Äldre inlägg (arkiv) till 2004-04-14

[Fredrick Andreasson]

Historikerna verkar vara eniga om att Sveriges första kung var Erik Segersäll. Men var han det?
Hur är det med de tidigare kungarna som omnäms av Adam av Bremen. Vart går gränsen mellan de rena sagokungarna och de som på goda grunder kan tänkas ha existerat?
 
Med vänlig hälsning
 
Fredrick Andreasson

[Anders Berg]

Frågan är tvåbottnad. Dels har vi frågan om var gränsen går mellan historiskt i samtida källor belagda kungar, och kungar som endast förekommer i sena källor, med en möjlig historisk kärna eller som helt konstruerade sagokungar.
 
Jag tror inte Erik Segersäll är belagd i samtida källor. Skälet till att han ofta accepteras som historisk person är nog att samstämmigheten i olika källor är så stor om honom, och att han därför bör vara historisk. Vad gäller hans föregångare finns däremot flera olika sinsemellan svårförenliga kungalängder i sena källor, och i brist på samtida källor vet vi helt enkelt inte hur det förhåller sig.
Historiskt säkra är däremot de kungar som Ansgar mötte i Birka på 800-talet, var det Björn och Olof, även en Anund tror jag nämns (skriver ur minnet).
 
Då kommer vi in på den andra frågan. Vad är Sverige och fanns det något Sverige då? Nej, definitivt inte under Ansgars tid och numera anses det också högst tvivelaktigt att något som liknar ett enat Sverige fanns under Erik Segersälls tid (slutet av 900-talet). Det är antagligen inte förrän i slutet av 1000-talet som vi kan tala om ett enat Sverige, då i betydelsen att Svealand och Götaland var förenat, och det fortfarande ganska löst.

[Johan Sjöberg]

Bör man då skriva Erik Segersäll Konung av Sverige eller Erik Segersäll Konung av Svitjod?

[Johan Steen]

Vill Du få i Dig den fullständiga versionen och massor av spännande spekulationer och idéer läs något som Åke Ohlmarks har skrivit. varför inte börja med hans Fornnordiska lexikon?

[Johan Sjöberg]

ÅKE OHLMARKS!!!!!!
 
Nej tack, hans verk har mycket litet att tillföra den seriösa forskningen. (Avskräckande exempel: Stamträd över Europas furstehus)

[robban]

Är faktafel vanligt förekommande i Ohlmars skrifter? I Sveriges alla regenter (eller konungar kanske) skriver han att bilden ur Dahlbergs Suecia föreställer Magnus Nilssons minnessten i Varnhems klosterkyrka vilket är märkligt med tanke på att den ligger i Vreta kloster kyrka. Det står ju tillochmed på Dahlberg bild Tumulus Regis Magni in Templo Vretensi

[Johan Sjöberg]

Robban!
 
Faktafel är mycket vanligt förekommande i Ohlmarks skrifter. Läs artikeln om Åke Ohlmarks i Svenskt biografiskt lexikon, där står det att Ohlmarks verk bör läsas med en stor nypa salt och mycket kritik.

[Jack K]

Hej!
Här är en lista över dom som har vart eller är, Unionsregenter, inhemska kungar och riksföreståndare  
 
Namn
Erik segersäll
Olof Skötkonung
Anund Jakob
Emund den gamle
Stenkil
Inge den äldre
Filip
Inge den yngre
Ragnvald Knaphövde
.  Regeringstid
Slutet av 900 talet
1000-1020-talet
1022-1050
1050-1060
1060-1066
1080-1110
1110-1118
1118-1130
1130
.  Gift med
.
.
.
.
.
Helena
.
.
.
.  
Sverska ätten (S) och Erikska ätten (E)  
Sverker d ä (S)
Erik Jedvardsson (E)
Karl Sverkersson (S)
Knut Eriksson (E)
Sverker d y (S)
Erik Knutsson (E)
Johan Sverkersson(S)
Erik Eriksson  
(Erik Läspe och Halte) (E)  
Knut Holmgersson Långe
Erik Eriksson (E)
.  1130-1156
1158-1160
1161-1167
1167-1196
1196-1208  
1208-1216
1216-1222
.
1222-1229
1229-1234
1234-1250
.  Ulvhild och Rikissa
Kristina
Kristina
.
Ingegärd och Benedikta
Rikissa
.
.
Katarina
.
Katarina
.  
Folkungaätten    
Valdemar Birgersson
Magnus Ladulås
Birger Magnusson
Magnus Eriksson
Erik Magnusson
Håkan Magnusson d y
Albrekt av Mecklenburg
.
.  1250-1275
1275-1290
1290-1318
1319-1364
1357-1359
1362-1364
1364-1389
.
.  Sofia av Danmark
Helvig av Holstein
Märta av Danmark
Blanche (Blanka) av Namur
Beatrix av Brandenburg
Margareta av Danmark
Richardis av Schwein och Agnes av Braunschweig
.  
Unionsregenter, inhemska kungar och riksföreståndare  
Margareta
Erik av Pommern
Kristofer av Bayern
Karl (VIII) Knutsson Bonde
.
Kristian I
Karl (VIII) Kutsson Bonde
.
Karl (VIII) Kutsson Bonde
.
Sten Sture d ä
Hans (Johan II)
Sten Sture d ä
Svante Nilsson
Sten Sture d y
Kristian II (Tyrann)
.  1389-1412
1396-1436
1441-1448
1448-1457
.
1457-1464
1464-1465
.
1467-1470
.
1470-1497
1497-1501
1501-1503
1504-1512
1512-1520
1520-1521
.  Håkan Magnusson
Filippa av England
Dorotea av Brandenburg
Birgitta Turesdotter, Katarina Karlsdotter,
Kristina Abrahamsdotter
Dorotea av Brandenburg
Birgitta Turesdotter, Katarina Karlsdotter,
Kristina Abrahamsdotter
Birgitta Turesdotter, Katarina Karlsdotter,
Kristina Abrahamsdotter
Ingeborg Åkesdoter Tott
Kristina av Sachsen
Ingeborg Åkesdoter Tott
Iliana Erengisdotter, Mätta Ivarsdotter
Kristina Gyllenstierna
Elisabet av Habsburg
.  
Vasaätten    
Gustav I (Gustav Eriksson Vasa)
Erik XIV
Johan III
Sigismund
Karl IX
Gustav II Adolf  
Kristina (förmyndarregering)
Kristina
.  1523-1560
.
1560-1568
1569-1592
1592-1599
1600-1611
1611-1632
1632-1644
1644-1654  
.  Katarinna av Sachsen, Margareta Leijonhufvud, Katarina Stenbock
Karin Månsdotter
Katarina Jagellonica av Polen, Gunilla Bielke
Ärkehertiginnan Anna Konstantina
Maria av Pfaltz, Kristina av Holstein-Gottorp
Maria Elenora av Bragdenburg
.
.
:  
Pfalziska ätten  
Karl X Gustav
Karl XI
Karl XII
Ulrika Eleonora
Fredrik I av Hessen
.  1654-1660
1672-1697  
1697-1718
1719-1720
1720-1751
.  Hedvig Elenora av Holstein-Gottorp
Ulrika Elenora av Danmark
.
Fredrik av Hessen
Lovisa Dorotea av Preusen, Ulrika Eleonora
.  
Holstein-Gottorpska ätten  
Adolf Fredrik
Gustav III
Gustav IV Adolf
Karl XIII
.  1751-1771
1771-1792
1796-1809
1809-1818
.  Lovisa Ulrika av Preusen
Sofia Magdalena av Danmark
Fredrika av Baden
Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg
.  
Bernadotteska ätten  
Carl XIV Johan
Oscar I
Carl XV
Oscar II
Gustaf V
Gustav VI Adolf
.  
Carl XVI Gustaf  1818-1844
1844-1859
1859-1872
1872-1907
1907-1950
1950-1973
.
1973-  D?sir?e Clary
Josefina av Leuchtenberg
Lovisa av Nederländerna
Sofia av Nassau
Victoria av Baden
Margareta av Storbritannien, Louise Mountbatten
Silvia Renate Sommerlath

[Lasse Bägerfeldt]

Olof skötkonung är Sveriges första säkert kända kung, men förutom de namngivna kungarna under Ansgars tidsperiod, finns även Ongentheow och hans närmaste släktingar i början av 500-talet (se Beowulfkvädet och uppfattningen om dess uppkomst), samt uppgifter i grekiska och romerska källor angående existensen av kungar runt om i Skandinavien. Därmed kan vi vara förvissade om att det fanns kungar så tidigt som runt 100 e.Kr. i Sverige även om deras namn sällan är kända eller säkerställda.
 
En annan fråga är vilken roll som kungen hade i dåtidens samhälle. De stora förändringar som genomfördes under 1100- och 1200-talet i Sverige används av många historiker som stöd för att det var då som Sverige bildades, vilket är rätt om man syftar till den mer moderna form som det fick då. Däremot fanns det en föregångare till detta system vilket vi ibland kanske känner oss främmande inför och inte riktigt förstår, vilket gör att vi säger att det inte var ett riktigt land eller en riktig kung. Ser vi exempelvis på ledungsflottan och jordbruksreformerna långt före 1000-talet kan vi bara konstatera att det var ett avancerat samhälle med god ordning som rådde och att dåtidens kungar hade ett visst ansvar för detta. Detta land kan vi kalla för Sveariket (Sverige) om vi syftar på det område var folk var allierade med varandra i en försvarspakt, eller Svitjod om vi bara tänker på de folk som var inbegripna. Eftersom sammanhållningen bygger på försvar och inte på folkstyre, är Sveariket en bättre benämning för en kung än Svitjod.
 
Motsvarade mycket tidiga samhällsystem, som faktiskt kan och bör kallas kungariken, fanns även runt om på de brittiska öarna, i Frankrike, Tyskland och övriga håll norr om romarriket. De arkeologiska lämningarna vittnar om att dessa arisokrater, varav somliga bör ha tjänat som kungar, kan ha funnits så tidigt som i början av bronsåldern eller rent av ännu tidigare. Tanken svindlar.
 
Många av de kungar, som uppräknas i bland annat den isländska litterturen och som levde före Olof skötkonung kan man bara ana har existerat, men sannolikhetsgraden varierar säkert. Dock är det sällan eller aldrig möjligt att med vetenskapliga metoder gradera eller ens uppskatta hur stor sannolikheten är att de verkligen har funnits. Den bedömningen överlåts till var och en av oss.
 
Efter 25 års forskning är min viktigaste lärdom och erfarenhet att man aldrig ska underskatta forntida folk och deras samhälle, även om de emellanåt är svårbegripliga, men det är inte alls samma sak som att det är primitivt och enkelt - bara att det är annorlunda.
 
Vem vet, den första kungen som rådde över en större del av Svealand och Götaland kan ha levt så tidigt som för 4000 år sedan, eller mer. Idag finns det ingenting som motbevisar detta, även om det självfallet inte heller går att bevisa att det var så.

[Carl-Oskar Lundström]

Som kuriosa kan jag citera ur Fäderneslandets historia och statskunskap för begynnare, en historiebok tryckt 1828 skriven av Christian Wåhlin. I bokens inledning sägs bl.a. följande om Sveriges första kung: Den första Regent i Swerige, hwars bedrifter man med wisshet känner, war Oden. Dess egentelige namn war Sigge Fridulfson. Han kom hit till Riket med en stor folkhop, wid pass 250 år för CHRISTI födelse, ifrån Tatariet.  Namnet Sigge Fridulfson anges i Nordisk Familjebok (Uggleupplagan) ha uppkommit under 1600-talet av herrarna Olof Verelius och Johan Peringskiöld.

[Bo Olsson]

Läs Goternas ursprung och gärningar av Jordanes (själv Got) och Langobardernas historia av Langobarden Paulus Diaconus. Båda dessa herrar påstår sig ju härstamma från Skandinavien. I dessa skrifter finns en del tidiga kungar nämnda.
 
Många moderna forskare anser att det inte finns något stöd för deras påstående, men personligen kan jag inte förstå varför de just skulle välja Skandinavien som sitt ursprung. Hade de velat ge sig själv mer glans, genom sitt ursprung, hade de väl hellre valt Troja eller något liknande i stället för, ett i dåtidens rommarrike troligen okänt område som Skandinavien. Oavsett sanningshalt så är de båda läsvärda.
 
Båda dessa skrifter är från 500-talet.

[Bo Olsson]

Jordanes skrift går att läsa på engelska här:
 
http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html

[Martin Mattsson]

Det där med Oden som förste regent i Sverige låter ju intressant, med tanke på Thor Heyerdahls sista forskningsprojekt om asaguden Tor som en mänsklig hövding från Svarta Havs-trakten. Heyerdahls bok om detta finns än så länge bara på norska, tror jag.

[Bo Olsson]

Ursäkta men id?erna om att Tor och Oden var människor och hövdingar är bara snack. Det var prästen Snorre Sturlasson som hittade på det för att det ju inte får finnas några andra gudar än den som Snorre själv trodde på. Det är ju så med all kristen mission på den tiden. Antingen gör man om dom gamla gudarna till människor, djävlar eller onda andar. Att medge att de var gudar var ju en hädelse.
 
Heyerdahl tillhör ju dom som tror att högkulturer bara kan uppstå genom kontakter med andra högkulturer. Han tror ju att urinnevånarna i mellanamerika bara kunde komma på tanken att bygga pyramider genom kontakter med Egypten! Så personligen ser jag inte honom som något sanningsvittne.

[Ann Little]

Jag har läst en del ur Jordanes skrift nu ikväll och undrar över många av platsnamnen; t.ex. Scythia, Moesia och Thrace. Vilka länder i vår tid gäller det?
 
Mvh/ Ann

[Erik Holmlund]

Ann> Provinserna har väl säkert under olika tider haft olika gränsdragningar men på ett ungefär så låg de enligt följande...
 
Scythia (Skytien) låg i Ryssland, området norr och nordost om Svarta havet.
 
Thrace (Trakien) låg i ett område norr om egeiska havet som nu hör till Grekland & Bulgarien plus den del av Turkiet som är väster om Bosporen.
 
Moesia (vet inte vad det heter på svenska) låg norr om Trakien och söder om Donau, alltså norra delarna av Bulgarien samt vissa delar av östra Serbien.
 
Kolla in någon historisk atlas från romartiden för att få bättre grepp om gränser.
 
mvh
Erik, Skellefteå

[Bo Olsson]

Jag hade FEL om Paulus Diaconus. Han var tydligen född omkring 720, så då kan hans skrift knappas vara från 500-talet som jag skrev tidigare, ber om ursäkt för det.
 
Jag hittar ingen svensk eller engelsk översättning på nätet däremot finns det en på latin om det är någon som behärskar det finns det här:
 
http://www.oeaw.ac.at/gema/lango%20paulus.htm

[Ann Little]

Erik- Tack så mycket för ditt svar!
 
 
Mvh/Ann

[Martin Mattsson]

Ursäkta mig då, Bo Olsson, men jag har inte sagt att Thor Heyerdahl är något sanningsvittne. Jag tycker bara att hans tankar och teorier är spännande, och vad har du för belägg att påstå att det är bara snack. Vad jag förstår kan väl ingen bevisa att det är vare sig sant eller falskt. Enligt Carl-Oskar Lundström här ovan skriver man ju 1828 att Oden till och med har ett riktigt namn och att man med visshet känner till hans bedrifter. Då kan man ju undra var de fått dessa uppgifter från?
 
Själv tycker jag inte att tanken är så otrolig. Om nu Thor och Oden var stora hövdingar som kom till Skandinavien från Svarta Havet under folkvandringarna och senare kom att betraktas som gudar - så varför inte? Spanjorerna som kom till Amerika på 1500-talet sågs ju till en början som gudar av indianerna.
 
Såg förresten ett intressant program på TV igår kväll. Vetenskapens värld handlade om pyramider i Sydamerika. Där var några ganska nyupptäckta som var nästan 5000 år gamla. Så vem var först? Indianerna eller egyptierna? Eller hade de kontakt med varandra som Heyerdahl trodde, eller var det möjligen rymdmänniskor som byggde pyramiderna???

[Bo Olsson]

Du får väl fråga von Däneken eller Heyerdahl om det var utomjordingar. De grabbarna är, enligt min åsikt, av ungefär samma kaliber. Av princip gillar jag inga övermänniskoteorier, där man tror att högkulturer bara kan uppstå på ett ställe på jorden, för att därifrån spridas ut över resten. Man har t.ex hittat en bumerang från mesolitisk (jägarstenåldern) stenålder i Danmark och alla vet väl att ursprungsbefolkningen i Australien är kända bland annat för att använda bumeranger. Är det rimligt att tro att danska stenåldersmänniskor hade kontakt med ursprungsbefolkningen i Australien? På samma sätt som att både forntida danskar och australier båda kom på att utveckla bumeranger tror jag att indianerna och egyptierna byggde sina pyramider helt oberoende av varandra.
 
Jodå jag har sett att det finns att en del tror att Oden var en kung. Söker du på Internet så kan du till och med hitta dom som har tagit in kung Oden av Svitjod, med söner i sina antavlor.

[Bo Olsson]

Glömde en sak. Thor Heyerdahls teorier om Tor och Oden bygger på Snorre Sturlassons Nordiska kungasagor, även kända som Heimskringla. Denna skrevs någon gång under 1200-talets första hälft. Troligen mellan 1230-1240.
 
Kan det kanske vara därifrån skribenten fått sina uppgifter, som han/hon skrev om 1828?

[Bo Olsson]

Citat från Nationalencyklopedin:
 
asar, de förnämsta gudarna i den germanska mytologin. Det är främst i Eddan och hos Snorre Sturlasson som ordet asar förekommer. Snorres uppgifter om dem måste tas med kritik: han har lagt stoffet till rätta och sannolikt även kompletterat det för att framställa asarna som en till Norden invandrad hövdingaätt.
 
Tydligen tycker även NE att teorin om asarna som en invandrad hövdingaätt bara är snack

[Britta Stenberg-Tyrefors]

Artikeln i NE om asar har skrivits av JÖS = Jan-Öjvind Swahn.

[ivar]

La meg klargjøre noe her:
Sverige har fått sitt navn av Svearna, et folk som bodde i ett område av Sverige, kalt Svitjord(Sveariket) ,som kommer i fra det norrøne ordet svitt, som betegner noe som er svidd og/eller svart. Underforstått god landbruksjord.
Det fantes også et store Svidtjord, det lå i området baltikum, russland, Polen og grenset i øst mot Gardariket.-Landet med de mange (og Store?)byene (Gaar-By). Når det gjelder Goternes opprinnelse, så var disse opprinnelig hedenske tilhengere av Gaut. (betyr egentlig bare gud, gammelnorsk: Gauter) Gaut eller senere Got er ett annet navn på Odin, og det er fra dette vi har ordet Gud, i motsettning til for eks. Jahve(herren) i jødisk språk. Goterne har sitt opprinnelige utspring i Norden, i området mellom Uppsala og Jylland (ca.100 e.kr), men ble i middelalderen kristnet og sterkt påvirket av kontinentale strømninger.
 
M v h. Ivar, Norge
 
 
Observera att för- och efternamn skall skrivas i rutan för användarnamn vid inlägg i Anbytarforum..
-Kom ihåg det framöver bara..  /Peter Karlsson - Anbytarvärd

[Anders Ryberg]

Detta inlägg saknar i stort sett helt förankring i modern medeltidshistorisk forskning. Det är möjligt att en del ordens betydelser är korrekta, men sammanhanget är då det inte. Historiska belägg för Sveariket saknas till exempel helt, och den här refererade myten om goternas ursprung är just en myt... Jag tvivlar mycket starkt på den etmyologiska kopplingen mellan got och gud, har någon seriös forskare behandlat den?

[Steve Palmquist]

Ja, det är ju som när kristna läser bibeln, eller andra religiösa troende tror på det som står, utan verifikationer av källor. Antingen är det myter vi kan behandla som inspiration (liksom vi också gör med grekiska, romerska och nordiska myter) eller historia som borde vara en vetenskap, men knappast är det: liksom kristendomens fruktansvärda tro (eller judendomens och islam etc.) Jag säger som Voltaire: Krossa den skändliga, både om religion och nationalitet!
M.V.H. Steve

[Per Svensson]

Jag har f n inte tillgång till de senaste forskningsrönen om Sveriges historia, men fann dock en bok i hembiblioteket, Sverige och dess regenter under 1000 år av Lars O Lagerqvist (Sthlm 1976). I inledningen talas om hur Sverige uppstod, och där används den benämning som nämns ovan tidigare, Svithiod. De etymologiska kopplingar som Ivar ovan vidfamnar gör mig smått illrådig, men inser att det är en diskussion som kommer att förjagas till andra rubriker, varför jag avstår från att kommentera dem.
 
Anders Ryberg tar upp en historisk metod, att dra slutsatser om hur det var under forntiden och vikingatiden, genom att utgå ifrån seder och lagar under medeltiden. Jag är ingen historiker, och kan inte ha någon uppfattning om hur relevant det kan vara med sådan metod, men tänker att seder och vanor väl kan förändras under loppet av några århundraden. I a.a. s. 16 ff tar författaren upp sina källor: ortsnamnsforskning, runstenar,  mynt, gravar, Tacitus Germanica, Jordanes, Rimberts krönika, Adam av Bremen, Beowulf-kvädet, ibn Fadlan, Nestorkröikan, Konstantin VII, Saxo Grammaticus, Are Frode, Tjodolvs Ynglingatal, Snorres Eddor.  
 
På s 21 ff, ger han en sammanfattning om olika uppfattningar om Sveriges enande, och kommer naturligt in på diskussionsrubrikens fråga, Vem var Sveriges första kung?. Ynglingasagan vet besked: kung Ingjald illråde, som bör ha levat i mitten av 600-talet, inbjöd småkungarna till arvöl efter sin fader Anund och innebrände dem. Andra forskare har velat tolka Beowulf-sagan så, att mäktige sveakungen Adlis redan på 500-talet besegrade göterna. Detta anses numera sannolikt. En svaghetsperiod för Sveaväldet tycks f ö ha inträffat någon gång  på 600-talet /.../ Detta återspeglas i Ynglingasagan, enligt vilken Ingjald Illrådes son Olof trätälja skulle ha förjagats av svearna /.../ Först på 800-talet har vi några säkra namn på regenter i Svealand, av allt att döma härstammande från en sidogren av Ynglingaätten. Han redogör därefter för teorier om sveaväldets geografi, och Ansgars besök i Birka: Den förste, som regerade 829 hette Björn; han hade hos den tysk-romerske kejsaren anhållit om missionärer. Vid början av 850-talet var han död och kungen hette Olof.
 
Denna källa har nästan 30 år på nacken, och kanske har arkeologer funnit skäl att betvivla dessa slutsatser. Anders Ryberg har vad jag förstår studerat historia efter den här bokens tillkomst?

[Anders Berg]

Man får skilja på sveakungar och kungar av Sverige. Som jag skrev redan i det andra inlägget i denna diskussion så är givetvis några kungar i och kring Birka på 800-talet historiskt belagda. Man kan också vara tämligen säker på att högarna i Uppsala måste ha kastats över några av trolig kunglig dignitet. Kanske kan man t o m gissa vilka namn dessa hade genom jämförelser med mycket senare skriftliga källor.
 
Däremot kan man inte kalla dessa kungar av Sverige, eftersom något Sverige absolut inte fanns vid denna tid. Det var först framåt 1100-talet man kan tala om ett enat rike. Att sedan namnet Sverige etymologiskt hänger samman med svear och Svitjod har inte så mycket med saken att göra.
 
(har ej studerat historia senaste åren annat än genom att följa med )

[Anders Berg]

Kanske det behövs ett klarläggande av uttrycket medeltidshistorisk forskning, som Anders Ryberg använder. Jag tror att Anders med Medeltiden här menar vad som internationellt avses med denna period. Den inbegriper också de perioder som vi i Norden av tradition kallar Folkvandringstid eller Vendeltid liksom även Vikingatid. Alltså yngre järnålder. Det är endast i Norden som Medeltiden börjar ca 1100!

[Anders Ryberg]

Hej!
Var tar jag upp någon historisk metod?
 
Att synen på Sveriges äldre historia har utvecklats kraftigt de senaste 30 åren stämmer helt, och man tar inte längre för givit att bara för att en person var storman i närheten av Stockholm/Uppsala var han svensk konung... Värt att komma ihåg är att Ynglingasagan nedtecknades på 1200-talet, och alltså inte ligger så där väldigt nära de händelser den skildrar i tiden...
 
Uppfattningen idag är att det skedde ett succesivt enande av Sverige i samband med kristnandet, som troligen hade ett mycket litet samband med Ansgar, och att kristnandet mycket väl kan ha börjat redan på 700-talet. (Ansgar predikade för övrigt för kristna som redan fanns i Birka, detta verkar ha varit hans huvuduppgift.) Det stämmer som Anders skriver att det är relevant att tala om ett enat Sverige först på 1100-talet.
 
Vad det gäller Ingjald Illråde och Olof Trätälja är dessa så vitt jag vet bara kända i en saga nedtecknad 600 år efter deras eventuella levnad, vilket inte är något starkt bevis. Det förkristna sveaväldet är av allt att dömma en konstruktion av senare historiker, jag har åtminstonne aldrig sett några samtida belägg för det.
 
Exempel på lämplig läsning är Dick Harrisons svenska medeltidshistoria som kom härom året, Maja Hagermans Spåren av kungens män samt Jan-Arvid Hellströms Vägar till Sveriges kristnande. (Pers antagande att jag läst historia nyligen stämmer för övrigt, läste grundkursen på universitetet härom året.)
 
Anders