Utestående fodringar och skulder till släktingar

[Stefan Simander]

Att förmyndarna är släkt med den avlidne är vanligt, men hur är det med de personer som den avlidne har skulder till resp utestående fodringar på?
 
Hur vanligt är det att dessa personer ingår i släktkretsen? Är det värt att kolla upp dem?
Vad är era erfarenheter?

[Björn Engström]

Personliga skulder var ofta utestående arvsfodringar eller arvsskulder. Likaså är många reversskulder oftast till eller från släktingar.
Så gott som alla inköp skedde mot skuldebrev eller reverser, ibland med hjälp av borgenär. Därför är många skulder till handelsmän eller borgare i städerna och sedan handeln släpptes fri även handlare på landsbygden. Oftast gjordes inköp med betalningsvillkor från 3 månader uppåt 12 månaders kredit. Även auktionsinköp gjordes huvudsakligen genom kreditköp. Förskott på kol och körslor från brukshandel, bruk och brukspatron uppkom gärna.
Kyrkans olika kassor lånade gärna ut pengar mot ränta. Även sädesmagasin, sockenmagasin lånade ut utsäde mot ränta.
 
Hälsningar
Björn Engström

[Marita Persson]

Hej Stefan m.fl.!
 
I de bouppteckningar jag har är ca. 1/4 nära släkt med den avlidne/avlidna eller med dess maka/make. Med nära släkt menar jag syskon, barn , föräldrar, fastrar, mostrar, farbröder, morbröder eller kusiner. I vissa bouppteckningar är så många som  över hälften släktingar. I en del av bouppteckningarna anges släktförhållandena men i många framgår inte släktskapet av texten.
 
Naturligtvis kan andelen släktingar skifta mellan olika platser och tider.  
 
Mvh Marita

[Stefan Simander]

Björn du verkar insatt. Har du forskat om detta speciellt?
 
Marita menar du förmyndarna eller de som ingår i de ekonomiska beskrivningarne eller de som nämns rent allmänt i bouppteckningen. De som ärver är ju alltid släkt med den avlidne.

[Marita Persson]

Hej Stefan!
 
Jag menade de personerna som den avlidne hade fodringar eller skulder till. (För det var ju det du fågade om!)  
 
Mina slutsatser har jag dragit av ca. 100 bouppteckningar från landsbygden i Västergötland under 1700-talet och början av 1800-talet. Kan tillägga att i några av bouppteckningarna var ingen av personerna (som hade skuld eller fodringar) släkt med den avlidne.  
 
Mina uppgifter är ju från ett begränsat område så det ger dig endast information om hur det såg ut just här och då och är naturligtvis inget genomsnitt för hela riket.
 
Mvh Marita

[Marita Persson]

Hej igen!
 
Naturligtvis ska det stå frågade istället för fågade!  
 
Mvh Marita

[Stefan Simander]

Tack Marita för dina svar och särskilt det senare utförliga svaret! Var det dina egna släktingar eller gjorde du någon undersökning av bouppteckningar i samband med någon uppsats eller någor forskningsprojekt?

[Marita Persson]

Hej Stefan!
 
Detta är en uppskattning av vad jag har sett delvis när jag letat efter mina egna anor i olika socknar i Västergötland men även när det gäller mitt projekt att kartlägga Bärebergs befolkning på 1700-talet.  
 
Mvh Marita

[Björn Engström]

Hej Stefan !
 
Jag har gjort omfattande undersökningar och läst hundratals bouppteckningar från huvudsakligen Svärdsjö, Svartnäs och Envikens socknar men även många andra socknar i närheten eller i andra finnbygder. Det är bouppteckningar och delningslängder från mitten av 1600-talet (mycket sumariska jämfört med senare tider) till fram på 1900-talet.Jag har därutöver gått igenom ett antal gårdsarkiv med samtliga handlingar från 1600-talet fram till omkring början av 1900-talet.
Däribland auktionsprotokoll, reverser, kvitterarde delningslotter, rotesedlar, bouppteckningar, byteshandlingar olika tingshandlingar, gränsbestämningar, köpehandlingar osv.
 
Jag har inte tittat särskilt på skulder och fodringar utan gått igenom allt som rör bygdens förhållanden.
 
Hälsningar
Björn Engström

[Stefan Simander]

Tack igen Marita och Björn för era snabba och utförliga redogörelser! Hoppas det finns fler som har gjort liknande goda iakttagelser och som lika frikostigt vill dela med sig av dessa.
 
En av mina släktforskarvänner gjorde ett fiktivt journalistiskt besök i en 1700-talsgård med hjälp av en utförlig bouppteckning, fantasi och god formuleringskonst! Det var en mycket imponerande artikel vad det går att få fram av detaljerade redogörelser i en bouppteckning.

[Camilla Eriksson]

Jag har framför allt läst bouppteckningar från olika härader i Södermanland och Skåne, men även några från Uppland. Dessa skiljer sig en hel del åt.
 
De sörmländska bouppteckningar omfattar normalt mellan 2 och 5 sidor, medan de skånska oftast var 10 till 30 sidor långa. Ingresserna är något längre i Skåne, och där medföljde ofta också själva bodelningen och - där dödsboet delades upp och såldes på auktion - så fanns även en redogörelse för vem som köpt vad.
Genealogiskt mest kittlande, var att man i de skånska bouppteckningarna ofta hade med inskriptioner i guldringar och på bägare och annat, gärna med årtal!
 
 
De båda uppländska bouppteckningarna var från Åsunda häradsrätt, från senare hälften av 1800-talet. Min mf ff faster var piga och sedan hushållerska i en och samma familj i sextio års tid, och följde dem under ett antal flyttningar från Helgona i Södermanland till Tillinge i Uppland. Sedan makarnas dotter dött i unga år upptog de min släkting som fosterdotter, trots att hon var i 30-årsåldern. Hon ärvde sedan sin fostermor tillsammans med dennas halvbrors barn.
Det intressanta med bouppteckningarna efter Abraham Chemnitz och Anna Maria Norman, var att den tog upp boets innehåll rum för rum. Här skulle det verkligen kunna gå att beskriva hur hemmet såg ut!
 
 
Dels ger bouppteckningarna en underbar tidsbild - jag är speciellt förtjust i att få veta vad gårdens djur hette - och dels kan de vara genealogiska guldgruvor.
Jag hade länge stopp på ett anpar, vice korpralen Erik Lundal i Tefället, Stigtomta, och hans hustru Maria Jonsdotter. Erik dog ung och efterlämnade Maria och tre små söner. Eriks ursprung är ännu oklart, men tack vare att den ene förmyndaren till pojkarna visade sig vara gift med Marias syster kunde jag reda ut hennes bakgrund. Nu återstår bara att klura ut varifrån Erik kom, och vart Maria tog vägen...  
   
 
Mvh
Camilla Eriksson