Problem med förhandsbetald skötsel av gravar

[John Tengberg]

Vår familj har tre evighetsbetalda familjegravar. Men jag är inte nöjd med skötseln. Och ser man till hur många andra evighetsbetalda gravar sköts, blir man bedrövad.  
 
Exv Örgryte Gamla Kyrkogård i Gbg har delvis gjorts om till en sandöken, trots att många gravar torde ha rätt fordra gräs och blommor.  
 
Av min kontakt med kyrkogårdsförvaltningen förstår jag att det finns ett sparsyfte som strider mot skötselköpet. Finns levande ägare övertalar man dem att dra ner, annars gör man det i smyg tills det påtalas. I exv Ystad är attityden ganska tvärtom, men även där sparar man.  
 
Vad kan göras åt detta?  
 
Sin egen familjegrav kan man väl bevaka, men hur de andra sköts påverkar ju miljön och man lider dessutom med äldre svaga människor som inte vågar stå emot.  
 
Jag är övertygad om att problemet finns över hela landet och gäller tusentals gravar, även om problemen och attityderna varierar.
 
Dags för en intresseförening, som kan åta sig något slags bevakning ?

[Mi Alforsen]

Hej John!
Har drabbats av liknande problem själv, inte evighetsbetald skötsel men i 25 år, där gravstenen knappt syns, när de planterat blommor i storlek penséer, därför att jorden satt sig och stenen sjunkit. Har påtalat det ett par gånger per år de senaste 3 åren. Skulle definitivt vara intresserad av en intresseförening. Det kan inte bara vara Du och jag som är drabbade.
Hälsningar
Mi Alforsen

[Lena A Löfström]

Ensamna är ni inte. Även jag är drabbad eller kanske rättare - jag har en grav som drabbats. Förmodligen hade den stått utan skötsel väldigt länge (läs många år) när jag hittade den. På 60-talet erhöll den berörda kyrkogårdsförvaltningen ett arv, vilket man gladeligen tog emot, i utbyte mot att de skulle stå för inte bara all framtida skötsel av såväl grav som gravsten utan också av planerande av blommor. Men som sagt, inget var gjort åt den graven eller gravstenen på många många år och det såg faktiskt ganska förskräckligt ut. Det märkliga var att stenen, som är väldigt stor och hög, står väldigt nära kyrkans huvudport så alla som besökte kyrkan kunde inte undgå att se den vanskötta graven. Detta är en välkänd och välbesökt kyrka och jag kan nog tänka mig vad folk tyckt och tänkt när de gått förbi graven.... att det sedan på mer än ett sätt faller tillbaks på kyrkan själv, då man in info inne i kyrkan finner att gravens huvudlik eller vad man nu skall kalla det varit en mycket aktiv man i kyrkans historia, tja se det tänkte man nog inte på.
 
Numera kan man ju inte köpa sig den servicen på evig tid (man kan ju inte ens köpa sig en grav på evig tid... vilket ju får en att fundera på varför man grävt ner det man grävt ner när det ändå kommer att försvinna inom 15 år om man inte kan bevaka förlängning av rätten). Utan att vara helt säker tror jag mig veta att det i många fall är så att kyrkogårdsförvaltningarna valt att tolka avtalslagen på ett för dem mycket generöst sätt. Dvs att orden ...evig tid i ett gammalt avtal är att betrakta som ett i dagens samhälle oskäligt avtalsvillkort vilket man då med rätta kan bortse ifrån. Mig veterligt så är det ingen som tagit strid i saken och fört upp det hela på högre ort (å då menar jag inte Gud fader själv) men det skulle var oerhört intressant att få frågan prövad.
 
Mvh
Lena A L

[Tord Påhlman]

Det blir bara värre och värre. Vad har era gravar i Anbytarforum att göra?

[Lars Törneskog]

Tord! Ja, du blir bara värre och värre. Överallt dyker du upp och gnäller på andra släktforskare, men du har ju också benämningen Trät-ord.
Ägna dig åt släktforskning i stället.

[Mi Alforsen]

Hej Tord!
 
Ja, i och för sig har Du rätt, det har kanske inte direkt på Anbytarforum att göra. Men när man släktforskar håller man ju ofta på med avlidna anor och om man då även försöker finna gravarna där de ligger och ser att de är vanskötta av kyrkogårds-förvaltningarna, så ligger det kanske nära till att hands att ta upp det här. Man vet som inte riktigt vart man ska vända sig. Det kan också vara en bra plats att få kontakt med andra med samma problem. Men nu vet Du ju att vi avhandlar det här, så då behöver Du ju inte gå in och läsa debatten om Du tycker den saknar intresse. Vi får se om vi kan bli så många att vi kan skapa ett eget forum, att avhandla problemen på.
Hälsningar
Mi

[Tord Påhlman]

Personangrepp bryr jag mig aldrig om, de förtjänar bara att tigas ihjäl, men jag tycker fortfarande att gravskötsel är fjärran från släktforskning. Nog sagt om detta för min del.
 
Tord Påhlman

[Leif Mörkfors]

Vad är då släktforskning om inte gravar eller gravarnas bevarande skall räknas dit. Är husen där de bodde släktforskning eller inte ? Är bevarande av ägodelar, böcker, kläder, glasögon från tidigare släktled släktforskning eller inte ?  Är innehållet i en bouppteckning intressant ? Att dö och begravas är också en del av livet och gravstenen kan i många fall vara det som påtagligt finns kvar.  
För mig var det självklart att i min släktforskarkarriär dokumentera de gravstenar som fortfarande finns avseende avlidna släktled. Det var lika naturligt att notera mig själv som kontaktperson hos respektive kyrkogårdförvaltning i det fall något skulle ändras. Jag har betalat för renovering, slipning och målning i åtminstone tre fall. För mig är det dessutom naturligt att varje sommarsemester stanna till vid det kyrkogårdar dmed stenar varunder gångna släktled vilar, sätta en blomma och ägna tankarna en stund åt deras liv ! För mig i allra högsta grad en del av mitt liv som släktforskare !!!

[Jan-Henrik Marinder]

Mi, Leif, Lena och John. Kanske jag kan var till någon hjälp i era funderingar. Jag arbetar med frågorna dagligen eftersom jag är kyrkogårdschef.  
 
När det gäller gravskötsel så finns det i regel ett avtal mellan gravrättsinnehavare och kyrkogårdsförvaltning. I detta avtal regleras vilka åtaganden som kyrkogårdsförvaltningen har. Om ni anser att förvaltningen inte uppfyller sina åtaganden så kan ni via konsumenttjänstlagen gå vidare och sätta press på förvaltningen.

[Anders Pemer]

En aspekt knyter väl just gravar och gravrätt väldigt intimt samman med släktforskningen - och lär i flera fall ha varit den utlösande faktorn bakom att folk började släktforska:
 
Om detta inte har ändrats något av de senaste åren, så är det ju så (eller var åtminstone) att en bortglömd gravrätt innehas till lika del av samtliga vid en given tidpunkt kvarlevande ättlingar, eller närmaste släktingar, till den gravsatte. Och endast allihop gemensamt kan avhända sig den rätten, och - som jag då fattade det - endast om verkligen alla är med på det.
 
Det är som sagt några år sedan, men jag minns att jag läste om någon som vackert blev tvungen att spåra upp alla andra ättlingar till någon bortglömd morfarsfarmor, eller vad det kan ha varit, för att kunna avsäga sig rätten till gravplatsen.
 
Det kunde vara intressant att höra om exempelvis Jan-Henrik kan förklara närmare, om jag har missuppfattat någon del av det, eller framför allt om de reglerna har ändrats sedan dess.
 
Men gravrättsavtalen kan ju också fungera på helt olika sätt. Jag har numera hemma hos mig gravbreven för min farmors farföräldrars gravplats i Stora Kil, och för hennes morföräldrars i Älvsbacka, och båda stipulerar att innehavaren har erlagt en engångssumma för rätten till platsen för evärderlig tid, eller något i den stilen. Däremot kommer det årliga räkningar på några hundralappar för åtminstone någon av gravarna, till farmor, som pappa får ta och betala (och aldrig tycker det känns angeläget nog att återuppta den sedan länge brutna kontakten med den enda kusinen, att väl faktiskt hon också ska ha del av betalningsansvaret för).
 
Om kyrkogårdsförvaltningarna i dessa fall sedan många år åtminstone tar ut en viss avgift av gravrättsinnehavarna för skötseln, borgar det ju för att det också sköts desto bättre - och jag har också tyckt att det ser helt okej ut det fåtal gånger jag har varit där.
 
En konkret sten som vittnar om att gångna led därunder också vilar är ett oerhört påtagligt och mäktigt, och åtminstone förr också beständigt minne för just evärderliga tider. För mig är det kanske den mest känslomässiga kontakt med bortgångna förfäder jag kan tänka mig, och det kan gärna få kosta en slant. Att jag själv ännu inte ens har tagit mig upp till Sundsvall och beskådat mina veterligt äldsta bevarade gravstenar för anor som hette Pemer (förutom den minnestavla jag själv varit med om att överlämna i S:ta Annakyrkan i Augsburg) är mer en lustig parentes, men det kommer att bli en stor stund för mig när väl tillfället ges.

[Bibi Gustafson]

Om inte detta ämne skulle höra till släktforskningen borde man även anmärka på gravstensinventeringen som då och då rapporteras om i forumet!
 
Även jag har fotograferat gravstenar och håller med ovanstående om att detta är en viktig del för att hålla kontakten bakåt.
 
Mvh
Bibi

[Jan-Henrik Marinder]

Anders! Det är riktigt att gravrätten ärvs, på samma sätt som tillgångar. Efter det att en gravrättsinnehavare har avlidit har arvingarna sex månader på sig att meddela kyrkogårdsförvaltningen att en eller flera utses till gravrättsinnehavare.
Från och med i år betalas gravplatsen via begravningsavgiften, en avgift som beräknas och tas ut som en skatt men är en avgift. Det kommer f.ö. att framgå av skattsedeln hur stor den avgiften är. Andra tjänster som finansieras med begravningsavgiften är gravöppning och återfyllning, lokal för avskedstagande alltså gravkapell utan religiösa symboler, lokal för förvaring och visning av den avlidne, kremering om det alternativet önskas samt vissa transporter av kista och urna. Begravningsavgiften får även finansiera skötseln av de allmänna ytorna på kyrkogården och naturligtvis svara för den erforderliga administrationen t.ex. att föra gravregister och gravkarta.
Skötsel och plantering av den enskilda gravplatsen ligger däremot på den enskilde gravrättsinnehavaren. Kyrkogårdsförvaltningen får åta sig att utföra skötsel och plantering men är inte tvingad till det. Ingångna avtal ska naturligtvis hållas. Alla åtaganden som träffas efter 2000-01-01 ska vara prissatta på ett sådant sätt att tjänsterna inte subventioneras av t.ex. begravningsavgiften. Enda undantaget är avtal träffade före 1999-12-31. Om det är så att kyrkogårdsförvaltningen har tagit för lite betalt får begravningsavgiften tas i anspråk för att klara åtagandena.
De avtal som ligger till grund för åtaganden är av ytterst skiftande kvalitet och tydlighet. I många fall finns ett protokoll med ett beslut att kyrkorådet åtager sig att sköta graven under angiven tid ( inklusive evärderlig tid) för en angiven summa pengar. På senare tid har detaljerade avtal upprättats där det anges,vilka åtgärder som kyrkogårdsförvaltningen åtar sig, under vilken tid och till vilket pris. Många gånger finns det i äldre avtal en passus om att kyrkogårdsförvaltningen förbehåller sig rätten att välja blommor och antal blommor. I senare tiders avtal kan det också stå att i skötseln ingår även upprätning av gravstenen. Andra åtgärder beträffande gravstenen såsom rengöring, infyllning av text osv ingår mera sällan. Finns det inte med i avtalet så får gravrättsinnehavaren beställa och betala åtgärden.
Att det är viktigt att hålla gravregistret ajour visas av ett exempel för några decennier sedan. En gammal grav på en smålandskyrkogård saknade gravrättsinnehavare och i den utredning som gjordes visade det sig att gravrättsinnehavarna under tiden hade hunnit bli c:a 500 st och bodde i tre världsdelar. Tala om släktforskning!

[Anders Pemer]

Då ska jag kontakta Stora Kils och Älvsbacka församlingar och kontrollera vad gravrättsregistret säger om de aktuella gravarna, och om farmors bror, vars dotter är i livet nu, möjligen frånsade sig någon rätt till sin fars grav 1946. Det här är ju känsliga saker att behöva börja ta upp med släktingar man i övrigt inte har någon som helst kontakt med längre.

[Stefan L.]

Hej!
På www.raa.se finns det ett häfte i pdf-format som handlar om skötsel av gravstenar som har blivit angripna av någonting.
MVH
Stefan Lundgren

[Ann-christin H.P]

Det första inlägget var det roligaste jag har läst på länge, jag har själv flera huvudlik som jag fortfarande söker, tyvärr har stenarna vittrat
Hittar man en ana är upplevelsen total, det är bra
att man nu gör en genomgång av gamla gravstena
heder till er som tagit sig an uppdraget.

[Mikael Lindström]

Till John Tengberg och andra som kanske vet,
Jag står i början av forskning om min ffff, Johan August Lindström, f i Örgryte 19 aug 1821 och d där (tror jag) 29 eller 31 jan 1901. Rimligen begravd i Örgryte Gamla Kyrkogård. Gift med Anna Fredrika Fredriksdotter/sson (Silfverlood) f 6 jan 1826 i Lilla Edet, d 18 mars 1897. Finns något register på nätet där jag kan undersöka om det finns grav kvar efter honom? Bor fn i Japan och kan inte precis gå förbi för att leta.
Mikael Lindström

[John T]

Vet tyvärr ej. Registerhållningen är nog inte så bra. Försök fråga. Börja t ex med följande så kanske de kan lotsa rätt: gbg.kyrkoforvaltning@svenskakyrkan.se

[Lennart Bergström]

Gravstenarna är ju en självklarhet när man tittar tillbaks på sina anfäder. Jag har själv hittat ett antal gravstenar på både min och min frus sida, som är i starkt behov av rengöring och restaurering av texter. Har någon tips om hur man på ett bra inte alltför kostsamt och tidsödande sätt själv restaurerar stenarna. Jag tänker på rengöringsmedel, typ av färger för texter, bestämmelser mm.

[Mi Alforsen]

Hej John!
Har drabbats av liknande problem själv, inte evighetsbetald skötsel men i 25 år, där gravstenen knappt syns, när de planterat blommor i storlek penséer, därför att jorden satt sig och stenen sjunkit. Har påtalat det ett par gånger per år de senaste 3 åren. Skulle definitivt vara intresserad av en intresseförening. Det kan inte bara vara Du och jag som är drabbade.
Hälsningar
Mi Alforsen

[Leif Mörkfors]

Vad är då släktforskning om inte gravar eller gravarnas bevarande skall räknas dit. Är husen där de bodde släktforskning eller inte ? Är bevarande av ägodelar, böcker, kläder, glasögon från tidigare släktled släktforskning eller inte ?  Är innehållet i en bouppteckning intressant ? Att dö och begravas är också en del av livet och gravstenen kan i många fall vara det som påtagligt finns kvar.  
För mig var det självklart att i min släktforskarkarriär dokumentera de gravstenar som fortfarande finns avseende avlidna släktled. Det var lika naturligt att notera mig själv som kontaktperson hos respektive kyrkogårdförvaltning i det fall något skulle ändras. Jag har betalat för renovering, slipning och målning i åtminstone tre fall. För mig är det dessutom naturligt att varje sommarsemester stanna till vid det kyrkogårdar dmed stenar varunder gångna släktled vilar, sätta en blomma och ägna tankarna en stund åt deras liv ! För mig i allra högsta grad en del av mitt liv som släktforskare !!!

[Britt-Marie Holmsten]

Hej Lennart och alla andra
Vatten,Yes och mjuk/hård borste efter det man blötlagt stenen rikligt
sedan är det bara att jobba bort mossa o dylikt för att sedan spraya ATAMON(konserveringsmedel)på stenen.Har själv använt denna metod då jag inte ville skada växtligheten kring stenen och med strålande resultat.Atamonet motverkar moss/svampbildningen LYCKA TILL!

[gunhild svenonius]

Har målat i text som förstörts av vädrets makter på bara ett fåtal år. Då förgyllning blev för dyrt - kräver borttransport av stenen - valde vi svart allmogefärg och liten pensel. Resultatet håller fint ännu efter 7 år.