Forum > Källkritik

Källhänvisningens utformning.

(1/8) > >>

Swen Stockhaus:
Jag undar hur källhänvisningen bäst anges i texten? Jag har två alternativ. Finns det flera?
 
Alternativ 1:
Johan (Jean) Stockhus, Gunnilbo socken.
Johan (Jean) Stockhus, född 1708-03-20². (Döpt 1708-03-22)².
 
Källhänvisning:  
² Gunnilbo C:3 (SVAR: 115224/1 ruta 3/2 H).
 
 
Alternativ 2:
Johan (Jean) Stockhus, Gunnilbo socken.
 
Johan (Jean) Stockhus, född 1708-03-20 [Gunnilbo C:3]. (Döpt 1708-03-22) [Gunnilbo C:3].

Urban Sikeborg:
Källhänvisningar bör vara enkla och tydliga, och ska framförallt kunna förstås även av utomstående - i det här fallet personer som inte har någon större erfarenhet av släktforskning.
 
Att lägga in referenser i löpande text, som gjorts i alternativ 2 ovan, kan fungera bra i kortare texter, men i längre avsnitt tynger det framställningen för mycket och riskerar att leda till att läsaren missar viktig information. En separat notredovisning (helst som fotnoter) är nog att föredra.
 
Ett par kommentarer, bara. Under vår forskning samlar vi på oss tusentals uppgifter om såväl stort som lågt. Allt är inte viktigt eller värdefullt i en sammanställning bara därför att det är gammalt. Tog vi med alla data om en person skulle det snarare leda till att ingen orkade läsa vad vi skrivit och att det blev svårt för läsaren att skilja mellan vad som verkligen är väsentligt eller bara marginella uppgifter. När vi sammanställer våra forskningsresultat är det alltså upp till oss att se till att den information vi tar med har någon funktion och värde.
 
I fallet med Johan Stockhaus tycker jag dopdatumet är ett ganska typiskt exempel på en överflödig uppgift, eftersom ett tydligt födelsedatum redan finns. Det kan vara värt att speciellt framhålla dopdatum om födelsedatumet är otydligt eller kan tolkas på flera sätt, men i andra fall kan jag inte se att det tillför framställningen något.
 
Beteckningar som C:3 har tillkommit för arkivbruk men är ju helt obegripliga för en utomstående. Sådana koder är liksom länsbokstäver ett oskick, eftersom det kräver att läsaren måste skaffa sig specialkunskaper för att överhuvudtaget kunna sätta sig in i vad det handlar om. (Jag har själv i vredesmod mången gång svurit ve och förbannelse över forskare som tror att bokstäver som D och W och Z som inte har varit officiellt i bruk i flera decennier är allmängods och lämpliga för att ange var orter ligger och källmaterial förvaras.) Ange i stället att uppgiften är hämtad från födelseboken, i klartext eller med någon lämplig och förståelig förkortning som förklaras i separat förteckning. (Man vinner oftast mycket lite i utrymme på att förkorta källangivelser men vinner betydligt i klarhet.) Och eftersom Stockhus redan anges vara född i Gunnilbo blir en källhänvisning som Gunnilbo C:3 dels lite tårta på tårta, dels kryptisk.
 
Att ange mikrokortsnummer är ambitiöst och gör det enklare för andra forskare - och en själv - att dubbelkontrollera, men det finns förstås en risk att det gör forskningen mer tungrodd för egen del. Om man därutöver ska referera till enskilda rutor på korten misstänker jag att man blir överambitiös, sig själv till skada. Det kan förstås ha ett syfte om källan inte är kronologiskt uppställd, men annars har jag svårt att se någon mening med det.
 
Kan passa på att påpeka att det strikt taget också någonstans, i den slutliga källförteckningen, bör anges var källan faktiskt förvaras. I det här fallet alltså i Gunnilbo kyrkoarkiv i vilket-landsarkiv-det-nu-rör-sig-om. Det är ju egentligen inte mikrokorten som är källan till uppgifterna.
 
Något jag saknar i Swen Stockhus exempel är ett angivande av landskap, däremot. För egen del skulle jag därför välja att redovisa uppgifterna om Johan Stockhaus på följande sätt, om jag också skulle inkludera mikrokortsnummer:
 
Alternativ 3:  
Johan (Jean) Stockhus, född 1708-03-20² i Gunnilbo socken, Västmanland.  
 
Källa:  
2. Födelsebok (SVAR: 115224/1).

Swen Stockhaus:
Tack Urban för ditt utförliga inlägg!
Jag tycker ditt alternativ 3 är ett steg framåt.
Detta alternativ är ju också gångbart, när man kör fast och vill göra en efterlysning, som i fallet Johan född 1708-03-20.
Eftersom vi är överens om behovet av källhänvisning, så kan mina eventuella inlägg framöver komma att röra sig om formatering av texten (se dokumentation). Jag föredrar att hålla mig till svart text. Det är en fördel om denna text kan skrivas ut med bibehållen god läsbarhet.

Urban Sikeborg:
Det kan vara värt att framhålla att sammanställningens ämne, målgrupp och utseende naturligtvis också påverkar hur källhänvisningarna kan och bör anges. Det ligger ingen dygd i att vara 'ortodox' i sådana saker.
 
Fick jag exempelvis för mig att skriva en sockengenealogi över Gunnilbo eller enbart rörde mig i den trakten skulle det se fånigt ut om jag alltid lade till sockennamnet efter angivande av kyrkobok i varje not; det förutsätts väl vara rätt självklart. I mitt förslag till alternativ har jag därför inte angett vilken socken födelseboken behandlar, eftersom jag ansåg det vara överflödigt. I det här fallet, märk väl.
 
Lägger jag in en efterlysning på RÖTTER kan jag kosta på mig att vara mer fackteknisk, eftersom så gott som alla som läser är väl insatta i vad det handlar om. Publicerar jag en sammanställning på något sätt - i tryck eller på Internet - måste jag hela tiden utgå ifrån vad den oinsatte läsaren kan förstå när jag anger källor.
 
P.S. Jag ser att jag lyckades få till det angående förkortningar av källor: I de flesta fall är det helt obehövligt. Man vinner alltså mycket lite i utrymme på att förkorta källbeteckningar, men förlorar mycket i tydlighet.

Elisabeth Thorsell:
För egen del anser jag att arkivsigna fyller sin funktion som god förkortning i mina forskningar. I det dataprogram jag använder finns det plats för källhänvisning i direkt anslutning till t.ex. födelseuppgiften, och lägger jag då in ett C, så vet jag att jag kollat uppgivet datum i födelseboken. Har födelsedatum i stället hämtats från någon hfl, skriver jag Dingtuna AI:2:39, som för mig visar just att datum kommer från hfl i Dingtuna, volym 2, s. 39. Dito anger jag i en speciell textnotis vilka hfl-sidor jag tittat på, vilket är bra som kontroll för mig själv, att jag tittat på allt jag borde, och underlättar för andra att se om jag läst rätt.
 
Detta är klart och bra för mig själv, men när jag delger andra mina forskningar genom utskrift från mitt program, skickar jag alltid med en sida förklaringar, där arkivsigna och länsbokstäver förklaras. Dito förklarar jag sådant i andra sammanhang när dessa praktiska bosktäver förekommer, bör ju inte vara svårt för någon ovan att förstå.
 
Och detta funkar ju både om man lägger ut texten på Nätet eller i vanlig skrift. Ledstjärnan ska förstås vara att en helt obekant person ska kunna härleda var originaluppgiften kommer ifrån.
 
Jag tycker nog inte att det är nödvändigt att ange arkivet, där originalet förvaras, för kyrkböcker och domböcker, men däremot för alla andra typer av  källor. Vidare namn, datum och adress på förvararen, för uppgifter som hämtats från t.ex.brev hos privatpersoner. Att fotot fanns hos morbror Kalle säger ju inte senare generationer så mycket, men om det står t.ex. brev daterat 1902 2/7 från Alma Svensson till Albert Carlsson, förvarat 1998 hos Lina Pettersson, Agvägen 3, Ankeborg, blir det kanske litet lättare för kommande forskare.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida