ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: And  (läst 2675 gånger)

2006-01-13, 09:28
läst 2675 gånger

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Jag har flyttat hit en tråd som påbörjades här
 
Domprosten Anders Andersson (And), n. 1276-1316, död sannolikt 13 mars 1317, eller ”magister Andreas” som han själv kallar sig var sannerligen inte vem som helst. Han ägde inte bara en massa gårdar runt Uppsala och en holme (Studentholmen) i själva staden. Han hade minsann en kåk på Rue Serpente i Paris också [DS 1045]. Här snackar vi om en ”storfräsare” alltså. Det som kännetecknar storfräsare är att de ofta brukar vara kopplade till ett storföretag och i detta fall var företaget Uppsala domkyrka.  
 
Nu förhåller det ju sig lyckligtvis så att få ting i svensk medeltid är så grundligt utredda som Uppsala domkyrkas affärer och den ekonomiska grunden för dessa. Göran Dahlbäck arbetade 7-8 år med problemkomplexet och resultatet blev 1977 en avhandling som i antal meddelade fakta fortfarande innehar förstaplatsen i svensk historieskrivning oavsett ämne och tidsperiod. Man kan bli utbränd bara av att bläddra i den.  
 
Dessutom ligger det två tjocka pärmar i DMS arkiv med ryggpåskriften ”Dahlbäcks kasuistik”. I dessa pärmar finns en hel del som inte fick plats i avhandlingen. Därför har vi - ja åtminstone ”vi” här i elfenbenstornet alltså - tillgång till en kolossal kunskapsmassa om Uppsala domkyrkas domprostar, kaniker, prebendater, sysslomän m fl under medeltiden.
 
En del av fastarna i magister Andreas testamente låter sig därför relativt enkelt placeras geografiskt och socialt. De är till största delen personer som har något slags affärsmässig anknytning till domkyrkan snarare än släktanknytning till magister Andreas personligen. Det är fullt normalt i dylika sammhang.
 
 
Jag exemplifierar:
 
Nils ”in vgg?stum” = frälselandbo i Uggelsta, Bälinge/Åkerby sn (byn delad av sockengräns) [DMS 1:3 s 107].
Peter ”in vilingy” = domkyrkolandbo i Villinge, Danmarks sn, Vaksala hd [DMS 1:2 s 171].
Holmvast ”in ny?by” = domkyrkolandbo i Nyby, Gamla Uppsala sn, Vaksala hd  [DMS 1:2 s 171].
 
De mer svåridentifierade kan man försöka sluta sig till genom att jämföra magister Andreas jordinnehav och  domkyrkans affärer. De fyra förslag som nu följer kan man kalla kvalificerade gissningar. Jag har just nu ingen tid över att lägga ner på någon egentlig forskningsinsats om saken.
 
Jakob ”in grytum” = troligen domkyrkolandbo, i Gryta kyrkby, Gryta sn, Hagunda hd.
Johan ”in forsum” = helgeandshusets landbo i Forsa, Tensta sn, Norunda hd, eller möjligen kyrkolandbo i Forsa, Hagby sn, Hagunda hd.
Peter ”de s?tunum” = helgeandshusets landbo i Sätuna, Vaksala sn och hd.
Halvard ”in aby” = dekanatets landbo i Åby, Vaksala sn och hd.
 
Jag vet inte om Uppsala helgeandshus är känt för läsarna. Det byggdes på initiativ av magister Andreas 1299-1302 och låg vid nuvarande Fyristorg. Jag tar rubbet från DMS 1:2 (s 300 f) om detta. Tämligen långt citat följer alltså med reservation för div småfel, texten inläst med ”datorpenna” (C-pen):
 
Området nordost om Domberget  
 
Allmänningsgatan utmed ån  
 
1296 prope communem stratam apud amnem (DS 1155, 1184), 1326 iuxta plateam communem (DS 2587), 1458 almenningx gatun (RAp 5/6).  
 
En allmänningsgata kan beläggas från området öster om Domberget, varfrån den gått förbi helgeandshuset och Domberget i nordvästlig riktning, delvis parallellt med ån ut mot Börje sn.
 
I. Fastigheter och byggnader mellan gatan och ån
 
Helgeandshuset - 1292 pro ... domicilio pauperum (DS 1737), 1296 domui pauperum (DS 1223), 1301 domui dei (DS 1339), 1365 helghaandz hus (DS 7200), 1556 i spetalen (GR 26 s 710).
 
Helgeandshuset har legat på nuvarande Fyristorg och utmed sin södra sida haft allmänningsgatan och sin västra sida gatan ner mot bron till torget.
 
1299-1302 låter Andreas (And) uppföra ett helgeandshus i tegel på en tomt, som till en del köpts från S:t Pers kyrka, till en del förvärvats genom att en tomt, som Nils Allesson överlåtit till huset, bytts bort (DS 1467, 3835 s 305). Redan 1292 hade Magnus Johansson (Ängel) testamenterat ett hus till inrättandet av ett härbärge för fattiga (DS 1737). Ytterligare testamentsgåvor tillfaller den planerade inrättningen 1296 och 1298 (DS 1167, 1223, 1232).
 
1303 inviger biskop Nils Allesson ett altare till jungfru Marias, S:t Nikolaus' och S:ta Katarinas ära (DS 1467).  
 
1305 utfärdar Andreas (And) en stadga, som skall reglera helgeandshusets verksamhet. Av stadgan framgår bl a att ett samfund (communitas) och ett brödraskap (fraternitas) skall bildas, som skall utse tre personer att handha husets affärer och förvalta dess egendomar, antingen själva eller genom en föreståndare (persona ministrans). Om sammanslutningen (collegium) eller gillet (conuiuium) står inför sin upplösning, skall ledningen av huset anförtros ärkebiskopen (DS 1467; UpHist ll s 192 ff).  
 
1310 upplåter domprost Andreas (And) mitt i helgeandshuset ett härbärge, framför vars port en bild av den helige Dominicus är målad, en kammare, en stuga, ett kök och ett antal celler till predikarbröderna i Sigtuna med rätt för Andreas, ärkebiskopen eller priorn i Sigtuna att utnyttja cellerna för domskolans skolarer. Stuga och kök skall då itnyttjas gemensamt av bröder och skolarer. Vidare uppmanas bröderna att bistå husets föreståndare (principales procuratores), hjälpa dess fattiga, predika och fira mässa i husets kapell och även delta i det stora gillesmötet vid pingst. (DS 1652)

2006-11-06, 01:15
Svar #1

Utloggad Bengt Bergström

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 44
  • Senast inloggad: 2015-11-04, 22:58
    • Visa profil
Kaj, visst kan det vara så att den Lars Gunnarsson som omnämns i domprosten Andreas Ands testamente [DS 2055, DS 2056] kan vara samma Lars Gunnarsson som var landbo på det sjunde kanonikatets jord i Finnsta i Vänge socken (tidigare i Börje socken) [DS 3835 s. 314]. Detta kanonikat med tillhörande Rasbo prebenda var instiftat av Magnus Ladulås och dess första kanik hette Beno [DS 3835]. Mitt antagande om att det skulle röra sig om Lars Gunnarsson (Balksparre) har jag främst baserat på att Anders Jonsson och Sigge Ingemarsson omnämns i samma brev [DS 2055, DS 2056]. Det finns emellertid ytterligare några indicier på släktskap, eller rättare sagt på ingift släktskap, som jag min blygsamma kunskapsnivå till trots, tar mig friheten att presentera här.
 
Även om personer som omnämns i magister Andreas brev har någon slags ”affärsmässig” anknytning till Uppsala domkyrka så hindrar inte det att nämnda personer även kan vara släkt med ”storfräsaren” ifråga. Inslag av nepotism var väl mer regel än undantag vid denna tid? Kan t.ex. predikarbrödernas i Sigtuna rättigheter i helgeandshuset [DS 1652] ha något samband med att det var magister Andreas kusin Israel Erlandsson, sedermera biskop i Västerås, som vid tidpunkten för helgeandshusets tillkomst var prior i Sigtuna? En annan av magister Andreas kusiner, Israel Petersson, tog under några år över ämbetet som domprost i Uppsala.
 
Låt oss så gå till själva marken som helgeandshuset byggdes på, dvs Studentholmen eller Kvarnholmen som den också hetat, som i domprostens testamente omnämns som hans ”holme i ån med tillhörande hus och 'verk'” [DS 2055]. De verk som här avses bör av namnet Kvarnholmen och av vattennivån på ömse sidor om holmen att döma vara en kvarn, vilket även framgår av ärkebiskop Nils Allessons gåvobrev till Andreas And [DS 1155, DS 1184].
 
Om vi sedan undviker att bete oss som en död lax som flyter med strömmen utan istället simmar uppströms i Fyrisån så stöter vi snart på ännu en kvarn, nämligen Ulva kvarn eller Ulvavads kvarn som den då hette. Denna kvarn ingick bland de gods med vilka Gregers Birgersson år 1275 grundade Vallby kanonikat, det nionde vid Uppsala domkyrka [ÄSF I:1 s. 42, DS 3835 s. 315]. Den prebenda som hörde till Vallby kanonikat, som stadfästes av påven Martinus IV [DS 718], innehade Ulva kvarn ostört under de två första kanikerna Öjar och Ödhins tid. Men när den tredje kaniken, Nils Olofsson, under några år företrätt kanonikatet drog Torsten Styrbjörnsson (Sandbroätten), då fogde i Stockholm sedermera Johan Ingemarssons (Balksparre) efterträdare som fogde i Hälsingland, på oklara grunder in kvarnen under kronan [DS 6594]. Kung Håkan Magnusson uppdrog åt Nils Turesson (Bielke), Karl Ulfsson (Sparre av Tofta) och Gustav Arvidsson (Sparre av Vik), son till Ramborg Israelsdotter (And) att utreda, rannsaka och döma om Ulva kvarn [DS 6606]. Den 29 maj 1362 dömde Gustav Arvidsson kvarnen från kronan tillbaka till kanikgället [DS 6631]. Av detta dombrev framgår att Sigge Ingemarsson (Balksparre) hade vittnat i frågan och att det då framkom att Gregers Birgersson förvärvat Ulva Kvarn av Sigges förfäder och släktingar. Vilka dessa förfäder var framgår dock inte. Gregers förvärvade dock inte all mark som Sigges förfäder ägde kring kvarnen. Den 16 juni 1329 sålde Sigge Ingemarsson själv sin andel i Ulvavads ström till kanonikatets andra kanik i ordningen, Ödhin, vilket godkändes av Sigges bror Johan Ingemarsson [DS 2722].
 
Då många jordtransaktioner under medeltiden gjordes mellan släktingar kan man med ledning av förvärvet av Ulva kvarn anta att Sigge Ingemarssons förfäder var befryndade med Gregers Birgersson. Detta antagande finner stöd i följande indicier:
 
. Herr Gregers hade sonen Karl Gregersson som var gift med magister Andreas brorsdotter Ramborg Israelsdotter (And) [ÄSF I:1 s. 42], som hade köpt jord i Lena socken av Sigge Ingemarsson [RA brev 2651];
 
. Herr Gregers hade en till namnet okänd dotter som var gift med Filip Ingevaldsson (Örnsparre) [ÄSF I:1 s. 42]. Hennes söners, kyrkoherden Ingevald i Åkerby och hans bror Nils, jordtransaktioner sigillerades av Sigge av Bälinge och Jon Ingemarsson[DS 2323];
 
. När kung Valdemar Birgerssons son Erik gjorde anspråk på arvet efter sin morfar, kung Erik Plogpenning, utsågs en landsnämnd att döma i frågan. Om detta intygade bl.a. Nils Krok [DS 2625]. Baserat på sammansättningen av ”bolagsmän” i kolonisationsprojektet i Norrbotten finns det skäl att identifiera lagmannen Johan Krok [DS 8666] med hälsingefogden Johan Ingemarsson (Balksparre) [DS 2606]. Det finns då även skäl att anta att Nils Krok var farbror till Johan och Sigge Ingemarssöner [DS 3572].
 
. Nils Krok och hans bror Ingemar sålde sitt mödernegods i Valla i Flistads socken till Johan Holmgersson som var i tjänst hos Magnus Bengtsson [DS 3572, DS 2693].
Här kan det dock finnas ett släktskap direkt till Johan Holmgersson ty Johan Ingemarsson sigillerar när Anders Ragvaldsson får jord av sina barn[DS 3701]. Johan Holmgerssons svägerskas, Kettilög Petersdotter, måg, Birger Jönsson, var son till Anders Ragvaldssons dotter Ingeborg. I dessa släktkretsar fanns det personer som förde vapen som liknar Ingemar Isessons vapen [SMV s.600].
 
. Gregers Birgerssons och kung Valdemars syster Christina var gift med Sigge Guttormsson. Nils Krok blev ihågkommen i Sigges testamente [DS 762]. De övriga indicierna som jag har tagit upp här styrker att det är samma Nils Krok som nämns i Sigges testamente som 1341 tillsammans med sin bror Ingemar sålde sitt mödernegods [DS 3572];
 
. Till ovanstående kan läggas att en Johannes Ingemarsson redan den 5 december 1299 agerade faste för Karl Gregersson i ett jordbyte som skedde i Ramborg Israelsdotters namn [DS 1293]. Av kronologiska skäl finns det dock anledning att ifrågasätta om denna Johannes Ingemarson är identisk med hälsingefogden med samma namn. Förslag till alternativa identifieringar av denna Johannes Ingemarsson kan vara den Johannes Ingemarsson som betalar markgäld i Kroksta i Tuna sn [DS 1885] och/eller den Johannes som omnämns tillsammans med Peter Ingemarsson, Magnus och Tjälve i Kroksta i Vidbo socken [DS 2045] och/eller Johannes Långe [DS 1468, DS 1469, DS 1821] (jfr beläggen för Peter och Magnus Långe samt den Johan Lång som omnämns tillsammans med lagmannen Johan Krok [DS 762, DS 1104, DS 1611, DS 1930, DS 1970, DS 8666]) och/eller Johannes Djäkn [DS 2055, DS 2056, DS 2599];
 
Låt oss sedan gå tillbaka till Vallby kanonikat. Ulva kvarn är inte den enda egendomen i den därtill hörande prebendan som är av intresse under denna rubrik. Godset Vallby som har gett kanonikatet dess namn är beläget i Danmarks socken, mitt emellan det sägenomspunna Falebro och det i detta sammanhang mer intressanta Söderby. I Gregers donation ingick även en jordlott i gården Söderby [DS 3835 s. 315]. På denna gård bodde Hagbard som under Birger Peterssons ledning tillsammans med bl.a. magister Andreas skrev Upplandslagen [DS 1154]. När Hagbards dotter Juliana upprättade sitt testamente vittnade Anders Jonsson (Balksparre) [DS 1232]. Med beaktande av att Johan Ingemarsson (Balksparre) pantsatte jord i Forkarby till kaniken Lars av Vallentuna [DS 2930] kan det då finnas anledning att fråga sig vem den Anders i Forkarby var som även han tillsammans med magister Andreas var delaktig vid Upplandslagens tillkomst [DS 1154]. Att det kan ha funnits en ”affärsmässig” och/eller ”släktmässig” anknytning via Upplandslagens tillkomst finner även stöd i att Anders Jonsson agerade faste och sigillvittne i Andreas Ands testamente [DS 2055, DS 2056] och vittne i Birger Peterssons testamente samt att Johan Ingemarsson agerade faste och sigillvittne i Birger Peterssons testamente [DS 2586] och var förmyndare för Israel Birgersson [DS 2658].
 
Kaj, missförstå mig inte nu, men jag tror att det kan vara av ett allmänt intresse i läsekretsen att få en reflektion från väktarna av elfenbenstornet kring dessa indicier. Har Göran Dahlbäck lämnat efter sig några fakta av intresse kring den ätt som förde Balksparrevapnet? Kan identitet påvisas mellan några av följande prelater: kaniken Lars av Vallentuna, Lars Nilsson Unge, kaniken Lars Jonsson, prosten Lars i Bollnäs?

2006-11-06, 09:00
Svar #2

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Mycket intressanta spekulationer Bengt. Jag har alltid varit övertygad om att en riktigt kreativ människa kan skapa ordning och sammanhang i vilken gröt som helst.
 
Dessbättre(?) är jag numera befriad från rollen som en av elfenbenstornets väktare å tjänstens vägnar och kan endast besvara frågor på min fritid. Då den är mycket begränsad tvingas jag prioritera rätt hårt.
 
Min prioritering ser i dagsläget ut så att spekulationer av det slag som du oftast levererar, d v s massiva textsjok med kedjor av varandras bevisbarhet avhängiga men i ditt fall obevisade - och ofta obevisbara - sakpåståenden/antaganden, sorteras bort i första omgången.
 
Missförstå mig nu inte Bengt men jag anser faktiskt inte att dina spekulationer har tillräckligt stort allmänintresse för att jag ska kommentera dem enbart av den anledningen.  
 
De har ju i mycket hög grad karaktären av pågående arbete i inledningsskedet, d v s att de sammanbindande resonemangen nästan uteslutande är hypotetiska till sin karaktär. Jag föredrar att vänta tills arbetet är avslutat och du har publicerat det någonstans.
 
Då kan du vara fullständigt övertygad om att ditt inlägg kommer att kommenteras.

2006-11-06, 14:07
Svar #3

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Hej Bengt!
 
En uppgift i ditt ovanstående inlägg förbryllar mig en aning. Du skriver Hennes (Gregers Birgerssons dotters) söners, kyrkoherden Ingevald i Åkerby och hans bror Nils, jordtransaktioner sigillerades av Sigge av Bälinge och Jon Ingemarsson[DS 2323]  
 
Skulle dessa i så fall vara söner i äktenskapet med Filip Ingevaldsson (Örnsparre)? Namnet Ingevald förefaller ju tyda på det. Men vad har du i så fall för källbelägg (mer än [DS 2323]) för denna identifikation. De är ju helt okända för ÄSF. (Du använder ju själv [ÄSF I:1 s. 42] som källa), som endast nämner dottern Margareta Filipsdotter (bel. 1312-1317), om vilken mycket lite är känt. Hon var dock gift med riddaren Magnus Kristinesson (Håkan Tunessons ätt).
 
Namnet Sigge skulle dock kunna tänkas vara intressant i sammanhanget, eftersom en av Margaretas söner hade detta namn. Skulle någon typ av släktskap mellan denne och Sigge av Bälinge alt. Sigge Ingemarsson eller Sigge Guttormsson kunna tänkas?

2006-11-07, 01:27
Svar #4

Utloggad Bengt Bergström

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 44
  • Senast inloggad: 2015-11-04, 22:58
    • Visa profil
Hej Carl-Fredrik!
 
Här har jag kanske lutat mig för tungt mot Raneke [SMV II, s. 859] och inte observerat att Gillingstam inte tagit med kyrkoherden Ingevald Filipsson och hans bror Nils [ÄSF II:1, s. 121]. Raneke har angivit PHT-75 s. 143 som källa för att Ingevald Filipsson skulle tillhöra ätten Örnsparre och för att ta med Ingevalds bror Nils har han använt DS 2323 som källa. Att kontrollera argumentationen i PHT verkar vara en bra start här.
 
När det gäller Sigge av Bälinge och Jon Ingemarsson har jag antagit att det rör sig om bröderna Johan och Sigge Ingemarsöner men det behöver det i och för sig inte göra, inga sigill finns bevarade. Grunden för mitt antagande är att den släkt som förde balksparrevapnet hade ägarintressen i Morberga och Forkarby i Bälinge socken och Söderby i grannsocknen Åkerby där Ingevald var kyrkoherde. Som anekdot kan även nämnas att rakt över landsvägen från Söderby ligger en gård med det intressanta namnet Kroksta som för övrigt är omnämnt i det aktuella brevet som boställe för Fastbjörn och Ragnvast [DS 2323].
 
Eftersom även Jon Ingevaldsson (Örnsparre) ägde jord i Bälinge, som i och för sig hans dotter Margareta avstod som böter för dråpet på sin man Johan Martinsson [ÄSF II:1, s. 120], så kan även Jons brorsdotters son Sigge Magnusson (Håkan Tunassons ätt) vara intressant i detta sammanhang.

2006-11-07, 08:50
Svar #5

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Ett tips på vägen Bengt (och andra): använd inte SMV som källa till någonting annat än var originalen, d v s diverse eftermedeltida avritningar av medeltida sigill finns.  
 
Att luta sig tungt mot SMV gällande uppgifter om medeltida släktförhållanden (och originalsigill) kan, som jag med talrika konkreta exempel påvisat i detta forum och mina tryckta skrifter, endast sluta med att man faller tungt.

2006-11-07, 13:36
Svar #6

Utloggad Roger Axelsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 272
  • Senast inloggad: 2022-06-17, 15:30
    • Visa profil
Bengt!
Under gårdagskvällen hade jag av olika anledningar möjlighet att titta lite närmare på ditt inlägg ovan. Därför några kommentarer:
 
Din identifiering av Lars Gunnarsson (sparre på snedbjälke) är vad jag kan se helt riktig. Den är f ö redan gjord av SMP under uppslagsordet ”Gunnar”. Att göra Lars till landbo saknar dock stöd i den källa du anger och rimmar dessutom illa med att han är frälseman, d v s en sådan som vanligtvis har landbor som brukar den jord han äger. Jtem VII denarii terre in agro laurencii gunnarsson parochia vengium villa finnzsta. Hans namn utgör här en rent geografisk bestämning. Han har helt enkelt en åker byn och i den åkern äger Uppsala-kyrkan 7 penningland (se även DMS 1:2 s 124).
 
Beträffande tvisten om Ulva kvarn så vill man rimligtvis vid rannsakningen på 1360-talet undersöka om Ulva någon gång varit kronogods före det att den kom i Gregers Birgerssons ägo. Om så är fallet kan det finnas rättslig grund för indragningen. Poängen med Sigge Ingemarssons vittnesmål är därför att man visar hur Ulva införskaffats av Gregers från privata jordägare och inte från kronan. Om Gregers' och Sigge Ingemarssons förfäder tillhört samma släkt hade deras jordtransaktioner varit oväsentliga för sakfrågan. Då hade frågan varit varifrån Sigges och Gregers' förfäder fått godset; en fråga som då antagligen skulle ha besvarats med en formel i stil med 'frälse sedan hedenhös'. Vad som slås fast är alltså att Gregers införskaffat Ulva som avlingegods av privatperson och inte av kronan. Därför återgår Ulva till domkyrkan. Kronan kan inte hävda någon rätt till egendomen. Du drar med andra ord en rakt motsatt genealogisk slutsats ur källmaterialet än den mest rimliga, den att Sigges förfäder och Gregers Birgersson inte var besläktade.
 
Därmed blir de indicier som du antar stödjer släktskap ointressanta i sammanhanget. Kan dock inte undgå att kommentera en feltolkning. Ramborg Israelsdotter byter enl brev 2651 (RAp odat nr 17, omkr 1317) till sig ett torp i Tibble sn av ärkebiskopen Olof som denne i sin tur förvärvat av Sigge Ingemarsson (se även DMS 1:3 s 155). Den som haft affärer med Sigge Ingemarsson är alltså ärkebiskopen, inte fru Ramborg. Tycker nog att syftningen i SD:s databas är ganska klar.
 
Om du påstår att de 6 beläggen (redovisade på annat ställe i AF) på en Nils Krok är samma person så ligger bevisbördan på dig. Det är lika sannolikt att det är fråga om 1 person som 6!  Har du studerat brevens kontext? En viss ledning kan man t ex få av geografin. Då faller två belägg ur ramen direkt.  
 
Den Nils Krok som dyker upp 1322 är med och fastfar jord i Värmdö, något antyder att han är bosatt inom tingslaget. Belägget från 1327 återfinns i ett brev daterat Ringsted i Danmark. I det uppräknas ett antal danska frälsemän, bland dem en Nils Krok. En koll i Danmarks Gamle Personnavne visar att en frälseman med detta namn är belagd under denna period (se t ex DD II:8 nr 51). Denne NK är alltså inte ens svensk.
 
Beläggen 1341 och 1352 rör sig inom samma östgötska härad, Bobergs, varför det säkerligen är fråga om en och samma person.
 
Kvar är beläggen från 1283 och 1313. Herr Sigges testamente saknar utfärdandeort. Att anta att det upprättats på sätesgården Ljuna i Göstrings hd eller i dess närhet är nog inte för djärvt. 1313 års brev är utfärdat i Millingstorp, Röks sn. Tillsammans med beläggen 1341 och -52 så hamnar vi inom ett mycket litet område i västra Östergötland. Men vi saknar sigillbilder, ytterligare person- eller godshistorisk kontext att jobba vidare med. Utan stöd av den typen så kan du inte fastslå att det är fråga om en och samma Nils Krok ens i dessa fyra fall. Jag vill här upprepa det omkväde som aldrig kan upprepas för ofta inom medeltidsdelen av AF:  den som påstår något är skyldig att bevisa det . Allt annat är och förblir obevisade påståenden. Är du med? Jag skulle dock köpa en förmodad släktskap. Det kan vara fråga om 3 generationer far-son, men namnet kan också ärvas på mödernet. Farbröder eller morbröder är inte heller uteslutet. Det står var och en fritt att gissa, men då ska det framgå att det är en gissning. Och framför allt: man använder inte gissningar som byggstenar i ett hypotesbygge!!!
Min gissning är att dina 6 belägg hänför sig till 3-5 personer. Längre kan man inte komma. Det är troligt att personerna i de östgötska beläggen på något sätt är besläktade, dock ovisst hur! Där får vi stanna, längre än så bär inte de av dig redovisade källorna.  
 
Jag hoppas att du tar kritiken från olika håll till dig, Bengt! En sökning på dina inlägg i AF ger inga goda resultat. Det är nyttigt att själv försöka vara sin värste kritiker. Annars är någon annan det!
 
Mvh
Roger A
Roger Axelsson

2006-11-07, 18:14
Svar #7

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Bengt och ev. andra intresserade;
 
Jag upptäckte faktiskt efter mitt föregående inlägg att Raneke troligen var källan till uppgiften om Ingevald Filipsson och Nils Filipsson som söner till Filip Ingevaldsson (Örnsparre) och hans till namnet okända hustru (oäkta Folkungaätten) (vilket jag fick bekräftat genom ditt inlägg, Bengt). Jag hade ett inlägg om detta ”på gång” redan igår kväll (innan jag såg ditt och Kajs inlägg), men blev av div. skäl förhindrad att sända inlägget. Detta är en något modifierad variant av detta inlägg:
 
Ranekes källhänvisning [PHT-75 s. 143] ger inte något som helst stöd för ovannämnda identifikation, utan är endast en rättelse till [Gardell] beträffande Ingevald Filipssons dödsår, svilket kompletteras med uppgiften om att han är bror till Nils Filipsson (källan SD 2323 angiven).
 
Efter en närmare källgranskning kan jag inte finna någon omständighet som bevisar eller ens indikerar att så skulle vara fallet (vilket uppenbarligen inte heller ÄSF gör). Det är väl inte ens säkerställt att de tillhör (det världsliga, måste man väl tillägga, eftersom Ingevald var präst) frälset, åtminstone inte högfrälset. Nils Filipsson i Skuttunge, som nämns vid några tillfällen i SD, skulle på sättet han nämns, lika gärna kunna vara lågfrälseman eller bonde, låt vara en välbeställd sådan. Han (och brodern) äger jord i såväl Skuttunge som Ärentuna socknar [SD 2567, SD 3379 m.m.]. Frälsemännen vid denna tid hade vanligen gårdar/egendomar i många socknar (och (Örnsparre)-släkten får ju t.o.m. betecknas som högfrälse, eftersom de beklädde såväl riksråds- som lagmansämben), inte sällan belägna i flera landskap. Beläggen för jordägande och jordtransaktioner förefaller för detta brödrapar vara lite väl torftiga, om de nu verkligen skulle tillhöra sagda högfrälsesläkt.
 
Dessutom förefaller detta vara en familj på rent uppländsk botten. Minsta indicium för jordinnehav i Strängnästrakten (huvudsakligen i Åkers och Selebo härader) och på mälaröarna, något som annars är genomgående för de flesta av Gregers Birgerssons kända ättlingar (och som flera forskare har misstänkt vara arv från Gregers till namnet okända hustru), lyser helt med sin frånvaro. Den enda kopplingen utanför Uppland, som bröderna kan bevisas ha, är en donation till klostret S:a Clara i Stockholm [SD 2567].
 
Skulle man ändå hypotetiskt tänka sig att bröderna är söner till Filip Ingevaldsson, torde detta i så fall vara i ett tidigare gifte än med den högättade dottern till Gregers Birgersson. Men det finns egentligen inget källstöd för en sådan hypotes. Filip Ingevaldsson har inget känt gifte bortsett från det omnämnda*, och ätten (Örnsparre) i sig självt tillhörde redan tidigare högfrälset. Och namnlikheten är av allt att döma en ren slump.
 
För övrigt vet vi genom SD faktiskt en hel del om brödernas närmaste familjekrets, och även dessa uppgifter gör ovanstående/Ranekes identifikation mindre trolig: När Ingevald Filipsson 1338 28/8 upprättar sitt testamente [SD 3379] nämner han flera nära släktingar, vilka får specificerade gåvor. Förutom brodern Nils nämns systrarna Katarina och Ingeborg (som f.ö. förefaller ha sonen Erik). Dessutom tolkarjag texten som att han även nämner bror- eller systersönerna (nepoti) Lars, Thomas, Magnus och Björn, samt bror- eller systerdottern Margareta (”nepti mee), som mycket väl skulle kunna vara identisk med Nils Filipssons 1326 nämnda dotter M [SD 2567] (hennes hela namn dock inte utskrivet). Prästmännen Lars i Byrium och Lars i Åkerby förefaller av skrivningen (nepoti mei) också kunna vara bror-eller systersöner.
 
Men märk väl: Någon syster Margareta nämns alltså inte, och inte heller några systersöner Sigge eller Ragvald, vilka man tycker borde ha nämnts, om nu deras mor Margareta var avliden före den arvlåtande brodern. Det finns m.a.o. inte en enda person ur den för oss kända och belagda släktkretsen omkring Örnsparrarna, Håkan Tunassons ätt eller oäkta Folkungaätten nämnd i testamentet, vilka sammanlagda omständigheter ju åtminstone inte talar för den identifiktion av bröderna som Raneke gör.
 
*Dock är källäget sådant att vi vet mycket lite om den saken.

2006-11-08, 09:18
Svar #8

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Modifiering av mitt föregående inlägg:
 
Avsnittet (sista stycket):
Det finns m.a.o. inte en enda person ur den för oss kända och belagda släktkretsen omkring Örnsparrarna, Håkan Tunassons ätt eller oäkta Folkungaätten nämnd i testamentet
 
bör läsas (ändras till):
 
Det finns m.a.o. inte en enda person med anknytning till Örnsparrarna, Håkan Tunassons ätt eller oäkta Folkungaätten nämnd i testamentet. Hur det än är med släktförhållandet dessa släkter/personer emellan (saken är ju p.g.a. det sköra källäget inte fullständigt säker och utredd), tycker man att åtminstone någon person därifrån borde ha varit nämnd, om nära släktskap hade förelegat.
 
Uttrycket ur den för oss kända och belagda släktkretsen utgår alltså, av lättförklarliga skäl...

2006-11-12, 19:41
Svar #9

Utloggad Bengt Bergström

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 44
  • Senast inloggad: 2015-11-04, 22:58
    • Visa profil
Carl-Fredrik har här ovan med all önskvärd tydlighet visat att det inte finns något stöd för att Ingevald Filipsson och hans bror Nils hörde till ätten Örnsparre viket betyder att det indicium som jag anförde, baserat på Ranekes identifikation, under punkt två i mitt första inlägg faller. Som anekdot kan jag även nämna att Sigge av Bälinge inte tycks vara identisk med Sigge Ingemarsson ty Sigge av Bälinge [DS 2323, DS 2528] tituleras domini och bör således vara kyrkoherde i Bälinge medan Sigge Ingemarsson aldrig nämns som riddare. Här får jag således rätta mig själv. En annan person som förde balksparrevapnet finns dock med bland fastarna i det nämnda brevet, nämligen Lars Gunnarsson [SMP – Gunnar 1316, SS III:679, SMV I s.232] vilket indikerar att de kan vara Johan Ingemarsson som beseglade tillsammans med kyrkoherden Sigge i Bälinge.
 
Roger, tack för ditt påpekande om nämnde Lars Gunnarsson. När det gäller rättstvisten om Ulva kvarn har jag inte anfört att rättstvisten i sig är ett indicium på att Sigge Ingemarssons förfäder var befryndade med herr Gregers Birgersson. Jag har endast anfört att det var vanligt att försäljningar skedde mellan släktingar. Ur det perspektivet visar rättstvisten endast att herr Gregers köpte Ulva kvarn av Sigges förfäder. I syfte att visa på ytterligare indicier för att ett släktskap kan ha förelegat mellan köpare och säljare anförde jag de sex argumenten i punktlistan. Av dessa sex argument har Carl-Fredrik påvisat att det som rör Ingevald och Nils Filipsöner är felaktigt. Du har mycket riktigt påpekat att den första punkten är en feltolkning och ifrågasatt den punkt som rör identifieringarna av Nils Krok som samma person och den sjätte punken tillför av kronologiska skäl i kombination med identifieringssvårigheter inte mycket stöd. Återstår dock två indicier. För att återgå till rättstvisten i sig så är ditt resonemang om huruvida det var kronogods eller privatägt gods som herr Gregers förvärvade en naturlig frågeställning ur kronans perspektiv. När Sigge Ingemarssons vittnesmål talat för att det var privatägt gods kan förvisso nästa frågeställning bli huruvida det var avlingegods eller förvärvat arvegods. I det senare fallet skulle kronans företrädare då, enligt ditt resonemang, kunna föra tillbaka frågan om kronogods vs privatägt gods ytterligare någon eller några generationer. I varje rättstvist är det emellertid varje parts ensak att anföra argument för sin egen sak. Det framgår ingenstans huruvida kronans företrädare ens tänkt tanken att om köpare och säljare kunde påvisas vara befryndade kunde kronogodsfrågan skjutas bakåt i tiden. En tänkbar strategi ur kanonikatets perspektiv, för att undvika den sistnämnda frågeställningen, kunde vara att låta en ättling till ett oäkta barn vittna för att släktskapet inte skulle framgå. En mer konkret fråga kring avlingegods vs förvärvat arvegods är huruvida oäkta barn under 1200-talets andra hälft hade arvsrätt överhuvudtaget. Om arvsrätt inte förelåg borde väl en konsekvens av det vara att allt gods som herr Gregers, som oäkta son, förvärvade av sin far (som möjligen kan ha haft svårt att sära på kronogods och privat gods) utgjorde avlingegods. Varvid hinder förelåg för kronans företrädare att tillämpa din strategi.
 
När det gäller identifieringarna av Nils Krok som samma person påpekar Roger vikten av att studera brevens kontext och hävdar, baserat på geografisk kontext, att brevet angående jordbytet mellan ärkebiskop Olof Björnsson och Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) samt brevet angående Erik Valdemarssons arvsanspråk efter Erik Plogpenning rör två andra Nils Krok. Lika viktigt som att studera brevens kontext för att dra slutsatser om personer är det emellertid att reciprokt även studera personernas kontext för att dra slutsatser om brevens sammanhang. Såväl Olof Björnsson som Nils Abjörnsson var delaktiga i kolonisationen av Norra Bottnen tillsammans med Johan (”Krok”) Ingemarsson. Att Johan Ingemarssons förmodade farbror då agerade faste i denna transaktion är kanske inte så konstigt. Förövrigt kan väl Johan Ingemarssons och Olof Björnssons samägande av fisken söder om kolonisationsområdet [DS 2850] liksom ärkebiskopens förvärv av Sigge Ingemarssons jord i (Skogs-)Tibble sn [RA brev nr. 2651*] indikera ett släktskap. Vidare nämner Olof Björnsson uttryckligen att han var släkt med lagmannen Birger Petersson [DS 1366] och Johan Ingemarsson var testamentsvittne och sigillant i Birgers testamente [DS 2586] och förmyndare för hans son Israel [DS 2658]. Om den i Sigge Guttormssons testamente nämnde Nils Krok var son till Helena Siggesdotter och den danske riddaren Ingemar Nielsen behöver det inte heller vara så konstigt att han 1278 kan ha ärvt danska gods. Att han dyker upp i Ringsted i Danmark behöver därför inte heller vara så konstigt. Tvärtom pekar detta indicium i samma riktning som Nils Kroks (halv?-)bror Ingemars förnamn i kombination med omnämnandet i Sigge Guttormssons testamente på att bröderna var söner till Helena Siggesdotter. Vidare återkommer förnamnet Sigge hos Nils Kroks förmodade brorson Sigge Ingemarsson. En god idé för att komma vidare med personernas och brevens kontext är dock att gå till de danska beläggen för en samtida eller samma Nils Krok. Roger, det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser ännu men det är lite intressant med tanke på Fjenneslevs geografiska belägenhet att det är just i Ringsted som Nils Krok dyker upp, oavsett om de är identiska eller inte. I det perspektivet kan det även vara intressant att notera att riddaren Esger Krok sigillerade för magister Jonas Litle [DS 4707], men som sagt de spörsmålen hoppas jag att vi får anledning att återkomma till längre fram.
 
Roger, jag är väl medveten om att det finns en del felaktigheter från min sida arkiverade här på AF. Det är dock inget att skämmas över. Jag har själv utan större omsvep mestadels kvitterat mina felaktiga påståenden för läsekretsen när jag har belagts ha fel. Det finns bara två sett att lära sig, av egna misstag eller av andras misstag. Det gör mindre ont att lära sig av andras misstag så jag hoppas att några fler än jag kan ta lärdom av mina. Visst tar jag till mig kritiken och tar successivt lärdom men att tystna vore att dra en felaktig lärdom, då avstannar inlärningsprocessen. Å andra sidan avstannar inlärningsprocessen även om jag är så provokativ eller ohörsam att jag negligeras och den sakkunniga kritiken därför uteblir. Det är därför beklagligt att jag oavsiktligt tycks ha hamnat i onåd hos Kaj.
 
* Med beaktande av att RA brev nr. 2651 är skrivet på latin borde väl ”oppidum” inte avse namnet på gården! Det vore intressant att utröna om den gård i Tibble sn (nu Skogs-Tibble) som Ramborg Israelsdotter 1315 böt till sig av Olof Björnsson och som tidigare varit Sigge Ingemarssons kan knytas till gårdarna Onsike eller Holmbro i samma socken. I dessa gårdar hade Olof Krok och hans bror, väpnaren Nils Krok, intressen i början av 1400-talet. Ett indicium som antyder att Sigge Ingemarssons gård kan ha avsett Holmbro är att Ramborg när hon 1331 lät bygga Västeråkers kyrka gav jord i nämnda Holmbro till prästbordet [Gardell nr. 166].

2006-11-13, 00:16
Svar #10

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Onåd är väl att ta i Bengt. Kalla det gärna brist på inspiration om det känns bättre. Det ligger nämligen mycket närmare sanningen än onåd.

2011-02-10, 09:41
Svar #11

Utloggad Jan Österberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 167
  • Senast inloggad: 2023-08-12, 14:20
    • Visa profil
Hej Kaj.
 
Det var ett tag sedan men jag har en kort fråga lämnade Andreas And något sigill vapensköld eftersig??
Jag läste för ett tag sedan om en fransman vid namn Bernard eller Bernhard som hävdade att Folke Filbyter alltså folkungarnas presumtiva stamfader skulle varit fransman eller franker. Folke = Foulque -s. En kort fråga som jag ställde till Harrisson härom dagen. Men den kan dras ut lite. Vad är det som säger att Andreas And egentligen inte var franskt frankiskt ursprung och min långsökta tes blir att han skulle vara av ätten d'Aumont som under 1800-talet åter kom till Sverige och bodde på Löfstad. En förflygen tanke.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna