Enligt Elgenstierna, så hade släktens anfader Nils Pedersson och hans hustru Karin Olofsdotter - dotter till Olof Kirves och Marta Nilsdotter av äldre ätten Stienkors – två söner, Gustaf och Måns.
Utöver dessa hade Nils Pedersson och Karin Olofsdotter ytterligare två barn enligt H Impola (s. 286 i hans bok), nämligen herr Påvel i Säxmäki och hustru Märta till Söderpå.
Påvel skall ha varit den förste lutherske prästen i Säxmäki, och hade med en okänd hustru sönerna Israel och Timoteus. Märta var gift med borgaren i Åbo, Erik Skalm i sitt första gifte, och med borgaren Jöns Lång i ett andra äktenskap.
Beträffande Nils Pedersson, så säger Impola att hans ”…eventuella frälseanor har förblivit okända. Hans söner Gustafs och Måns’ släktgrenar blev i varje fall 1625 utan adlande introducerade på svenska riddarhuset under namnet Stiernkors och nr 39.” Påvels gren blev aldrig introducerad, och en del av hans ättlingar antog släktnamnet Ståhl.
Om Nils Pederssons ursprung är inget mer känt än att han var borgare i Åbo. I avsnittet om hustru Märta till Söderpå (Sorpå, Pargas) i Impolas bok, omnämns han även som borgmästare i Åbo.
Baserat på (för mig) nya uppgifter i Impolas bok – i kombination med vad som står i Anthonis bok, och i mitt eget ’hypotetiska’ släktträd – så har jag identifierat en mycket trolig kandidat som far till Nils Pedersson, nämligen borgmästaren i Nådendal, Peder Nilsson (Sluk?) i Väntiälä. Nils Pedersson skulle i så fall vara bror till Jeppe Pedersson, som efterföljde sin far som borgmästare i Nådendal, och där använde sin fars ’ofrälse’ sigill, d.v.s. ett sigill med bomärke. Detta stämmer väl med hypotesen Nils Pedersson tillhörde en frälsesläkt, men saknade vapen och sköldebrev.
Ett starkt indicium (förutom namn, kronologi och geografi) utgör följande utdrag ur H. Impolas bok (s. 301): ”Konung Gustaf gav Erik Skalm 1529 tillstånd att på Märta Nilsdotters och hennes bröders vägnar ’kännas vid’några frälsehemman som legat under Nykoret vid Åbo domkyrka: Sjusholm i Tövsala, Ukkilax i Vemo, Vallas i Virmo, Övre Väntiälä i Lundo (min kursivering)…” Övre Väntiäla har uppenbarligen tillhört någon av deras föräldrars släkt – sannolikt Nils Pederssons. Nils Pederssons far – (av mig postulerad) Peder Nilsson i Väntiäla - hade förmodligen fått Väntiälä vid ett gifte med en dotter till Anders Henriksson (Lindelöf) och Ingeborg Håkansdotter (Frille), vilka fått Väntiälä av biskopen år 1444 (Anthoni, s. 318).
Omkring år 1555 ville herr Mikael i Tövsala ”upplåta och bebreva” KM:t åtskilliga gods som hans mors far, farfar och farbröder skänkt till Nådendals kloster och Åbo domkyrka men som främmande män med orätt tillvällat sig ”undan hans rätta börd”: Väntiälä i Lundo…(Impola, s. 275). Det rör sig i detta fall sannolikt om nedre Väntiäla. Mikael var son till Anna Tordsdotter Carpelan, vars mor var Karin Andersdotter Lindelöf – dotter till Anders Henriksson. Det var alltså förmodligen på moderns sida hans anspråk gällde – inte på faderns, Michael Remigius. De som sannolikt avses som de som med ’orätt tillvällat sig’ Väntiälä, var säkerligen, förutom Erik Skalm, Per Fleming till Friskala, vilken ca 1530 genom sin halvbror domprosten Hans Petri från Åbo domkyrka inlöste frälsegodset Friskala som blev hans sätesgård, och en gård i Väntiälä i Lundo … Dessa transaktioner, m.fl. kritiserades starkt av Teitt…(Impola, s. 325).
Den del som Per Flemings övertog i Väntiälä, torde vara kopplat till att hans syster Valborg gifte sig med Måns Nilsson (Stiernkors) - vars farmor alltså enligt min hypotes, var dotter till Anders Henriksson (Lindelöf) i Väntiälä…