ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Att kontakta okända människor  (läst 1112 gånger)

2011-01-16, 13:02
läst 1112 gånger

Utloggad Petter Johansson

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 16
  • Senast inloggad: 2019-09-19, 15:02
    • Visa profil
Ni som läst Släktforskning för alla, minns säkert att det första en släktforskare bör ägna sig åt är pappersinsamling och insamling av muntliga uppgifter. Nu är ju detta i praktiken inte möjligt att helt klara av i ett första skede - särskilt inte när det som det föreslås i samma bok handlar om att skapa en stamtavla. De närmsta släktingarna kan förstås kontaktas men avlägsnare släktingar måste ofta framforskas först.
 
Vad mig beträffar fanns ytterligare en hake. Jag började mycket ung - redan elva år gammal - att släktforska, fyller i år trettio och har först under det senaste året jobbat systematiskt för att få in den information som någonsin kommer att vara möjlig att få av de levande. Jag har nämligen inte förrän nu känt mig karsk nog att ta kontakt med helt främmande människor - det var svårt nog att intervjua sin snälla gammelfaster när man var i tonåren.
 
I det här läget har jag talat med de personer som ligger närmast till hands, med några undantag. Det finns två kategorier som jag är intresserad av att gå vidare med.
 
1 Avlägsna släktingar (som min närmare släkt aldrig varit i kontakt med) som varit ointresserade av att ses. De har sagt sig inte ha tid att leta upp det gamla fotoalbumet och på det hela taget varit mer eller mindre avvisande.
 
2 Äldre människor som inte direkt är släkt, men som bott i den trakt där släkten verkat.
 
Den första kategorin kanske det inte är något att göra åt, eller har någon tips på hur man kan få ointresserade personer intresserade? Finns det något lockbete? Någon där ute måste väl ha brottats med sådana personer före mig.
 
Den andra kategorin är förknippad med ytterligare ett problem. Hur tar man kontakt? De flesta är nog undrande inför ens avsikter att fråga om personer och foton som de antagligen vet väldigt lite om. För släktforskaren är varje korn av information värdefullt, men det är svårt att övertyga folk att de kan ha något som kan vara värdefullt för en. Man riskerar att framstå som suspekt.
 
I takt med att registrering och nätpublicering ökar, blir släktforskarens roll i allt högre grad att syssla med hågkomst- och fotoinsamling. Jag hoppas nu att vi kan utbyta erfarenheter inom området för att bli skickligare och effektivare i detta mycket tidskrävande men viktiga arbete. Alla kommentarer som rör mina funderingar mottages tacksamt!

2011-01-16, 16:23
Svar #1

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Börja med att ha något att erbjuda dem Du kontaktar - nämligen den del av släktforskningen som kan intressera dem. Arrangera lämpliga utdrag så aptitligt som möjligt, med så många foton som finns. Skriv ut på en bra skrivare och skicka över per vanlig post. Skicka med ett följebrev där det står att Du släktforskar, att det gäller den gren/den ort där de själva har ett intresse och be om hjälp med att de kan korrigera felaktiga uppgifter, kanske har något att tillägga och om de skulle ha kompletterande bilder (förklara att Du naturligtvis betalar alla kostnader, t.ex. för kopiering).
Om Du inte fått svar efter 3-4 månader kan Du ringa och fråga om de fått Ditt brev, om de hunnit med att titta på utdragen Du skickat med, om de har något att tillägga - och påpeka att de naturligtvis ska få den uppdaterade upplagan.
 
Ungefär så brukar jag lägga upp det, och jag har hittills aldrig fått några direkta nej, men det kan ibland dröja lite innan det s.a.s. lossnar.
Vad jag förstått så gillar man att få min sammanställning, för det är både en gåva och en sorts legitimation att jag är seriös och den jag ger mig ut för att vara.
Det har också varit bra med brev för det kan man ta ställning till i lugn och ro. Email med bifogade filer kan fungera för yngre, men äldre kan tycka att det dels är lite jobbigt, dels att det inte är någon riktig gåva om de tvingas skriva ut på egen skrivare (och då har man ju heller inte själv kontroll på vad det blir för kvalitet på den utskriften).
 
Ingela

2011-01-16, 21:45
Svar #2

Utloggad Henrick Lindell

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 245
  • Senast inloggad: 2019-03-14, 17:58
    • Visa profil
    • www.klgf.com
Hej Petter.
Jag har en släktträd på internet som jag lockar släktingar med. Det är ju många sysslingar/bryllingar som har facebook och via sveb 1970/1980 så kan man ju hitta dom där. Blir ni vänner där så får du tillgång till en epostadress och kan registrera din nya vän/släkting på släktträdet. jag har sedan nyår haft 14 inloggningar på mitt träd och det växer efterhand när folk själva lägger till nyfödda barn och foton på sig själva. Ett lite latare alternativ Ingelas men det passar mig. I mitt fall är det gratisprogrammet  
 
Geni.com
 
Henke

2011-01-17, 11:28
Svar #3

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Det är bra om man är påläst, så man ställa de rätta frågorna. Allmänna frågor ger sällan några bra svar. Ibland kan det till och med vara bra med lite felaktigha påståenden som de kan få rätta. Det gäller särskilt äldre och de som inte är så pratsamma. Det kan vara bra om det blir ett ömsesidigt ge och ta emot. Flera besök, brev eller telefonsamtal med någon månad emellan ger ofta bättre resultat. Det gäller att få dem att fundera och smälta uppgifter eller frågor. Kanske det leder till att de kontaktar andra för att komplettera sina egna minnesbilder.
Om man ska utfråga många kan det vara bra om man har färdiga frågeformulär som ska besvaras.
Det är viktigt att man ställer vissa kontrollfrågor för att få kunskap om det är egna minnesbilder eller om det är från berättelser som de själva bara har hört. Kontrollfrågor kan vara vilka av de gamla som levde eller barn som var födda eller inte. Många gånger är hörda berättelser så tydliga att de tror själva att de upplevt dem.

2011-01-17, 17:55
Svar #4

Utloggad Helena Björk

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 138
  • Senast inloggad: 2024-03-16, 19:07
    • Visa profil
    • Björkrötter
Hej!
 
Jag fick kontakt av min morfars halvbror, som jag inte visste fanns. Vid denna tidpunkten hade min morfar precis gått bort tyckte jag det var angeläget att lära känna honom. Jag har träffat honom en gång och förmodligen blir det fler gånger. Jag har i samband med detta självklart fått en del hjälp med släktforskningen eftersom han själv släktforskar. Jag hade inte varit rädd för att ta kontakt, ring eller maila och känn efter. Det kanske bara blir ett samtal eller en början på en ny bekantskap.
 
/Helena

2011-01-18, 00:04
Svar #5

Utloggad Petter Johansson

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 16
  • Senast inloggad: 2019-09-19, 15:02
    • Visa profil
Tack för svar. Jag tror på din metod, Ingela, och ska absolut pröva den. Det Björn säger stämmer också  bra med hur min strategi ganska naturligt har utvecklat sig under det senaste året.

2011-01-18, 03:26
Svar #6

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Ja, Björn har helt rätt i att frågor bör vara specifika snarare än allmänna, men först när man fått en positiv kontakt. Annars kan det lätt kännas lite påträngande - bättre att cirkla in sig efter hand.
 
Lycka till med kontakterna!
 
Ingela

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna