Hur kyrkoböckerna fördes - exakta datum, moderns namn, föräldrarnas patronymikon, föräldrarnas hemvist etc. - berodde i första hand på respektive biskop, och i andra hand på hur varje kyrkoherde tolkade biskopens instruktioner. Från ca 1750 blev staten alltmer intresserade av exakta uppgifter, som exempel började ju folkräkningarna då, och därmed torde ha följt ett visst intresse för att försöka likrikta hur böckerna fördes. Det var dock inte förrän under andra halvan av 1800-talet som standardiseringen började blomma på allvar.
Innan ca 1860 är alltså alla kyrkoböcker i hög grad beroende av tid och plats.
Det är riktigt att kyrkan i början bara intresserade sig för de kyrkliga momenten, dop och begravning snarare än födelse och död. Å andra sidan var det lag på att dop skulle ske inom en vecka från födelsen och begravningar ägde i princip rum söndagen efter dödsfallet så dessa datum är alltså max en vecka fel. Själv tycker jag det är rätt OK att bara veta att en ana är född första veckan i mars och dog sista veckan i november, även om det naturligtvis är extra trevligt att få ett exakt datum.
Att barn föds på våren beror på att de är tillverkade på sommaren. Sommaren betydde att man spred ut sig mer (man kunde nyttja fler utrymmen när de inte behövde värmas), och husbondparet kunde få stugan helt för sig själva. Traditionellt var sommaren - söder om Dalälven - från Kristi Himmelsfärd till Mickelsmäss.
En del barn blev naturligtvis till även under julhelg och påsk, när det dels var mer fri tid, dels var rörligare med en del av familjen i kyrkbyn eller på besök hos andra medan vissa i familjen stannade på gården - återigen fler ostörda tillfällen.
Hur planerat det var vet jag inte, men det var bättre för alla att barn föddes på våren. Barnen mådde bättre av sol och värme, och fick bättre mjölk eftersom tillgången på mat var bättre. Det var däremot jobbigt för en kvinna att vara höggravid på sommaren - varmt och svettigt, och detta var, som sagts här tidigare, en bråd tid då inte ens en höggravid kvinna kunde få lugn och ro utan måste arbeta hårt. Barnpassningen, särskilt av lindebarn, sköttes med fördel av gamla värkbrutna farmor som ändå inte kunde vara med ute på åkrarna.
Än idag sker en lite större andel födslar just före jul, inkluderande julafton. Det beror helt enkelt på att den blivande modern är/var igång rejält med att få allt klart till julfirandet. Sedan var man i stillhet på juldagen, men från annandagen drog stöket igång igen, för julkalasen. Så att födslar toppar just före jul (och julafton) och drar igång igen efter jul är ingen nyhet.
Ingela