ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Ensamrätt till Sveriges historia?  (läst 1338 gånger)

1999-06-07, 21:26
läst 1338 gånger

Anders Anderson

Jag brukar inte utnyttja SVAR:s katalog på nätet särskilt ofta, men när jag tittade dit häromsistens fick jag se följande text:
 
Korten är Riksarkivet/SVARs egendom och får endast användas för läsning. Korten får ej kopieras, mångfaldigas och spridas.
 
Kanske var meddelandet nytt, eller så hade jag bara inte lagt märke till det förut. Hur som helst får dylika klausuler mig att se rött. På vilka grunder hävdar SVAR ovanstående? Upphovsrätt? Sådan gäller mig veterligen inte till folkbokföringen i sig, och särskilt inte när vi talar om 200-åriga luntor där upphovsmännen garanterat gått ur tiden före år 1929. Alltså torde det vara de fotografiska mikrokortkopiorna som avses.
 
Riksarkivet/SVAR är inte ett privat företag eller ens ett affärsdrivande verk med idén att mot viss vinst sälja fotografiska reproduktioner av allmänna handlingar, utan en myndighet med uppgift att tillhandahålla allmänna handlingar. Man har rätt att kostadsfritt få ta del av handlingen i sig, alternativt erhålla en kopia mot fastställd avgift enligt TF 2 kap 13 §. Mikrokorten från SVAR utgör just sådana avgiftsbelagda kopior, vare sig de lånas eller köps.
 
Ingenstans i TF står det att myndigheten har någon ensamrätt att framställa sådana kopior som den enligt denna grundlag är skyldig att tillhandahålla. Visserligen kan allmänna handlingar innehålla upphovsrättsligt skyddade verk, men detta regleras i upphovsrättslagen, som också uppställer vissa kriterier på vad som kan betraktas som verk, och dit hör knappast reprografiska återgivningar av i övrigt oskyddade allmänna handlingar.
 
Även om Riksarkivet skulle ha denna ensamrätt, så frågar jag mig vad det får för konsekvenser. Måste jag be myndigheten om lov varje gång jag vill återge en sida ur en husförhörslängd i en bok om släktforskning? Har Genline och andra projekt för inscanning av kyrkböcker reglerat formerna för detta ordentligt med SVAR? Ägnar sig Riksarkivet åt att sälja vår med offentliga medel en gång framtagna folkbokföring, på samma sätt som de kommersiella musikförlagen säljer nyinspelningar på CD av klassiska kompositioner?
 
Om alternativet är att stå i kö på landsarkivet för att be en arkivarie med vita handskar bläddra fram önskade uppslag i sköra volymer, så accepterar jag att betala en slant för att få en kopia i hanterligt format hemsänd med posten. Exakt hur stor denna slant får vara är en avvägningsfråga, eftersom man antagligen måste räkna in såväl administration som en viss andel i arkivorganisationen utöver den egentliga reproduktionskostnaden.
 
Jag undrar dock om inte myndigheten har missförstått sin uppgift en smula, när man förbjuder andra att kopiera mikrokorten bäst de gitter. Är de rädda att bli utkonkurrerade? Av vem?

1999-06-07, 22:48
Svar #1

Bo Persson

Av vad jag har förstått om den nämnda texten (som också finns på kuverten, direkt påtryckt eller tryckt på klisterlapp) avser SVAR att förhindra att privatpersoner eller andra lånar mikrokort för att framställa duplikat (det är väl det som avses med kopiering) i kommersiellt syfte. Detta borde dock utsägas konkret, eftersom den nuvarande texten kan missuppfattas. Å andra sidan: den som lånar eller löser ut en kopia av en allmän handling kan givetvis fritt förfoga över denna. Någon upphovsrätt finns inte vad beträffar allmänna handlingar (utom möjligen i de fall de utgör litterära verk) och i strikt mening är korten inte myndighetens egendom, utan på begäran (enligt TF:s regler) framställda kopior av allmänna handlingar. Jag är inte beredd att påstå att texten strider mot TF, men den behöver granskas närmare.

1999-06-09, 01:33
Svar #2

Anders Andersson

Om SVAR nu skulle göra det förtydligande tillägget i kommersiellt syfte, vad betyder det i praktiken? Vad är och vad är inte kommersiellt syfte i dessa dagar, när programvaruföretagens största skräck tycks vara folk som sprider program gratis?
 
Anses det som kommersiellt om man använder mikrokorten när man framställer en handbok i släktforskning och sedan med viss förtjänst utbjuder denna bok till försäljning i bokhandeln? Hur räknas Genlines systematiska inscanning av kyrkoboksmaterial i syfte att göra det tillgängligt mot betalning? Får jag göra samma sak i liten skala och gratis tillhandahålla så många sidor jag nu orkar med på WWW?
 
Även om SVAR inte avser att lägga krokben för några ideella insatser, så förstår jag inte vad det skulle vara för kommersiellt utnyttjande som de vill förhindra. Om någon lyckas tjäna pengar på dylikt så är det väl inte Riksarkivets problem?
 
I USA har man fått upp ögonen för problemet att ett privat förlag i praktiken har skaffat sig monopol på utgivning av domstolsutlåtanden; detta genom att det är förlagets sidnumrering som genomgående använts av juristerna själva för att referera till de olika rättsfallen! Inte heller i USA gäller upphovsrätt till själva domstolshandlingarna, men förlaget hävdar att de har ensamrätt till sina sidnummer, och därmed är det omöjligt för någon annan att ge ut samlingar av rättsfall som också kan användas i praktiken...
 
Jag vill inte se att något liknande inträffar i Sverige, exempelvis genom att man bolagiserar tillhandahållandet av allmänna handlingar utan garantier för att handlingarna fortfarande kan nyttjas fritt av envar.
 
Klausulen jag pekade ut behöver inte stå i strid med TF, men den kan ju vara olämplig eller rentav olaglig ändå.

1999-06-09, 13:05
Svar #3

Utloggad Göran Ekberg

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 63
  • Senast inloggad: 2023-05-11, 09:21
    • Visa profil
SVAR har naturligtvis inte upphovsrätt till innehållet (texten) på mikrokorten. Däremot tror jag att man kan hänvisa till upphovsrättslagen  §49 och därmed begränsa användandet av mikrokorten.  
 
Framställare av kataloger m.m.
 
49 § Den som har framställt en katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är resultatet av en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
 
Rätten enligt första stycket gäller till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet framställdes. Om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från framställningen, gäller dock rätten till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten

1999-06-09, 22:51
Svar #4

Anders Andersson

Katalogskyddet är något av en katt bland hermelinerna, men jag har svårt att se hur det skulle kunna utnyttjas här. Det tillkom vad jag vet i och med 1960 års upphovsrättslag, men räknas inte som en egentlig upphovsrätt, utan som en närstående rättighet (det är därför som skyddstiden är så mycket kortare), och har länge saknat motsvarighet i andra länder (man kan t.ex. inte åberopa Bernkonventionen gentemot kopiering i USA av i Sverige framställda kataloger som i övrigt saknar verkshöjd).
 
Katalogskyddet är tänkt för t.ex. telefonkataloger, vetenskapliga tabeller, ortregister till kartböcker och liknande, där varken de enskilda uppgifterna eller sammanställningen i sig har verkshöjd (dvs är resultatet av något kreativt skapande). En katalog kan dock åtnjuta skydd även som litterärt verk om den ger uttryck för upphovsmannens kreativitet, exempelvis om han har gjort ett personligt urval - de i mitt tycke 100 bästa filmerna och liknande. En mekanisk uppräkning av de 100 senast producerade filmerna i alfabetisk ordning kan däremot knappast erhålla upphovsrättsligt skydd, utan bara katalogskydd.
 
Skyddet gäller vidare enbart mot kopiering av den ursprungliga sammanställningen, inte mot identiska sammanställningar som gjorts oberoende av varandra (ok, jag medger att jag inte är jurist och egentligen inte har någon fackkunskap på det här området, men jag gör vad jag tycker är en rimlig tolkning). Att tidningen Forskning och Framsteg har lagt ut sitt artikelregister på nätet hindrar mig bara från att kopiera just deras register och sprida det vidare, inte från att gå igenom mina årgångssamlare och göra ett eget artikelregister med i praktiken samma innehåll.
 
Slutligen kan katalogskyddet bara åberopas mot kopiering av hela eller väsentliga delar av sammanställningen, inte mot att man plockar uppgifter här och var ur densamma. Det kan rentav vara så att det urval av uppgifter som jag hämtar ur någon annans alfabetiskt ordnade katalog erhåller upphovsrättsligt skydd (mitt personliga urval), trots att den enda källa jag nyttjat bara åtnjuter katalogskydd!
 
Så, på vad sätt skulle SVAR:s samling av mikrokort utgöra en katalog som åtnjuter skydd enligt ovannämnda paragraf? SVAR:s intellektuella bidrag inskränker sig vad jag kan se till mikrokortens numrering och de nyproducerade titelarken i början av varje volym. Ingetdera torde åtnjuta verkshöjd, medan katalogskyddet passar för SVAR:s mikrokortkatalog snarare än för mikrokorten i sig!
 
Även om kortsamlingen skulle utgöra en skyddad katalog, så förefaller det som om jag måste kopiera stora delar av samlingen i samma form som SVAR givit den, dvs med samma kortnummer och i samma ordningsföljd, för att jag skall kunna anses ha inkräktat på SVAR:s rättigheter. Att bara kopiera några enstaka socknar räcker knappast, och min ambitionsnivå sträcker sig inte ens så långt...
 
Jag har sparat slamkryparen till sist. Du citerar helt korrekt ...eller vilket är resultatet av en väsentlig investering..., och det här kan vara en riktig luring. Formuleringen är ny; den fanns inte i 1960 års lag utan tillkom nog häromåret när Sverige inkorporerade de senaste direktiven från WIPO eller EU om saken. Det hölls en WIPO-konferens i Genève i december 1996 där frågan om upphovsrätt till databaser var ett av diskussionsämnena, och troligen kom tanken att göra finansiella investeringar rättighetsgrundande därifrån.
 
I Sverige är detta så nytt att 49 § antagligen inte har hunnit prövas i denna skepnad än, och jag säger som politikerna som röstade fram PUL: Vi vet inte; vi får se hur lagen tolkas! Jag hyser nämligen vissa tvivel rörande sambandet mellan investeringens storlek och katalogens omfång...
 
Att mikrofilmningen av Sveriges kyrkböcker utgör en väsentlig investering torde det inte vara tu tal om, men då det enbart handlar om ett mekaniskt reproduktionsförfarande och inte om någon bearbetning av textinnehållet, så har jag svårt att se att det skulle passa in på formuleringen katalog, tabell eller annat dylikt arbete. Dessutom skulle en fotografisk kopiering av mikrokorten i sig kosta om inte lika mycket, så åtminstone någonting i samma härad, och kvaliteten skulle ändå inte bli lika bra. Det är en helt annan sak när en forskare har ägnat åratal av arbete och många tusen kronor åt att sammanställa en förteckning över alla spindelarter i Sverige, och vem som helst kan kopiera denna förteckning för några kronor.
 
Nej, jag tror inte katalogskyddet är användbart för mikrokorten i sig. Jag skulle snarare ta en titt på rätten till fotografiska bilder, som sedan några år är inkorporerad i upphovsrättslagen, men även där ser jag en drös invändningar. Jag får nog bryta här, och återkomma till den saken i ett annat inlägg.

1999-06-10, 00:54
Svar #5

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Borde inte fotografilagen vara av intresse i sammanhanget? Utan att närmare ha funderat igenom problematiken, tycker jag det är rimligt att tänka sig att man kan ha upphovsrätt till ett fotografi utan att för den skull ha någon upphovsrätt till det fotografiet avbildar. Lika rimligt tycker jag det kan vara att en offentlig institution kan inneha denna upphovsrätt även om det avbildade föremålet är en allmän handling, som förvisso ska hållas tillgängligt kostnadsfritt. Det skulle i så fall kunna betyda att de enskilda bilderna på ett mikrokort är upphovsrättsligt skyddade (enligt fotografilagen) utan att för den skulle själva mikrokortet är skyddat. Men eftersom delarna (bildrutorna) kan ha skydd, åtnjuter rimligen också helheten (mikrokortet) indirekt skydd.
 
En annan sak är att det upphovsrättsliga frågorna kring mikrofilmerna sannolikt är komplicerad, eftersom den äldre filmningen utfördes av ett privat företag (Rekolid) på uppdrag av mormonkyrkan i USA, som sedan som tack skänkte ett exemplar av varje film till riksarkivet (så har det åtminstone berättats för mig att det gick till). Vem som är innehavare till en eventuell upphovsrätt torde bero på hur avtalen mellan dessa parter är skrivna.
 
Ytterligare en annan sak är om det är ändamålsenligt av arkivverket att inte tillåta alla och envar att mångfaldiga mikrokorten, även om man rent juridiskt innehar upphovsrätten till mikrokorten. Men det väl snarast en politisk och inte juridisk fråga om arkivverket ska göra anspråk på sin upphovsrätt eller inte.

1999-06-10, 04:16
Svar #6

Anders Andersson

Jag återkommer som sagt till frågan vid ett senare tillfälle. För den som själv vill studera den juridiska problematiken kan jag tipsa om följande relevanta paragrafer i upphovsrättslagen: 9 § (myndighetsutlåtanden), 16 § (arkivens exemplarframställning), 26 a § (allmänna handlingar) samt 49 a § (fotografier).

1999-06-11, 23:30
Svar #7

Monica Johansson

Håkan Skogsjö har sagt det: Det är en politisk fråga. Det har med Riksarkivets närmande till folket att göra. Vilken guldgruva. Idag på slutet av 1900-talet. Jag har också sett rött - inte just för mikrokorten (de är till stor del producerade från Mormonkyrkans filmningar - och sedan och efter mikrokortens tillblivelse - har RAs produktion av dessa mikrokort skett utan att deras kvalitet kontrollerats!!! Med den teknik som idag står till förfogande) utan för det sätt som RA har tillgängliggjort dessa mikrokort åt oss släktforskare (och andra) för att uppfylla den statliga myndighetens uppgift att öppna arkiven. Det sättet ser jag ner på! Dock, alla landsarkiv (del av RA) har under mina 11 år som besökare INTE  drabbats av en plötslig tillgängliggörande-chock utan har under den tiden alltid varit öppna. Visst är kyrkoarkivalierna allmän handling! Det är de producerade mikrokorten från Mormonernas tid på 1960-talet som har blivit handelsvara.
Hälsningar
Monica

2004-09-11, 14:46
Svar #8

Göran O

Funderar lite om detta med Genline
har inte alla lika stor rätt att framställa
bilder på samma sätt som genline ?
och använda i kommeriellt syfte.
 
 
Observera att för- och efternamn skall skrivas i rutan för användarnamn vid inlägg i Anbytarforum..
-Kom ihåg det framöver bara..  /Peter Karlsson - Anbytarvärd

2004-09-11, 21:21
Svar #9

Utloggad Sonia Biörkeroth

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1399
  • Senast inloggad: 2024-03-19, 15:42
    • Visa profil
Från ST Press, nummer 11. 10  september 2004, som ges ut av fackförbundet ST. sid 13. Folkbokföringsarvik på nätet får kritik Riksarkivet. Riksarkivet kan inom kort lägga ut historiska folkbokföringsuppgifter på Internet. Men planerna har väckt kritik, eftersom det skulle konkurrera med privat verksamhet på området. Riksarkivet ska inte konkurrera med privata företag, anför moderata riksdagsledamoten Lena Adelsohn Liljeroth i en skriftlig fråga till kulturminister Marita Ulvskog. Företaget är Genline, som via betalda abonnemang ger möjlighet att söka på inskannat folkbokföringsmaterial. Riksarkivet tar fram uppgifter åt Genline, men arbetar samtidigt självt för att göra material digitalt tillgängligt.  
Det är ännu inte klart om detta ska vara gratis för allmänheten - en utredning om bland annat detta läggs fram senare i höst.
- Men principiellt talar mycket för att det bör läggas ut gratis, säger riksarkivarie Tomas Lidman. Skattebetalarna har finansierat arbetet, och borde kunna tillgodogöra sig det fritt.
Det förutsätter dock att Riksarkivet får anslag till själva driften av systemet, framhåller han.

2004-09-12, 11:06
Svar #10

Janne Svensson

Det säger allt om moderaterna!!

2004-09-12, 14:22
Svar #11

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Eftersom vi inte skall ägna oss åt politik här i Anbytarforum bör Janne Svensson och eventuellt likasinnade avstå från dylika kommentarer, till nytta för ingen eller inget!
 
Beträffande själva sakfrågan vet jag inte exakt vad som avses, dock gäller följande: Bekant är väl för de flesta att Riksarkivet/SVAR/MKC övergått från mikrofilmning till skanning av de kyrkböcker som nu efter hand tas in i landsarkiven. Det skannade material som ligger utanför (den tillfälliga, provisoriska?) sekretessgränsen är tillgängligt i Digitala forskarsalen på SVAR:s webbplats. Abonnemang därstädes för en privatperson kostar SEK 350:- för ett år. Det skannade material jag hittills sett har haft genomgående (mycket) god kvaliet. Att jämföra skannat material med mikrokort eller Genline blir nog dock lite som att jämföra äpplen och päron, eftersom både mikrokorten och Genline utgår från den gamla (AB Rekolid på uppdrag av mormonkyrkan) filmningen av äldre kyrkböcker emedan Riksarkivet/SVAR/MKC gör direkt skanning av nyare kyrkböcker. Någon konflikt kan väl inte uppstå mellan Riksarkivet/SVAR/MKC och Genline så länge man fortsätter nuvarande arbetsfördelning.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna