Victoria, datter af en sekretær

[Niels Petersen]

Nyere forskning sandsynliggør at Storbritanniens dronning Victoria var datter af sin moders sekretær. Dette bør få konsekvenser for den regerende familie i landet, for så har de jo ingen arveret til den britiske trone.

[Bengt Olsson]

Var har du läst detta och tror du på det

[Johan Rson Sjöberg (Sukulainen)]

Enligt boken the Victorians av A N Wilson var Drottning Victoria inte dotter av Hertig Edward av Kent, men av modrens sekreterare, den irlandsfödde Sir John Conroy.  Se http://msn.ancestry.com/library/view/columns/eastman/6355.asp  Huruvida detta stämmer kan jag för närvarande inte bedöma.

[Trond Norén Isaksen]

Andrew Wilson er ikke den første som hevder at dronning Victoria var sir John Conroys datter. Det er en påstand som har blitt framsatt utallige ganger, men det passer det media å glemme hver gang en ny forfatter kommer med påstanden og de dermed får et påskudd til spre litt pikant kongelig sladder. Men påstanden er ikke noe mer troverdig nå enn den var forrige gang eller gangen før der. Av utseende var dronning Victoria svært lik prins Edward, hertug av Kent, og hun hadde mange trekk som var typiske for hans familie. Hadde hun vært sir John Conroys datter, ville det allikevel ikke fått noen konsekvenser for dagens britiske kongefamilie. Prins Edward anerkjente henne som sin datter, og dermed var hun hans datter også i juridisk sammenheng.

[Lisen Bergström]

Om jag inte minns alldeles galet ärvdes den blödarsjuka som bl.a. drabbade Drottning Victorias son Hertig Leopold av Albany (Kung Carl XVI Gustafs morfars far) och hans systers dotterson den siste ryske kronprinsen Alexej från just Drottningens far Hertig Edward av Kent, son till den galne Kung George III.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Lisen!  Nej, det stämmer inte. Blödarsjuka ärvs alltid på mödernet. Kvinnor får mycket sällan sjukdomen själva (i regel endast när de har dubbelt anlag), men de är anlagsbärare. Drottning Victoria måste (om det inte är fråga om en mutation el. dyl.) ha ärvt anlaget från sin mors sida. Observera att anlaget kan ärvas reccecivt genom flera generationer, och det är kanske inte alltid man minns att t.ex. mormor haft morbröder, som dött i unga år av någon konstig blodsjukdom.  Det innebär att blödarsjukan, som förekommit bland drottning Victorias ättlingar (i bl.a de brittiska, tyska, ryska och spanska kunga/kejsar/familjerna), inte kan användas som argument/indicium i den här diskussionen.

[Anders Ryberg]

Om jag inte minns fel så kan en kvinna ärva genen för blödarsjuka av sin far, men det kan inte en man. Detta då blödargenen sitter på X-kromosomen, och en kvinna får en X-kromosom av varje förälder, medan en man får en Y-kromosom av sin far och en X-kromosom av sin mor. Att män drabbas i allmänhet beror på att medan kvinnor i allmänhet har ett friskt anlag på sin andra X-kromosom så finns inget sådant på en Y-kromosom.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Rättelse:
 
Jag måste nog korrigera mitt inlägg en aning:
 
Eftersom anlaget för blödarsjuka är kopplat till X-kromosomen, följer att döttrar (ej söner) till en blödarsjuk man kan ärva anlaget (även om de inte blir sjuka själva). Kvinnor kan (i motsats till vad jag ovan påstod) därför ha ärvt anlaget på fädernesidan, men detta förutsätter att fadern verkligen varit blödarsjuk. Män kan på grund av att de endast har en X-kromosom nämligen inte vara enbart anlagsbärare; om de har anlaget är de sjuka. Men eftersom vi det här fallet kan konstatera att vare sig hertigen av Kent eller Conroy varit blödarsjuk (för det kan vi väl?), måste anlaget (om vi bortser från ev. mutationer) ha kommit från mödernesidan.

[Carl-Fredrik Hanzon]

OK, Anders, du hann före! Jag hade inte sett ditt inlägg, när jag började skriva mitt. Jag brukar ju ta lite tid på mig vad beträffar formuleringar (även om det ju på intet vis garanterar att det inte blir några fel, vilket vi ofta har kunnat konstatera...). Så mitt inlägg är på intet sätt en reaktion på ditt, även om det ser så ut, men slutsatsen blir ju ändå densamma.

[Anders Ryberg]

Carl-Fredrik! Den tanken föresvävade mig inte ens...

[Trond Norén Isaksen]

De fleste forskere/forfattere som har undersøkt det, konkluderer så vidt jeg husker med at det ikke finnes noen blødere i dronning Victorias slekt verken på farssida eller morssida før henne, og at sykdommen derfor må ha oppstått som en genmutasjon hos henne. At anlegget for blødersyken kan overføres gjennom en blødersyk mann til hans datter, som igjen kan få en blødersyk sønn, finnes det også et eksempel på blant dronning Victorias etterkommere. Overnevnte prins Leopold, hertug av Albany (1853-1884), dronning Victorias yngste sønn, var bløder. Hans sønn Charles Edward/Carl Eduard (1884-1954) (prinsesse Sibyllas far) var det ikke, men Leopolds datter prinsesse Alice (1883-1981) hadde en sønn, Rupert Cambridge, viscount Tremanton (1907-1928), som var bløder og alts

[Carl-Fredrik Hanzon]

Och drottning Victorias äldsta dotter Victoria (Vicky), gift med kejsar Fredrik III (Fritz) av Preussen och Tyskland, hade sönerna Wilhelm II (Kaisern), Heinrich (se nedan), Waldemar och Sigismund. De två sistnämnda dog i unga år, möjligen av blödarsjuka, det må vara osagt. En av systrarna, Sophie, var gift med kung Konstantin I av Grekland, och hade bl.a. sonen Alexander, för en mycket kort period kung av Grekland, innan han dog av ett apbett. Man hade ju här kunnat tänka sig blödarsjuka som bidragande orsak, men inget sådant har påståtts.   Drottningens näst äldsta dotter Alice, gift med Ludvig av Hessen-Darmstadt, hade bl.a. döttrarna Victoria (mor till vår drottning Louise och Lord Mountbatten samt mormor till prins Philip), Irene, gift med sin kusin Heinrich (se ovan) [Av tre söner hade två blödarsjuka, bl.a. Waldemar] och Alix (Alexandra), gift med den siste tsaren, Nicolaus II, och som bekant mor till den blödarsjuke tsarevitj Alexej.  Victorias yngsta dotter Beatrice (Baby Bea kallad), gift med Henry Maurice av Battenberg, hade en enda dotter: Victoria Eugenia (Ena), gift med kung Alfonso XIII av Spanien. Av deras fyra söner blev den äldste, Alfonso, och den yngste, Gonzalo, båda blödarsjuka, och dog i relativt unga år.