Det är ju inte allting som finns på nätet, så det är ju inte säkert att man ens kommer att tänka på att söka efter just genealogiska data, även om man nu känner till att det finns sökmotorer och vet hur de fungerar.
Nu tycker jag väl att detta som diskussionen handlar om är ett mindre problem i dessa sammanhang. Det är på internet vanligare med människor som kan söka på just internet, men ingen annanstans. (Vanligare än motsatsen, menar jag.) Annars är ju internet (för släktforskare och många andra) inte främst ett ställe där man hittar information, utan ett ställe där man kan ta reda på var informationen finns att hämta (t.ex. i handböcker, bibliotek eller arkiv).
Däremot förstår jag inte varför någon skulle tycka att det är svårt att använda sökmotorerna. Det är ju bara att gå till sajterna och läsa instruktionerna. Det är väl inte svårare än att läsa på havreflingspaketet hur man skall göra gröt. Och kan man lära sig att skriva inlägg i Anbytarforum, så kan man även lära sig att söka i Google eller Altavista. Det är bara att pröva sig fram! Och till skillnad från om man skulle misslyckas med gröten, behöver man inte diska efteråt.
www.google.com www.altavista.com (Båda dessa har dessutom svenska söksidor, som man brukar hamna på automatiskt när man kopplar upp sig från en dator i Sverige. Man kan välja att söka enbart på svenska sidor om man så önskar, eller för den delen på sidor på italienska, nederländska eller många andra språk. Om man t.ex. söker på Vreeswijk på svenska, handlar det mesta om Cornelis. Söker man på nederländska sidor får man en hel del träffar på andra människor med samma efternamn, på staden Vreeswijk, men även en och annan Cornelis-sida! (Han är alltså inte okänd i sitt första hemland. Det finns faktiskt ett Cornelis Vreeswijk-Genootschap [-sällskap] i Holland, upptäckte jag på detta sätt.)
Vad många nybörjare utan akademisk bakgrund uppenbarligen inte känner till är hur man söker litteratur. De stora svenska forskningsbibliotekens kataloger finns tillgängliga online. Den viktigaste katalogen, Libris, administreras av Kungliga Biblioteket (KB), men omfattar litteratur även på andra bibliotek:
www.libris.kb.se Även universitetsbiblioteken har sina kataloger på nätet, så t.ex. Uppsala UB:
www.ub.uu.se Sedan måste man fortfarande komma ihåg att mycket av den äldre litteraturen läggs in i de datoriserade katalogerna först när någon lånar den. Just det där obskyra 1800-talstrycket som man vid ett visst tillfälle är ute efter, kanske man ändå måste leta efter i den gamla handskrivna katalogen.
En grundprincip för allt sökande på nätet och i andra databaser är att alltid börja med så få sökkriterier som möjligt, och efterhand bli snävare i sitt sökande. Om man har hört talas om en bok, men inte exakt minns titeln eller författaren, så går det ändå att söka. Man kan ofta utgå från det som brukar kallas avancerad sökning - det är inte svårare, utan innebär endast att man har fler valmöjligheter ifråga om vilka sökkriterier eller kombinationer av sådana man vill använda - och fyller till att börja med i så lite som möjligt. Får man för många träffar, så kompletterar man sökkriterierna.