Sidan 22
3 Inledning
3.1 Historik
Den nuvarande ordningen för bouppteckning har lång tradition i svensk rätt.
Redan i början av 1600-talet aktualiserades en lagreglering av bouppteckningsinstitutet. I Karl XI:s lagförslag fanns bestämmelser om att bouppteckning skulle upprättas när ett omyndigt faderlöst barn skulle sättas under förmyndare.
Under 1600-talet infördes också bestämmelser rörande bouppteckningsplikt för vissa personer i Stockholm.
Enligt 1686 års Lagkommission var det angeläget att lagstifta om en allmän bouppteckningsplikt och detta arbete resulterade i 1734-års lag.
I lagens nionde kapitel fanns bestämmelser om egendoms laga uppteckning efter den avlidne
I 1 § stadgades att
när dödsfall timar, då ska man eller hustru, som lefver efter, ehvad förord gjorde äro, riktigt uppgifva och låta noga uppteckna alltsammans i boet, så löst som fast, sådant som det vid dödstimman var, med alla skrifter och handlingar, fordringar och gäld, i arfvingarnes eller deras förmyndares eller ombudsmäns närvaro; skrifve och samma uppteckning under, der den gälla skall, med edlig förpligtelse, att ej något med vilja och vetskap är dölgt och utelämnadt, utan att allt riktigt uppgifvet . Med uppteckning må ej längre uppskjutas, än högst tre månader efter dödsfallet .. Nu är boet upptecknadt; då bör en avskrift af bouppteckningen hos domaren ingifvas inom en månad derefter; men i häradsrätten vid det ting, som näst efter en månad infaller. Är någon av arvingarna omyndig eller utrikes stadd, varde ock den rätt hos domaren intecknad, som omyndig eller utrikes vistande i arfvet eger.”
I 1734-års lag fanns med andra ord regler om skyldighet för efterlevande maka eller arvingar att uppge och förteckna alla tillgångar och skulder i boet sådana de var vid dödsfallet.
Bouppgivaren skulle sedan under edlig förpliktelse underteckna handlingen.
Förrättningen skulle ske i arvingarnas och gode männens närvaro. Bouppteckningen skulle upprättas inom tre månader från dödsfallet och ges in inom en månad i städerna eller då den avlidne bott på landet, vid nästa ting.
Reglerna om bouppteckning överfördes år 1933 till lagen (1933:314) om boutredning och arvskifte. I samband med det reglerades bouppteckningsplikten närmare. Samtidigt infördes bestämmelser om kallelse till förrättning, innehållet i bouppteckningen och kontroll över
bouppteckningsskyldighetens fullgörande.
Dessutom infördes uttryckliga regler om att efterarvingar skulle kallas till förrättningen och om att bouppteckning kunde ske på flera håll om den avlidne haft egendom på flera orter. Även regler motsvarande de som nu finns rörande tilläggsbouppteckning infördes.
Vid införandet av ärvdabalken år 1958 upphörde 1933-års lag om boutredning och arvskifte och bestämmelser angående bouppteckning fördes in i 20 kap. ÄB där de fortfarande finns. De ändringar som gjordes var bara av formellt och redaktionellt slag.
Fram till dess att arvsskatten avskaffades utgjorde bouppteckningarna dessutom underlag för beräkning av sådan skatt.
Bouppteckningen har dock under lång tid haft betydligt fler funktioner än att tjäna som underlag för bestämmande av arvsskatt.
Den är en viktig legitimationshandling när det gäller rätten att företräda dödsboet och vidta rättshandlingar för boets räkning, t.ex. vid avyttring av fast egendom och bankärenden.
Bouppteckningen ligger till grund för bodelning och arvskifte samt i förekommande fall för beräkning av efterarvskvoten.
När dödsbo eller arvinge som är ensam dödsbodelägare söker lagfart på förvärv av egendom efter den avlidne är bouppteckningen också fångeshandling.
Reglerna kring bouppteckningsförrättningen utgör
skydd för arvingar och universella testamentstagare.
Upprättandet av en bouppteckning bidrar dessutom till att borgenärerna lättare kan bevaka sina
rätt.
Äldre bouppteckningar kan vara viktiga dokument för historisk forskning.
Tidigare var bouppteckningarna mycket detaljerade och innehöll uppräkningar av varje litet föremål i hemmet. Med hjälp av dessa kunde man utläsa hur människor bodde och klädde sig, vilka verktyg och redskap de använde och om de hade tillgångar t.ex. i form av djur, fastigheter och sparande. Det var möjligt att rekonstruera en avliden persons hela hem och på så sätt bilda sig en
uppfattning om hans eller hennes livsvillkor.13
Detaljrikedomen i bouppteckningarna har dock avtagit efter hand och standardiserade formulär liksom mer översiktliga uppgifter av typen
”sedvanligt lösöre i tre rum och kök” används numera i stor utsträckning.
Dessutom finns flera andra källor som återspeglar samhällsutvecklingen, t.ex. massmedia.
Statistiska Centralbyrån, SCB, tar också fram statistik inom ett flertal av de områden där forskning tidigare bedrivits utifrån
bouppteckningarna.
Bouppteckningarna har därför av flera skäl inte längre samma värde som källa för personhistoria, socialhistoria, ekonomisk historia
och kulturhistoria som tidigare.
Denna utveckling har dock inte haft något med
avskaffandet av arvsskatten att göra utan påbörjades redan tidigare.
Som fånges- och legitimationshandling har dock bouppteckningen samma användningsområden som före arvsskattens avskaffande.
Källa:
http://www.skatteverket.se/download/18.2132aba31199fa6713e800016930/121258587925 3/bouppteckn_testamentsreg.pdf
(Meddelandet ändrat av simson 2014-03-29 06:34)
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy