Äldre inlägg (arkiv) till 07 februari, 2008

[Niclas Rosenbalck]

Maria Wilhelmina föddes den 6 maj och döptes den 7 maj år 1836 i Skultuna. Hon liksom övriga utomäktenskapliag barn upptas efter de äktfödda barnen. Vi måste betänka att prästen noterade barndop i en kladd för att sedan vid årets slut, eller när det passade, skriva in dessa i den ordinarie kyrkboken - detta är alltså inget ovanligt skeende och några konspiratiosnteorier hör alltså inte hemma i detta sammanhanget. Så här ser födelsenotisen ut:
 
Skultuna C:7 opag. födelselängd 1836

[Helene Jorsell]

Niclas, detta har jag också skrivit tidigare (21 januari, kl. 09.26)
 
Maria Wilhelmina är inte det enda barnet vars födelse och dop inte är infört i Skultuna dopbok i kronologiskt ordning. Fann åtminstonde ett par till, bla en pojke Carl Fredrik, född i februari 1836 och införd på raden övanför MW. Även han hade kyrkoherden som fadder.  
 
Att ha en präst eller en kyrkoherde som fadder hörde inte heller till ovanligheten, ffa inte om övriga faddrar saknades eller som i detta fallet, modern födde barnet hos sin mor som var bosatt på Prästgårdens ägor.  
 
Helene

[Ingrid och Olof Bergström]

Maria Blomberg finns i Eskilstuna AIc14 s2 hos borgmästaren. Står bara att hon kom från Skultuna 1835 och flyttade 1836 (man vet icke hvarthän).
Men vi vet att det var hem till Skultuna.
hälsningar Ingrid

[Jonas Almquist]

Det finns två uppgifter om när Maria Wilhelmina är född: 6 maj i födelselängden men 6 april enl husförhöslängden för Skultuna 1834-43, uppslaget Prästgårds Egor.
 
I det Hammarskjöldska arkivet på KB finns upp emot 300 brev från Maria Wilhelmina till sin dotter Agnes (sedermera gift Hammarskjöld), från 1880-talet och framåt. Det finns dagböcker som Agnes skrev från slutet av 1870-talet och framåt. Det finns fyra volymer brev mm i Gustaf Fridolf Almquists arkiv på Uppsala Universitet.  
 
Här kan finnas informationer och pusselbitar.
 
Jag har beställt fram fem kassetter med brev till Agnes Hammarskjöld, varav de flesta kommer från mamma Mina. Jag återkommer i slutet av nästa vecka med mer info.

[Ingrid och Olof Bergström]

Tillbaka till den äldre generationen Sara Ersdotter, som var 2 gånger lägrad. Ungdomssynderna hann upp henne som änka i kyrkböckerna. Hon hade fått en dotter Anna Stina 1796, gifte sig inte förrän 1803. Kanske hunnit med ytterligare något innan dess.
Ingrid

[Niclas Rosenbalck]

Skultuna AI:11a (hfl 1834-1843) s 9 - Prästgårdens ägor:

[Niclas Rosenbalck]

Bruksskräddaren Anders Grandin (född 12/6 1809 i Boland) med systern Johanna Andersdotter (f 29/7 1807 i Boland) nämns på hfl 1844-1853 (Skultuna AI:12B s 24) som bosatta på Skultuna mässingsbruk. De båda flyttar till Haraker 1854. Är denne Maria Wilhelmina Grandins biologiske far? Har hans bouppteckning undersökts? Likaså har Anders Grandin erlagt eventuella böter för lägersmål till kyrkan 1835-36 (Skultuna kyrkoräkenskaper finns bevarade - har dessa undersökts?).

[Jonas Almquist]

Om Maria Wilhelmina biologiska pappa fanns på orten/bruket, är det uteslutet att den oäkta dottern förblir oäkta. Inte minst i folkmun, dvs bruksskvallret. Måhända vägrade han ta på sig faderskapet, men i så fall borde detta finnas protokollfört. Det måste gjorts en utredning. Rykten måste ha nått Kyrkoherdens öron. Med tanke på att bruk i början på 1800-talet var relativt små enheter och att det helt säkert tisslades och tasslades, kan det inte ha varit tyst alltför länge om vem som var fadern eller vem mamman varit tillsammans med.  
 
Om mamman, Maria Blomberg, var lättfotad eller en åtråvärd ung kvinna, vet vi inte. Men oavsett vilket, måste hon satt spår i Skultuna. Kanske var hon så lätt på foten att brukets unga män visste hur hon skulle snärjas (vi vet ju själva hur somliga flickor i klassen, på skolan, jobbet osv drar på sig ett lättfärdigt rykte). Kanske skickade modern bort Maria just för att hon var på väg att få dåligt rykte. Med två oäkta barn dessutom...
 
Eller så var Maria Blomberg brukets skönhet och den som inte sade Nej. Om Kronprins Oscar ville roa sig, kanske Maria var den man tänkte på först. Brukets skönhet och den som var lätt på foten. Ser vi till vår egen omgivning så är inte alltid flickorna med dåligt rykte, de som hamnar långt ned på utseende-rankingen. Det finns inget än så länge som utesluter att Maria Blomberg var en kanon-pingla som inte sade Nej och därför hamnade högt upp på listan över den kungliga underhållning Skultuna just då kunde erbjuda. (Emilie Högqvist, Kronprinsens erkända älskarinna, hade många älskare bland sin tids Stockholmsnobless.) Jag tror inte att Kronprinsen satte på vem som helst, om uttrycket ursäktas. Men han sade inte Nej om något fint kom i hans väg, speciellt inte om det lilla äventyret kunde hållas hemligt.
 
Kort sagt: Hur många killar skulle tacka nej till att ha sex med en snygg tjej trots att de är gifta och kanske har barn, om de visste att det (tillföljd av samhällelig position) aldrig skulle bli känt? Bordellhärvan på 70-talet och faktumet att de flesta horkunder är gifta, räcker väl för att fastslå att alla äkta män inte alls är obrottsligt trogna sina fruar (eller tvärtom).
 
Att modern sätter Grandin som efternamn kan ha flera förklaringar. Det kan vara så enkelt som att modern hade ett kortare eller längre förhållande med t ex Anders Grandin. Det kan dock ha funnits fler Grandin vid Skultuna. Göran Borg vid Skultuna Hembygdsförening, har till den Hammarskjöldska utredningen angett att namnet är vanligt i Skultuna.  
 
Ett efternamn behöver inte heller binda barn vid fäder eftersom efternamn-givning, var avreglerat för alla utom i stort sett adel och kungahus. Det finns exempel på personer som bytt efternamn flera gånger under sin levnad, vilket ställt till med problem vid släktforskning. Det finns inget juridiskt som knyter Maria Wilhelmina till någon som heter Grandin. Efternamn på 1800-talet är m a o vanskliga spår.

[Jonas Almquist]

Jag tycker att diskussionen är jätteintressant och jag uppskattar verkligen alla inlägg: de som bidrar med fakta och de som bidrar med kloka inlägg. Jag propsar inte på släktskap. Tvärtom är jag mer och mer angelägen om att avsluta (med ett dementerande eller bekräftande) av den starka muntliga släkttraditionen. Det skulle faktiskt vara helt OK att kunna säga till mina barn att historien är en påhittad skröna.
 
Men fortfarande har ingen kunnat visa att Maria Wilhelmina Grandin inte var resultatet av kungligt skvättande i Skultuna sommaren 1835. Vilket är grundfrågan för denna tråd.
 
Naturligtvis kan allt som rör Maria Wilhelminas barn (skolgång, konfirmation mm) ges naturliga förklaringar, som inte alls styrker ett särbehandlande pga evt släktskap.  
 
Men: läste just ett brev idag som bekräftar att Minas son Fridolf var klasskamrat med Prins Gustaf (blivande Kung Gustaf V), att de lekte ihop på Slottet, att de träffades som vuxna och att Fridolf råkade träffa Kung Oscar II:s hatt med en snöboll när kungen skulle övervara en lektion på Beskowska skolan.
 
En tillfällighet eller inte, men det är fortfarande en sann historia att berätta.
 
Men: koncentrera era ansträngningar till att faktiskt bevisa att Maria Wilhelmina inte kan vara ett oäkta barn till Kronprins Oscar. Eller att hon faktiskt är det.
 
Alla andra diskussioner skymmer sikten för grundfrågan.

[Ingrid och Olof Bergström]

Hej Jonas! Vad menar du med diskussioner som skymmer sikten? Det är ju intressanta livsöden, oavsett om du kan bevisa någon kunglighet. Det kunde vara intressant att veta om du finner något i breven om Minas förhållande till sin mor. Träffas de och har hon någon kommentar när modern dör 1886? (enligt husförhör, hittar ej i dödboken.)
Lättfotad och inte sa nej? Hur många gånger måste man säga nej, om man får sitt första barn vid 33 års ålder? Bortskickad av modern? Maria flyttade ju till Västerås efter att modern dött.
Det är ju nästan bevisat att kungen inte kan vara Minas far, om det är rätt att kungen var upptagen på västkusten från 10 juli till 12 augusti (enligt boken du hänvisade till). Hypotesen är då att födelsedatumet i kyrkboken är fel, datumet 6 april, som står bara i en enda hfl är rätt. Om nu prästen tog hand om barnet, för att han visste/trodde på att prinsen var fadern, skulle han då inte särskilt tänka på rimligheten i tidsangivelsen och inte skriva fel? Att han skulle göra det för att dölja något är långsökt. Om prinsen inte var i Skultuna 1835  utan möjligen kan ha träffat Maria Blomberg i Sörmland, om hon trots senare inflyttning var där före november, så skulle väl inte ett riktigt födelsedatum kunna avslöja något för den som inte visste det ändå.
Om, som du tänker dig, Wilhelmina skulle vilja använda sig av kunglig härstamning för att få fördelar av kungafamiljen, borde hon ha försökt skaffa sig ett riktigt åldersbevis, som inte motbevisade saken, Hon hade ju goda kontakter med präster. Men ännu när hon flyttar in i Jakob 1863 står det maj.
Bestämde verkligen kungafamiljen vem som skulle få gå i Beskowska skolan, även om deras egna barn gick där? Och vem som skulle få konfirmeras i Blasieholmskyrkan?  
Jo, det kan finnas en utredning om vem som är far, men har någon letat? (finns ej på nätet, man får åka till Uppsala eller kanske beställa fiche.)
Att namnet Grandin inte bevisar att någon med det namnet är far, än mindre vilken, är rätt. Men gör det litet troligt.
Jag tror inte att någon medvetet ljuger, men jag vet från min egen släkt att steget är kort mellan att den ene säger ”folk trodde.” eller ”folk sa.” och att nästa säger att det verkligen var så.
I Falks bok, som du hänvisat till, berättar han om hur Fridolf gjorde något spektakulärt av sin förlovning med en servitris. Han bjöd vänner och arbetskamrater på middag på restaurang och vid måltidens slut kallade han fram den tjänstgörande servitrisen och tillkännagav förlovningen.
Det kunde väl vara något att prata om, och om hon sedan visade sig både vacker och begåvad, hade lärt att uppföra sig och kanske rentav var musikalisk, kunde man väl spekulera i att detta inte var någon vanlig.piga.
hälsningar Ingrid
 
(Meddelandet ändrat av ibe den 28 januari, 2008)

[Jonas Almquist]

Absolut. Jag tar inget förgivet. Men jag  tycker inget har framkommit som tillför något nytt. Däremot mycket som styrker delar av historien men inte den grundläggande frågeställningen. Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen: jag tror inte att vi hittar så mycket i de vanliga källorna. Vi måste nog leta i andra källor och arkiv. Om inte annat så för att hitta evt nya pusselbitar och som kanske får oss att betrakta befintliga pusselbitar på annat sätt. Eller upptäcka nya saker.

[Helene Jorsell]

Ja men gör det då Jonas. Du har fått veta tidigare av Gabriel och Niclas vilka böcker som bör undersökas (domböcker och kyrkans räkenskapsböcker). Dessa är dock inte skannade och upplagda på tex Genline eller SVAR utan man får antingen läsa de på plats på LA eller beställa hem fiche. Jag förutsätter att du inte tar för givet att någon annan släktforskare ska göra det åt dig.

[Ingrid och Olof Bergström]

Vi ska inte vara orättvisa mot Jonas, han har ju beställt brev. Hoppas få veta om det står något intressant. Men Jonas, du har inte svarat på om du är säker på att det står i boken om Oscar I  att han var i Skultuna 1835. Du skriver det 20 januari. Och så vill jag se mer respekt mot dina anor. Man kunde inte finnas utan dem, kungliga eller fattiga.
Ingrid

[Jonas Almquist]

Utan att ta något förgivet, tror jag både historien och de evt konsekvenser det kan få för släkter av allmänintresse, kommer att engagera fler än mig. Redan nu är ju flera engagerade i diskussionen, människor med en helt annan släktforskarkompetens än jag själv har. Själv är jag novis och sitter med ett kunskapskapital som inte handlar om officiella böcker och register.  
 
Besöket på KB har avslöjat detaljer som jag vill diskutera med släkten innan de blir publika. Ändock har jag bara skrapat på ytan. Bara till dottern Agnes Almquist (gift Hammarskjöld) finns närmare 300 brev bevarade, skrivna av Maria Wilhelmina (Mina). Fler brev kan finnas i Gustaf Fridolfs arkiv på Carolina R i Uppsala.
 
Jag har läst en intensiv och detaljerad brevväxling mellan Hjalmar Hammarskjöld (landshövding, statsminister och far till Dag) och ungdomsvännen Viktor Almquist, storebror till Agnes. Jag har fått veta så mycket om släkten, som jag inte kände till.
 
Jag har läst två avskrifter av brev från Mina som blottar en mycket välformulerad brevskrivare med öga för detaljer, komiska som allvarliga, och med ett språk som en yrkesskribent. Ett språkligt korrekt men mycket dynamiskt och levande språk, som flödar fritt. Det är svårt att tänka sig Mina som enbart faderlös dotter till en utfattig piga, att hon enbart har ett års utbildning bakom sig, året hos prästfamiljerna Fant.
 
Naturligtvis behöver inte talang och socialt arv gå hand i hand. Men jag kan tänka mig att dessa kvaliteter antyder att breven till dottern Agnes rymmer mer än kortfattad information. Det ska bli spännande. Kanske hittar jag brev där Mina berättar om sig själv, sin barndom osv. Vi får se.
 
Med detta vill jag bara få sagt att jag kanske inte kommer att hitta så mycket i bland släktforskare traditionella källor, men att jag kan tillföra mycket från annat håll.
 
Tänk om historien om Kronprins Oscar och Maria Wilhelmina Grandin gick att styrka. Eller dementera. Jag blir glad oavsett vilket, eftersom jag redan nu lärt så jättemycket nytt och dessutom fått kontakt med släktingar jag aldrig haft kontakt med.
 
På det sättet har Anbytarforum gett mig massor, so far. Och det är jag glad och tacksam för.
 
Jag har full respekt för mina anor, minst sagt. Påståendet om vad som står i boken, kommer från den Hammarskjöldska utredningen. Det finns ingen anledning för mig att betvivla riktigheten i de uppgifter de tagit fram.

[Ingrid och Olof Bergström]

Ja, om det var till Sörmland eller till Skultuna prinsen reste 1835 kan kanske göra det samma. Maria Blomberg bodde i Västerås hos konsistorienotarien Norström (som för övrigt hade en liten dotter vid namn Maria Wilhelmina) från 1830 till oktober 1835, när hon flyttade till Eskilstuna. (Västerås AIa12a s 59.) Hon bodde inte alls hela livet innan hon fick barn i Skultuna, mer om hennes flyttningar senare.
hälsningar Ingrid
 
(Meddelandet ändrat av IBE den 31 januari, 2008)

[Ingrid och Olof Bergström]

Att berätta om Maria Persdotter Blombergs tidigare flyttningar säger kanske inte så mycket i saken, annat än att det kan ge en annan bild av det lilla bruket där alla vet allt om alla. Människor kom och gick. Maria, född 1803, blev faderlös senast 1814, finns inget årtal, står ”död, lantvärnsbesked”.  1815 flyttar hon första gången hemifrån till en arrendator. 1817 kommer hon hem till sin mor igen, för att flytta till klockaren 1819. Därifrån flyttar hon till grannsocknen Haraker, året är otydligt och därifrån en längre flyttning 1821 till Dannemora. Hon återvände till Skultuna redan 1822. Nästa flyttning är 1827 till Teda (mellan Västerås och Enköping). Hon är tillbaka i Skultuna 1828. 1830 flyttar hon till Västerås och står för första gången med namnet Blomberg. Där stannar hon på samma plats i 5 år, och tycks alltså, vid tiden när hon blir gravid, mera vara trotjänarinna hos en konsistorienotarie och teol. lic. än brukets lättsinniga festflicka.
hälsningar Ingrid

[Ingrid och Olof Bergström]

Maria Wilhelmina hittas för första gången i Västerås med sin mor, när denna fått sin andra dotter och 1840 flyttat till Blåsbo (A1a12b s 431). Därifrån flyttar de 1841 till s 323 Norra kvarteret nr 83, där notisen finns som de tidigare forskarna hade antecknat: ”Född i Skultuna och der hafvande sitt Besked, tillhör hon nämnda församling”. Men i nästa längd, som börjar 1843 är hon borta igen. De andra två står kvar.  
Ingrid

[Jonas Almquist]

Vilket naturligtvis blir lite motsägelsefullt, eller hur? Trotjänarinna är ett begrepp som snarare står för någon som hela sitt yrkesverksamma liv tjänat i en och samma familj, än någon som arbetat i fem år som piga eller hushållerska. Jag mötte för ett par år sedan en familj som hade en trotjänarinna boende hos sig och hon var över 90 år. Hon hade börjat som barnpiga och sedan, när herrskapet gått bort följt det drygt tio år yngre barnet genom livet. Som en familjemedlem och anställd hemmafru. Eller nåt.
 
Tillbaka till Minas mamma Maria. Hon kan naturligtvis vara både festglad, som giftaslysten när hon arbetar som piga i Västerås. En trotjänarinna lär knappast ha haft sex utanför äktenskapet.  
 
Är hon då gravid när hon kommer tillbaka till Skultuna? Eller får hon som ny på bruket och utan tjänst, rent av uppassningsjobb i samband med Kronprinsens måhända oanmälda besök? Och är det rent av så att hon som ogift 32-åring, har lättare för att snubbla med den biologiska klockan tickande? Kan det rent vara som så att Kronprinsen stipulerade att det skulle vara ogifta kvinnor som passade upp på honom?
 
Oavsett vad: Går det att styrka att Maria och Kronprisen varit på samma ställe nio månader innan Mina föds, lever historien. Går det att styrka att de inte funnits på samma ort, borde man kunna avskriva hela historien.
 
Och vad gäller den sista anteckningen här ovan: Är det uteslutet att den unga Mina följer änkan Schervin till Stockholm runt 1845 - 46, som jag spekulerat i ett tidigare inlägg? Mina är ju i rätt ålder för att börja arbeta, inte minst som piga. Hittar vi henne m a o om vi följer kyrkoherdens änkas flytt till Stockholm? Att det förklarar varför vi inte hittar henne när vi följar mamman i spåren?
 
Vad gäller breven på KB, tar de tid att läsa. Bara till dottern Agnes (gift Hammarskjöld) finns runt 300 bevarade efter Mina. Tillkommer de brev hon skrev till sönerna, av vilka få är bevarade. Jag har bara hunnit börja läsa de brev Agnes själv skrev som tonåring under den uppblossande romansen med Hjalmar Hammarskjöld, för att se om hon avslöjar något där om sin familj.
 
Det mest intressanta jag hittat är ett brev från nyår 1889, när Agnes för Hjalmar berättar att hon och Mamma (dvs Mina) just bränt massor av brev och anteckningar efter Gustaf Fridolf som dött några år tidigare. Vad som stått i dessa brev vet vi inte. Kan de fyra volymer brev och handskrifter som finns på Carolina R i Uppsala efter Gustaf Fridolf, vara en redigerad samling där känsliga brev (kanske brev från den landsflyktade halvbrodern Jonas Love Almqvist med upplysningar kanske om ekonomiskt understöd i landsflykten osv), rensats bort och bränts?
 
Jag återvänder till brevläsandet. Återkommer när jag hittar något nytt.

[Helene Jorsell]

Änkan Schervin finnar jag bara under en post i registret för Stockholms  mantalslängder. 1855 finns hon i Maria fs antecknad som Änkeprostinnan Gust. Soph. Schervén, född 17/7 1772 vilket stämmer med uppgifterna från hfl i Skultuna.  
 
jag har sökt i mantalsregistret på samtliga tänkbara stavningar av namnet Schervin samt även på hennes flicknamn Hyckert men finner som sagt var bara en post.
 
Helene

[Jonas Almquist]

Det kan ju vara som så att Maria Wilhelmina följde änkan Schervin till Stockholm, som kanske såg Maria Wilhelmina som sin guddotter. Och att änkan efter förmåga såg till att inte Mina hamnade i olycka eller började springa efter karlar. Kanske var det rent av änkan som i beskyddarnit lurade i Mina att hon var dotter till kronprinsen och därför måste sköta sig. Och kan det ha varit så att prästfamiljerna Fant ryckte in och hjälpte en fd kollegas änka under utbildningstiden mellan förlovning och giftemål. Att Maria Blomberg skriver under Minas giftemålspapper och godkäner bröllopet, måste betyda att mor och dotter hade kontakt. Eller spårade man upp henne? Var det så att man helt enkelt nyttjade året Mina var hos prästfamiljerna, till att spåra hennes ursprung? Eller försöka, eftersom hon skulle gifta sig med en hovrättsjurist?

[Ingrid och Olof Bergström]

Ok, Jonas, trotjänarinna tycker du inte Maria Blomberg var, men jag skrev ”mera… än… ”. Att stanna fem år gör ett stabilt intryck, pigor kunde flytta ofta, och för att få ha denna plats tror jag hon måste verka någorlunda anständig och inte ha ett mycket dåligt rykte.  Men visst, barn fick hon.  
Om hon var gravid, när hon kom tillbaka till Skultuna? Gå tillbaka och läs och beakta datum! Om hon fick barn i maj måste hon ha varit gravid när hon lämnade sin plats i oktober. Hon fick en ny sådan hos borgmästaren i Eskilstuna i november, men måste till sist åka hem till Skultuna till sin mor för att föda. Träffade hon prinsen då, var det för sent för honom att bli Maria Wilhelminas far.
Frågan är om det är möjligt att styrka att prinsen och Maria Blomberg inte kan ha träffats. Dvs hans vägar går väl att följa, men vi kan ju inte veta säkert att hon inte kan ha korsat hans väg på något sätt, även om pigor väl inte direkt reste till västkusten och Norge på semester. Jag har skrivit härovan 25 januari 2008 - 09:53 om vad prinsen gjorde från 30 juni till 12 augusti 1835. Eftersom Maria Wilhelmina föddes 6 maj kan det väl vara ytterligare några dagars marginal för ett sammanträffande med prinsen. Det framgår inte av Söderhjelms bok hur länge svågern Max stannade, men bland nöjena var en fältmanöver i Drottningholms park.
 
Änkan Scherwin har inte med sig någon flicka till Stockholm enligt flyttboken, och Maria Wilhelmina flyttar till Västerås från Skultuna februari 1851. Hon blir piga hos rector scholae mag Lars Westerlund, men flyttar samma år till en possessionat Gröndal. Därifrån 1853 till Romfartuna, men måste ha återvänt till Västerås, eftersom hon kom därifrån till Stockholm 1855.
Hälsningar Ingrid

[Helene Jorsell]

Ja, Maria Wilhelmina Grandin finns bland inflyttade till Västerås år 1854. Hon kommer då närmast från Romfartuna. Jag hittar dock dåligt i hfl för Västerås. I november 1855 utflyttar hon till Stockholm.
 
Helene

[Jonas Almquist]

Frågan är om det gjordes någon faderskapsutredning eller om man bara godtog Maria Blombergs uppgifter. Kan det rent av ha varit så att konsistorienotarien var pappa till barnet? Kan hon ha fått sparken när graviditeten blev uppenbar? Höll hon tyst om fadern av skam eller för att hon aldrig skulle få rätt?
 
Vi bör i varje fall kunna avskriva en tillfällig förbindelse i Skultuna sommaren 1835.  
 
Såvida inte Maria Blomberg hade ärende dit eller ledighet. Det kan ju tänkas att hon besökte Skultuna den sommaren, blev gravid och fick sparken när graviditeten upptäcktes.
 
Maria Wilhelmina måste ju ha undrat vem hennes pappa var. Och frågan måste ha aktualiserats vid förlovningen med Gustaf Fridolf Almquist.  
 
Det måste dessutom varit en spännande kärlekshistoria, passionerad men hemlig, eftersom servitrisen Mina och hovrättsjuristen Gustaf Fridolf säkerligen inte hade något gemensamt umgänge. Och intrycket av Gunnar Fants berättelse i boken Dagar Som Gått, kom såväl förlovning som bekantskap som en överraskning.
 
Det fins mycket att fundera över.
 
Gustaf Fridolf ligger begravd på Solna kyrkogård, bara en liten bit från skalden Jonas Love Almquist. Men var Maria Wilhelmina är begravd, det vet jag inte.

[Anders Ryberg]

Det var olagligt att få barn utom äktenskap 1836, för så väl fadern som modern.
Har du noga gått igenom domböckerna för att hitta undersökningen?
Om inte är detta första steget, då det där mycket väl kan framgå var föräldrarna mötts och liknande.
Min erfarenhet är att när utomäktenskapliga barn begåvas med ett efternamn som inte har med modern att göra beror detta på antingen att en karl med det namnet har bedömts vara fader eller att kvinnan senare gift sig med en karl med detta namn.
Alternativ två är här uteslutet, varför bör alternativ ett undersökas noga, innan man börjar studera olika potentaters vistelseorter under konceptionstiden.

[Jonas Almquist]

Om det var olagligt är det väl inte rimligt att Maria Wilhelmina får vara faderslös i dopboken. Inte minst som uppgiften förs in över ett halvår senare.
 
Dopvittnet till Maria Blombergs andra barn hette Gustaf Grandin. Namnet Grandin ska ha varit vanligt i Skultuna. Som vi tidigare konstaterat, var namnbyten inte alls ovanliga. Maria Blomberg kan helt enkelt av bekvämlighetsskäl gett barnen efternamnet Grandin. Frågan är när det dyker upp första gången.

[Anders Ryberg]

Det var olagligt. Det hamnade i domstol. Men det kunde ta tid. Och det var inte säkert att prästen gitte att skriva in vem som eventuellt blev tilldömd faderskapet, han kanske bara skrev av sin lapp från maj. Jag har stött på ett fall där det var så.
 
Fortfarande är det första man bör undersöka domböckerna för år 1836, för att se om barnet behandlades där.
Själv har jag aldrig hört talas om att ett barn fått efternamn efter lillasysters fadder, däremot är det vanligt med efternamn efter fadern. Om namnet Grandin var vanligt i Skultuna visar det endast att det finns många karlar att kolla närmare på. Står det till exempel på någon av dem att han utpekas som fader till Maria Blombergs barn i husförhörslängden?

[Eva Leksell]

Jag har inte följt diskussionen och har inget annat att komma med än upplysningen att det 1836 inte längre var olagligt för kvinnor att få ett oäkta barn (först tredje gången var det straffbart). Om ingen barnafader var känd togs det alltså inte upp i tinget.

[Ingrid och Olof Bergström]

Det där att namnet Grandin skulle vara vanligt i Skultuna håller jag inte med om. Kanske genom tiderna, om hembygdsföreningen säger så, men samtida med Maria Blomberg finns endast skräddaren Anders Grandin. I Teda kan hon ha träffat en nybliven änkling med detta namn, men det var ju många år före barnet. I Västerås fanns en Erik Gustaf Grandin, kanske dopvittnet, son till en moder med detta namn, som var fästekvinna till en drunknad sjöman. Så en till, som jag tyckte flyttade in och ut på fel tider, men kanske ska kolla mer.  
Kan man kanske tänka sig att dopvittnet är en släkting till barnafadern fast de inte är gifta?
Ingrid.

[Ingrid och Olof Bergström]

I Romfartuna är Maria Wilhelmina piga på en stor herrgård, Åbylund.  1854 kommer hon till Västerås, till samme patron Gröndahl som hon varit hos förut, men denne har nu flyttat från gården Persbo in till norra kvarteret. Och därifrån flyttar hon till Stockholm 1855 i november.
Ingrid

[Jonas Almquist]

Nja, att ha en släkting som dopvittne är väl lika med ett erkännande i så fall. Varför bli dopvittne till en släktings snedsteg som förtecknas Fader okänd? Eller omvänt: Även om vare sig dopvittne eller släkting erkänner faderskapet, blir det ju ett sätt för modern att peka ut fadern. Jag tror att Maria Blomberg gav sin dotter efternamnet Grandin av enklare och mer slumpmässiga skäl. Kanske när Maria Wilhelmina började skolan. Folkskolestadgan kom ju sommaren 1842, när hon är sex år.