Gustav III:s oäkta son

[Tomas Mayer]

Min första fru och hennes syskon tror att släktens förfader var en oäkting till Gustav III som han fick med en skådespelerska vid hovet. Kan detta stämma och i så fall: hur skall man gå till väga om man vill forska i ämnet?

[Carl-Fredrik Hanzon]

Glöm hela projektet!
Det hela är uppenbarligen en skröna, som inte har någon verklighetsbakgrund. Gustav III lyckades först efter många års äktenskap med största svårighet producera två legitima arvingar, varav den yngre, Carl Gustaf, hertig av Småland, dog efter en sjukdom som felbehandlades. Några utomäktenskapliga barn är överhuvudtaget inte kända, och det finns följaktligen inte heller vare sig litteratur eller källor som avhandlar ämnet.
 
Hans båda bröder; Carl, hertig av Södermanland (sedemera Carl XIII), och Fredrik Adolf, hertig av Östergötland, var däremot kända fruntimmerskarlar, som gärna umgicks med såväl hovdamer som aktriser (och som hade åtskilliga mer eller mindre kända älskarinnor). Jag skulle misstänka att uppgifterna, om de har någon verklighetsbakgrund, i stället syftar på någon av bröderna.

[sven johansson]

Liksom Carl Fredrik antar jag att det inte föddes
några utomäktenskapliga barn till Gustav III.
Dock var en svensk kvinna som bodde i Sankt Petersburg under början av 1800-talet övertygad
om att hon var dotter till kungen i fråga.Jag
förmodar att hon hade fel, men jag skall  
försöka finna ut mer om henne.Just nu kommer jag inte ihåg namnet.

[sven johansson]

Fortsättning på mitt förra inlägg:Kvinnan i fråga hette Christina Hultgren och var född omkring 1780. Hon nämns i förbifarten i Ebbe Aspegrens bok
Riksspöket (som handlar om en känd bedrägerihärva i 1800-talets Sverige). Finns det då skuggan av en
chans att hennes övertygelse var riktig?  Något som talar mot att hon skulle varit kungens dotter är att Gustav III till skillnad från bröderna var ganska  ointresserad av kvinnor på det erotiska planet. Han torde dock inte ha varit homosexuell, men däremot s.k. asexuell-dvs en erotiskt sval natur.Efter sommaren 1775 tycks dock ett sexuellt samliv ha funnits inom kungens äktenskap. Drottning Sofia Magdalena födde två barn och hade dessutom, vill jag minnas, åtminstone två missfall. Att Sofia Magdalenas båda söner var kungens barn betvivlar jag inte alls, men jag
tvivlar på att Gustav III haft någon längtan
efter att involvera sig intimt med någon annan kvinna än drottningen, även om han som kung säkert hade den möjligheten, speciellt i en, åt-
minstone vid vissa hov, ovanligt lössläppt tid.
Det var t.ex. inte så länge sedan Fredrik I hade haft en officiell älskarinna (undrar om det inte  
t.o.m. var samtidigt som han var gift med Ulrika
Eleonora). Det finns antydningar om att Gustav III
just kring 1780 skulle kunnat ha en mycket
tillfällig förbindelse, men inga bevis finns.
Christina Hultgren hade enligt egen berättelse
som liten förts till en major Köhler i Finland
och där avlyssnat ett samtal mellan majoren och
en annan officer enligt viket hon skulle vara
Gustav III:s dotter. Jag ser det som osannolikt
men kan inte bevisa motsatsen.Jag tror inte Christina Hultgren hade barn, så om hon mot
förmodan, var kungadotter antar jag att den
släktgrenen ändå är utdöd.

[Gun-Britt Wernér]

Hej!
 
Gustaf III hade en älskarinna, Charlotte du Riez, men om de fick några barn känner jag inte till.
 
Hälsningar
Gun-Britt Wernér

[Ann Little]

Hej Gun-Britt!
 
Det skulle vara intressant att få veta källan till det du skriver om ovan.
 
Med vänliga hälsningar
Ann Little

[Gun-Britt Wernér]

Hej Ann!
 
Se Wikipedias hemsida.
 
Hälsningar

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Vilket väl då skall vara på http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_III närmare bestämt.. Tänk på att Wikipedia är en öppen sida där vem som helst kan redigera och lägga till uppgifter - jag skulle inte rekommendera att den används som egentlig källreferens, men givetvis är det inte fel att tala om att en uppgift kommer därifrån.

[Ann Little]

Hej Peter!
 
Tack för länken till Wikipedia. Där finns dock inget alls att läsa om Gustav lll. Så här står det:  Det finns för tillfället ingen text på den här sidan. Vad kan det bero på?
 
Mvh
Ann

[Lisa Andersson]

Nu fungerar länken alldeles utmärkt.

[Lisa Andersson]

Jag menar det finns text på sidan.

[Bo Persson]

Förhållandet mellan dåvarande kronprinsen Gustaf och friherrinnan Charlotta Du Rietz, född De Geer, pågick under 1768. Brevväxlingen mellan parterna finns bevarad i UUB, Gustafs under signum F 418 C, friherrinnans under signum F 497. Beth Hennings berör historien i sin biografi över kungen i kap. VI, Den främmande fågeln (s. 85f i PAN-upplagan från 1967).
 
Att friherrinnans namn är felstavat i Wikipedia understryker Peters kommentar.

[Ann Little]

Jag har en bok som heter Ensam drottning en biografi över Gustav lll:s gemål, danskfödda Sofia Magdalena, av Gerd Ribbing, 1959. Mycket i denna bok handlar givetvis också om Gustav lll, likväl som om sonen Gustav-Adolf. Gerd Ribbing skriver ingenting om kungliga älskarinnor, men däremot en hel del om Gustavs påstådda homosexualitet. Hon skriver bl.a följande:
 
 
Att memoarskribenterna i efterhand understryker sådant som kungens kvinnliga läggning, betyder i och för sig inte mycket, eftersom de flesta av dessa ytligt kvinnliga drag var gemensamma för alla kultiverade herrar, födda inom rokokons tidevarv. Teaterintresse var obligatorisk i alla Europas länder. Broderandet i båge sysslade också andra förnäma män med under lektyren; prydnader och smycken var helt naturligt en källa till förtjusning också för männen i en tid, då den manliga klädesdräkten och frisyren mer än väl kunde mäta sig med den kvinnliga i fråga om konstrikhet, detaljernas och stoffernas dyrbarhet och raffinemang. Att bära muff och höga, röda klackar hörde eleganta herrar till och så vidare.  Kvinnlig läggning  visade Gustav väl snarast genom karaktärens intuitiva känslighet och genom sin lätthet och förmåga att visa en intagande ömhet.
Liksom många andra män med feminina drag drog han just genom dessa egenskaper till sig kvinnorna, vilka på långt avstånd vädrar ömhet och intuition för deras speciella intressen. Den livliga pratsamheten om allt mellan himmel och jord, också om chiffons-struntsaker, lösmyntheten, de rätt taktlösa förtroendena, som Gustav ständigt hängav sig åt, sensationslystnaden och nyfikenheten roar kvinnor och sätter deras fantasi i rörelse.
Det var hans mors starka personlighet, som hade format honom för sitt egoistiska behag och till sitt eget nöje. Det var Lovisa Ulrikas skärande inkonsekvens av passionerad kärlek till honom och iskallt grym kritik, som band honom hjälplöst. Det var Lovisa Ulrika, som från hans späda år hade skapat Gustav lll till en Tintomaragestalt. I hela förra delen av hans liv hade det varit moderns kärlek och harmonin mellan de två, som han väntade på, längtade efter.
Man kan bara ge några reflexioner i den ömtåliga frågan, som på 1700-och 1800-talen bedömdes hårdare än nu, i varje fall av alla dem, som inte hörde till de kretsar, där man skämtade om allt.  
 
Man dröjde vid denna tidpunkt inte att påpeka Gustavs morbroders, Fredrik ll:s böjelser. Skulle Gustav ha ärvt dennes läggning, så måste man påminna sig, att morbrodern knappast annat än i tidiga ungdomen kan ha ansetts som kvinnlig och vek; under hans senare liv blev det tvärtom. Gustav lll kämpade i hela sitt liv mot sin kroppsliga vekhet, sin känslighet och sin livsångset.  
 
 
 Att Gustav utvalde typiska fruntimmerskarlar till intima vänner kan möjligen understryka hans egen kvinnlighet, men också, att hans behov av erotik var infantilt outvecklat. Vad beträffar de mystiska häntydningarna på laster i förening med orgier, så finns många bevis för att Gustav var mycket litet lockad av sådant, som stötte hans estetiska känsla och hans kungliga högmod. I hemliga papper, som innehåller avslöjanden om kungens onaturliga läggning, finner man dels, att vad som berättas är okynniga pojkstreck och litet grovkorniga sensationer, nyfiket åskådande tillsammans med någon av hans omgivning, dels att kungen genast och med obehag reagerade mot tarvliga tillställningar, sådana till exempel som dem, vartill han i Italien inbjöds av den gamle libertinen Karl Sparre, eller sådana, som kammarjunkaren De Besche ordnade på sina rum i Stockholms slott. Däremot roade det kungen, att på betryggande avstånd och stödd på en kavaljers arm, betrakta lössläppt folkliv och de lätta sederna på rue Saint Honore och i Palais Royal sent om kvällarna, på offentliga maskerader i Paris och Stockholm eller under julmarknaderna på Slottets borggård. Maskeradernas lössläppthet var just så mycket han tålde att se. Han var i synnerhet nu på senare år, likt många andra män med omogen eller skygg sexualitet, road av att se och höra talas om andras lättsinniga äventyr samt att höra-helst kvicka-erotiska anspelningar, och allt detta var ju också i hela samtidens smak.
 
Man bör först och sist komma ihåg, att beskyllningarna mot Gustav lll för homosexualitet och onaturliga laster hänger ihop med hela frågan om GustavlV Adolfs börd. Det verkar, som om man den tiden utan vidare ansåg det bevisat, att en man med sådana böjelser på samma gång måste vara oförmögen att bli far. Så framt Gustav hade visat någon dragning till homosexualitet, kunde han helt enkelt inte vara far till kronprinsen, det ansågs vara en fysisk omöjlighet. I hertig Karls liksom i den förolämpade och sårade adelns intresse låg ett nedsättande av Gustavs hela moral, tydligt avspeglat i memoarers och brevs perfida anspelningar.
 
-----
 
Ann Little

[sven johansson]

Förhållandet mellan kronprins Gustav och Charlotta
De Geer (eller Du Rietz om hon då - 1768 - redan var gift) tror jag inte var av den arten att något
barn kunnat födas som resultat av förhållandet.
Jag tror inte det inkluderade någon aktiv sexualitet. Dels vill jag minnas jag läst om det
förut i någon tidningsartikel. Dels kan jag i Den Svenska Historien del 10 läsa att när hovstallmästare Munck 1775 anlitades som äktenskaplig medlare, och  t.o.m. lärare  
i sexualkunskap för kungaparet Gustav och Sofia Magdalena, så var Gustav enligt egen uppgift sexuellt oerfaren. Visserligen har jag även läst något om att man vid ett tillfälle på 1760-talet skaffat en prostituerad i Göteborg för att undervisa Gustav (det var en lössläppt tid i hovkretsar), men jag tror knappast det blev något av det. Gustav IV Adolfs och brodern Karl Gustafs
börd tror jag knappast det kan råda mycken tvekan
om. Jag är så gott som helt övertygad om att en analys av de jordiska kvarlevorna i Riddarholmskyrkan skulle visa på äkta börd för  
båda. Vad det sedan gäller ett eventuellt utomäktenskapligt barn till Gustav , vilket jag förmodar aldrig fanns, så skulle jag ,om jag ville undersöka saken ingående, se på barn födda omkring 1780. Som vanligt har jag en massa saker dimmigt i minnet, men kom för en stund sedan på att det nog var en Madamme Hall jag tänkt på innan
när jag funderat på en tänkbar moder.