Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-10

[Olle Elm]

Lillan Gran, Du efterfrågar en Per Björnram f. 1659 som lär komma från finsk adel. I Elgenstiernas ättartavlor finns en Per Björnram, f. 1659, d 1724, mönsterskrivare, länsgevaldiger eller landsfiskal i Närke, son till Anders Björnram, f 1636, d 1670. Bakgrunden till denna släkt är komplicerad och jag rekommenderar Dig att läsa Elgenstierna och då inte missa de kompletteringar som finns i band IX. Kanske finns även komletteringar och /eller någon artikel i Släkt o Hävd eller annan genealogisk litteratur.  
Den äldre ätten Björnram som 1643 introducerades på Riddarhuset hade sitt ursprung i Finland.

[Lillan Gran]

Hej Olle!
Det hä'r var intressant. Tack för hjälpen.  
Lillan

[Marc Hernelind]

Angånde Lars Olsson Björnram Adlad eller ej ? och Ståthållare eller ej ?som jag fått veta av de vise på rötter att han skulle inte vara något  
av ovanstående. inga påtagliga uppgifter varför man sagt det.  
 
Men här kommer visserligen Uppgifter ifrån Herdaminne men dock ej taget ur luften av Bygdén och det står klart att han varståthållare för Norrland och var Gustafs förtrogne och Adlad Björnram. och vasd jag vet sen tidigare disskution så har INGET visat på motsatsen, och i stääet för att säja jag vet inte hur det förhåller sig säger bäde Sikesborg och Szabad utan grund att han inte var dessa saker.  
man har gått hårt åt Ulf Sawert på dessa punkter för att han inte var Genealog och kollat det hela men han hade de historiska kunskaperna som stämde väl överens med genealogin i detta fallet.
Jag önskar inte komma i en hetsk ordstrid om vad som är rätt, eftersom tidigare disskutioner visat brist på matreal,utan jag ville bara påvisa att detta är en fullt möjlig teori.
se nedan. mvh Marc  
 
Obs!!! Det står att Andreas lär han af kon. Johan fått förnyelse på sitt adelskap och upptog som vapenmärke i sitt sigill 3 björnramar efter att tidigare däri fört en bild af kopparormen
på korset.  Visar på tidigare Adelskap
 
Sen har jag tidigare nämnt om Lars Olsson Björnram ,Arve och frälsejord i Söderköping  
att han aldrig som Bondson från Norrala skulle få bli fogde vid 20 års ålder sen Krigshövitsman till Gustav Vasa.  
Här har vi Uppgiften om att han inte var född i Norrala (X) !!  
¹ I samma by fanns enl. jordeboken för 1546 kyrkojord, som detta år lagts under kronan
och hvilken fogden Lars Olofsson Björnram 30 juli 1547 fick tillbyta sig mot jord, som han
ägde i Skärplinge i S:t Drottens s:n nära Söderköping. (KGR.)
 
   
 
10. Mag. Andreas Laurentii (Björnram) (1561-71), f. 1520,
son af kon. Gustafs trogne man, den tappre Lars Olsson Björnram till
Isnäs, hvilken under befrielsekriget slog danskarne vid Västerås 1521 och
i nov. s. å. utnämndes till fogde i Västerbotten samt slutligen en tid kallas
ståthållare i Norlanden. Modern hette Anna Andersdotter Grubb. Sonen
Andreas, som förmodligen växte upp på Backa här i socknen belägna
fogdegård, inskrefs som student vid Rostocks universitet juni 1556, studerade
sedan vid andra utländska högskolor och blef magister. I en odat.
skrifvelse, sannolikt från 1561, tackar han kon. Erik »för det gäld uthi
Norlanden Uma benempt, som K. Mjt migh gunsteligen för någon tid sedan
confererade», och begär halfparten af prästspanmålstionden, »att jag
thermed kunde komma migh något före medh bohagh och begynne hushold
», enär prästebordet, sedan det lades under afvelsgården, är mer och
mer förblottat (RA). K. M:t beviljade honom 1561 1½ läst korn och af
fogden Nils Olsson mottog han 15 okt. 1562 det välförsedda prästeinventariet.
Af kon. Erik XIV:s bref 12 juni 1566 till fogden Lasse Joensson
framgår, att Umeå afvelsgård icke bar sig, och khde Anders samt länsman
Östen Andersson aflämnade 13 dec. s. å. häröfver en redovisning. Vid
gårdens nedläggande år 1567 återfingo kontraktets öfriga prästgårdar
de persedlar, som de vid dess upprättande sammanskjutit. Kykoherdarna
Anders i Umeå och Anders i Skellefteå anmälde vid samma tid klagomål
öfver, att de en lång tid icke fått någon tionde af de kungliga laxfiskena.
Häröfver uttalar konungen i bref af 29 juni 1567 sin förvåning och befaller
fogden att rätta sig efter instruktionen och ej förhålla dem sådan tionde.
Den årliga prästetaxan från Umeå var f. ö. rätt dryg, 4 t:r smör, 2 t:r lax
och 2 skeppund gäddor, och herr Anders' kontribution till Älfsborgs lösen
1571 belöpte sig till 1½ stycke guld, 22½ lod silfver samt i penningar
72 mk 5 öre 15 pgr, utgörande 1/10 af värdet af hans lösegendom, som
omfattade: guld 15 st., silfver 225 lod, reda penningar 208 mk, koppar 10½
pd, mässing 1½ pd 5 mk, tenn 6 pd, gilla oxar 2, stutar 25, kor 11, getter
15, svin 7, hästar 4, värderade till 60 mk. Af kon. Johan III utn. till
khde i Gefle pastorat, erhöll herr Anders 18 juni 1571 till hjälp och underhåll
5 pundläster spanmål af tionden, som föll i Ockelbo och Hamrånge
socknar i Gästrikland samt Forsa s:n i Hälsingland. Såsom landsprost
i Gästrikland bevistade han Upsala provinsialmöte 1572 och undertecknade
dess beslut 22 aug. Allmänna meningen var, att han för herregunst
och stora prebendens skull antog kon. Johans liturgi och därigenom kom
i åtnjutande af konungens särskilda förtroende. Måhända är omdömet
för hårdt. Visst är, att han sökte gendrifva de protester mot liturgien,
som utgingo från Upsalateologerna och bragte en del af dem i fängelse.
Han erhöll 2 aug. 1576 kgl. förordnande att sköta det lediga biskopsämbetet
i Vexiö och säges ha varit den förste präst i riket, som höll mässan
enligt liturgin (sacra more liturgica), hvilket skall ha skett på riksmötet i
Sthm 1577. Sommartiden s. å. blef han ordin. innehafvare af Vexiö biskopsstol
och invigdes 8 sept. 1583 till ärkebiskop i Upsala. Vid samma tid
lär han af kon. Johan fått förnyelse på sitt adelskap och upptog som vapenmärke
i sitt sigill 3 björnramar efter att tidigare däri fört en bild af kopparormen
på korset. Afled 1 jan. 1591 och begrofs i domkyrkan.
G. 1) m. Anna Michaelsdotter, dotter af Michael Pedersson i Vadstena och
änka efter skolmästaren i Åbo Claës Crusius;
2) m. Margareta Larsdotter, dotter till ärkebiskop Laurentius Petri Nericius
och änka efter ärkeb. Laur. Petri Gothus.
Af barnen i förra g.: Anna, f. 1563, g. 1) 1583 m. domprosten i Linköping
Nicolaus Petri Grubb, 2) 9/3 1595 m. assessorn i Göta hofrätt Per Mattson Stiernfelt,
d. 1/2 1603; Brita, f. 1564, g. m. Johan Luth till Lutåker och Ytternäs; Barbro,
f. 1565, g. m. häradshöfdingen Nils Arvidsson Gyllenållon, änka 1611, d. 1614,
begr. i Hagebyhöga kyrka, Ög.; Ingrid, g. m. lagläsaren i Upland Göran Larsson;
i senare g.: Christina, g. m. öfversten i Brandenburgsk tjänst frih. Dominicus
von Parr af huset Parro i Steyermark. (Sv. ättartal 5, s. 450.)
Tr.: Protestatio et ingenua confessio de ordinantiæ ecclesiasticæ et liturgiæ subscriptione
(ref. i Laur. Raymundi Historia liturgica, utg. af A. A. von Stiernman, Sthm
1745). - Ad maledicum cujusdam Momi scriptum responsio Andreæ Laurentii Upsaliensis
(refererad i Abr. And. Angerm. Historia liturgica, Hamb. 1588, pag. L 5 r).
[Litt.: N. Ahnlund, Sv. biogr. lexikon IV, s. 661. - J. A. Hammargren, Om den
liturgiska striden under konung Johan III. Ups. 1898.]
_________
¹ I samma by fanns enl. jordeboken för 1546 kyrkojord, som detta år lagts under kronan
och hvilken fogden Lars Olofsson Björnram 30 juli 1547 fick tillbyta sig mot jord, som han
ägde i Skärplinge i S:t Drottens s:n nära Söderköping. (KGR.)
² Enl. Bures släktregister var hon dotter till en Nils Olofsson i Burträsk och hans
hustru Barbro.

[Benny Borgstrand]

Marc,
 
Och då har du även studerat Riddarhusets stamtavlor och deras slutsatser till det hela?
 
Var kommer dina källor ifrån ? förtydligande / tack
 
Men det här får dom genealogiska proffsen ta sig an...jag tror dom redan förklarat det här minst X antal ggr även för dig Marc.

[Urban Sikeborg]

Marc: Jag tror att du delvis förväxlar Lasse Olsson med hans måg, Anders Sigfridsson.
 
Det var Anders som var född i Norrala. Lasse Olsson själv påträffas tidigast i Östergötland och ägde arvejord där, nämligen skattehemmanet Skärpinge i Drothems socken.
 
Jag känner inte till att någon skulle ha förnekat att Lasse Olsson varit ståthållare, en beteckning som användes för kungliga befattningshavanden i landskapen som exempelvis befallningsmännen på slotten. (Lasse Olsson var ju en kort tid fogde på Västerås slott. Dessutom var han en tid kungens högste militärbefäl i Norrland.) Du kan läsa mer om titeln ståthållare och dess betydelse i Svenska Akademiens Ordbok.
 
Vad kopplingen till Isnäs beträffar är den felaktig. Det var Lasse Olssons son Hans Larsson som gifte sig till Isnäs, som tillhörde hans hustrus släkt. Nils Ahnlund skriver om detta i Svenskt biografiskt lexikon, d. 4, s. 651:
 
Med dessa medeltida frälsesläkter äger Gustav Vasas hövitsman och fogde Lars Olofsson (se nedan 1) ingen förbindelse. Den släkt denne tillhörde var bevisligen ofrälse, och dess ursprung i äldre led är obekant. Genealogiska kombinationer, som vid närmare skärskådan snart visa sig ohållbara, ha visserligen låtit honom härstamma från en finländsk adelsman, Olof Nilsson till Lappträsk, gift med Margareta Bosdotter till Björnhälla. Upphovet till dessa slutledningar röjer sig lätt. L:s verksamhet under 1530-talet i norra Finland men framför allt sonen Hans Larssons (se nedan 2) senare ställning som en av de främste männen i den östra rikshalvan ha fört gissningarna på villospår. L. får sålunda heta herre till Isnäs i Pernå, ehuru det står fullkomligt fast, att detta gods genom giftermål förvärvades av sonen, varom för övrigt de äldsta genealogerna visa sig tillfyllest underrättade; Johannes Bureus uppgiver i sin släktbok, att H. blev gift med 'förra hustrun på Isnäs'.
 
Ahnlund fortsätter på s. 655: Enligt en traditionell uppgift skall L. 1561 eller 1562 ha fått sitt adelskap förnyat av Erik XIV, men förutom det, att notisen saknar varje inre stöd i vad en närmare granskning ger vid handen i fråga om L:s härstamning, har något för honom utfärdat adelsbrev ej kunnat påträffas. Härtill kommer, att han även efter 1562 visar sig ha fört i sitt sigill sitt vanliga ofrälse bomärke med initialerna L. O. En gammal släktbok, som tillhört Johan [s. 656:] Månsson Ulfsparre och som i denna del härrör från tiden omkr. 1580 (...) säger om sonen Hans uttryckligen, att han 'fick frälse av konung Erik', men har ingen motsvarande uppgift för faderns del.
 
Jag kan tillägga att vår gamle bekant Johannes Bureus, som var en släkting till Lasse Olssons hustru och som levde nära i tiden med denne (han var tre år gammal när Lasse Olsson dog) inte alls känner till att Lasse Olsson skulle ha varit adlig eller ha adlats. I stället uppger han att det var sönerna Hans och Anders som adlades.
 
Uppgiften att Anders skulle ha fått förnyelse på adelskap är en ren och sen efterhandskonstruktion tillkommen för att förklara hur Anders hade kunnat adlats om fadern redan hade adlats. De samtida källorna tiger helt om Anders' adlande skulle ha varit ett förnyat adelskap.
 
Jag har nämnt det i en tidigare diskussion men det tål att upprepas att det lär vara ytterst sällan man svävar i tvivelsmån om en offentlig 1500-talsperson är frälse- eller adelsman. Lasse Olsson figurerar i många källor så vi har gott om indikationer på hans ställning. Han använder hela tiden ett ofrälse bomärke (som f.ö. den icke adlade sonen Mårten Larsson övertar) och han innehar bara skattejord, alltså ingen frälsejord. Och han nämns aldrig bland frälsemän som gjort rusttjänst.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

[Marc Hernelind]

Tack Urban för ditt inlägg, Och för klar görandet  att Lars Olofsson (Björnram)
hade arve jord i  Skärpinge i Drothems socken,Östergötland inte långt i från  Söderköping ,Östergötland. då är vi överens om det även om att vi inte vet hans ursprung exat.  
 
Jag minns inte vem det var som hoppa på mej när jag sa som du Att Lars Olofsson (Björnram) var Ståthållare men jag fick på pläsen och även för att jag kalla honom för Kung Gustavs förtrogne både de uttalandena var sanna och du bekräftar även att han var Ståthållare.
 
Sen tror du att uppgiften att Anders Larsson Björnram skulle ha fått förnyelse på adelskap är en ren och sen efterhandskonstruktion av Bygd?n i det här fallet ? vad stödjer de tankegångarna ?  
 
Jag har svår att tro att Bygd?n gör följande uttalande utan grund Sommartiden s. å. blef han ordin. innehafvare af Vexiö biskopsstol  
och invigdes 8 sept. 1583 till ärkebiskop i Upsala. Vid samma tid lär han af kon. Johan fått förnyelse på sitt adelskap och upptog som vapenmärke i sitt sigill 3 björnramar efter att tidigare däri fört en bild af kopparormen  
på korset.  
 
jag tror på det utallandet till det visa sig vara falskt, Utalande innebär också att fadern Lars Olofsson också borde vara adlad som det hävdas från vissa håll. samtida källor tiger inte för det finns helt enkelt nästan inga .  
 
mvh Marc

[Ulf Sawert]

Hej. Med all respekt för all den kunskap och kompetens som finns samlade bland deltagarna här bara MÅSTE jag kommentera detta. Jag är en ganska jordnära person som tror mycket starkt på sunt förnuft. Jag vet att jag riskerar att få kritik nu men det kan inte hjälpas. Ni vet alla att Sverige styrdes på 1400- 1500-talet av ung 20 stormanna/frälse ätter. Dessa familjer hade TOTAL kontroll över det svenska Riksrådet, inkl. armén. Även under 1600-talet styrde adeln.  Det enda undantag jag kan komma på är väl upprorsledaren Engelbreckt - som verkade under exceptionella förhållanden. Det dröjde dock inte länge innan han mördades och makten återgick till den gamla ordningen dvs. till högfrälset (Bonde bl. a.).
 
Ni vidmakthåller alltså att Lars Olofsson Björnram skulle ha varit ofrälse. Men kan inte den enklaste förklaringen till varför han inte näms som frälse av t. ex. Johannes Bureus vara: att det ansågs som så SJÄLVKLART att han var det! När man ser med vilken pondus och auktoritet som denna man (Lars Olofsson) uppträder i den svenska historien t ex. gentemot den trilskande Dalamogen eller som framgångsrik härförare över den svenska befrielsearmén så måste väl även forskare som Urban Sikeborg bli osäker!? Alla högre tjänster inom militären var vigda åt adelsmän! Detta vet ni alla, att så var det! Inom kyrkan och ibland inom byråkratien kunde det ibland förekomma ofrälse men nu gällde det ju armén! Om han nu skulle ha varit ofrälse så skulle han ha adlats av Gustav Vasa, och detta skulle ha skett OMGÅENDE! Så du menar Urban Sikeborg att adelsmannen Ander Sigfridsson Rålamb skulle ha gift sig (1559?) med ofrälsekvinnan Anna Björnram (dotter till Lars Olofsson)? Du vet lika väl som jag att man så gott som aldrig gifte sig under sitt eget stånd förr i tiden!
 
Varför (ny?) adlades Ärkebiskop Andreas Laurentii Björnram med tre björnramar? Varför just detta vapen? Tror du att det någon slump Urban, att det fanns en urgammal frälsesläkt som burit just detta vapen?
 
Du påstar sedan att man relativt säkert kan fastställa att Lars Olofsson inte var frälse. Men varför står det då överallt i uppslagsverk att man inte vet nästan NÅGONTING om hans härkomst och börd? Borde inte denna information stämma till lite ödmjukhet?
 
Vänligen.
 
Ulf Sawert.

[Ulf Sawert]

Jo, låt mig bara tillägga: överallt i litteraturen näms Lars Olofsson som Herreman när han anländer till Mora för att övertala Dalkarlarna att göra uppror. Tror du Urban att man benämner ofrälse så...Herreman?
 
Ulf.

[Ulf Sawert]

Urban Sikeborg citerar även Ahnlund...att något adelsbrev inte har påträffats för Lars Olofsson. Men med tanke på de flertal allvarliga bränder som drabbat slottet Tre Kronor under årens lopp (bl. a. 1697 då stora delar av Riksarkivet brann upp!) torde väl inte detta faktum vara alltför märkligt?
 
Ulf.

[Niclas Rosenbalck]

Ta nu och lägg dig skönt i hängmattan Ulf och läs doktorsavhandlingen Aristokrat eller förädlad bonde av Jan Samuelson.  Han har nämligen gått igenom just det du frågar efter, om beläggen för nyadlingar och vilka personer som adlades. Det finns tillräckligt källor ifrån 1500-talet för att konstatera att Andreas Laurentii (Björnram) inte var adelsman innan 1583 (detta år nämns i Genealogica vol. 95 i RA). Om herr Anders fått någon bekräftelse på ett ärftligt adelskap så borde detta finnas omnämnt i riksregistraturen som är bevarat ifrån 1520-talet. Däri finns inget nämnt om denna sak varför man måste anta att tidigare lösa påståenden är falska. Sic! skilj nu på livstidsfrälse på egendomar, detta innebär inte ärftligt adelskap - kanske har någon tidig författare lurats av just detta begrepp. Likaså finns rusttjänstlängder för 1500-talet bevarade i Kammararkivet (i RA) som upptar frälsemännen och deras gårdar som de frälstes på skatt för.
 
När man adlades valde man en vapenbild med ett tecken, men även valdes färger på vapnen (tinkturer). Det kunde finnas samtida ätter med liknande vapen men de hade olika färg i det heraldiska vapnet. Längre fram i tiden (1600-talet men framförallt 1700-talet) reglerades heraldiken och man undvek snarlika vapen. Det finns ju flera ätter som till exempel fört en båt, en stråle etc i vapnet (med olika färger) men som inte alls var släkt.  
 
Då jag sett att du är intresserad av dansk adel kanske ett tips på Sofia Brahes kolorerade ättesamlingar ifrån 1600-talets början är något för dig (om denna se på Digiarkivs hemsida)
 
Mvh
Niclas

[Ulf Sawert]

Där är du ju Niclas!! Har saknat dina blixtnedslag och åskurladdningar! Intressant skrivet! Du börjar mogna minsann (inga förolämpningar). Men Niclas...varför undviker du detta faktum: att alla högre tjänster inom armén var vigda åt högadeln (eller högfrälset som det hette före Erik XIV)? Lägg dig nu i hängmattan (ute på ditt lantgods) ät lite smörrebrod och fundera en stund över detta! Och du...jag HÄRSTAMMAR från den danska adeln...bara så du vet.
 
Deijliga helsningar. (När kommer Rosenbalck att introduceras på Riddarhuset. Hur kommer vapnet att se ut?).
 
Ulf Gagge-Sawert.

[Niclas Rosenbalck]

Adel är ett förlegat begrepp Ulf. Tack och lov är ståndsriksdagen sedan länge avskaffad och vi har numera ett demokratiskt styre i folkhemmet.  
 
Vad har du fått idén ifrån om att att alla högre tjänster inom armén var vigda åt högadeln? Vad är högt och vad är lågt på din befälsskala? Har du läst Gunnar Artéus Till militärstatens förhistoria?
 
En annan bok som du bör läsa för att förstå att även vanligt folk kunde agera rikspolitiskt och att historia inte bara skedde på herrarnas villkor är verket Til kamp for friheden : sociale opror i nordisk middelalder,redigeret av Anders Bogh, Jorgen Würtz Sorensen och Lars Tvede-Jensen. Det sociala samhället under medeltid var starkt hierarkiskt och patriakalt men man ska inte tro på ett statiskt sådant, utan nya grupper och enskilda individer agerade hela tiden gentemot de rådande klasserna. Uttryck för detta är bland annat Engelbrekts- och Dackeupproret. För att inte tala om de tysk-holländska ofrälse köpmännens interagerande i städernas politik.  
En titt i den kunnige och sympatiske Lars-Olof Larssons verk Gustav Vasa - landsfader eller tyrann? kan också ge en inblick i att historieskrivning är dynamisk och historiesyn påverkas av den sociala tid författarna själv lever i.
Mvh
Niclas
 
 
Ps. Hängmatta och smörrebröd är bra påfund - där är vi samstämmiga Ds.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Huruvida adel verkligen är ett förlegat begrepp eller inte, är väl ändå högst diskutabelt, och detta oavsett vilken betydelse vi lägger i begreppet adel. För menar vi i snävare bemärkelse adel i den vanligaste och hävdvunna bemärkelsen; t.ex. Sveriges Ridderskap och Adel, med grevliga, friherrliga samt adliga (men obetitlade) ätter, så existerar ju denna i högsta grad fortfarande, såväl i rent fysisk som organiserad form, även om den numera inte har offentligrättslig status, inte åtnjuter några samhälleliga privilegier eller som grupp betraktad har någon lagfäst eller annan  maktposition (enskilda adelsmän kan ju däremot ha detta, men det är ju en helt annan sak). Och någon nyrekrytering har ju sedan ett sekel tillbaka heller inte skett. Men helt borta är det ju inte.
 
Och menar vi med adel icke främst betitlad och ärftlig d:o, utan mera allmänt och i överförd bemärkelse de främsta, den styrande klassen, det politiska ståndet, aristokratin (med flera liknade uttryck av gammalt dato), mao den samhällsgrupp som inom den politiska sfären fattar beslut över och administerar samhällsapparaten, så existerar ju en sådan i alla typer av samhällen, oavsett titlar och grad av succession och privilegier. En viss social skiktning finns ju alltid i ett samhälle, oavsett samhällstyp och ideologisk orientering, paradoxalt nog kanske främst märkbar i totalitära stater, som ideologiskt svänger sig med slagord och begrepp som klasslöshet, jämlikhet och revolution, och som ideligen sätter in ordet folk(et)- i alla upptänkliga propagandasammanhang - folk som i verkligheten oftast är helt maktlösa.
 
Visst, ståndsriksdagen är sedan länge avskaffad. Om nu detta innebär att s.k. vanligt folk har större inflytande och lättare kan ge sin röst hörd än tidigare är väl även detta något man kan kan olika åsikter om (observera att jag inte påstår att jag förnekar det, vi får väl åtminstone hoppas att det ändå är på detta vis). Men vi får ändå komma ihåg att den svenska ståndsriksdagen (där ju bondeståndet inte alls spelade en betydelselös roll) hade ett betydligt större och bredare inslag av folkrepresentation (även om det långt ifrån var fråga om allmänna val) än flertalet utländska motsvarigheter, där bönder ofta helt saknade representationsrätt. I synnerhet har bondeståndet kunnat hävda sig i perioder av stark kungamakt (nej, det är inte alls märkligt eller paradoxalt!), eftersom kungamakten och bondeståndet historiskt sett haft en och samma konkurrent och politisk motståndare. Just det: adeln! Och i perioder med svag kungamakt, som t.ex. den s.k. Frihetstiden (vem har myntat ordet, tror ni?) har adeln alltid flyttat fram sina positioner - positioner som i regel inte varit direkt positiva för vare sig bönder eller andra ofrälse.
 
Även om man nu kommer till slutsatsen att adeln faktiskt är förlegad som maktpolitisk realitet, kommer man inte ifrån att adeln som forskningsobjekt är och för överskådlig framtid kommer att vara ett högintressant ämne, och på intet sätt förlegat.
 
Vad som föranledde påståendet om det förlegade begreppet adel, var ju Ulf Sawerts fråga om ätten Rosenbalcks ev. introduktion på Riddarhuset samt utseendet på dess vapensköld. Nu är det ju så, vilket vi alla vet, att adelskap på intet vis är en förutsättning för bärande av vapensköld (jfr t.ex. Gröna Stubben på nätet) och det torde vara få namn som det skulle vara lättare att hitta en passande vapenbild för, som just Rosenbalck. Det namnet tycks ju vara i det närmaste gjort för att ha en vapensköld, så vapnet skulle ju så att säga nästan rita sig självt. Värre vore det ju att heraldiskt försöka avbilda eller symbolisera en sawert...

[Urban Sikeborg]

Marc: Leonard Bygd?n var expert på prästerskapet i Härnösands stift, men det var av naturliga skäl omöjligt för honom att själv bekräfta alla uppgifter som florerade i den genealogiska litteraturen och som han återanvände för sitt herdaminne. Lägg märke till hans lär som är en tydlig indikation på att Bygd?n själv hämtat uppgiften om Andreas Laurentii föregivna förnyelse av adelskap från annat håll och att han inte har hämtat uppgiften från en primärkälla.
 
Det finns många galenskaper i äldre genealogisk litteratur och även en hel del förfalskningar - särskilt vad gäller släkter förknippade med adeln. Det här gäller också Hans Larssons (björnram) till Isnäs släkt. Den ryktbare urkundsutgivaren Johan Hadorph (d. 1693) diktade upp anor till sig själv bakåt till fogden Lasse Olsson, försåg honom med en apokryfisk hustru, angav att han fick förnyat adelskap med tre björnramar i stället för den stjärna som tidigare (likaså helt uppdiktade) förfäder till denne skulle ha burit. Den framstående medeltids- och 1500-talsgenealogen professor Jan Eric Almquist skriver om detta i sin artikel Ett och annat om den svenska adeln i äldre tid i Släkt och Hävd 1967:3, s. 298, där han tillägger: Och detta desto mindre, som den verklige Lars Olofsson aldrig själv blev adlad. Det var i stället hans son Hans Larsson till Isnäs, som 1561 adlades med de tre björnramarna. Under 1600-talet trodde man emellertid, att fadern blivit adlad, vilket i någon mån förklarar saken.
 
Uppgiften att Lasse Olsson fått frälse av kung Erik härrör från en av de två kända 1600-talsavskrifterna av Rasmus Ludvigssons stora släktbok. Medan den äldsta avskriften, nu ingående i Skoklostersamlingen i Riksarkivet, anger att väpnaren Anders Sigfridsson till Bro fick frälse av konung Erik anges dennes svärfar enbart som Fogden Lasse Olofsson på Västerås, dvs. utan hänvisning till något adelskap. Uppgiftslämnare är med all sannolikhet Anders Sigfridsson själv, som måste ha varit väl bekant med den samtide kunglige sekreteraren Rasmus Ludvigsson (d. 1594), särskilt med tanke på att de båda tjänstgjorde på Stockholms slott. I den senare avskriften i Rålambska samlingen i Kungliga Biblioteket har emellertid uppgiften om frälset kastats om och angetts för Lasse Olsson i stället, samtidigt som Lasse Olssons son Hans Larsson också sägs ha fått frälse av kung Erik. [Almquist, Jan Eric: Den friherrliga ätten Rålambs ursprung, Släkt och Hävd 1964:1, s. 2-4]
 
Det enda adelsbrev som finns belagt är nämligen det för Hans Larsson, vars adelsbrev utfärdades den 20 juli 1561 och där vapenbild han erhåller är tre björnramar. Avskriften av adelsbrevet finns i Rasmus Ludvigssons eget nyadelsregister: vdi Stockholm Hans larssonn till Isnäs frelsse then 20 Julij Anno [15]61 bekom frelsse aff Konung Erich vdi Skiölden 2 field thet öfuerste gultt, och thet nerdeste blått, och vdi den öfuerste field 3 Swarthe Biörnerammar, Skeffringen gultt och blått, ofwann på hilmen Rammar.. [Genealogica 41, fol. 210v, Riksarkivet] Eftersom Anders Sigfridsson angett att han adlats av kung Erik har Rasmus också fört in en beskrivning av Rålambsvapnet men helt utan tidsangivelse, vilket visar att Rasmus själv inte haft någon närmare kännedom om när detta skulle ha skett. Lasse Olsson upptas inte alls i nyadelsregistret.
 
Du skriver att samtida källor tiger inte för det finns helt enkelt nästan inga, men det stämmer inte i detta fall. Lasse Olsson nämns många gånger under lång tid i olika slags samtida källor: kung Gustav I:s riksregistratur, fogderäkenskaper, domböcker, tänkeböcker och till och med i en samtida släktbok (Rasmus Ludvigssons) och en nästan samtida (Johannes Bureus'). Ingenstans hittar vi ens en antydan till att han skulle ha varit adlig eller ens varit frälseman. (Det var inte synonyma begrepp på 1500-talet; också oadliga personer kunde under 1500-talet erhålla frälsebrev för viss egendom med rusttjänst som motprestation utan att fördenskull anses som adelsmän.)
 
För att hävda att Lasse Olsson ändå var adlig måste, som jag ser det, man kunna svara tillfredsställande på följande frågor:
 
- Varför använder han hela sitt vuxna liv ett enkelt, ofrälse bomärke?
- Varför omnämner inte kung Gustav själv honom som adelsman eller frälseman i sina memoarer (Peder Svarts krönika)?
- Varför anger inte Lasse Olssons egen släkting genom giftermål, Johannes Bureus, att denne var adlig, med tanke på att han faktiskt anger det för adliga personer som gift in sig i den s.k. Bureätten?
- Varför är all jord Lasse Olsson kan beläggas äga enbart skattejord och inte frälsejord, om han nu var adelsman eller frälseman?
- Varför upptas han inte i 1500-talets rusttjänstlängder över frälsemän som gjort rusttjänst?
- Om han var adlig, varför var exempelvis hans son Mårten Larsson alldeles uppenbart inte adlig?
- Varför adlades sönerna Hans Larsson och Andreas Laurentii om Lasse Olsson själv redan var adlig alternativt själv hade adlats. (Och om det rörde sig om detta närmast mytiska förnyelse av adelskap, varför nämns de överhuvud taget inte som adliga dessförinnan?)
 
En annan intressant aspekt är varför Lasse Olsson ingick i Erik XIV:s höga nämnd om han nu var av förnäm, adlig börd, med tanke på att höga nämnden under Jöran Perssons ledning användes som kungens värsta vapen i kampen mot just adeln. [Rosén, Jerker: Studier kring ERik XIV:s höga nämnd, Lund 1945]
 
Här nu ett par kommentarer till Ulf:
 
1. Om du läser de äldsta krönikorna kommer du att finna att det inte var Lasse Olsson ensam som övertalade dalaallmogen att återkalla Gustav Eriksson. Peder Swart återger, efter kungens egen berättelse, att een nampnkunigh suensk man, benämpd Lars Oluffsonn, som tilförende hade tient wnge här Steen Sture försökte förmå dalkarlarna att återkalla Gustav Eriksson. Litet ther effter kom och en frälsesman [observera skillnaden i titulatur] tijtt vp benembd Jnge Michelson j Nederby vdi Trögden, och det är först efter dennes övertalningar som dalkarlarna faktiskt ger med sig. [Wikholm, Karl-Erik: Källkritiska studier till Gustav Vasatidens historia, Uppsala 1942, s. 46f] Erik Jöransson Tegel, som återger händelsen, anger Lasse Olsson som en wälförsöcht och nampnkunnig Swensk Krijgsman / benembd Lars Oloffson / som tilförenne hadhe tiänt vnge Herr Steen Sture, men också att det var först lite senare då en Swensk Adelsman, Joen Mickelsson till Nederby i Trögd, kom och gav ytterligare information om läget som dalkarlarna ändrade sig. [Then Stoormechtige Her Gustaffs fordom ..., Sthlm 1622, s. 14]
 
2. Jag har ingenstans funnit att Lasse Olsson i 1500-talslitteraturen anges som herreman, däremot som hovman, vilket var den tidens ord för krigare eller krigsman.
 
3. Att alla högre tjänster inom militären var vigda åt adelsmän kan ha gällt under delar av 1600-talet och 1700-talet, men jag har aldrig läst någonstans att det gällde också på 1500-talet. Det vore därför bra om du anger i vilken litteratur detta beläggs. Jag har i en annan diskussion redan hänvisat till litteratur som visar att 1500-talet var mycket dynamiskt och att många ofrälse hade höga och ansvarsfulla positioner.
 
4. Eftersom Anders Sigfridsson inte ännu hade utgett sig för att vara adelsman innan han gifte sig med Lasse Olssons dotter var det knappast så att han - som med visshet var son till en storbonde - gifte sig under sitt eget stånd. Det var snarare tvärtom i detta fall.
 
5. Som redan Nils Ahnlund visar i Svenskt biografiskt lexikon, d. 4, i sin artikel Björnram, så fanns under medeltiden flera frälsesläkter som förde björnramar (vanligast en eller tre) i sitt vapen, men vi vet inget om vilka tinkturer dessa hade; jämför Niclas Rosenbalcks kommentar ovan. (Det är ett obestridligt faktum att många frälsesläkter i Sverige hade samma vapen utan att fördenskull vara släkt.) Ingen av dem kan beläggas ha fortlevt efter medeltidens slut.
 
6. Jag tycker nog att det är ett lågvattenmärke att hänvisa till branden på Tre Kronor som förklaring till varför inget sköldebrev finns för Lasse Olsson. Med en sådan logik kan man bevisa vad som helst.
 
Jag vill bara avslutningsvis förtydliga att jag själv härstammar från Lasse Olsson och därför inte har några personliga skäl att vilja göra honom mindre imponerande än han verkligen var.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

[Göran Johansson]

Urban Sikeborg, Din redovisning var intressant och tankeväckande. Jag vill inte gå in i denna diskussion men har en fråga. Hände det att äldre frälsesläkter forlorade status och inflytande och successivt s.a.s. återfördes till allmogen?

[Ulf Sawert]

Tack för svaren! Låt oss bena upp detta: Urban Sikeborg citerar Peder Swarts krönika, där kallas Lars Olofsson för en namnkunnig man. vidare sägs att han tidigare hade tjänat Sten Sture, och slutligen får vi veta att denne man också kallades för Hovman under 1500-talet. De som brukade få tjäna Högfrälsemännen var så kallade: pager. Det var söner till frälsemän som skulle fostras till ädla personligheter genom att tjänstgöra hos dessa Herremän. Vi ser här att Lars Olofsson har tjänat Riksföreståndaren Sten Sture. Jag har aldrig någonsin hört talas om att bondpojkar fått göra sådant! Att kallas Hovman måste väl rimligen vara samma sak som att kallas: adelsman! Eller hur? Hovet bestod väl av frälsemän? Annars var det väl inget Hov? En annan sak: Vi ser att Peder Swart kallar denne man för Lars Olofsson, varför kallar då NI honom för Lars Olsson?
 
Angående Anders Rålamb, så adlades han ju 1541 av Gustav Vasa. Efter detta var han väl en adelsman? Eller hur menar du?
 
Du citerar även Ahnlund där han skriver att: enligt en traditionell uppgift skulle Lars Olofsson ha blivit nyadlad av Erik XIV, det har alltså funnits en traditionell uppgift angående detta. Varför skulle det inte ha kunnat FUNNITS mer skrifligt material tidigare angående detta, men det har försvunnit under årens lopp - kanske genom de många eldsvådor som härjat slottet: Tre Kronor! Varför skulle detta vara ett lågvattenmärke att antyda detta? Den traditionella uppgiften måste väl ha kommit från någonstans? Vad har DU för rätt att bara trolla bort denna uppgift!?
 
Att Lars Olofssons barn adlades behöver väl inte per automatik betyda att inte fadern kan ha varit adlig! Det var väl inte konstigt med det att man ibland ville få sitt adelsskap förnyat, särskilt då ju Erik XIV gjorde om hela adelsskapet och inrättade: Friherrar och Grevar. Lars Olofsson kanske inte heller hade samma iver att få sitt adelsskap förnyat då han var en gammal man.
 
Nu till själva kärnfrågan: Var det överhuvudtaget möjligt att kunna vara överbefälhavare över den Svenska arm?n, Ståthållare över Norrland och även Fogde på Västerås slott UTAN att vara frälse under 1500-talet!? Här har vi lösningen på gåtan. Jag inbjuder nu verkliga auktoriteter att besvara denna fråga! Finns det ingen som känner någon historieprofessor? och som kan be han/hon att gå in här och ge ett bra svar på denna fråga. Mitt svar har ni nog redan gissat...Jag anser det vara UTESLUTET att en ofrälse kan få sådana grader inom arm?n - även under 1500-talet.
 
(Friherren?) Niclas Rosenbalck tar upp Engelbreckt och Dacke som exempel på ofrälse som kommit upp sig. Men Nicklas, se på slutet för dessa herrar? De gick båda under! Sedan nämner Urban Sikeborg Erik XIV:s höga nämd och dess så hatade ledare: Göran Persson. Men Urban, se på slutet även du! Göran Persson mördades brutalt! Som ni ser, så förde det med sig oerhörda slitningar och spänningar när ofrälse personer försökte att blanda sig i styret av Sverige. De blev inte långlivade! Med detta i bakhuvudet så synes det väl väldigt märkligt att denne Lars Olofsson lyckades bli en så populär person inom aristokratien? Att han var en så framgångsrik ledare för den Svenska arm?n under befrielsekriget tyder väl också på att han måste ha haft både manskapet och alla frälsemän, som måste ha funnits i hären, MED sig? Eller hur? Ingenstans står något om slitningar emellan honom och hans underlydande. Min tes är ju: hade han varit en bondpojke från Söderköping hade detta förtroende varit mer eller mindre OMÖJLIGT!
 
Urban Sikeborg tar även upp att det under tidig medeltid fanns släkter med både en och tre björnramar som adelsvapen. Men det viktiga i detta Urban är ju: att det var släkten med TRE björnramar som tillhörde högfrälset, och bara DEN! Du vill alltså påstå att det var en ren tillfällighet att Ärkebiskop Andrea Laurentii Björnram adlades med just TRE björnramar, och inte med t. ex. EN björnram.
 
Det har varit på internet jag läst detta med att man kallat Lars Olofsson för en Herreman. Jag kan därför inte säga exakt vart jag läst det. Jag har för mig att det var i en en skrift från Dalarnas historia som jag läst detta (det är nu flera år sedan jag såg detta uttryck).
 
Slutligen tycker jag att det är sorgligt att denna nationalhjälte inte fått den plats i Sveriges historiskrivning som han har förtjänat. Kanske att Gustav Vasa haft något finger med i denna förminskning av honom? Vem vet...kanske att Gustav Vasa var rädd för honom? Var det därför han ville ha honom så långt ifrån Stockholm som möjligt? Var Lars Olofsson den ende (Stormannen?) i Sverige som på allvar kunnat hota Kungens position? Vem vet...om Gustav Vasa hade dött under befrielsekriget... om inte denne bondpojke slutat som Kung?  
 
Till sist...glöm inte bort bara, då ni klankar ned så på den gamla Ståndsriksdagen. Den hade handlingskraft Niclas, glöm inte det!
 
Vänligen
 
Ulf.

[Rune Edström]

Lycka till med den nya såpan.

[Urban Sikeborg]

Ulf: Du brukar anföra att det räcker med att använda sunt förnuft för att komma fram till vad som är rimligt. Sunt förnuft är förmågan att bedöma vad som är rimligt. Men en förutsättning för att kunna bedöma vad som är rimligt är att man känner till hur världen är beskaffad.
 
Vi kan vända på det hela och fråga sig vad gamle Rasmus Ludvigsson skulle ha betraktat som sunt förnuft om han skulle bedöma vår verklighet år 2006 utan att belastas av en närmare insikt i förhållandena. Sunt förnuft skulle säga honom att kungen är närapå envåldshärskare, att nio av tio svenskar arbetar med jordbruk, att så gott som alla svenskar är analfabeter, att kvinnor inte har rätt att föra sin egen talan såvida inte de är änkor, att en person som är född utom äktenskapet inte har arvsrätt efter sin far och så vidare. Det blir helt uppåt väggarna. Det är på liknande sätt med ditt eget resonemang, eftersom du inte utgår från hur förhållandena faktiskt var på 1500-talet.
 
Vad Lasse Olssons namn beträffar så kallas han ofta i den sena litteraturen Lars Olofsson, men i de flesta samtida källor skrivs han faktiskt Lasse Olsson, även i officiella sammanhang, och det är därför jag väljer den namnformen (liksom fil. dr Hans Gillingstam gör i Äldre svenska frälsesläkter i sin artikel om släkten Rålamb).
 
Lasse Olsson arbetade nästan hela sitt yrkesverksamma liv som fogde och underlagman, vilket var långt ifrån några glamorösa högstatusyrken, det kan jag försäkra. Han påträffas tidigast 1520 som fogde under hövitsmannen Erik Ryning i Östergötland. Han har ingen koppling till något hov överhuvudtaget; ordet hovman hade på 1500-talet andra konnotationer än det har nu och användes också som synonym till krigsman eller krigare. Att han tjänat under Sten Sture innebär bara att han arbetat för honom.
 
Och på din fråga kan jag svara Jodå, det var absolut möjligt att vara fogde - även slottsfogde - utan att vara adlig. Faktum är att jag på rak arm inte kan komma på namnet på någon adelsman på 1500-talet som var fogde. Pröva gärna att gå igenom Almquists digra arbete Den civila lokalförvaltningen i Sverige (där han ger korta biografier för samtliga fogdar på 1500-talet och början av 1600-talet) och räkna efter hur många av 1500-talets fogdar som var adliga. Du blir nog överraskad av resultatet.  
 
Och att Lasse Olsson i en kort tid används till att mobilisera trupperna i Norrland inför hotet om en invasion av ryssarna hade mycket pragmatiska orsaker: han ägde jord i Norrland, hans hustru hade större delen av sin släkt där, han hade i många år varit verksam som fogde och underlagman där och i Korsholms län och hade som krigare under Gustav Erikssons befäl 25 år tidigare erfarenhet av ett sådant arbete.
 
Du anger att Anders Sigfridsson skulle ha adlats 1541, alltså när han var blott 14 år gammal, men det är felaktigt. Han påträffas på 1550-talet som enkel fogdedräng i Hälsingland. För övrigt hävdade han ju själv att han fått frälse av kung Erik. Dessutom blev han fogde på Stockholms slott redan före kung Eriks tid, vilket nog visar att en ofrälse person kunde vara slottsfogde. Det var inte mycket av glitter och glamour över ett sådant arbete.
 
För övrigt ser jag fram emot att få höra dina svar på de frågor jag ställde i mitt föregående inlägg.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

[Marc Hernelind]

Jag har inte hunnit läsa allt ovan i disskutionen,men jag finner att en del inlägg är bara Uppreningar av Sickesborg med fler som inte har alls monopol på sanningen men Urban är ändå en av de ödmjuksate och nogrannaste av er, och en person jag respetrear för det sätt han framför sina åsikter, Jag har en fråga på det vidisskutera tidigare om Måretn Larsson ( (Björnram)jag har inget datum för .ev adlande ,så på honom är jag osäker på om han kallas Björnrammen han var bonde På Svartvik  1 och Underlag man,men  han var väl inte  bonde på Hans fars arvejors som du skrev ?
 
Sen har jag Uppgifter på att Anna Larsdotter Björnram var gift med Anders Sigfridsson Rålamb  
källor finns nedan.
Adlad 1541 till Rålamb,Befallningsman  från 1563 på Stockholmsslott,Överste för det krigsffolk som sändes till Finland för att fängsla Hertig Johan,1564 lagman över Norrland.
 
Adlad 1541 till Rålamb,Befallningsman  från 1563 på Stockholmsslott, Föräldrar: landsdomaren i Helsingland Sigfrid  
Andersson och Sissela Dufva,af Gustaf Wasa förnyelse på sin frälsemannarätt,  
med sitt fädernevapen ?ett rålamm? i gult och blått fält. Erik XIV gjorde honom 1563 till befallningsman på Stockholms slott och satte honom till öfverste för det krigsfolk, som sändes till Finland för att fängsla hertig Johan. Sedan detta värf lyckligen utförts, utnämndes han s. å. 1563 till lagman öfver Norrland och förordnades 1564 till tygmästare öfver artilleriet. Kort därefter sändes han med manskap och fältstycken att tillika med Bengt Bagge understödja  
Åke Bengtsson Ferlas infall i Bleking, intog Lyckeby slott samt bevistade 1566 Bohus' belägring. Men nu förändrades konungens sinnesstämning. Jämte Nils Sture, Erik Stenbock och Nils Boye ställdes R. till rätta för att genom sin försumlighet ha varit till hinders vid slottets fåfängt företagna belägring men undslapp för sina forna tjänster allt straff. Ifallhan verkligen låtit någon försummelse komma sig till last, återupprättade han sitt krigarrykte två år senare, då han med en obetydlig krigsstyrka möttedanskarna i en skarp skärmytsling vid Engelholm. Efter Eriks afsättning var R. bland dem, som hade siganförtrodt att bevaka den fångne konungen och intogdärefter ett förtroendefullt rum i konung Johans tjänst.Död i Stockholm 1583.  
Gift 1: med Anna Larsdotter Björnram  
2: med Anna Brorsdotter Buth
 
Anders Sigfridsson (Rålamb) hade i sitt första gifte fogden Lasse Olssons dotter Anna, som alltså via sin mormor Mariet Jacobsdotter tillhörde den s.k. Bureätten.En annan omständighet skulle vara herr Sigges bröllop. Detta skedde som ovan sagts på Bro-gård i Bro sn och hd i Uppland. Detta var salige Anders Sigfridssons (Rålamb) sätesgård. Denne var död sedan 1581 men hans änka, hans andra hustru, Anna Brorsdotter levde. Anna var dotter till Bror Eriksson (Buth) och hans hustru Brita Haraldsdotter (Soop). Brita var halvsyster till Anna Stensdotters mor, Kerstin Anudsdotter (Ulvsax) och således var Anna Brorsdotter, värdinnan på Bro-gård, kusin med Johan Siggessons hustru, Anna Stensdotter. (ÄSF I, h3, s 217a, 248f, 283ab)
 
Källor: Äldre svenska frälsesläkter, d. I:3, s. 247-249, ÄSF I:3 s. 249
Anders Sigfridssons (Rålamb) tidiga bomärke. (Sandbergska saml. FF 12451 och E 6106: 12.31561, RA)
Anders Sigfridssons egen anteckningsbok (Rålambska kvartosamlingen nr 54, Kungliga Biblioteket).
Anders Sigfridsson och hans närmaste är nog en av de mest utforskade 1500-talsfamiljerna, om man exkluderar högadeln. Professor Jan Eric Almquist och fil. dr Hans Gillingstam har båda granskat mycket av det samtida källmaterialet som berör dessa. Den i annat sammanhang bekante Carl Tham skrev en omfattande och mycket bra biografi över Anders Sigfridsson i sin trebetygsuppsats i historia från 1963. Jag har själv ägnat mycket tid åt att identifiera Anders Sigfridssons närmaste släktkrets och att komplettera hans biografi (Se Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 129-192). Allt finns i tryck, med undantag av Thams uppsats. Forskningsresultaten finns redovisade med omfattande källredovisning, varav de flesta källor är samtida handlingar.citat av Urban sikeborg.
 Så där på dessa  punkter har Ulf Sawert och de som ser annorlunda på Adelskapet av Anders och Lars har egentiligen inget mer än att det fattas primärkällor för de åren men vi visar i alla fall upp källor som har sån grund att man intew kan vifta bort det, jag tycker det vore korrektare av opposisionen att säga att man inte kan veta säkert om Lars Olofsson (Björnrams) ursprung,men det som gör att jag tar fram det här matriealt är när man medvetet tar bort ordet Björnram i historiska duokument och lägger fram det i släkt och hävd som man har fullståndigt rätt,och sen citerar flera här från släktoch hävd felaktiga uttalande som man vet att Lars Olofsson inte var av frälse  det vet man INTE alls man tror det för att inga Primär källor stödjer det ,och det beror på i sintur på att det nästan inte fin ns några primär källor kvar SÅ VAR SKULLE JUST DE DOKUMENTET FINNAS KVAR, och för att det inte finns så lämnar det oss ovetande om ursprunget ,Men det finns dock ett 15 tal Uppgifter som talar försaken,och det bryrman sig inte om.  
utan man fortsätter sitt verk på att tabort släktnamnet. det är sorgligt Mvh Marc

[Marc Hernelind]

Urban Anders Sigfridsson (Rålamb) född 11juni 1527 på Bro sätesgård var bara 14 år,Anders och  hans far  Sigfrid erhöll frälse år 1541 som Landsdomare i Hälsingland och gift med Sissela Dufva som redan var frälse kvinna,  
Anders fick förnyelse på sin frälsemannarätt
till Rålamb,Befallningsman från 1563 på Stockholmsslott. af Gustaf Wasa,  
med sitt fädernevapen ?ett rålamm? i gult och blått fält. Erik XIV gjorde honom 1563 till befallningsman på Stockholms slott och satte honom till öfverste för det krigsfolk, som sändes till Finland för att fängsla hertig Johan. Sedan detta värf lyckligen utförts, utnämndes han s. å. 1563 till lagman öfver Norrland och förordnades 1564 till tygmästare öfver artilleriet.  
 
där svaret på din fråga till Ulf.

[Marc Hernelind]

Hej igen , här är vad som står i SLB om Rålamb.  
 
Rålamb. Ätten uppgifves härstamma från en Peder, som i början af 1400-talet var häradshöfding i Gästrikland och i sitt vapen förde ett lamm. Äldste med visshet kände stamfadern är emellertid här nedan -- se R. 1. --
nämnde Anders Sigfridsson, som 1541 blef adlad och hvars söner först upptogo namnet. Hans sonson Clas --se R. 5 -- erhöll 1674 friherrlig värdighet. Den adliga ätten utdog å svärdssidan 1769. slut citat
 
Peder R. Häradshövding i början av 1400 talet-  
och 2-3 generationer senare Sigfrid R. gift med Sissela Dufva och han var Landsdommare i Hälsingland hans son var den förste säkerställde  
i Släkten Rålamb dvs. Anders Sigfridsson Rålamb  
Befallningsman  från 1563 på Stockholmsslott mm.

[Hopp]

SLB ?

[Carl-Fredrik Hanzon]

SLB betyder Svensk Låglandsboskap (alltså den svart-vita kossan, vanlig i sydsverige)
SRB betyder Svensk Rödbrokig Boskap (alltså den vanliga rödbruna kossan)
SHB betyder Svenska Handelsbanken
SEB betyder Skandinaviska Enskilda Banken

[Bo Berndtsson]

Troligen menar Marc SBL, Svenskt Biografiskt Lexikon.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Jag har för mig att Urban Sikeborg på ett utmärkt sätt har gjort rent hus med tidigare (miss-)uppfattningar om de släkter/ätter som burit Rålambsnamnet. Jag har för mig att det var i Släkthistoriskt forum (eller möjligen SoH) för så där 5-6 år sedan. Och att kontentan är att det inte är en släkt (vilket man tidigare har trott), utan åtminstone tre: 1) häradhövdingesläkten, där 2 eller 3 generationer burit namnet Peder. 2) den sedemera adlade ätten Rålamb (Anders Sigfridssons släkt) och 3) präst- och lärdomssläkten Rhalambius, där en ättling (på kvinnolinjen?) på 1600-talet adlades med namnet Rålambstierna.  
 
Korrigera mig gärna, Urban! (och komplettera) Det är ju du som sitter på den största sakkunskapen i detta ämne.
 
Dock vill jag minnas att alla ovan omnämnda släkter har sitt ursprung i ungefär samma geografiska område; dvs Norra Uppland (vid Dalälven) - Gästrikland - Södra Hälsingland. Eller?

[Urban Sikeborg]

Marc: Det finns mycket forskat och skrivet om Lasse Olssons och Anders Sigfridssons familjer och det är inte möjligt att på Anbytarforum lägga in allt detta material om några hundra sidor. Jag kan därför bara hänvisa till de senaste forskningsresultaten och hoppas att de som har motstridiga uppfattningar själva läser på. Bara det förhållandet att släkttavlorna för bägges familjer bevisligen har utsatts för manipulation (läs: direkta förfalskningar) på 1600- och 1700-talen bör göra att man är försiktig med att okritiskt anamma de uppgifter som ges i äldre adelsgenealogier. Jag får nöja mig med att kommentera de uppgifter du ger i dina senaste inlägg:
 
LASSE OLSSON (BJÖRNRAM)
Lasse Olsson kallas eller kallar sig själv aldrig Björnram, inte heller sonen Mårten. Det är först på 1700-talet som de får detta tillnamn som går igen i Nils Burmans släktbok över Bureätten, där han slentrianmässigt tilldelar detta namn till alla Lasse Olssons ättlingar. Eftersom jag själv följt upp alla avkomlingar till Lasse Olssons son Mårten har jag själv kunnat se att de aldrig benämns eller benämner sig själva Björnram. Lasse Olsson kallas också Björnram i en förfalskad genealogi från mitten av 1700-talet (det var inte bara Johan Hadorph som inbegrep Lasse Olsson i sina falsarier) och som återfinns i Anreps gamla adelsgenealogier. (Du kan läsa mer om denna förfalskning i inledningen till släktartikeln om Björnram i Gustaf Elgenstiernas Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del 1.)
 
Till skillnad från de uppgifter du anför från litteratur med andrahands- och tredjehandsuppgifter har jag hämtat mina från källor som är samtida med Lasse Olsson; han nämns ju bokstavligen hundratals gånger i primärkällorna under runt femtio års tid, så det är ingen större brist på källor. Han uppfyller inte något av de kriterier som gäller för adelsmän. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg de problem och frågor som uppstår om man hävdar att Lasse Olsson var adlig eller hade adlats. Om du försöker förklara hur dessa kan förenas diskuterar jag gärna vidare. Men att först hävda att Lasse Olsson adlades och sedan säga att de dokument som bevisar detta inte finns kvar innebär att man nog har lämnat historieforskningen och gett sig in på religionens område.
 
Mårten Larsson nämns som skattebonde i Svartvik i Norrala socken i Hälsingland 1555. [Mantalslängd i Hälsinglands handlingar 1555:2, Riksarkivet] Gustav I själv benämner honom som bonden Mårten Larsson i Svartvik i ett försvarelsebrev utfärdat den 4 februari 1556 som en reaktion på att Mårten hotat en kaplan till livet. [Gustaf I:s registratur, d. 26, 1911] Han använder samma ofrälse bomärke som fadern. [Kvittens av den 24 april 1579 i Räntekammarböcker 53:6, fol. 40r, Riksarkivet] Och han gör aldrig rusttjänst, innehar frälsejord eller omnämns som adels- eller frälseman. Du kan läsa mer om Mårten Larsson i min artikel Fogden Lasse Olsson ('Björnram') och hans ättlingar i Hälsingland i Släktforskarnas årsbok 1997, s.111-118. Källhänvisningar finns naturligtvis till alla uppgifter.
 
ANDERS SIGFRIDSSON (RÅLAMB)
I den samtide kunglige sekreteraren Rasmus Ludvigssons släktbok finns namnen på Anders Sigfridssons far och farfar: Sigfrid Andersson och Anders Sigfridsson. Uppgiftslämnare var Anders Sigfridsson själv. [Almquist, Jan Eric: Anders Sigfridsson (Rålamb) (d. 1581) : Före 1569, Personhistorisk Tidskrift 1964, s. 78]
 
Anders Sigfridssons sonson Erik Rålamb föll 1631 i onåd hos Gustaf II Adolf. Denne gav därför order om att Eriks far - Anders Sigfridssons son kammarrådet Bror Andersson - skulle avsättas från sina ämbeten och berövas sina förläningar. Kungen skrev också 1632 till riksrådet att han [Erik], såvitt fadern vidkommer, är av bondeätt (!). Därefter lät Bror Andersson upprätta en antavla, där plötsligt Anders Sigfridsson förses med en rad adliga förfäder, alla tidigare okända (även för Anders Sigfridsson själv, uppenbarligen). Professor Jan Eric Almquist visar i sin mycket intressanta artikel Den friherrliga ätten Rålambs ursprung, (Släkt och Hävd 1964:1) med förödande tydlighet att det mesta är rena påhittet och visar hur uppgifterna traderats i senare adelsgenealogier. Almquist visar också i såväl denna artikel som i artikeln Blev prokuratorn Jöran Persson någonsin adlad? (Släkt och Hävd 1964:2) hur det verkligen står till med Anders Sigfridssons adlande, eller rättare sagt: Att han aldrig fick sköldebrev men följde sin kumpan Jöran Perssons exempel och plötsligt tog sig ett adelsvapen och utgav sig för att vara adelsman.
 
En detaljerad redogörelse för Anders Sigfridssons verkliga släktförhållanden - han var son till storbonden Sigfrid Andersson i Närby respektive Ingsta i Norrala och hade flera bevisligen ofrälse syskon, varav två systrar gifta med skattebönder - finns i min mycket omfattande utredning Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland (Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 129-192). Där finns ett stort antal uppgifter med hänvisningar till primärkällor (bland annat till källor där hans tidigare ofrälse bomärke återfinns), om du är intresserad.
 
Du kan också läsa fil. dr Hans Gillingstams rätt nyutkomna släktartikel Rålamb i Svenskt biografiskt lexikon, där det framgår hur det verkligen ligger till med Anders Sigfridssons släktförhållanden, naturligtvis med mycket omfattande käll- och litteraturhänvisningar.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Med SLB menar Marc nog det gamla Svenskt biografiskt handlexikon, som bara återger de uppdiktade uppgifter som har Bror Andersson som upphovsman.
 
P.P.S. Jo, det stämmer, Carl-Fredrik, det rör sig om tre separata släkter, där den medeltida släkten Rålamb eventuellt har koppling till släkten Rhalambius. Jonas Kuschner skrev en bra artikel om den senare släkten i Släkt och Hävd för några år sedan.

[Marc Hernelind]

Tack Urban för dina uppgifter,Jag vistte inte
om  och har fallit för de förfalskade förfäder Till Anders som du skrev nedan:  
Anders Sigfridssons sonson Erik Rålamb föll 1631 i onåd hos Gustaf II Adolf. Denne gav därför order om att Eriks far - Anders Sigfridssons son kammarrådet Bror Andersson - skulle avsättas från sina ämbeten och berövas sina förläningar. Kungen skrev också 1632 till riksrådet att han [Erik], såvitt fadern vidkommer, är av bondeätt (!). Därefter lät Bror Andersson upprätta en antavla, där plötsligt Anders Sigfridsson förses med en rad adliga förfäder, alla tidigare okända (även för Anders Sigfridsson själv, uppenbarligen). Professor Jan Eric Almquist visar i sin mycket intressanta artikel Den friherrliga ätten Rålambs ursprung, (Släkt och Hävd 1964:1)  
 
Är det alltså tre släkterrålamb om jag fatta rätt men anders far är alltså storbonden Sigfrid Andersson i Närby respektive Ingsta i Norrala.  
 
Någon borde rätta SBL,för den lurar många.även runbergs på nätet.  
jag är helt med dej på Mårten Larsson.  
mvh Marc

[Ulf Sawert]

Hej alla! Jag tycker du svarar på ett bra sätt Urban, lugnt och sansat. Tror inte att vi kommer så mycket längre i denna debatt, då vi ser så olika på denna sak. Du är mer en forskare som fastnar i detaljer och jag är mer en historiker som försöker att se de stora linjerna och principerna. Jag har läst en hel del om hur Sverige styrdes under 1400-talet och där kan man tydligt se vilken dominans det så kallade högfrälset hade. De lade beslag på alla viktiga befattningar som gällde Rikets ledning. Detta var en turbulent tid då man ville vara kvar inom Kalmarunionen men ändå behålla kontrollen över landet genom det svenska Riksrådet (jämför med dagens EU!). Om jag har fattat Urban rätt så menar han att 1500-talet skulle vara betydligt mera fritt och öppet för ofrälse-personer att komma upp sig. Kanske har du rätt Urban, jag är ingen expert på 1500-talet, det är därför som jag ser fram emot att någon verklig expert kommer in här och ger sin syn på detta.
 
Jag tycker att du underskattar mina frågeställningar. Problemet med de tre Björnramarna som Andrea Laurentii fick som adelsvapen verkar du taga lätt på. Varifrån Lars Olofsson skulle ha fått sitt stora inflytande (han var ju en namnkunnig person) och sin stora pondus verkar heller inte bekymra dig. Inte heller kan du ge något bra svar på frågan: VARFÖR adlade inte Gustav Vasa sin bäste vän för de OERHÖRT värdefulla tjänster han gjort Kungen? Det normala hade väl varit att han hade fått tredubblat adelskap! Även den gamla traditionella uppgiften som hävdade att Lars Olofsson redan var frälse verkar du bara vifta bort.
 
Tänk om sanningen kan vara så enkel: att den äregiriga och egocentrerade Gustav Vasa MEDVETET tonade ned Lars Olofssons bedrifter och höga börd? Det kanske är Kungens fel att det står så lite om Lars Olofssons härkomst i källorna från 1500-talet? Det kanske inte var så uppmuntrande för Kungen att berätta för det svenska folket att denne krigshjälte stod på precis samma nivå som Kungen själv - dvs. att han härstammade från en av landets främsta frälsesläkter: Björnram?, som också var släkt med Vasa! (och som bar ett adelsvapen med tre björnramar i.). Fundera lite på detta Urban. Gustav Vasa är ju förövrigt känd för just detta, att försköna sina egna gärningar och förringa andras.
 
Slutligen: att vara Överbefälhavare över den svenska armén, Ståthållar över Norrland och Fogde på Västerås slott (ett av landets finaste!) är definitivt inga små befattningar Urban!
 
Vänligen.
 
Ulf.

[Niklas Persson]

Ulf Sawert fortsätter med sina gissningar och tro och säger man ser olika på denna sak när han motbevisas med fakta. han kallar sig en historiker som försöker att se de stora linjerna och principerna.Vilken utbildning har historikern Ulf Sawert? Räcker det ha läst en hel del om hur Sverige styrdes under 1400-talet för att bli historiker?  
 
historikern Ulf Sawert struntar i motargument mot hans spekulationer, forskare som fastnar i detaljer ska man inte bry sig om..... och ännu en gång har han en förfader som kunde varit kung, och ännu engång har en kung smusslat undan uppgifter iarkiven om en av Ulf sawerts stora förfäder.....visst är Composerulf underhållande!

[Anders Ryberg]

En ny följd av Svenskt Biografiskt Lexikon är sedan många år under utgivning, se http://www.sblexikon.se/
Så rättning och städning sker, problemet är bara att en del inte använder den.
(De är på S).