Forum > Muntlig tradition

Släktingars utsagor - inte alltid att lita på

(1/3) > >>

Birgitta Almqvist (Baq):
Under fyra år har jag sökt en kvinnlig kusin född uä, och som enligt andra kusiner hade besökt dem 1943 och då varit en vacker 18-åring. Eftersom kusinen vid hennes besök var 15 år och född 1928 antogs hon den vackra 18åringen ha varit född 1925. Hon sades också ha blivit utsatt för en olycka och efter den blivit psykiskt sjuk samt nu vara död.
 
När sanningen, tack vare en släktforskarkollega, kom fram visade det sig att flickan dels var född 1929 eftersom hon nu var i livet och 74 år gammal, dels var född 1929 och alltså vid nämnda besök hos släktingar 1943 var endast 14 år.  
   
 
Kusinens mor vars liv vi söker kartlägga sades av en annan släkting ha varit ägare till ett pensionat i Kungsängen i början av 1920-talet.
I pensionatets historik kring ägarbyten återfanns hon inte och mest troligt är att hon inte ägt pensionatet utan haft tjänst som kökspiga. Det senaste är ännu inte bekräftat, men då modern både 1924 och 1927 hade fött barn och i kyrkboken nämnts som diskerska var nog det första påståendet en för sökningen onödigt försvårande  utsmyckning.
 
Sens moral: Lita inte obetingat på släktingars utsagor om den söktas yrkesmässiga status. Lita inte heller på förmodade eller löst påstådda årtal och rykten om att den du söker sannolikt är död.
 
Men lärorikt har det varit tycker
 Birgitta

Jan Jutefors:
Birgitta,
 
Förkasta ändå inte dina släktingars komihåg, utan anteckna det som en anekdot. Trots allt så ligger det ju ett litet uns sanning i sådana historier, men som sagt att man ska ju inte lita på det utan själv ta reda på fakta.

Birgitta Almqvist (Baq):
Jan! Tack för ditt inlägg. Du har helt rätt i att man inte ska förkasta släktingars (i detta fall kusiners) antaganden och du må tro att jag samlar allt i separata pärmar för var och en av de släkter jag söker rötterna till 1/min mor(Östergötland)2/ min far(Hälsingland) 3/min makes far(Snibb) 4/ min makes mor(Sparr).
 
Vid sidan av datoriserade fakta är det inte dumt med ett 'handlexikon' i form av samlingspärmar att bläddra i och läsa både faktamaterial som anekdotiska historier. Oj så många tokiga sökningar jag har gjort genom de fyra år jag ägnat mig åt den här hobbyn.  
 
Det fanns förvisso några delvis nu bekräfade sanningar i kusinernas kom-ihåg men också flera som försvårade vägen till vad vi på basis av förhoppningsvis otvetydiga fakta som enligt kyrkböckerna kan antas vara sanningen. Men inte heller kyrkböckerna är ju att lita på. Vår 1806 födde anfader fick namnet Jonsson Bjur, eftersom fadern skulle vara en Jon.  
 
Men det är inte alls så säkert att han är släkten Bjurs genetiske anfader, för inte sällan var det nog patron själv som hade försatt den unga pigan i det saliga tillståndet, men Jon eller annan snäll dräng fick en slant och en torpstuga för att ta på sig faderskapet.  
 
Egentligen finns väl anledning att ta all information från vilken källa som helst 'med en nypa salt'. Hur vet vi över huvud taget vad som är fakta? Och precis som du säger så bör man aldrig helt förkasta muntliga förslag och antaganden från släktingar. De som jag fick i  min sökning visade sig vara delvis korrekta, men en del var missvisande och gjorde vägen lite väl snåriga.  
 
Bra påpekande du gjorde Jan och kanske en öppning för flera diskussioner och goda råd från våra släktforskarvänner.
 
Tacksam Birgitta

Jan Jutefors:
Birgitta,
 
Jag har själv några historier att brottas med.
Man far är nu 86 år gammal och för ett tag sedan så nämnde han att vi hade en släkting i Kalmar som var drätselkamrer i Kalmar på 1920-talet. Han skulle heta Boström, men jag kunde inte hitta någon släkting med det namnet. Jag började bakvägen istället och frågade på kommunarkivet om det hade funnits någon drätselkamrer på 1920-talet med det namnet. Det hade funnits en Boström på drätselkontoret, men han var inte kamrer utan bokhållare. Jag fick namnet och försökte hitta honom och det gick bra efter visst letande. Jag hittade hans föräldrar också, och till min förvåning hade jag redan denna man i min forskning. Hans fader hette Johansson, men modern hette Boström! Denna man kom från en liten ort på södra Öland in till den 'stora' staden Kalmar och tyckte förmodligen att det var bättre att heta Boström. Han var född 1883, men tydligen så tog man moderns efternamn redan då.
Nu letar jag efter en Boström som ska ha varit ridlärare på Strömsholm, enligt min far. Är man ridlärare så har man ju titeln ryttmästare och det finns bara en ryttmästare på 20-talet som heter Boström, men han härstammar från den norrländska släkten. Min far ger sig inte, det ska finnas en Boström på Strömsholm, säger han.
Även om det inte är sant, så tycker jag att det är en kul anekdot och jag ska göra allt för att ta reda på sanningen om detta.

Birgitta Almqvist (Baq):
Jan! Det var ett riktigt snårigt snörnystan det. Jag har en annan säregen uppgift men den källan är en bvn akt och rör en u.ä kusin till mig; där står att kusinen och hennes mor ska ha bott en port från den min familj bodde då kusinen var liten. Mina föräldrar sa aldrig något om det, men så var det ju det där med en snygg fasad så jag skulle väl inte veta att min moster hade ett barn fast hon var ogift. Såna dumheter. Denna moster hade i själva verket fyra barn med fyra olika män och var hela tiden og. Ingen tycks ha tagit hand om denna unga kvinna och försökt hjälpa henne  
 
Nu letar jag ev fel i adressen och där ser vi ännu en hake, nämligen att också dylika dokument inte heller är helt självklart korrekta. Nå jag får väl reda på hur det ligger till för är man envis så är man inte den som ger sig i första taget. Mina kusiners och mitt 'problem' om man så vill är att ingen av våra föräldrar, varandras mostrar, fastrar och morbröder är döda. Varför fattar man inte som ung att det kan en dag bli viktigt att veta mer om det blod man har i sina ådror?!  
Hoppas din far får rätt till sist.
 
Birgitta (som dessutom söker gentisk far till min far född 1899)

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida