ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 04 januari, 2011  (läst 2468 gånger)

1998-12-30, 12:15
läst 2468 gånger

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 655
  • Senast inloggad: 2024-04-08, 01:52
    • Visa profil
Internet är ett nytt medium för att sprida information. Och liksom har varit fallet i andra fall när nya tekniker har utvecklats tycks gängse uppfattningar om vad som gäller för att presentera sina forskningsresultat sättas ur spel. Det är åtminstone den bild jag - med rätt eller orätt - har.
 
Jag har under året sett hur också erfarna släktforskare talat och skrivit om hur glädjande det är att nätet gjort det möjligt att snabbt och enkelt kunna lägga upp preliminära forskningar, och om att det må vara upp till den enskilde släktforskaren att sovra bland vetet och agnarna. Inte i så klara verba, men i anden så menat.
 
Är det så vi bör se på Internet? Att i första hand den som hämtar uppgifter därifrån har ansvaret att kontrollera att uppgifterna är korrekta och källkritiskt hållbara?
 
I slutet av varje nummer av Svenska antavlor finns en noggrann och detaljerad beskrivning av vad som gäller för att få en släkttavla publicerad. Ord och inga visor. Behövs något liknande för Internet?
 
Kanske jag överreagerar. Men jag gick nyligen igenom många av de sajter med släktforskaranknytning som finns nämnda på RÖTTERs länksida, och det var inte alla som gjorde mig glad. Ett exempel: En av de sajter som speciellt rekommenderas innehåller hela den förfalskade Buregenalogin från Tord i Byr på 900-talet, med den enda reservationen på något ställe att man kanske får ta det hela med en nypa salt. På en annan sajt hittade jag mina egna forskningar om släkten Rålambs äldsta led i Hälsingland återgivna i detalj, utan uppgift om källa, men omedelbart följt av uppgiften att forskningsresultaten var belagda med copyright - av släktforskaren i fråga. Också en annorlunda form av källhänvisning.
 
Det vore intressant att höra vad andra släktforskare anser om hur vi ska se på Internet och vilka krav på källkritik vi har rätt att ställa på de uppgifter som lämnas där.
 
Med forskarhälsningar
 
Urban

1998-12-30, 14:07
Svar #1

Utloggad Swen Stockhaus

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 364
  • Senast inloggad: 2023-05-09, 20:27
    • Visa profil
Det gläder mig att frågan kommer upp för diskussion.  
 
För min egen del har jag problem med att knyta ihop uppgifter från en födelsebok (se mitt inlägg under Västmanland) med en uppgifter från Min släkt/Sveriges släktregister, volymerna Bjuråker och Hassela.  
 
Kanske kunde förkortningar användas för källhänvisningar? Dels typ av offentlig källa (födelse, vigsel, begravning, husförhör, flyttning, bouppteckning), dels en samlande förkortning för enskilda uppgiftslämnare. När det gäller det första, så finns det ju osäkra uppgifter t ex från husförhör. När det gäller det senare, så får man kontakta utgivaren av forskningsresultatet för att få namnet på uppgiftslämnaren. Då kommer man väl också förbi den nya bestämmelsen om att publicera personuppgifter på internet?

1998-12-30, 16:45
Svar #2

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 655
  • Senast inloggad: 2024-04-08, 01:52
    • Visa profil
Swen ger några reflektioner över hur källhänvisningar bör ges på nätet. Det finns redan en del riktlinjer för hur en korrekt hänvisning till en källa eller en bearbetning ska göras, senast i Släktforskarnas årsbok 1998. Det hela borde ju egentligen vara mycket enkelt. Hänvisningar ska vara så tydliga att det inte är några problem att tyda dem och lokalisera källan. Jag har till exempel sett några svenska hemsidor där som källor enbart ges namn på släktforskare, utan angivande av verk eller ens ort. ”Olsson” är ingen lyckad hänvisning .
 
I årsboken skrev jag bland annat (s. 25):
 
”Källhänvisningar är ett måste i vår redovisning. Hänvisningarna inte bara visar varifrån uppgifterna stammar, utan är också en tydlig fingervisning om kvaliteten på vår forskning, om uppgifterna baseras på förstahands- eller andrahandskällor eller läsefrukter eller är framtagna av någon annan släktforskare. Det är källhänvisningarna som avslöjar en släktredovisnings värde. Omvänt gäller att en sammanställning utan källangivelser är ett dilettantmässigt arbete som varken kan eller bör tas på allvar, inte heller bör man hänvisa till ett sådant. De flesta svenska genealogier på Internet saknar källuppgifter.”
 
Jag har fått viss mild kritik för detta. Resonemanget är att vi inte kan ställa sådana krav på släktforskare. Min åsikt är tydlig: Att presentera sina forskningsresultat på Internet är att likställa med att publicera dem, och de ska bedömas efter samma kriterier som vi bedömer en tryckt släktutredning. Det kommer inte heller att dröja länge innan släktforskarsajter recenseras i Släkthistoriskt forum och andra skrifter, och det är gott och väl så. Utan historisk metod - och där är källkritik och källhänvisningar grunden - ingen historisk forskning, det vill säga ingen släktforskning värd namnet.
 
Frågan står kvar: Ska vi betrakta Internet som en plats där halvfärdiga, preliminära forskningsresultat ska kunna föras fram och där hypoteser ska kunna spela en större roll än de normalt skulle ges? Bör vi ställe lägre krav på källkritik på en utredning som är utlagd på nätet, med motiveringen att det i alla fall främjar kontakt mellan forskare och att material som annars aldrig skulle offentliggöras på detta sätt kan komma fram, kommenteras och förbättras?
 
Min ståndpunkt är att kravet på källkritisk behandling alltid måste ligga på den som publicerar sina resultat på Internet, inte läsaren.

1999-01-09, 14:38
Svar #3

Utloggad Thomas Sverker

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 208
  • Senast inloggad: 2024-03-08, 17:32
    • Visa profil
    • www.jets.nu
Oemotsagt finns det problem med hur man dels skall hantera uppgifter från internet och hur man skall hänvisa till dem. Man vet ju inte om hemsidan existerar imorgon.  
Frågan är hur skall man lösa problemet ? Man kan alltid göra en utskrift av den hemsida som man refererar till och bifoga materialet. Detta är en metod som jag vet att en del gymnasieskolor använder för inlämningsarbeten.  Men skall man trycka sin egen släktutredning vill man naturligtvis inte ha ett antal hemsidor som bilaga i boken. Att ange hela www-adressen förefaller meningslöst då ingen kan garantera adressens existens.
 
Kungliga Biblioteket laddar idag ner alla hemsidor en gång per år och förvarar detta på ett säkert media för framtiden, men vem kan garantera att just den hemsidan som du har haft som källa finns med, och hur kan den som vill kontrollera källorna hitta hemsidan ?  
 
Att många väljer att publicera materialet översiktligt kan ha sin mening under rådande omständigheter. Syftet är kanske att skapa en kontakt med andra forskare som har samma intresseområde för att utbyta information (med källor) .  Att idag lägga upp fullständigt forskningsresultat på Internet för att imorgon se det användas av flera utan ens en hänvisning, är inte roligt. Äras den som äras bör är en devis som en släktforskare bör ha som hederskodex. Man får dessutom kontroll på vem som tar del av informationen så man slipper Sikeborgs situation att flera forskare publicerar hans material som om det vore deras egen forskning.  
 
Naturligtvis anser jag det vara utomordentligt om alla forskningsresultat på internet har en fullständig källförteckning. Precis som Sikeborg anser jag att en sammanställning utan källangivelser är ett arbete som inte bör hänvisas till.  Oavsett man anger källor eller inte på hemsidan bör naturligtvis uppgifterna bygga på en källkritisk gjord undersökning, vilket åligger publiceraren.

1999-04-20, 12:42
Svar #4

Utloggad Björn Pilström

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 27
  • Senast inloggad: 2023-04-13, 17:08
    • Visa profil
Jag anser att man, när man lever med ett medium som är så föränderligt (för att inte  säga förgängligt) som www:s elektroner, måste referera direkt till upphovsmannen och inte till www-adressen. Sedan kan man ju inkludera www-adressen för att det ska gå lättare att hitta, men som påpekats så vet vi ju inte om den adressen finns kvar i morgon eller inte. Följaktligen skulle jag vilja att hänvisningen var av typen
 
126 Anna Johansdotter, f. 1754 i Vattholma (KB)
 
KB - uppgifter från Knut Bengtsson i Uppsala
(http://myhomepage.bengtsson.se/genealogi/generation6.htm)
 
alt med adress eller telefonnummer om forskaren i fråga inte finns i släktforskarförteckningen, vilket ju inte är helt ovanligt

1999-04-20, 17:13
Svar #5

Utloggad Michael Östman

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 212
  • Senast inloggad: 2015-12-30, 13:34
    • Visa profil
    • www.abc.se/~m9172/
Farligt med internet.
 
För något år sedan lanserade jag en tes på mina hemsidor att en möjlig far till prästen Anders Erici Sellin kunde vara Erik Hansson i byn Rö eftersom han avträdde sitt hemman till förmån för en person som var vid Härnösands Gymnasium.  
 
Döm om min förvåning då jag sökte på Altavista efter Anders Erici Sellin och hittade en hemsida med honom och dessutom med ovanstående Erik Hansson som far utan en enda reservation.
 
Lärdomen av detta är att man måste vara mycket försiktig med vad man skriver på internet.
Min tanke då jag skrev detta för första gången på min hemsida var endast att locka till diskussion.
 
Nu uttrycke jag mig som jag tycker väldigt klart då jag angav honom som en tänkbar far, men de som tittar på den andra hemsidan kommer direkt att få intrycket att detta är hans far.
 
Slutsatsen av detta är att vara mycket försiktig med internetuppgifter. (Jag litar inte ens på vad jag själv forskar fram ;-) )
 
Michael Östman

1999-04-20, 19:59
Svar #6

Utloggad Ulf Berggren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3750
  • Senast inloggad: 2024-04-21, 14:11
    • Visa profil
    • www.stacken.kth.se/~ulfb/genealogi.html
I vetenskapliga sammanhang går det bra att hänvisa till en www-adress, bara man anger datum då den kontrollerades också.
Det kunde ju vara rimligt att göra samma sak även för släktforskningshänvisningar.
Givetvis måste även upphovsmannen anges. Och har man en adressuppgift till denne bör den förstås också tas med.
Ulf Berggren

2000-07-04, 02:39
Svar #7

Lasse Eklöf

Självfallet borde det väl ligga i publicerarens intresse att sina alster är korrekta, vare sig denne publicerar som tryckt litteratur eller på nätet. Men med tanke på dagens tryckfrihetslag så är det ju upp till var och en vad denne vill publicera, så tillvida det inte ligger i strid med lagstiftningen - tex diskriminering, rashets mm. Därmed får vem som helst trycka, eller lägga ut på nätet, både felaktiga uppgifter och sådana utan källhänvisning om denne så vill, utan att vare sig bli bötfälld eller få fängelse.
 
Med andra ord menar jag att i böcker och på nätet få felfria släktutredningar är ren och skär utopi så länge vi har har vår tryckfrihetslag, vilken jag starkt försvarar och vill ha kvar. Därför blir det nog så, tyvärr, att det är den som hämtar uppgifter från böcker och nät som får kontrollera att dessa är riktiga.
 
Ska man vara riktigt källkritisk så är ju alla uppgifter man hittar, både i kyrkböcker och annan litteratur, mer eller mindre sannolika och bör således utelämnas ur släktutredningen. Det finns ju ingenting som garanterar att källan är korrekt. Otaliga är de gånger jag har stött på motsagda uppgifter i kyrkböckerna, och har då förlitat mig på den källa som ligger närmast i tiden för händelsen därför att den är mest sannolik - inte för att den är garanterat riktig. Som man brukar säga - tro inte på allt du läser.
 
Mvh
Lasse Eklöf

2001-10-28, 09:55
Svar #8

Utloggad Roger Jarl

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 90
  • Senast inloggad: 2024-04-14, 10:14
    • Visa profil
Här är en hemsida där man lyckats hitta sina anor ända tillbaka till Adam och Eva. Ganska fantastiskt. Tillåt mig tvivla på riktigheten i denna utredning. Tyvärr är det nog inte det enda exemplet på Internet. Det verkar dessutom vara seriöst från utredarnas sida, vilket ju gör saken värre. Jag kunde inte läsa någonstans att de äldsta uppgifterna bör betraktas som sagor i stället för släktforskning. Sedan kan man ju diskutera om man verkligen bör blanda släktforskning och sagor/skrönor. I så fall bör man tydligt påpeka det på hemsidan och visa var gränsen går.
 
http://mariah.stonemarche.org/genealgy.htm

2010-12-22, 09:32
Svar #9

Sten Magnusson

I ett inlägg 4/7-2000 står bl.a. följande märkliga resonemang.
 
Ska man vara riktigt källkritisk så är ju alla uppgifter man hittar, både i kyrkböcker och annan litteratur, mer eller mindre sannolika och bör således utelämnas ur släktutredningen. Det finns ju ingenting som garanterar att källan är korrekt.
 
Källkritik innebär ju att en uppgift bedöms efter dess trovärdighet och om en publicerad utredning saknar källhänvisningar kan ju varken den som publicerat utredningen eller läsaren göra en bedömning av hur korrekt den kan vara. A kan ju då presentera en antavla som t.ex. går bakåt till Gustaf II Adolf utan att behöva visa äktheten i densamma. B får då ingen möjlighet att göra en egen bedömning, vilket torde vara A och O inom all forskning. Detta oavsett om det är s.k. hobby-/amatörforskning eller professionell sådan.
 
Sedan är det självfallet den som publicerar en utredning som ansvarar för dess riktighet. Bevisbördan ska alltså ligga på A (publiceraren) och inte B (läsaren).
 
Här tycker jag Sveriges Släktforskarförbund har ett stort ansvar för att en riktig metod lärs ut till alla som bedriver forskning. Dessutom komma med uppdaterade skrifter till de som bedriver kurser, studiecirklar m.m.
 
Därutöver borde väl alla forskare kunna tåla en ordentlig granskning av sina redovisningar och erkänna ev. felaktigheter.
 
Annars kan man väl lugnt påstå att en publicering med avsaknad av ovan inte är värd någon större analys?
 
 
 
Mvh/Sten Magnusson

2010-12-24, 13:01
Svar #10

Utloggad Torbjörn Jerlerup

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 388
  • Senast inloggad: 2019-11-30, 21:18
    • Visa profil
    • brandt.radient.org/wiki/
Själv är jag ganska förbluffad över att föreningen Disgen i sin tidning publicerat flera artiklar om folk som säger sig kommit tillbaka till romerska kejsare och egyptiska faraoner. Det är rena snurren och hör inte hemma i en seriös släktforskartidning. OM man ska publicera nåt sånt bör det vara folk som VET att det är uppgifter ur obekräftade sagor som man stödjer sig på. Visst sånt kan man ha kul med också, bara man vet att det inte är släktforskning utan bara lek med sagor och osäkra släktuppgifter ur osäkra historiekrönikor.
 
/T

2010-12-24, 17:30
Svar #11

Utloggad Bo Nordenfors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5383
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 14:38
    • Visa profil
I sak håller jag med. Föreningen heter DIS, tidningen Diskulogen. Disgen är programmet.

2010-12-24, 20:12
Svar #12

Utloggad Mats Ahlgren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4737
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 20:42
    • Visa profil
I sista stycket i inlägget från 4/7- 2000 står inget om källhänvisningar vad jag kan se, så kritiken mot den delen är missvisande. Vad jag kan se sägs det att uppgifter inte ens ska tas med, att eftersom de inte är 100% säkra ska de utlämnas (och utelämnas uppgifter så kan ju ingen källhänvisning göras, eller...)

2010-12-25, 01:21
Svar #13

Utloggad Christer Gustavsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 895
  • Senast inloggad: 2023-01-28, 16:47
    • Visa profil
    • bergstorp.se
I Diskulogens två senaste nummer har artiklar med, i mina ögon, tvivelaktiga uppgifter publicerats. Det är min förhoppning att dessa varit så provocerande att någon känner behov av att bemöta dessa ur ett källkritiskt perspektiv i något kommande nummer av tidningen.

2010-12-29, 08:27
Svar #14

Utloggad Torbjörn Jerlerup

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 388
  • Senast inloggad: 2019-11-30, 21:18
    • Visa profil
    • brandt.radient.org/wiki/
Eventuellt skriver jag något för DISKULOGEN. Ska fundera på saken. För om föreningen fortsätter att publicera sånt lär vi få se en artikel med nån som härleder sina anor bak till Adam och Eva, eller Jesus och Maria Magdalena snart. Och tro mig, det finns MÅNGA forskare som följer sagorna och antydningar i gamla historieböcker och gör det.
 
Det finns t.o.m svenska forskare som härleder sina anor bak till Tor och Oden och Frej samt Freja! Vad är skillnaden mellan det och att på allvar härleda bak till egyptiska faraoner?
 
/T

2010-12-29, 10:56
Svar #15

Utloggad Christer Gustavsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 895
  • Senast inloggad: 2023-01-28, 16:47
    • Visa profil
    • bergstorp.se
Torbjörn,  
jag uppskattar om du får till en källkritisk artikel. Jag stöder dig helt.
 
Jag har haft tankar på en ironisk artikel om Adam & Eva, men jag tror jag svårt att få till budskapet.

2010-12-29, 15:03
Svar #16

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Torbjörn, ett lästips inför din kommande artikel, som även jag ser fram emot, är Bo Lindwalls artikel Om kungliga antavlor, kändisanor och antavlesamlingar i Släktforskarnas Årsbok 2005.

2010-12-30, 23:58
Svar #17

Utloggad Malin Edström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 104
  • Senast inloggad: 2022-01-23, 23:49
    • Visa profil
Hej!
 
Ett litet inlägg kring många generationer bakåt i släkten.
 
En släkting till mig lade in mig, med e-postadress, i det amerikanska Internet-släktforskarprogrammet GENI. Där har man ambitionen att samla hela världens befolkning, men man kan inte hantera anförluster eller få en bra översikt över släktträdet. Det trevliga är att man har plats för foton och andra kommentarer.
 
Några gånger i veckan får jag ett e-brev från GENI, som berättar om vilken sysslings brylling som fyller år eller firar bröllopsdag. Då kan jag skicka en gratulation eller hälsning genom GENI.
GENI berättar också om vilka kända personer jag har i mina anor. Ett brev talade om att jag var släkt med 'Mary Queen of Scots' nästa släkting var 'Harald Blåtand'.  
 
I dag fick jag veta om ett kusinbarn: Gorm del Gammel (~885-935) King of Denmark is 'släktingens namn' 28th great grandfather  
See how you are related to Gorm del Gammel (~885-935) King of Denmark  
 
Vem som helst kan ändra (lägga till och stryka) vad som helst i personbeskrivningarna i släktträdet och det finns ingen källhänvisning mer än att det står vem som senast gjort ändring

2010-12-31, 01:07
Svar #18

Utloggad Hasse Hultman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 900
  • Senast inloggad: 2024-04-06, 21:29
    • Visa profil
    • Hasse Hultmans släktforskning
Om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden så blir alla släkt med alla. Ta till exempel en person som levde i början av 1400-talet. Om man antar att varje generation för vidare minst tre levande barn så har den personen över en miljard släktingar i dag (minus anförluster). Det vore helt enkelt konstigt om man inte var släkt. Det är en helt annan sak att bevisa på vilket sätt man är släkt och det anser jag omöjligt. Det är bara i undantagsfall man kan vara någorlunda säker på släktrelationer äldre än 300 år.

2011-01-02, 09:37
Svar #19

Utloggad Torbjörn Jerlerup

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 388
  • Senast inloggad: 2019-11-30, 21:18
    • Visa profil
    • brandt.radient.org/wiki/
Adelns och kungahusens släktband går att identifiera ganska bra genom förstahandskällor bak till 1400-talet. Sen om man använder förstahands och andrahandskällor (historieböcker och krönikor kan man), på ett givetvis osäkrare sätt, komma längre bak. men ju längre bak man går, ju färre blir förstahandskällorna.
 
Jag känner några källkritiska forskare med adel i släkten, som registrerat sig bak till strax innan Karl den Stores dagar ungefär. 700-talet. Och någonstans där går gränsen för vad man faktiskt kan göra om man har anor i västra Europa. Tiden innan är den mörka tid som löper mellan romarrikets fall och början på uppbygget av någon slags vettig centraladministration och bibliotek och sånt igen, med Frankerriket.
 
Det finns många sk antavlor som går bak till den romerska kejsartiden men de har konstruerats i efterhand. För det fann ett behov av kungahus och adelshu i Europa att legitimera sig genom att visa släktskap med det gamla Rom. Alla lännders kungahus och adelshus har gjort så. I Sverige gjorde Olof Rudbeck så och redan på 1400-talet pratade gamla biskopar om att Sveriges elit härrörde från gamla goter och Tor och Oden och gud vet vad...
 
I östra Europa finns det mer källor från bysantinska (östromerska) hitorien bak till tiden för Rom fall men ingen seriös forkare skulle försöka släktforska med det som grund.
 
Om du har araber i släkten är du lyckligare lottad eftersom den muslimska kulturen som växte upp på 600-talet var mycket mer positiv till lärdom än den västerländska och desutom höll man reda på släktband och så. Alltså kan man om man har tur komma bak till Muhammeds släkt, via arabiska stormän och härskare. Eftersom källorna till släktskap ofta var samtida och förstahandskällor redan generationen efter Muhammeds död, skulle jag skriva upp det i min antavla om jag hade haft den stora turen! Men då måste du tillhöra en kunglig ätt i praktiken.
 
Så 500-talets arabiska halvö och Muhammeds mamma och pappa är nog hur långt man kan komma bak utan att behöva förlita sig på den typ av sagor och sannolikheter som böcker som Heligt blod, helig Graal, använder som källor.
 
/T
 
(Meddelandet ändrat av jerlerup 2011-01-02 09:38)

2011-01-02, 12:00
Svar #20

Utloggad Leif Persson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 652
  • Senast inloggad: 2023-07-20, 15:08
    • Visa profil
En läsvärd artikel på engelska wikipedia är denna, Descent from antiquity (DFA), som tar upp det här problemet hur långt man egentligen kan komma i släktforskning genom dessa europeiska och andra kungahus. De skriver bl.a. om linjen före Karl den store som endast sträcker sig till Arnulf av Metz.
 
I övrigt tycker jag att kungahuset i Wessex är intressant, då det sträcker sig ner till 500-talet, http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Monarchs_of_Wessex

2011-01-03, 10:26
Svar #21

Utloggad Hasse Hultman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 900
  • Senast inloggad: 2024-04-06, 21:29
    • Visa profil
    • Hasse Hultmans släktforskning
Problemet ligger i att man inte vet varje släktrelation med 100% säkerhet. De flesta släktforskare hittar motstridiga uppgifter i sitt material och väljer att tolka dem på det ena eller andra sättet. Ofta är kopplingen mellan familjer den svagaste länken. Man vet att en person finns som barn i en familj, sedan hittar man en person med samma namn och samma födelseår som förälder i en annan familj och man antar att det är samma person. Ibland kan man hitta bevis på att det är rätt person, ibland inte. Inte ens tämligen moderna släktrelationer är 100% säkra. Det fanns ju otrohet även för 100 år sedan. Ju längre bakåt i tiden man går desto färre källor finns att tillgå och desto osäkrare blir uppgifterna och hur dom ska tolkas. Jag är ganska säker på att ingen har en antavla med 20 generationer eller mer, där släktleden av en oberoende forskare, i medel skulle anses ha över 90% säkerhet.
 
Med 90% säkerhet i varje släktled, så är det med 20 generationer bara 13% sannolikhet att personen i generation 1 är släkt med personen i generation 20. Med 30 generationer är sannolikheten bara 4%. Det är alltså tämligen meningslöst att försöka bevisa släktskap över många generationer och får anses mer som kuriosa än som släktforskning.

2011-01-03, 16:20
Svar #22

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Nyss upptäckte jag att på Rötters första sida ligger en länk till en artikel i SmålandsPosten. I artikeln intervjuar reportern en äldre dam, som stolt berättar att hon nu kommit fram till faraonerna. Nu har hon forskat färdigt(!) och tänker börja med en ny hobby.
 
För min del tycker jag att sådana länkar till sagoberättare inte platsar på Sveriges Släktforskarförbunds webbsida, som borde vara en plats för vederhäftig forskning!
 
Här är länken http://www.smp.se/nyheter/tingsryd/slaktkoll-tusen-ar-tillbaka%282226161%29.gm# . Vad tycker ni andra?

2011-01-03, 19:33
Svar #23

Utloggad Anders Johansson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 93
  • Senast inloggad: 2016-04-28, 18:48
    • Visa profil
    • www.tranasydre.se
Helt rätt Elisabeth. Självklart ska inte Rötter publicera dessa artiklar, föreningen DIS tidning Diskulogen har gjort samma groda i senaste numret och publicerat en liknande artikel, vilket har upprört många och nu gör Rötter samma sak. Man undrar vem som håller i trådarna. Snart kommer nån som är släkt med Adam och Eva.  
 
Sveriges släktforskarförbund måste självklart stå för seriös forskning.

2011-01-03, 19:57
Svar #24

Utloggad Leif Persson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 652
  • Senast inloggad: 2023-07-20, 15:08
    • Visa profil
Problemet är kanske också om det inte kom upp här på Rötter eller i Anbytarforum skulle det heller inte kunna vederläggas på något bra sätt..? Det är ju lite kluvet detta.  
 
Nu eftersom det dykt upp igen i den här tråden, samt ett färskt exempel på första sidan (och annat i Diskulogen) så har jag börjat kika på varifrån dessa märkliga släktträd får sitt material, något jag tidigare inte har lagt ner så värst mycket intresse på. Christian Settipani är ju en central figur i detta, och jag hittade då denna länk (med några år på nacken) http://erwan.gil.free.fr/modules/freepages/pharaons/ramses_II.pdf där hans förslag till anfäder och anmödrar analyseras i en hel del intressanta fotnoter. Läser man dessa så tror jag ingen längre kan komma och påstå att det finns någon som helst sanning i att det går att bevisa en härstamning från Ramses I eller någon annan gammal farao, inte ens utifrån att några enstaka släktförhållanden skulle vara sanna däri emellanåt, just pga alla  felaktigheter, övriga tveksamheter, gissningar och andra spekulationer. En viktig passage är tydligen om kejsar Leo VI av Bysans på 800-talets andra hälft och frågan om han är son till Basileos I eller moderns älskare Michael III osv, något som helt enkelt inte går att veta (se bl.a not 38 i länken), om ens de själva visste det?

2011-01-03, 21:33
Svar #25

Utloggad Lasse Waldemarsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5784
  • Senast inloggad: 2024-04-18, 11:50
    • Visa profil
Jag kan tycka att det är precis vad Släktforskarförbundet ska göra, visa på dessa i mina ögon helt ovetenskapliga artiklar och hemsidor. Men då som avskräckande exempel. Inte som nu okommenterat och okritiserat. Internet är fantastiskt men det har sina nackdelar. All information oavsett om den är vederhäftig eller ej sprids till alla dem som kan eller vill läsa vad som finns. Allt kopieras och sprids, och ju fler kopior som sprids desto större trovärdighet, så fungerar internet idag. Släktforskarförbundet måste då vara en motpool till det som är felaktigt och då också visa hur och vad som är felaktigt, ovetenskapligt och oseriöst. Man måste på alla sätt som står till buds och med alla de argument som vi kan uppbåda, försöka visa vad som är seriös släktforskning och då också förklara varför. Att tiga innebär att det som läggs ut på nätet får stå oemotsagt och risken att det så småningom tolkas som sanning ökar.  
Jag läste artikeln i Diskulogen med allt större häpnad och förväntade mig en redaktionell kommentar om artikeln i slutet men nej, den står helt oemotsagd.  
Jag har varit aktiv här kanske 10 år och det är helt uppenbart att det de senaste åren tillkommit massor av människor som är intresserade av sin släkt och hur man släktforskar.  
Detta är väldigt roligt och ett välkommet tillskott men det är också uppenbart att då släktmaterial blivit mycket mer lättillgängligt pga av internet så ökar också hela tiden mängden publicerade uppgifter på nätet. Dessa uppgifter kostar inget och är en snabb genväg till att få ihop en släkttavla med anor långt tillbaka i tiden.  
Nu om någonsin har Släktforskarförbundet en stor uppgift, att hantera och sprida kunskap om hur man släktforskar och varför, utan att skrämma bort de nytillkommna med snusförnufiga pekpinnar. Man måste på ett pedagogiskt sätt förklara hur man gör och varför det är så viktigt med källhänvisningar och vad resultatet blir om man bara hämtar någons släkt från alla de hemsidor med felaktiga uppgifter som nu sprider sig snabbt. Det är internets baksida som vi inte kan göra något åt. Men det vi och/eller Släktforskarförbundet kan göra att upplysa alla nytillkommna och andra läsare om vikten av att själv kontrollera uppgifterna. Hur kul är det egentligen med att släktträd som går tillbaka många hundra år men som är fel redan i slutet på 1800-talet och alla personer man skriver in och kanske publicerar är i verkligheten fullständigt felaktigt och meningslös information. För att inte tala om det arbete man lagt ner som är totalt bortkastat.
 
Lasse

2011-01-04, 09:52
Svar #26

Utloggad Martin Brandt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1185
  • Senast inloggad: 2024-04-18, 10:33
  • Se web för epost: https://brandt.slektforskning.se
    • Visa profil
    • Martin Brandts antavlor
Kan det här vara nått generationsrelaterat problem också, spridandet av gamla felaktiga uppgifter på internet?
 
Jag började intressera mig för släktforskning för typ 13 år sedan... och började på allvar forska för 6 år sedan, då jag var 20 år. Har alltid sysslat mycket med internet osv. Har alltid varit väldigt försiktig med uppgifter från andra webbsidor. man vet ju hur det är med internet...
 
Mina funderingar är... har jag bättre förståelse för vad det innebär att plocka uppgifter från nätet än kanske de lite äldre generationerna har för att jag är mer internetvan? Kommer det här bli bättre framöver, när folk är mer intrenetvana?
 
hmmm...

2011-01-04, 11:33
Svar #27

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Torbjörn, Leif m fl,
 
Jag kan tillägga att professorn i medeltidshistoria vid Yale university, Anders Winroth, recenserade Christian Settipanis tvivelaktiga metoder i Sveriges släktforskarförbunds årsbok 1999 (s. 329-334) under rubriken Genealogiskt önsketänkande (C Settipani, Nos ancêtres de l'Antiquité, Étude des possibilités de liens généalogiques entre les familles de l'Antiquité et celles du haut Moyen Âge européen, 1991).
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2011-01-04 11:37)

2011-01-04, 12:46
Svar #28

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Jag har en känsla att idag produceras många släktforskningstidningar på nätet eller i pappersform av personer som i första hand har det mediala och journalistiken som bakgrund, och inte alltid är erfarna släktforskare. Vad som kanske brustit är att dessa duktiga redaktörer inte har stöd av något redaktionsråd av personer med större erfarenhet, som borde ha reagerat på artiklarna. Som flera andra skrivit ovan så är det bristen på redaktionell kommentar som är det mest allvarliga.
 
Håller med Lasse att Släktforskarförbundet måste fungera som motvikt mot denna utveckling. Till att börja med kanske Rötters förstasida kan kompletteras med ett länk till Wikipedia-artikeln om Descent from antiquity, som Leif länkar till. Den är en bra sammanfattning av läget.

2011-01-04, 14:20
Svar #29

Utloggad Hasse Hultman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 900
  • Senast inloggad: 2024-04-06, 21:29
    • Visa profil
    • Hasse Hultmans släktforskning
Jag tror knappast att det är något generationsproblem. Det finns omdömeslösa människor i alla generationer.
 
I tidningar drivs man av lusten att publicera något spektakulärt. Finns det bara en källa att lyfta fram, så anser man sig utan skuld även om det är uppenbart att det som publiceras saknar vetenskaplig grund. Det är ungefär som barn som pekar på någon annan och säger: Det var inte jag, det var han.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna