsammans med Johan Ingemarsson. De av dessa som låg söder om kolonisationsområdet delade de mellan sig år 1331 [DS 2850]. Dumb? fiske som Johan Ingemarsson då fick ligger vid Ljungans mynning. Just söder om därom ligger det Forsa som var sätet för prosten i Sunded, eller rättare sagt i Forsa kontrakt. Kan det vara från detta Forsa som Olof Björnsson var bördig? Som en anekdot utan påvisbart samband kan även nämnas att vid Dingersjö och Värsta som Johan Ingemarsson erhöll vid detta byte ligger Nolby där det står en runsten som är ristad av en runristare vid namn Farth?ign.
 
Björn Ingolfsson uppträder tillsammans med ett flertal personer som för Balksparrevapnet när domprosten i Uppsala Andreas And upprättar sitt testamente. Som jag tidigare antytt kan det även finnas kopplingar mellan dessa ätter via Nils Ubbessons systrar. Ragnild Nilsdotters syster Helena var gift med Germund Håkansson som förde samma vapen som Olof Jönsson (Krok) [DS 5603]. Sammantaget verkar det troligt att Ragnild Nilsdotter på något sätt var befryndad med Nils Krok men jag har ännu inte lyckats finna klara belägg för detta.
 
Den Isak Isaksson (Ban?r), gift med Märta Siggesdotter (Brun), som Per-Åke nämner, var son till Isak Björnsson (Ban?r) och Gertrud Andersdotter (Ulfstand av Årby) som blev stammor till ätten Ban?r. Denna ätts vapen återfinns i Danderyds kommunvapen.
 
Angående Rogers fråga om Vinstena i Vassunda socken så faller min hypotes kring denna gård i och med att Kaj påvisade att Olof Jönsson (Krok) inte var bror till Erik Jönsson på Hallkved. Det jag var ute efter var att hitta en länk från Katarina av Steninge via hennes arvtagerska Helena på Vinstena till den Lars på Vinstena som omnämns tillsammans med Germund Håkansson och Greger Germundsson som förde samma vapen som Olof Jönsson (Krok). Min hypotes byggde på att Olof Jönssons far var identiskt med Erik Jönssons far och således använde Patronymikonet Larsson. Då den Jöns som var far till väpnaren Nils Krok, Olof Jönsson (Krok), Birgitta Jönsdotter och hustrun till Lasse Petersson i Ransta nu saknar patronymikon faller mitt försök till identifiering med Lars på Vinstena. Finns det någon i läsekretsen som känner till vilka som var föräldrar till dessa syskon?
 
Beträffande Guttorm Jarl, som år 1165 tillsammans med ärkebiskop Stefan fick befallning av påven Alexander III att underkuva finnarna [DS 59], så är jag varken jämte eller smålänning så han får höra hemma var han vill. Jag måste dock replikera på Rogers argument för att han skulle vara smålänning. Oavsett varifrån han var bördig så torde det vara så att det ämbete han innehade stationerade honom där Erik Jedvardsson huserade. Det är helt korrekt att jag har hämtat uppgifterna på Internet men den sida som jag hittade hade faktiskt en källreferens. Jag har ännu utan framgång försökt att få tag i den refererade källan för att ta reda på om identifikationen mellan Guttorm jarl och Guttorm Östmansson på Frösön finns i denna eller om den är av senare datum. När i tiden Roger anser att gränsen för modern litteratur går anger han inte men den refererade källan är Nils Ahnlund, Kring Frösöstenens personnamn, i festskrift till Ivan Wikström på hans 60-årsdag den 19 september 1947, Lund 1947, s. 1 - 10. Utöver referensen till Gillingstams artikel i SBL som Roger har anfört så anger SMP även en referens till något mindre modern litteratur som riskerar att falla för ålderssträcket: Saxo Grammaticus s. 444.
 
Vem Saxo Gramaticus var tvistar danska historiker om men en intressant hypotes är att han ska ha varit identisk med den Saxo Thorbj?rnss?n vars farfar Sune Hvide Ebbesen var kusin med Esbern Snare som var gift med Guttorm Jarls dotter Helena.
 
Den andre store samtida skribenten, Snorre Sturlasson, var i tjänst hos Skule Bårdsson när han skev sin Heimskringla. Skules fars halvsyster Ingrid Guttormsdotter var gift med Guttorm Östmansson på Frösön. Att identifiera Guttorm Östmansson med Guttorm Jarl torde inte vara lätt. Vilka argument Nils Ahnlund (eller vem som nu anfört identifieringen) lutade sig mot vet jag inte och avser inte heller lägga speciellt mycket energi på i nuläget. Det finns tillräckligt med problem att lösa på 1300- och 1400-talen. Det hjälper inte om de hypoteser som är derivat av tidigare hypoteser finner stöd och kan anses bli belagda om de tidigare hypoteserna visar sig vara alltför bräckliga och faller.
 
Jag är medveten om att jag i mitt första inlägg, som Kaj påpekat, staplade hypoteser på varandra, speciellt i epilogen ”norden runt”. Jag ville dock förmedla en helhetsbild av hypoteskedjan men insåg samtidigt att jag ensam inte har tillräcklig kapacitet för att belägga alla underliggande hypoteser innan den sista hypotesen reses. Det är även självklart att hypoteser staplade på varandra inte utgör ett induktivt bevis även om den första hypotesen vilar på belagda fakta. En hypotes kan i detta sammanhang aldrig verifiera den hypotes som den är härledd från. I dessa sammanhang måste deduktiva slutledningsmetoder användas. Sannolikheten för att en hel hypoteskedja ska hålla måste snarare vila på statistisk grund. Den generation som blivit förstörd av Mats Håstads Hej matematik finner instrument för en sådan bedömning i mängdlärans snittbildning av sannolikheten för att varje hypotes för sig håller. De som är mer allmänbildade finner lämpliga instrument i den matematiska statistikens kombinatorik. I realiteten torde dock valet av beräkningsinstrument vara underordnat den överskuggande svårigheten att kvantifiera sannolikheterna för att en enskild hypotes är korrekt. Troligen kommer man inte längre än till en sannolikhetsbedömning på en kvalitativ skala och på kvalitativa mått är det svårt att tillämpa alla typer av beräkningar.
 
Sannolikheten för att en hel hypoteskedja ska hålla kan avsevärt förbättras om indicier som styrker den sista hypotesen i en kedja kan baseras på de belagda fakta på vilka den första hypotesen vilar. Detta kortsluter de inducerade osäkerheterna som aggregatet av mellanliggande hypoteser ackumulerat. Det räcker dock inte att dessa indicier vilar på den första hypotesen, det leder endast till ett ohållbart cirkelbevis. Det är inte en slump att jag här ovan har anfört kopplingarna mellan den svenska Braheättens vapen och Huskvarnas stadsvapen och mellan ätten Ban?rs vapen och Danderyds kommunvapen. Jag kan även passa på att nämna likheterna mellan den stjärnbild som förekommer i Burevapnet och det kommunvapen som antogs av den kortlivade Bureå kommun. Att en ort har en vapenbild som anspelar på någon betydande ätt på orten betyder reciprokt även att en person som kan beläggas föra samma vapen som en ort kan antas ha kopplingar till en betydande ätt som verkat på orten. Den sista hypotesen i den kedja som jag har presenterat är, ur detta perspektiv, att tillnamnet Krok som används i Ingeborgs släkt härrör från Ketel (Tostigsson) Krok i Hålogaland och hans bror Skule.
 
Tanken att Ingeborg är befryndad med Johan Ingemarsson tycks Kaj dela, trots lite ordfäktning kring ärvdajord versus avlingejord, frälsejord versus skattejord och att varken Upplandslagens eller Hälsingelagens krav på antal fastar är uppfyllda. Johan Ingemarsson kan enligt ovan kopplas till de ätter som förde två spetsar uppifrån. Hålogaland var ett småkungadöme mellan Namdalen i nuvarande Nord-Tr?ndelags fylke och Lyngen i nuvarande Troms fylke. En första iakttagelse man kan göra är att jämföra Cecilia Ingemarsdotters vapen [SMV s. 585] med Nord-Tr?ndelags fylkesvapen. Denna vapenbild kan dock anses vara alltför allmän för att några slutsatser ska kunna dras. Det kan dock knappast anföras mot nästa iakttagelse av intresse. Den brisyr av det vapen som Olof Jönsson (Krok) förde som Raneke har tagit upp som variant C [SMV s.64] är sånär som på tinkturen identisk med kommunvapnet för Mosviks kommun i Nord-Tr?ndelags fylke. Tinkturen för Mosviks kommunvapen tycks ha anpassats till den skogsindustri som idag dominerar bygden. Om man läser kommunens egen blasonering för vapnet står det dock klart att det historiska sammanhanget är detsamma som för ätten Ulfstand av Årby där Elin Andersdotter kan beläggas ha fört den nämnda varianten av vapnet!
 
Om den hypotes som jag har anfört ovan till varför Nils Krok är omnämnd i Sigge Guttormssons testamente vinner acceptans, blir det intressant att gå vidare och dels resa frågan om Nils Kroks bror Ingemar hade samma far som Nils eller om Helena Siggesdotter hade en relation med någon man mellan 1278 och 1284, dels resa frågan om tillnamnet Krok kom från Ingemar Nielsen eller från Sigge Guttormsson. Är det känt vilken ätt den danske riddaren Ingemar Nielsen tillhörde?

[Kaj Janzon]

Bengt, gällande de pedagogiska ambitionerna och allmännyttan har jag en omedelbar kommentar. När det gäller själva sakinnehållet i din text får du nog desvärre vänta på eventuella kommentarer till september. Jag har har nämligen i nuläget endast sporadiskt tillgång till internet och mitt bibliotek.
 
Min flitiga användning av pekpinnen har inte så mycket (egentligen ingenting) att göra med vad du eller andra elitmotionärer skriver om historia, utan hur det kan läsas och missförstås av den som är intresserad men inte så kunnig. En historisk myt kan därvid uppstå på fem minuter och ta fem århundraden av svettigt pekpinneviftande att utrota.
 
Att ta ställning till de teser du driver kräver ju kunskaper som är överkurs med bred marginal för en stor majoritet av Anbytarforums läsare. Inte minst därför är det att sticka ut hakan ordentligt när man i detta forum börjar driva avancerade teser som inte direkt är förenliga med tidigare forskningsresultat. Om man får en och annan smäll när man väljer att sticka ut hakan på det sättet, är det inget man enligt min mening ska beklaga sig över. Som en berömd boxningstränare en gång sade till sin adept när denne glömt en viktig detalj: Stoppa in tandskyddet när du går in i ringen, för du går väl inte in där enbart för att vinka till publiken?  
 
Jag har inga illusioner om den allmänna kunskapsnivån i samhället när det gäller medeltiden. När jag på 90-talet undervisade blivande grundskollärare i medeltidshistoria på universitet var de flesta skrivningar jag fick in betydligt sämre än det du åstadkommer. En termin tvingades jag underkänna 35 % av klassen trots att det var frågan om en hemskrivning där man fick ha böckerna framför näsan när man skrev. Problemet var inte bristande läskunnighet, utan att de blivande lärarna saknade tillräckliga grundkunskaper för att överhuvudtaget förstå texternas sakinnehåll. Jag går inte här in på de olika mer eller mindre avancerade metoder att tackla problemen som förekom. En del av dem visade åtminstone på självinsikt.
 
Om det överhuvudtaget är något allmännyttigt med att forska om medeltiden så är det enligt min mening just de många tillfällen den forskningen ger till övning i kritisk läsning av texter. Man kan ofta med en relativt liten arbetsinsats uppnå avancerade aha-upplevelser om hur missförstånd och myter har uppstått och traderats vidare och dessutom hur stor risken är att det ska hända igen.
 
Mitt uppdrag och ansvar som professionell medeltidshistoriker är - som jag uppfattar saken - att i första hand skriva för gemene man, även när jag skriver svar till amatörforskare i elitklassen.
 
Du hänvisar t ex flera gånger till Ranekes verk. Som jag antytt i andra sammanhang ligger detta verks största värde (förutom den heraldiska systematiken och typologin) just inom pedagogikens fält. Sällan har väl så många okritiska källtolkningar, felaktiga innantilläsningar och historiska missförstånd samlats i ett enda verk på ett så pedagogiskt användbart sätt.  
 
Som genealogiskt uppslagsverk och källa till vilken vapenbild olika personer faktiskt förde är SMV däremot, som Gillingstam och Janzon m fl försökt tydliggöra i sin kritik, fullständigt värdelös för den genomsnittlige amatörforskaren. Detta har påpekats tills armen med pekpinnen nästan har domnat bort, men har budskapet gått hem i alla stugor?
 
Avslutningsvis: ytterst får vi väl med handen på hjärtat erkänna att vem som ärvde Sigge Guttormsson till Ljuna och varför inte är särskilt samhällsrelevant eller allmännyttigt för någon utanför detta forum AD 2005?

[Nils Olofsson]

Att Bengt vädrar sina hypoteser här på anbytarforum och likt Kajs träffsäkra metafor får stoppa in tandskyddet när (han) går in i ringen är väl ett bevis på att forumet fungerar. Jag tror också att de som orkat tugga i sig inläggen av Bengt, Kaj, Per-Åke m fl har en bildningsnivå som gör att vi slipper en publicering av fantasifulla antavlor grundade på dessa frågeställningar.
När det gäller amatör, elitmotionär, professionell historiker etc. finns det ett intressant dilemma. Hur kategoriserar vi de som nedtecknat övre norrlands historia? Rektor Karl Fahlgren som skrivit sockenhistoria för Skellefteå, Umeå och Bygdeå socknar var lärare till professionen, m a o en glad amatör. Krigsarkivarien Birger Steckz?n med bland annat Umeå- och Piteå stads historia, Birkarlar och lappar kan kanhända sorteras in under de professionella även om en stor del av detta arbete inte ingick i professionen. Universitetsbibliotekarien Leonard Bygd?n med verket Härnösands herdaminne, kanske med Kajs vokabulär går att jämställa med en amatörforskare i elitklassen. Riksantikvarien Johannes Bureus med sin stora genealogiska forskning, var han kanske att jämställa med en elitmotionär eller till och med professionell?  
Vi kan göra listan lång. Anledningen till att jag räknar upp dessa dinosaurier är att de också försökt teckna en historieskrivning med genealogiska förtecken. Så gott som all nyare universitetsdriven forskning rörande norra Sveriges historia är, vad jag kan se, i avsaknad av genealogiska resonemang. Ett lysande undantag är Umeå Universitets forskningsprojekt ”Kulturgräns norr”, där Ulf Lundström sammanställt två volymer om bönder och gårdar i Skellefteå socken. Är detta professionell forskning?  
Att göra genealogiska utflykter bland allmoge har bland heraldiker och medeltidshistoriker aldrig varit ett prioriterat område. Eftersom norra Sverige är kliniskt befriat från frälse har också den genealogiska forskningsfrontens slagfält befunnit sig långt ifrån den norra Bothnen. Vi har alltid fått höra att de medeltida dokumenten om norra Sveriges historia är försvinnande få. Bengts inlägg har förhoppningsvis bidragit till att visa på ett antal ”bakdörrar” in till en person- och släktteckning av de stormän som ”koloniserade” norra Sverige. Vem vet, kanske någon i Kajs skrå finner detta tillräckligt intressant för att nysta vidare?  
Buregenealogin har i stort sett negligerats av den nutida professionella forskarvärden trots att den i sitt omfång saknar motsvarighet, trots att den inte gör skillnad på frälse och allmoge och trots att den borde vara ett utmärkt verktyg för historieforskning i norra Sverige.  
Personligen hoppas jag att Bengt går fler ronder och jag kommer intresserat att följa matchen från parkett, då jag som sporadisk motionär har otillräcklig stamina för att analysera medeltida dokument.