Örneklou

[Stefan Wennberg]

Hej!
Råkade se den diskussion som pågått om Fredrik Norbergs anor här i anbytarforum under  
släkterna Örneclou och Gyllenstråle. Som varandes Fredriks fars kusin blev jag rätt häpen
och tog mig en rejäl funderare.  
Sammanställningen över anorna som Fredriks far fick av mig är från 1980-talets slut.
De anor som finns dokumenterade i Herdaminnen, Norskt Biografiskt lexicon, Svenska  
Adelns ättartavlor, Svenska Medeltida Vapen, och Stamträd över Europas furstehus, har  
jag inte haft resurser till att kontrollera.  
De urkunder som jag haft tillgång till är Kyrkböcker, mantal och domböcker.  
Jag har forskat en del sedan dess. Målsättningen har varit att finna samtliga släktförgren-
ingar. Som amatörfoskare bosatt uppe i Norrbotten är jag begränsad till dessa urkunder  
och överlåter till mer professionella forskare att kontrollera det som ligger mer långt  
bort i tiden. De har med all säkerhet tillgång till bättre urkunder.
 
Personligen betraktar jag mina anor som till större delen sociala. Genetiskt vet ingen
riktigt säkert vilka anor man har. En släktforkning kan, genetiskt sett, spåra ur rätt  
tidigt. Den säkraste kombinationen av det sociala och det genetiska arvet är mödernet.  
Vill man vara riktigt säker måste man bli genforskare.
 
Är ni intresserade att se samma anor som Fredrik Norberg har från en annan forskare som
erhållit ungefär liknande resultat gå till http://www.solace.mh.se/~blasta/swelinks.htm  
sök rätt på ex Gunnar Ekmans hemsida. Fredriks farfarsfarfarsmor är Catharina Elisabet
Cajsa Lisa Ar?n. Född 1806 (Bjurholm (AC) AI:1 s58). och finns  
på sida tre tabell III:5 mf f  
Skulle intresse finnas över Fredriks farsfarsfarsfars anor kan frågan ställas
under släkten Norberg.
Mvh
Stefan Wennberg

[Stefan Wennberg]

Tillägg:
På Gunnar Ekmans hemsida Välj antavlor och Jonas Emanuel Ekman (1861-1944) Min Farfars far. Härnösand(Y), Njurunda (Y), Jämtland: sida 3, tabell III:5 mf f

[Jeanette Holmlund]

Var mycket intressant att läsa Fredriks antavla från Örneklov till de svenska och norska kungarna.
Har sett samma antavla tidigare, men i ett annat sammanhang eftersom jag själv härstammar från Christina Örneklov och Erik Lilliesköld via deras dotter Margareta Magdalena Lilliesköld född 1667.

[Heikki Jokipii]

...
2. En dotter. G. m. överstelöjtnanten Henrik Volmar Bock, broder till översten
Wilhelm Bock, natural. Bock från Lahmes, nr 1174.  
...
 
I Anrep står att N.N. var gift med Henrik Bock. Ramsay i Frälsesläkter i Finland berättar, att han hette Henrik Wolmar Bock, men hon har inga hänvisningar. Elgenstierna har kopierat uppgiften som sådan.
 
Jag tror, att uppgiften är felaktig.
 
En nyare bok Genealogishes Handbuch der Baltishen Ritterschaften, Teil: Livland, Görlitz 1935, s. 572, 574, vet att Heinrich Wolmar Bock var gift med Margareta von Tiesenhausen, dotter till Wolter v. T. och Anna Wrangell. Hon levde som änka ännu 1684.
 
Det är naturligtvis möjligt, att Heinrich Wolmar B. var gift två gånger, men det är ganska svårt att tro då, att Ramsay (som är tydligen Elgenstiernas källa) inte visste något om den andra hustrun.
 
(Tyvärr, på sätt och vis: Heinrich Wolmar B. är en av mina anor, men inte då Karl den Store ...)

[Heikki Jokipii]

Ett tillägg:
 
Handbuch der ... berättar ochså, att Heinrich Wolmar Bock hade bl.a. en dotter Anna Margareta, född 1640, död 1719. Hennes mor kan inte vara N.N. Örneklou, som är inte född före 1647. Således Heinrich B. har varit gift 3 gånger eller bara en gång med Margareta von Tiesenhausen. Hans son Jacob Wolmar var överstelöjtnant vid sin död 1697,    som verkar en osannolik militär grad för en ung man: om han hade varit en son till N.N. Örneklou, hade han varit då högst c. 30 år gammal.

[Mikael Andersson]

Hej och Goddag, jag har nyligen börjat släktforskat, och har nu fått se att ni även har adel.
 
På den andra fritiden jag har gör jag ett ambitiöst projekt där alla guvernörer etc över de svenska provinserna skall vara med, (de som vi inte har idag).
Och då har jag en Örneklou, så jag undrar om någon vet någonting om honom.
Peter Örneklou, krigare, reduktionsman. Född på 1630-talet.
 
 
Vänligen Maila svar

[Heikki Jokipii]

En argumentering till (att N.N. Örneklou var inte gift med Henrik Wolmar Bock)
 
Enligt Elgenstierna var Christoffer Armfelt gift med Margareta Bock, dotter till Henrik Wolmar (von) Bock och N.N. Örneklou. Christoffer Armfelts och Margareta Bocks son Fredrik var född 1674 och deras son Erik troligen redan tidigare (Erik A. var fältväbel 1686 och fänrik 1688). Räcker under 27 år för två generationer (1647-1674)? Både N.N. Örneklou och hennes dotter Margareta hade då varit c. 13 år gamla vid födelsen av deras första barn. Det är ju möjligt, men föga trovärdigt.

[Urban Bäckström]

Hej alla örneklou-forskare!
Det är ett tag sedan diskussionen var igång kring släkten Örneklou men här kommer en fråga: hade Peder Larsson Örneklou en bror? Är det någon som träffat på uppgifter som kan styrka att Jonas Larsson Alebeck (latiniserat Jonas Laurentii Alebeckius) var Peders bror?
Jonas Larsson Alebeck var kyrkoherde i Källby, Skaraborgs län, och avled på 1660-talet.
Mvh
Urban Bäckström
Mjölby

[Marc Hernelind]

Hej  Fredrik Norberg, jag vill bar ge dej lite stöd om Släkten Örneklou nr 327, och Åke Ohlmark  
har skrivit Boken 100 svenska Runskrifter, en duktig författare som har hjälpt mej med Buresläkten som också har anor långt ner, och i dom fallen dyker en del svartsjuka grälsugna typer upp  precis som om det vore du som eller jag som var orsaken till hundraårs forskning och kräver källor dom kan ju börja med att lära sej kolla 1800-1700 tals skrift innan man börjar kräva av andra ,nä lycka till med fortsatt forskning och dela gärna med dej upptäckterna  
med vänlig hälsning Marc  
ps på avstånd kommer Örneklou in i Bure släkten genom gitet med ryttmästaren Erik Lilliesköld.

[Niclas Rosenbalck]

Hej Marc!
Har Åke Ohlmarks (död 1984) hjälp dig med runinskrifter kan du nog glömma att det är sant. Han är en av Sveriges mest kände humbuggenealoger. En ren lögnhals faktiskt. Hans uppgifter är oftast rena fantasifoster eller fantasikonstruktioner. Använd ej alltså Ohlmarks till seriös släktforskning. Papperskorg bör hans alster helst arkiveras i, tyvärr.
 
vänligen, Niclas R.

[Stefan Simander]

Till Anbytarvärden Peter!
 
i dom fallen dyker en del svartsjuka grälsugna typer upp precis som om det vore du som eller jag som var orsaken till hundraårs forskning och kräver källor dom kan ju börja med att lära sej kolla 1800-1700 tals skrift innan man börjar kräva av andra ,nä lycka till med fortsatt forskning och dela gärna med dej upptäckterna
 
1) Mycket dåligt och missprydande påstående om de forskare som efterfrågar självklar källkritik!!!  
 
2) Mycket dålig uppmaning att fortsätta sprida felaktigheter och osäkra uppgifter utan källhänvisningar!!!

[Michaël Lehman (Philippos)]

Marc Hernelind hänvisar flera gånger till Åke Ohlmarks och hans bok 100 svenska runinskrifter (1978). Låt oss då undersöka Ohlmarks kapacitet inom detta område. Till att börja med var Ohlmarks inte runolog, utan religionshistoriker. I Svenskt Biografiskt Lexikon XXVIII, s. 112f, kan man läsa följande.
 
O disputerade på en religionshistorisk avhandling, Heimdals Horn und Odins Auge, i vilken han med hjälp av den s k kulturhistoriska metoden sökte tolka Heimdal som en solgud. Avhandlingen utsattes för stark kritik, särskilt för brister i den filologiska delen. Den långt utdragna disputationsakten blev ett akademiskt folknöje. [...] O var en frodig lundensisk typ med stor stilistisk talang och fantasirika uppslag. Hans sinne för akribi var inte lika väl utvecklat, och hans talrika arbeten måste oftast läsas med både försiktighet och kritik när det gäller sakuppgifter.
 
Envar, som har ägnat Ohlmarks verk Stamträd över Europas furstehus ett närmare och mer ingående studium och jämfört det med andra verk inom samma område, vet, huru ofta förekommande faktafelen kan var i Ohlmarks sakframställningar.
Jag misstänker, att anledning saknas att tro, att det förhåller sig annorlunda i detta fall. Jag har för visso svårt att föreställa mig, att Ohlmarks med 100 svenska runinskrifter hade ett genealogiskt eller biografiskt syfte. Syftet var nog enbart att rakt och och ned presentera just inskriptionerna på de utvalda runstenarna. Emellertid torde det vara betydligt bättre att i fråga om Sveriges runstenar och tolkningen av dess inskriptioner använda sig av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens standardverk Sveriges runinskrifter.
 
 
Referens
Jarring, Gunnar (1992-1994). ?Ohlmarks, Åke? i Svenskt Biografiskt Lexikon, bd. XXVIII.

[Ingela Martenius]

För att inte tala om hur Ohlmarks totalt misshandlade Lord of the Rings och t o m lyckades skriva om avsnittet om häxmästarens död (enligt originalet är det Eowyn som utdelar det dödande hugget, i översättningen gör Merry det).
Tolkien uttalade om Ohlmarks: a very vain man, preferring his own fancy to facts och Ohlmarks förbjöds att ha mer med Tolkiens böcker att göra.
I en uppsats från Institutionen för lingvistisk, Lunds universitet där Ohlmarks och hans översättning av Ringen analyseras: Vad som istället presenterades under åren 1959-61 blev en slarvig och oseriös svensk version, med en omfattande förändrad språkstruktur, gjord av en översättare med bristande yrkesetik och med ambitionen att profilera sig själv före författaren.
 
Så oseriös är nog det mildaste omdömet man kan ge om Ohlmarks.
 
Ingela

[Marc Hernelind]

Det verkar som flera tog åt sig när jag gav mitt stöd till Fredrik jag förstår honom och ett exempel på hur man kan bli på hoppad ,är ju ovan  
ett bra exempel, Inget i dom fyra ovan inläggen säger man något med innehåll i utan man retar sig på vad jag sagt (kanske känner man sig Skyldig) i vilket fall så vill jag själv ge något i debatten man har slängt ris på Åke Ohlmark men ingen har tagit upp boken 100 svenska runinskrifter (1978) det var den boken som jag tyckte var bra och som även hjälpt mej i min forskning om Bure släkten. jag har tigit upp frågor där ur för länge till Pensionerade runiologen Ulf Forsell, men jag har väl aldrig sagt att Åke Ohlmark var Runeolog jag vet inte vad han har för studier och det spelar ingen roll däremot tycker jag att kritiken mot honom måste komma angående denna boken som jag hänvisar till .för det var den jag tyckte var bra skriven, sen har jag inte läst de två övriga verken han skulle ha skrivit och kan inte uttala mej om dom . här är exempel från hans bok 100 svenska runinskrifter  
 År 1599 avbildasdes runstenen nr. 27 Skolosters kyrka  av Johan Bureus som var djupt intresserad av den då han ansåg att den där nämnde Tord  och hans 5 söner som hans egna förfäder, vilka skulle gett namn åt Platsen Burelandet dvs Skobolandet ,en gamal sägen har också förknippad  stenen med Falsta borg ruin då Tord Bure  skulle ha bott  på Falsta, stenen låg då inne i Kyrkan framför västra portalen men torde ha stjälpts någon gång emellan 1727 och 1819,då runsidan vändes nedåt väl för att skona den från nötning ,år 1860 upptogs den och sattes mot norra vägen där den fick stå i 33 år ,då häst bilderna starkt aviker från de normala vikingatiden och påminner om vendelstidens bronsarbeten från tiden krin 700 talet har B.Almgren framkastat id?en att vi skulle ha att göra med en äldre bild sten från 700 talet men det visas sig vara felaktigt därför runristaren Fot skulle ha huggit denna  inskrift tidigast omkr 1050 talet troligtvis senare,varpå han själv  tillfogat signatarbalken samt fördjupat baksidans linjer,Fot har singnerat endast fem runstenar där utöver ristat mer än fyrtio han var verksam i mer än 25 år till in på 1070 talet och hans stenar tillhör Stockholms och Uppsala området ,Beskrivning av runstenen :den omsorgsfullt huggna stenen av randig blå grå gnejs med glimmer står sen 1893 rest på en kulle 10 meter öster om kyrkans korgavel och är ristad på båda sidor,den bakre dock endast med en lansbärande ryttarbild inom dubbelram utan runor ,run sidan har alldeles sammaryttare med ett svärd instucketr under armen han rider under ett kors med konstrik upphängning och med ett till större delen avnött glasögonornament nederstdet hela omges av en långsmalt rektangulär  ram med tvärbalkner till på vilken hästentrampar.rektangelramen bär egentilga skriften med följande skrift:
 Antuitr x auk x Kulaifr x auk x Kunar xauk x Haursi x auk x Rulaifr x litu x raisa x stain xat xporp x fapurxsin /fotrx hiukx runaR  översatt Andvätt och Gulle och Gunnar och Herse och Rolev läto resa stenen efter Tord fader sin ,Fot högg runorna.
Källa:Boken 100 svenska Runskrifter av Åke Olhmark

[Michaël Lehman (Philippos)]

Marc Hernelind känner sig inte övertygad om, att det allmänna omdömet om Ohlmarks vetenskapliga kapacitet skulle äga sin giltighet även beträffande 100 svenska runinskrifter, utan efterlyser kommentarer kring just detta verk. Nå väl, låtom oss då skrida till verket.
 
Ohlmarks' verk 100 svenska runinskrifter recenserades av Claiborne W. Thompson vid University of Michigan i Scandinavian Studies, Vol. 52, N:o 1 (1980). Han skriver där följande.
 
Since this book is so unsuccessful on so many levels, it may legimately be wondered whether it deserves review. After some hesitation I conclude that such a review can be justified only if it examines not just the book but also the larger question of the popularization of scientific material for the benefit of the layman, since that is so clearly the goal Åke Ohlmarks, a well-known translator and popularizer of Old Scandinavian lore, has set himself. It will perhaps be instructive to see why he has failed to attain it.
 
[...]
 
Often, for example, the author is compromised at the outset by a belligerent attitude or a personal bias. In this connection it is interesting that Ohlmarks dedicates his book ?till alla de modiga runologer som kämpar mot SBF Jansson och hans ämnessvenners negativistiska monopolsystem i svensk runforskning.? Whether or not this is the case, the layman's incomplete mastery of the discipline leads to misconceptions and errors of all kinds, so that the untrained reader is misled, misinformed, and in the end done a disservice.
 
Examples of large-scale misconceptions in Ohlmarks' book are not hard to find. In fact, the underlying conception of the book is completely erroneous. ?One hundred Swedish runic inscriptions?? What is Swedish about a stone from fifth-century Gotland? What are inscriptions from Skåne, Halland, Blekinge doing in a book of Swedish antiquities? How can the Karlevi stone, probably carved by a Norwegian for a Danish chieftain, be called ?Swedish??
 
[...]
 
In addition to this fundamental misunderstanding, there are numerous smaller ones, some of them simple lapses in logic or common sense: the constant assumption that figures decorating runestones depict the dead who are commemorated [...].
 
As a layman with so little understanding of the field, Ohlmarks is completely dependent upon the work of others. (Each time he strikes out of his own, the results are utterly fantastical. [...]). In consequence, his incomplete knowledge of the literature carries with a built-in distorting mechanism. He is, for example, unaware of research done since the publication of the standard corpus of inscriptions, and is therefore at the mercy of out-of-date and uneven scholarship. He will follow runology's most ridiculous notions (it has more than its share) uncritically, accepting wholesale almost anything Otto von Friesen wrote [...], and, in the absence of Friesen, the individual volumes of the Swedish Runverket, which vary widely in age and reliability.
 
Indeed, at times Ohlmarks is so close to the treatment in Runverket that the suggestion of plagiarism rears its ugly head. [...] It is especially ironic that he thereby owes a debt not only to unreliable runologists like Erik Brate, but also to the more trustworthy work of ?SBF Jansson och hans ämnessvenners negativistiska monopolsystem?.
 
Ohlmarks rarely acknowledges a debt or attributes a quotation, a practice in keeping with most popularizations, which endeavor to avoid as much of the weighty apparatus of scholarship as possible. In this case, however, it proves more disconcerting: Ohlmarks quotes not only the editors of Runverket, but those whom these editors have themselves (with proper documentation) quoted, and thereby he gives the false impression of having control over more information than is the case. He then compounds the crime by refusing to identify the inscriptions in accordance with the standard numbering system, which would have provided the reader with an immediate reference to Runverket.
 
Ohlmarks' 100 svenska runinskrifter är för den av runstenar intresserade värt lika mycket som densammes verk Stamträd över Europas furstehus är för den, som är intresserad av kunglig genealogi - ingenting.
 
Referens
Thompson, Claiborne W. (1980). ?Ohlmarks Åke. 100 svenska runinskrifter, tolkade, kommenterade och delvis rekonstruerade? (rec.), ss. 68-70 i Scandinavian Studies, Vol. 52, N:o 1 (1980). The Society for the Advancement of Scandinavian Study.

[Marc Hernelind]

Varför måste du ta en Recention i från USA för att visa att det är en dålgit skriven bok ? och vem är han Thompshon är han någon run expert ??
När jag kolla recention från Bibliotek tjänst var det goda recencioner för den nogrannhet han sökt källa uppgifter i ett realtivt svårt ämnesområde. sen från  runverket var recensionen att Åke Ohlmark hade nogrant följt Johan Bureus anteckningar samt andra källor på de olika runstenarna vilket gjorde det till en intressant läsning sen om värdet i dom källorna Ohlmark nedtecknat kan ifråga sättas och kanske till och med emotsägas med de källor vi har att tillgå i dag (dvs Runstensverket ) mvh Marc

[Michaël Lehman (Philippos)]

Jaså du, Marc? Meddela då en mer exakt hänvisning till var man kan återfinna dessa recensioner, så kan vi taga den diskussionen sedan.

[Susanne Johansson]

Hej släktforskare.
 
Såg att någon forskat på guvenörer i f.d svenska provinser. Jag själv hade en A.P Långberg som skulle varit guvenör i någon av de baltiska staterna. Vilken kommer jag ej ihåg just nu. Har ni möjligen hittat någon med det namnet, vore jag tacksam för svar. Susanne Johansson

[Susanne Johansson]

Tittade i mina papper strax efter det att jag skrev föregående inlägg, fann att A.P Långberg var Vice Konsul och inte guvenör som jag först trodde. Susanne

[Katarina Sohlborg]

År 1736 behandlas ett fastighetsärende gällande kapten von Schmitten och afl. baron Axel Hinrich Örnclou. Där refererar man till andra handlingar varav en lyder..
 
LandtRättens i Dorpt
d. 28 April 1726 derom utgif-
ne attestatum, at Assessoren
Georg Rennerkamph warit
afl. Regementsqwarthermä-
starens Hans Conrad Rosens
rätta arfwinge, hwilken ägt
Major Baron von Örnklous
dotter till sin första fru.
 
Nedre justitierevisionen. Högsta domstolen  Prot:1735:1 (1735-1735) Bild 580 / sid 55 (AID: v655231.b580.s55, NAD: SE/RA/1311)
 
mvh Katarina

[Magnus Lindskog]

"Munster Rulla af Högwällborne Hr Grefwen och Öfwersten Gustaff Mauritz Lewenhauptz Regemente och H:r Capitein Fabian Levens Compagnie, Giöteborgh den 3 December Anno 1688.
/.../
Förare Pär Örenklou"

Källa: Generalmönsterrullor - Värvade tyska regementet (O) 1486 (1688) Bild 680 (AID: v480993.b680, NAD: SE/KrA/0023)


"MönsterRulla Uppå Öfwersten Högwällborne Greef Gustaf Lewenhaupts Regemente, Och ÖfwerstLieutnanten Wällborne Herr Anders Sparfelldts Compagnie. Giötheborg d: 3 Decemb: 1688.
/.../
Förare Baron Axell Adollph Örneklou"

Källa: Generalmönsterrullor - Värvade tyska regementet (O) 1486 (1688) Bild 160 (AID: v480993.b160, NAD: SE/KrA/0023)


EÄ, tab. 3:
"Per Adolf Örneklou, /.../ erhöll 1684-09-02 pass att resa utrikes och bevistade kriget i Brabant. Fänrik vid livgardet 1698-02-12. /.../"
https://www.adelsvapen.com/genealogi/%C3%96rneklou_nr_83
https://www.adelsvapen.com/genealogi/%C3%96rneklou_nr_327

Se även: Tryckt litteratur (o) Lewenhaupt:1 (1700-1718) Bild 4010 / sid 797 (AID: v319671a.b4010.s797)


"Hjälpstyrkor åt Holland (1688-)
År 1688 lät Karl XI uppsätta sex nya infanteriregementen. Dessa skulle enligt konventionen mellan Sverige och Holland insättas i "dhe föreente Nederlanden" såsom hjälpstyrkor mot fransmännens invasion. Varje regemente bestod av 1.008 man (inkl. officerare och spel). Ett av regementena uppsattes i Sverige under Gustaf Mauritz Lewenhaupt och de övriga fem organiserades i Pommern. Tillsammans utgjorde de sex regementena 6.048 man"

Se: http://www.osterlen.com/slaktforskning/krigsmakt.htm





Ur Leonhard Kaggs dagbok:
"1712 Den 20 Martii kom capten Pär Örnclo ifrån Bender, därifrån han deserterat till Ryssen och nu capitulerat för major, i Narva an och reste härifrån till Pettersburg"

[Magnus Lindskog]

"General Munster Rolla von /.../ FeldtMarscahll und General Gouverneures Herrn Graff Jürgen Mellins Regement zu Fuss [till Fot] /.../ Leib Compagnie Stettin d 5 october Anno 1698
/.../
Fendrich Carl Gustaf Örneklow, gehet abb, in dess stelle Elias /.../"


https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0054431_00099


Källa: Rullor 1620-1723, SE/KrA/0022/1698/15 (1698)