Hej Linnea!
Jag har en bok som heter Ensam drottning och handlar om Sofia Magdalena, Gustav III:s danskfödda gemål. Boken kom ut 1958 och författaren är Gerd Ribbing. Mycket i denna bok handlar givetvis om Gustav III men det mesta är inte av speciellt rolig slag. Jag tyckte dock att nedanstående var rätt kul, men då jag inte vet i vilket sammanhang du skall hålla ditt föredrag är det svårt att veta om historien är riktigt passande.
I slutet av februari kände sig Gustav en dag, då han bodde ute på Haga, så pass dålig på grund av förkylning och hemorrojder, att han fick lov att ge återbud till couren på Slottet i staden. Drottningen , som alltid hade lätt för att bli orolig, tog sig för att påföljande dag objuden fara ut till Haga, endast åtföljd av en statsfru. Denna lämnade hon i ett yttre rum och steg själv oanmäld in till kungen, som låg till sängs. Han blev alldeles förstummad av detta överraskande besök. En kammarjunkare, som befann sig inne i rummet ville diskret avlägsna sig, men kungen, som måtte fattats av någon slags ängslan sade hastigt till honom att stanna kvar.
Drottningen uttryckte senare sin förvåning över detta föga artiga mottagande, i synnerhet som heller ingen stol framsattes åt henne, utan hon själv fick lov att ta sig en. Sofia Magdalena satte sig bredvid kungens säng. Hon var full av ömhet och omtänksamhet, tyckte sig märka att hans rum på Haga verkade fuktiga och bad Gustav att inte längre bo därute utan hellre flytta in till staden. Hon klappade hans hand flera gånger och berömde mycket hans vackra paviljong, vilken hon inte förut hade sett.
Nu återvann Gustav fattningen och sade, att han varmt önskade att hädanefter ofta få se henne ute hos sig. Han föreslog att kammarherren, baron Wrede, skulle få följa henne omkring, så att hon också finge se alla de andra rummen. Sofia Magdalena avböjde. Hon sade sig helst vilja vänta med detta tills hennes make bleve frisk och själv kunde visa henne allt. Men då han insisterade, reste drottningen sig och tog ett ömt avsked, i det hon flera gånger omfamnade sin make.
Därpå gick hon tillsammans med kammarherren upp för att bese också de övre små rummen i Hagapaviljongen. Wrede öppnade en stängd dörr: därinne på sängen låg kammarlakejen Hjortsberg helt naken och sov. Drottningen tog vid denna syn ett steg baklänges ut genom dörren igen och sade till Wrede, att det verkade som om han inte vore vidare hemmastadd i huset, ty det där rummet kunde ju inte höra till kungens våning utan måste vara betjäningens...
Här kan man kanske säga, att Kung Gustav 'gjorde bort sig' genom sitt impulsiva handlande!
Mvh
Ann Little
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy