Successionsordning

[Anita Berglund Eriksson]

Håhå, jaja..
Sent omsider kom jag på att syftningen var till en helt annan person i hovets närhet, om man säger så. Eller hur?
 
Får jag skylla min senfärdighet i tanken på att min sömn har störts av oroliga hundar inklusive nattsuddande husse i dessa älgjaktstider, annars vet jag inte vad jag ska skylla på....Ursäkta!
 
Mvh Anita B-E

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Anita!
 
Du har naturligtvis helt rätt; det var henne jag syftade på. Jag måste erkänna att jag inte hade den minsta tanke på att nämna dig i diskussionen. Men inte behöver du be om ursäkt.... Är det någon som ska be om ursäkt, är det väl i så fall jag, som inte bara skriver lite kryptiskt och oklart, utan också envisas med att skriva mastodontmeningar på 24 rader eller så, med inskjutna och staplade bisatser på varandra, samt dessutom inlagda parenteser, ibland t.o.m. flera parenteser på varandra. Jag kan förstå om det ibland skulle behövas en deskiffreringsexpert eller liknande för att man överhuvudtaget ska förstå vad jag menar (obs ej ironi!). Kanske är det på det sättet, att det dunkelt sagda (åtminstone ibland) är det dunkelt tänkta....

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Rune!
 
Roligt att vi befinner oss på samma sida den här gången. Men jag tror (och hoppas) att vi i alla fall är några stycken. Även om vi inte har så många mandat, taburetter eller talarstolar.
 
Din skål, Rune!

[Ann Little]

Hej Carl-Fredrik!
 
Här har du ännu en monarkist!  
 
Mvh/Ann

[Anita Berglund Eriksson]

Carl-Fredrik!
Tack för ditt vänliga svar! Det är nästan så jag blir monarkist!  
 
Utan att skriva ett ord om sakfrågan så tycker jag att ditt inlägg var utomordentligt bra skrivet. Jag önskar att jag kunde skriva hälften så bra, i så fall skulle jag kunna tänka mig att försöka skriva ett inlägg igen varför jag tycker att monarki är den mest odemokratiska företeelse som Sverige har.... Men si.. det ska jag inte göra!
 
I alla fall; jag blev glad för att du svarade trots min tabbe...! Tack!

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Jörgen!
 
Kanske Vevlira i stället? Jag ger dig naturligtvis (rent bokstavligen) rätt i dina tre påståenden (1-3), fastän det är ju egentligen är hårklyverier, och lek med ord.
 
1) Begreppet Sverige fanns ju inte, det stämmer fullständigt, och det område, som vi nu kallar Sverige, var ännu inte någon samlad politisk enhet. Men i det område som vi nu kallar Sverige fanns småkungadömen, med kungar som härskade över mindre landområden enligt ett styrelseskick, som vi nu i överförd bemärkelse och i modernt språkbruk (se 2-3) nog skulle kunna kallas monarki, åtminstone i brist på andra begrepp.  
 
2-3) Nej någon monarki enligt den ursprungliga betydelsen = ensam härskare, och envälde har vi ju egentligen bara haft mellan åren 1680-1718 och mellan 1772 och 1809. Ändå torde lågadel, bönder och andra ofrälse (d.v.s. alla andra än högadeln) ha haft det bättre under dessa perioder än under perioderna före, och i synnerhet än under mellanperioden: den s.k. frihetstiden, som ju innebar större frihet endast för högadeln (vilka sannolikt också myntat benämningen). För övriga gruppen, inklusive kungen, ja kanske i synnerhet kungen, blev friheten i stället synnerligen beskuren.
 
Men hur ska man då benämna dessa övriga perioder, om man inte kan använda ordet monarki? Ja den frågan behöver man nog inte fundera så mycket över, eftersom ordet monarki har förändrat sin unsprungliga betydelse, och betyder i modernt språkbruk bara att man har ett statsskick, där statschefen är kung, drottning, kejsare, kejsarinna, tsar, tsaritsa, furste, furstinnna etc.

[Jörgen Tollesson]

Tja, när statschefen har titeln kung skulle man ju t.ex. kunna kalla det för kungadöme - för att nu helt spontat uppfinna ett nytt ord...
 
Att dagens kung har samma titel som de som i större eller mindre grad styrde och ställde för många, många århundraden sedan någonstans i det som i dag kallas Sverige - det kan väl knappast användas som argument för hur statschefen utses i dag eller vilka uppgifter denne har. Så mycket mer än titeln har de väl ändå inte gemensamt?
 
Jag tror knappast att kungarna långt bak i historiens dunkel skulle ha nöjt sig med att klippa band... Härmed förklarar jag denna hall invigd!
 
Och jag har heller inte hört talas om att Carl Gustaf Folke Hubertus är ceremonimästare på några blot. Eller är det kanske just det han är - fast även bloten numera är blott symboliska festligheter...?

[Jessica Olson]

Carl-Fredrik! jag tror kungahusen behöver lite nytt blod, så jag tror de överlåter giftemålen inom egna släkten till kommande generationer...

[Richard Fredriksson]

Hej!
 
Jag har mycket svårt att förstå varför kungahusets medlemmar inte skulle kunna välja partners utanför de kungliga och adliga kretsarna. I Sverige anses väl inte någon finare än någon annan pga sin börd. Därför tycker jag att det skulle vara utmärkt med en prins med vanliga anor. På det sättet kommer ju nästnästa regent att representera hela folket. Kungliga anor genom kung Carl XVI Gustaf, invandraranor utan kungligt blod genom drottning Silvia och sedan helt vanliga soldat- och arbetaranor genom sin far. Kan det bli bättre?

[Richard Fredriksson]

Vidare kan ju påpekas att den engelske arvprinsen Williams mor och farmors mor ju var vanliga engelska medborgare innan de blev drottning Elizabeth respektive prinsessan Diana. Ingen ifrågasätter väl den prinsens anor. Visserligen tillhör flertalet av dem den brittiska överklassen, men som jag skrev ovan, man kan ju inte göra skillnad på icke kungliga adliga personer och icke kungliga ofrälse personer i dagens moderna och demokratiska Europa. Det viktiga är väl hur den ingifte kungligheten, exempelvis Daniel Westling, är som person. Gossen ser ju bra ut och har fått massor av beröm från både kung Carl Gustaf och gamla och nya vänner. Tydligen inga skelett att plocka fram heller.

[Lars Nilsson]

Han är en Furste i varje tum skrev Hedvig  
Elisabeth Charlotta i sin dagbok efter ett av de
första mötena med Bernadotte. Det samtiden såg var
att den forne marskalken fyllde sin roll, KUNDE
fylla sin roll, trots avsaknad av förvaltar-
traditioner på statsnivå. Det länder till efter-
tanke!
 
Det är nu några år sedan man på DN debatt släppte
in statsvetaren Per Andersson i tronföljdsfrågan.
Enligt denne borde tronföljaren i första hand,
vid sitt val av tillkommande, sondera teräng bland
medlemmar av sådana Furstliga hus där över-
huvudet/regenten innehar eller innehaft kejserlig
värdighet och därefter i fallande skala ner till
pappersprinsarna i Almanach de Gotha parti III.
Andersson tillät sig att anvisa ett antal yngre
lejon ur den högsta europeiska aristokratin
såsom lämpliga gemåler.
Ur Anderssons synvinkel finns således ingen plats för en allmänt duglig lågättad person vid tron-
följarens/regentens sida.

[Joakim Ekberg]

En snabb fundering.
 
Vad händer om en regent avlider barnlös (vid kognatisk tronföljd) eller utan söner (vid agnatisk[-kognatisk])   * men sedan får en postum son?
 
Sonen måste ju enligt alla konstens regler rimligen efterträda sin far, men vem är då regent innan han föds? Hans storasyster (om det nu fanns en sådan)? Är det över huvud taget möjligt att i en monarki ärva regentskapet på viss tid (eller tills vidare, dvs tills man vet om det nu blev en ny kung eller inte)?
 
Är det här en hypotetisk fråga kan det väl förvisso få förbli det - men det är väl inte helt otänkbart att detta faktiskt har hänt. Några exempel?
 
(* Hur i hela fridens namn skriver man tankstreck här? Det här var ett fult trick..)

[Thomas Christianson]

Ännu snabbare svar:
Prins Bertil var väl i många år en reservprins tänkt att fylla upp tiden mellan Gustav VI Adolfs död och Kronprins Carl Gustafs 25-årsdag då denne blev myndig, nu blev Gamle kungen över 90 år och CG var 27 år när han blev regent.

[Joakim Ekberg]

Förvisso sant, men Bertil hade väl ändå inte blivit kung i sådant fall, utan bara kungens ständige ställföreträdare? Vi har ju haft omyndiga kungar förr, och det kan jag inte se något motstånd i SO för..
 
Problemet i min frågeställning är ju att min Carl Gustaf inte ens är född när min Gustav VI Adolf dör (för visst kan den tillämpas lika väl på sonsöner, fast den då kräver att både far och sedan farfar avlider inom de nio månaderna i fråga).

[Lasse Nilsson]

Här i Sverige är det reglerat i regeringsformen.  
 
I 5 kap 4 ? står det:
 
Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en vice riksföreståndare.
   Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej har fyllt aderton år.
 
Problemet är alltså inte vem som är statschef i den situation som beskrivs. Utan möjligen vad som händer när barnet föds.

[Johannes Gävert]

När barnet föds blir han Kung, men riksföreståndaren fortsätter att axla staschefsmanteln tills kungen fyllt 18 år.
 
Som riksföreståndare bör den som står näst Kungen (den blivande kungen) i sucesionsordningen vara.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Joakim!
 
Din fråga om en postumt född son till en kung är inte alls hypotetisk. Scenariot har ägt rum i verkligheten flera gånger; senast (vill jag minnas) var när kung Alfonso XII av Spanien dog 25 november 1885, endast 28 år gammal, efterlämnande två döttrar, 5 och 3 år gamla. Den äldre av dessa ansågs som tronföljerska och arvtagerska till tronen, eftersom Spanien efter Ferdinand VII:s successionsförändring 1830 hade kvinnlig tronföljd. Det var bara en komplikation.... Drottningen, Maria Christina (av Österrike) väntade barn, och i avvaktan på att detta skulle födas blev hon själv förklarad som tillförordnad regent. Detta förblev hon i nära 6 månader; den 17 maj 1886 födde hon en son, som efter fadern fick namnet Alfonso, och redan från födseln utnämndes som kung av Spanien med namnet Alfonso XIII (farfar till Spaniens nuvarande kung Juan Carlos), dock under förmynderskap av modern till 1902, då han tillträdde regeringen, endast 16 år gammal. Hade barnet däremot varit en flicka, hade den äldsta systern, Maria de las Mercedes, f 1880, blivit drottning.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Komplettering till föreg. inlägg:
 
Stycket .... Drottningen, Maria Christina (av Österrike)... bör i stället lyda: .... Änkedrottningen, Maria Cristina (född prinsessa av Österrike)...
 
Annars är det nog risk för missförstånd, som t.ex. Vad hade drottningen av Österrike (som f.ö. inte fanns; däremot fanns en kejsarinna som också var drottning av Ungern) med detta att göra?
 
Dessutom en kommentar: Ja, beträffande detta tillvägagångssätt kan man ju definitivt inte tala om någon retroaktiv lagstiftning (som i ett visst annat land...) utan snarare tvärtom. Sympatiskt! Jag tror f.ö. att detta var den för (på historisk grund vilande) monarkier självklara arvsprincipen, som står i paritet med gammal såväl romersk som germansk rättsuppfattning och -lagstiftning.  
 
Sedan har det ju dessvärre hänt att en eller annan makthungrig spekulant på tronen utnyttjat en dylik uppkommen situation för att själv ta makten, men det är ju en annan sak. Något sådant skulle ju knappast kunna hända i konstitutionella monarkier med skriven successionsordning.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
Finland hade som grundlagar ända till år 1919 regeringsformen från år 1772 och Förenings och Säkerhetsakten från år 1789. Beträffande successionsordningen fick följande paragrafer betydelse för Finland år 1918, då monarki hade valts som statsskick:
 
Regeringsformen år 1772 ? 3:
Med Successions-Ordningen til Riket blifver aldeles vid Arf-föreningen, såsom then år 1743 i Stockholm gjord och vidtagen blifvit, samt enligt med thet, som Westerås Arf-förening af 1544 och Norrköpings Beslut år 1604 stadga och förmå.
Förenings- och SäkerhetsActen ? 9: Denne Förenings och Säkerhets Act .... Och i händelse af Konunga Husets utgång skall den Konung, som blifver vald, inträda i alla desse rättigheter och förbinda sig til deras iagttagande, utan minsta förändring.
Vänliga hälsningar Johan Brandt t. Gr.

[Bjarne Birkrem]

Hei!
 
Jeg kan tilføye et annet eksempel på en posthumt født konge, med en midlertidig (svensk: tillfällig) regent, i tillegg til det spanske eksemplet som Carl-Fredrik nevnte.
 
Da Louis X av Frankrike d?de i 1316 var hans dronning gravid, og kongens yngre bror Philippe ble i første omgang bare regent i påvente av f?dselen. Barnet ble en gutt, som straks ble utropt til konge (Jean I), men den nye kongen døde bare noen få dager gammel. Deretter ble Philippe konge (som Philippe V). Hadde barnet vært en jente, ville Philippe derimot ha blitt konge så snart barnet ble født, siden bare menn kunne arve den franske tronen.
 
(I parentes kan bemerkes at Louis X's død innebar at Frankrike og Navarra midlertidig ble skilt fra hverandre - og så vidt jeg vet ble de vel ikke samlet under samme konge igjen før Henri IV (som allerede var konge av Navarra) ble fransk konge i 1589. Louis X hadde nemlig en voksen datter, Jeanne, fra sitt første ekteskap, og hun arvet den navarriske tronen, ettersom hun etter navarrisk lov gikk foran sin onkel (farbror) Philippe i arvefølgen. Den franske tronen kunne hun derimot ikke arve, som nevnt ovenfor. Men hadde Louis X allerede hatt en sønn i live da han døde, ville denne ha arvet begge rikene.)