Byting

[Åke Holmberg]

Hej! Finns det någon som har någon mer information om Väpnare släkten Byting än vad som framgår av Fredrik Beerståhl artikel (beskuren).
 
Tore Byting. Till Stola, Strö (R). Väpnare, belagd 1416-48(Almquist 1958; Beerståhl 1998; se SD hk nr 23828 respektive    
SD hk nr 25368). Är död 1452 (SD hk nr 26058). Begravd i Otterstad(R) (Almquist 1958).
 
Nu finns faktiskt redan Tore Byting den äldres sigill bevarat, fast inte i original utan i en avritning från 1500-talet i Lars Sparres kopiebok (16 f. 251 v. RA). Det rör sig om ett morgongåvobrev daterat Lödöse 17/7 1448, där en väpnare Nils Baat Sigvortsen (tjurhuvud) ger sin hustru Katarina Birgersdotter (liljehökvapen) i Åby, Landa socken ett antal gårdar i  
falköpingstrakten (i Grolanda, Jäla och Marka socknar). Hon var änka efter Simon Gudmundsson, som gett henne morgongåva 24/6 1443 (Jan Liedgren i PHT 1959). Bland de 12 fastarna uppräknas Tore Byting, Sigge Byting och Harald Byting och den förstnämnde ombedes sigillera brevet tillsamans med sedermera häradshövdingen på Kålland Magnus Lamb till Degeberg (kvadrerad sköld) Man får intrycket att Sigge och Harald är unga pojkar, som fått följa med  
sin far på bröllopet och betrotts med att hålla på glaven, men ännu saknat egna personliga sigill. Kanske de dött ogifta eller barnlösa och därför inte tagits med i släktregistret. I varje fallvisar brevet att Tore Byting varit i livet ännu 1448 - nio år senare än vad som redovisas i litteraturen.
 
Sigillet innehåller tre föremål, som liknar hockeyklubbor, ställda stolpvis (över varandra). Kanske en missuppfattning av musselskalets vulster? Beträffande tinkturerna visar ett anvapen på ekebladska huvudbanéret i Strö kyrka ett vitt musselskal i blått fält. Ett annat bytingvapen förekommer på Mauritz Posses antavla i Skara stiftsbibliotek där en röd bjälke i vitt fält representerar Holmfrid, Tord Bytings dotter (Raneke aa. Till. s.396). Ett flertal personer med tillnamnet Byting eller Pyting förekommer under 1400-talet både i Sverige och Finland utan att  
man kan förbinda dem genealogiskt med kållandssläkten
 
Källor:Från Fredrik Beerståhl artikel om Tore Byting. http://home.online.no/~od-nyst/byting.htm

[Tore Hermundsson Vigerust]

Det er skrevet en del om denne slekten i norsk genealogi. Først og fremst en artikkel av S. H. Finne-Grønn i Norsk slektshistorisk tidsskrift (NST) ca band VI (slutten av 1930-tallet). senere av C Spangen i Hedmark slektshistorielags tidsskrift på 1970-tallet. Dessverre har jeg ikke de eksakte referansene for hånden. Noe yngre tillegg finnes av Lars Løberg i Romerike Historielags Årsbok 1986 og Løberg og Weidling i NST 1989 i artikkelen om slekten Kalips.
 
Våpnet finnes på biskop Hermann Trulssons gravsten (nå tapt). Han døde på Hamar ca 1503. Grevstenen er avtegnet på 1700-tallet og viser et jakobsskjell (altså et musselskal) under en knute.

[Åke Holmberg]

Tack Tore, jag skall försöka hitta dessa artiklar.

[Leif Tennare]

Om man gillar problemlösning, så skall man nog ge sig på att försöka reda ut släkt-en/erna Byting/Pyting. Under adliga ätten  Stake, skrev jag följande: ” Filiationen vad gäller släkten Byting är tyvärr relativt osäker - även efter Beerståhls inlägg i debatten. Det är självklart lätt att förväxla Byting med Pyting, men det innebär ju inte att man alltid kan anta att så är fallet. Vidare så växlar sekundärkällorna mellan Tore/Ture och Tord, vilka inte var versioner av samma namn. Frågan är om vi rör oss med en eller två släkter med nära likalydande namn?
 
Lägger man till detta, att personer med namnet Byting/Pyting är kända med vitt skilda vapen, såsom Tore Byting/-sson  (mussla), Karin Toresdotter (bjälke), Humfrid Tordhsdotter (röd bjälke), Thor Byting (tre horn) och Niels Pytingh (bjälke), så inser man att det finns lika många olästa frågor, som dåligt underbyggda antagen.  
 
Om vi börjar med Ranekes uppgifter om släkten Byting, så åskådliggörs släktens vapen med en mycket välritad bild av ”nedvänt musselskal”. Om detta vapen säger Raneke följande: ”Som belägg för att ätten fört ovan angivna vapen föreligger endast ett anvapen (min kursivering) på gravstenen i Kullings Skövde, vilken analyserats av Hjort. Vapnet attributeras till Holmfrid Toresdotter och återgår därmed på Tore Byting d.y.” Redan här dyker det upp två fel, för det första,  Hjort har inte attributerat vapnet till Holmfrid - kopplingen användes enbart för att på ett pedagogiskt sätt lösa 'algoritmen' för de sexton anornas placering på porträttgravstenen. 'Musslan' på gravstenen representerar hennes far Tore, och ingen annan. För det andra, så liknar 'musslan' på gravstenen på intet sätt Ranekes teckning.
 
På Hans Stakes porträttgravsten, så ser 'musslan' ut på följande sätt:
 

 
Detta räcker nog som en 'introduktion' till en - hoppas jag - givande diskussion i ämnet. Annars blir det väl en monolog som vanligt.
 
(Meddelandet ändrat av Ten 2013-11-15 19:13)

[Leif Tennare]

För de som inte har tillgång till Raneke lägger jag här in en bild av 'musslan'.
 

[Leif Tennare]

Att säga att Ranekes vapen 'på intet sätt' liknar vapnet på gravstenen, var en överdrift, då 'linjerna' på skalet uppvisar ungefär samma konfiguration, men slutsatsen kvarstår att den näppeligen representerar 'det enda belägget' för att ätten fört vapnet...

[Leif Tennare]

Vad gäller frågan om det fanns en släkt Byting och en släkt Pyting, så har jag inte funnit att någon forskare berört frågan, med undantag av Raneke, som skriver (i del III) att ...den bjälke, som Nils Pyting visar i sitt sig. 21.3.1412=SD 1549. I Gen 41 fol. 174 är nämligen Nils Pyting (ej Byting) felaktigt införd som son till (1)[Tore Byting d.ä., min kommentar].
 
Då Humfrid Tordhsdotter Pyting på Mauritz Posses begravningsvapen förde en silverfärgad sköld med en röd bjälke, så ligger det nära till hands att dra slutsatsen att släkten Pyting förde en bjälke i vapnet...
 
Humfrids vapen:
 

 
(Meddelandet ändrat av Ten 2013-11-15 23:07)
 
(Meddelandet ändrat av Ten 2013-11-15 23:08)

[Leif Tennare]

Jan Eric Almquist berörde faktiskt problemet med namnet Byting kontra Pyting i sin artikel 'Väpnaren Tore Bytings svenska avkomlingar i fem led.' i SoH 1958.
 
I en not skriver han: Byting kallas...felaktigt Pyttingh, vilket måhända uppstått genom hörfel vid diktamen. Saken kompliceras i viss mån därigenom, att det funnits en annan medeltida svensk ätt, som i urkunderna går under namn av Pyting. Formen Pyting accepterades emellertid i föreliggande fall av Örnberg, som utgivit släkttavlan under rubriken: 'Om Tore Pytings efterkommande', och återfinnes ännu hos Elgenstierna.
 
Som anfader anges Tore Byting d.ä. g.m. Holmfrid Jonsdotter (?fyrfota djur), med barnen Karin, Ingrid, Ingegärd och Ingeborg. Fredrik Beerståhl har dragit slutsatsen Tore Byting d.ä. är densamme som den Tore Byting som 17/7 1448 beseglar ett morgongåvebrev i Lödöse. Beerståhl beskriver sigillet som ...tre föremål, som liknar hockeyklubbor, ställda stolpvis. Sannolikt rör det sig om tre dryckeshorn (se släkten Stake).
 
Dottern Karins vapen förekommer på Lindorm Stakes porträttgravsten i Holms kyrka i Dalsland, och utgörs av en bjälke. Ingegärds vapen hittar man på Erik Svensson Ribbings porträttgravsten i Dala kyrka i Gudhem, och kan väl möjligen tolkas som 'ett fyrfota djur, och skulle i så fall kunna varit moderns vapen. Däremot är det svårt att tolka vapnet som en mussla... (Bilden återfinns i Beerståhls bok 'Västergötlands porträttgravstenar under renässans och barock')
 
Slutsatsen man möjligen kan dra, är, musslan som vapen torde ha kommit till släkten i ett senare led. Då Tore Byting d.y. förde något som kan tolkas som en mussla, så är det troligaste att detta vapen fördes av hans far, som av Almquist anges som Byting Olofsson, men av Beerståhl identifierats som Olof Trulsson, en bror till Herman Trulsson, biskop i Hamar 1488-1503.  Biskop Herman i Hamar hade bl a en mussla i sitt vapen.  
 
Till saken hör dock att Byting Olofsson/Olof Trulssons vapen också återfinns på Lindorm Stakes gravsten och snarast liknar det löv som de äldsta generationerna av gamla Forstenasläkten förde. Dessutom förde hans hustru (Ingrid Toresdotter?!)en båt i vapnet...
 
Vad gäller musslan i biskopens vapen, så drar Beerståhl en något märklig slutsats: ... kanske influerad därtill av brodern Olofs hustru Ingrids vapen. Eller har influensen gått i motsatt riktning? (Sic!)
 
(Meddelandet ändrat av Ten 2013-11-18 11:16)
 
(Meddelandet ändrat av Ten 2013-11-18 11:45)
 
(Meddelandet ändrat av Ten 2013-11-18 11:50)

[Leif Tennare]

Missade formateringen. Här kommer bilden:
 

[Leif Tennare]

Gjorde ett smärre fynd, när jag igår besökte Strö kyrka på Kålland för att med egna ögon se en vit mussla på blå botten, som skulle finnas där. Det gjorde det också - men inte på Johan Andersson Ekeblads huvudbanér, utan på hans sons, Christoffers, begravningsvapen. På samma sköld hittade jag också ett vapen med tre dryckeshorn av mycket fin kvalitet!  
 

 
Tyvärr saknas många anor på sköldarna, och de som finns skapar lika många problem som de löser...
 
Lägger in begravningsvapnen där de hör hemma, d.v.s. under rubriken Ekeblad.
 
(Meddelandet ändrat av Ten 2013-11-19 17:14)

[Leif Tennare]

Efter att ha insett att det inte var Johan Anderssons vapen som hängde på väggen i Strö kyrka, utan hans sonsons, Johan Christofferssons, så var det betydligt enklare att identifiera anornas vapen på de två begravningsvapnen. Men, med två undantag...
 
Med uteslutningsmetoden blev resultatet, att Karin Toresdotter Byting förde ettdera av vapnen på bild i föregående inlägg, d.v.s. 'tre horn' eller mussla! Då Beerståhl har visat att Karins av honom postulerade far, Tore Byting, förde 'tre horn' på sin sköld, så tycks det mest logiskt, att Karin förde samma vapen.  
 
Om detta antagande är korrekt, så måste Klaus Ribbing ha vari gift två gånger, då hans hustrus vapen på Lindorm Stakes begravningsvapen utgörs av en bjälke...
 
Ett följdproblem utgör det faktum, att det inte finns någon 'ledig' plats att stoppa in musslan. Även i detta fall syns den mest närliggande lösningen vara att någon av de sexton anorna varit gift minst två gånger...

[Åke Holmberg]

Tack Leif för din utförlig forskning i denna snårskog av vapensköldar av B/Pytingar. Trägen vinner heter det, följer detta med spänning!
Önskar dig en god jul och gott nytt år //Åke

[Leif Tennare]

Åke, det är alltid kul med feed-back - att någon faktiskt tar del av ens funderingar! När man - frivilligt - ger sig in på att försöka få någon form av klarhet i ett så komplext fall som detta, så tappar man lätt gnistan mellan varven...
God jul själv!
/leif

[Leif Tennare]

För att skapa någolunda meningsfulla arbetshypoteser krävs minst en ’fast punkt’ att utgå ifrån. Finns det ingen, så får man utgå ifrån det som är näst bäst – det man bedömer är mest välunderbyggt… Detta gäller definitivt vilket/vilka vapen släkten Pyting/Byting förde, men även vad gäller släkttillhörighet i vissa fall.
 
Som utgångspunkt för mitt försök till hypotesbygge väljer jag  [color=0000ff]Humfrid Pytingsdotter till Råbäck.  Vapen: (röd bjälke på vit sköld)[/color]. Anledningen till detta är att hennes vapen är klart och entydigt definierat – med hennes namn - på Mauritz Posses antavla, vilket eliminerar eventuella tolkningsfel från min sida.  Risken för förfalskning/försköning är dessutom betydligt mindre på ett sådant dokument, än på en gravsten med anonyma vapeninnehavare  och oklara principer för vapnens innebördes placering på stenen.
 
Självklart kan det ändå vara fel vapen som tillskrivits Humfrid Pytingsdotter, men det faktum att de övriga femton vapnen - såvitt jag vet - stämmer helt med vad som är känt om Mauritz Posses ’sexton anor’,  ger i sig ett visst stöd för att även det sextonde är korrekt…
 
Ytterligare stöd för att vapnet är korrekt, kan man få om man gräver lite djupare, och ställer sig frågan,  varifrån kan Mauritz Posse ha fått den detaljerade information? Svaret är att kunskapen med stor sannolikt ursprungligen kom från hans farfars kusin, Jöran Posse. I sin artikel i SoH, Nr 1, 1958, om ’Väpnaren Tore Bytings svenska avkomlingar i fem led’ skriver nämligen  Almquist: ”Under sådana förhållanden kan Mannerfelts förmodan visa sig vara med riktigheten överensstämmande, nämligen att Jöran Posse varit den, som ursprungligen sammanställt Tore Bytings släkttavla.”  Inom släkten Posse fanns uppenbarligen god kunskap om släkten Pyting, speciellt då Jöran Posse förmodligen föddes något år innan Humfrid dog 1558…
 
Med denna utgångspunkt, så får också Karin Toresdotter Bytings vapen på Lindorm Mauritzon Stakes begravningsvapen -  en bjälke – ett visst stöd, då Karin var syster till Humfrids farmor, Ingrid Toresdotter.  Detta får jag återkomma till framöver, när jag tänkt igenom det grundligare.
 
Utöver Humfrid Pytingsdotter, så finns det ytterligare en till synes ’fix punkt’, då källan är ett sigill,  vilket enl. Beerståhl (se ovan) var ”Tore Byting den äldres sigill”,  vilket han beskriver som att det  ”innehåller tre föremål, som liknar hockeyklubbor, ställda stolpvis (över varandra). Kanske en missuppfattning av musselskalets vulster?”.   Denne Tore Byting sigillerade ett morgongåvobrev daterat Lödöse 17/7 1448, där en väpnare Nils Baat Sigvortsen (tjurhuvud) ger sin hustru Katarina Birgersdotter (liljehökvapen) i Åby, Landa socken, som du Åke citerade ovan. Tyvärr vet jag ingenting om Katarina Birgersdotter och hennes far, Birger Folkesson, vilka också förekommer i SDHK 27266. Någon som vet hurdenne Tore Byting med söner, var släkt med Katarina Birgersdotter?.
 
Apropos källkritik, så är det svårt att acceptera Almquists not 1 i SoH, där han utan förklaring skriver: ” Byting kallas i ABC felaktigt Pyttingh, vilket måhända uppstått genom hörfel vid diktamen. Saken kompliceras i viss mån därigenom, att det funnits en annan medeltida svensk ätt, som i urkunderna går under namn av Pyting. Formen Pyting accepterades emellertid i föreliggande fall av Örnberg, som utgivit släkttavlan under rubriken: ”Om Tore Pytings efterkommande”, och återfinnes ännu hos Elgenstierna.”
 
Någon som vet vad han grundar detta på?