Domboksprotokoll 1620 - disposition och kronologi

[Lotta Nordin]

Det du kopierade nu är inte samma mål som där det står vad Sissa blev anklagad för!
I din kopia är det Carl som blir anklagad för att ha sålt huden efter kvigan och två fårskinn till sin farbror Gudmund Svensson  i Gusemåla i Vissefjärda socken.  
 
I målet i juni 1624 är det Sissa, som sagt, som blir anklagad för att ha stulit en kedja från Gudmund i Gåsemåla/Gusemåla. Det behöver ju inte betyda att det är samma Gudmund i bägge fallen, men det kan vara det.
 
Jag tycker du ska försöka få tag i några gamla lagböcker, Magnus Erikssons landslag t. ex., och där ta reda på vad edsöresbrott innebar. Det var alltså brott mot fridslagarna; husfrid, tingsfrid, kvinnofrid och kyrkofrid. Och jag undrar om inte vägafrid kom till också. Det sågs betydligt allvarligare på dessa brott, och det är därför man ofta ser i domböckerna att man noga tog reda på - och redovisade i protokollen - var brottet begåtts. Många brottslingar försökte också komma undan med ett lindrigare straff genom försöka övertyga rätten att stölder, slagsmål m. m. hade skett ute på marken.

[Göran Johansson]

Jo, jag vet. Men det råder knappast något tvivel om att det är samma Gudmund som avses. Du ger dig inte så lätt och det är bra. Såvitt jag vet hade denna släkt inga kontakter mot Ramdala i Blekinge. Vi talar nog förbi varandra. För min del ser jag alla dessa mål som ett sammanhängande åtalskomplex där det ena målet går in i det andra - men jag kan ha fel. Till slut leder det till dödsdomen. Allt började, om jag inte har missförstått, med en anklagelse mot Sissa Pedersdotter och kusinen Bonde Jönsson för hor. Anklagelsen var baserad på ett rykte i bygden. Carl Torsson var inte inblandad första gången. Är det inte rätt? Till slut blev denna händelse en åtalspunkt som istället riktades mot Carl Torsson.

[Göran Johansson]

I några tidigare rättsfall från denna tid har jag sett att edsöresbrottslingaar dömdes fredlösa. Min avsikt är enbart att förstå hur man resonerade i just vårt fall.
 
Vad jag lärt mig om edsöre:
 
Edsöresbalken  
Bröt någon mot den av kungen besvurna friden, så ansågs han bryta  mot konungens edsöre. I Alsnö stadga upptogs som sådana edsöresbrott: 1) dräpa eller sarga i kyrka, på kyrkogård eller på ting, 2)  våldföra kvinna, 3) sarga eller dräpa någon i hans eget eller annan mans hus, 4)  hämnas då fred blivit lovad och förlikning gjord, 5) hugga lem av annan.
 
Biltoga (fredlöshet) var det hårdaste straffet
Syftet med att föra dessa brott och anse dem vara edsöresbrott var att trygga den allmänna säkerheten genom hård bestraffning av sådant våld..
Straffet var: 1) brottslingens lösegendom förverkades till kungen, häradet och målsäganden, (en tredjedel var), 2) förbrytaren blev landsflyktig tills den som han hade förbrutit sig mot bad för honom, 3) sedan han eventuellt fått fred, böta 40 mark till kungen
 
I vårt fall så beslagtogs tydligen Carl Torssons lösegendom. Så långt stämmer det. Men sedan? Carl dömdes till döden med stöd av 40 kap i Edsöresbalken. Det bör i så fall ha gjorts en skärpning i lagtexten. Dödsstraff bör väl var allvarligare än fredlöshet. Erkänner glatt att jag inte behärskar denna del av 1600-talsjuridiken. Vad står det egentligen i 40 kap Edsöresbalken? Någon som vet?
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-19 12:05)

[Lotta Nordin]

I målet 1624 2-4 juni där domen fastställs står följande:
 
Carl Torsson kom för rätta anklagad för sin tidigare bekända tjuvagärning, och för att med hjälp av sin brorson Joen Persson brutit sig ut från fängelset och vid det tillfället även stulit en häst.
När Carl skulle infångas blev Joen i Kalvamo av våda ihjälskjuten, och Carl anklagas för att indirekt ha varit skuld till detta.
 
För kvigan han stal från Peder i Ubbamåla, dolt den i skogen och ätit upp i sitt eget hus, döms han enligt 2:a kapitlet i Tjuvabalken, för att han ”som en gårdtjuv haver förverkat livet och gods”.
 
För att ha stulit en häst i Hällasjö skog med vilken han togs på bar gärning, och dessutom för att han försökt skylla stölden på sin hustrus bror, ”fälldes och dömdes Carl till saken”.
Även för den andra hästen han stal och som han dessutom sålt som sin egen, fälldes han.
 
För att ha med berått mod, vapen och med följe begett sig till Getasjökvarn och emot konungens förbud brutit sig in, trots att det fanns kronomärke på dörrarna, och för säden och annat som han tog därifrån, dömdes han för ”hemgång och fullt Edsöresbrott”, och även för pengarna han ”trugade av den åbo fogden dit satte”, ”dömdes för fullt rån med välderånad efter 40 kapitlet Edsöresbalken, och för sådane grova stycken haver förverkat livet”.
 
Han anklagas för att ha lockat och tubbat Sissa till ”falskt lägersmål” och att hon skulle bryta sin äktenskapsed och för det döms han ”för en oärlig man som ingen ära aktat”.
 
För mandråpet han utan ”all nöd och tvång” bedrivit för ”15 eller 18 år sedan” och som han blev benådad för av ”den orsak han sitt leverne rätta och bättra skulle”, ansågs han ha förverkat nåden han fick.
 
Då han från ”barndomen haver mer varit benägen till allehanda slags odygd, än till något gott, och ingen bättring är vidare att förmoda, därföre är han efter föreskrevne kapitel i lagen dömd ifrån livet”.  
Eftersom han ansågs som en farlig man och ingen i häradet ville be för honom, blev domen exekverad direkt. Hade någon bett för honom så hade domen - förmodligen - blivit underställd hovrätten.
 
I Tjuvabalkens 1:a kapitel i Magnus Erikssons landslag och 2:a kapitlet i Kristoffers landslag står:
Stjäl någon en annans kreatur, nöt eller svin, får eller getter, vare sig han stjäl det inne i hus eller ute på marken, det som är årsgammalt, och drager bort det i skjul eler i skog och förbrukar det där, eller i sina egna hus eller i annans, den som gör sådant han kallas gortjuv*. Blir han gripen och tjuvgodset med honom, då skall man binda honom och föra honom till tinget med tjuvgodset och där med tolv män låta vittna mot honom och svärja, att han är sann tjuv till det tjuvgods, som fördes dit med honom. Sedan så är gjort, skall han dömas till gren och till galge, och han ligge ogill på sin gärning.
 
I Edsöresbalken i Kristoffers landslag står i 40 kapitlet:
Om någon rånar från en annan med fullt övervåld av lösöre, vad det än kan vara, till en halv marks värde eller mera, blir han gripen på färsk gärning, då skall man föra honom till tinget och låta genom häradsnämnd intyga, att han är full rånare. Intyga de detta, då skall han på tinget dömas under svärd; blir han friad, vare han saklös, och den böte fyrtio marker, som våldförde honom.  
 
* Enligt boken Magnus Erikssons landslag, red: Åke Holmbäck och Elias Wessén, not 4 till Tjuvabalken står att gortjuv ej är detsamma som gårdtjuv, utan är svensk dialektalt gorr, går för tarminnehåll hos slaktat djur, excrementer, smuts, avfall etc. Sålunda en föraktfull beteckning för boskapstjuven.  
 
Sedan kan jag väl tillägga att man inte alltid ska lita till 100 % på Wikipedia.  
Biltog och fredlös var inte riktigt samma sak enligt lagen. En biltog var fredlös i hela riket och kunde dräpas av vem som helst utan straff. En fredlös var bara fredlös i en lagsaga.

[Göran Johansson]

Stort tack Lotta. Det var klara besked. Med ledning av vad du säger står det ju helt klart att Carl Torsson dömdes till döden på egna meriter. Var i texten har du funnit att tjuvabalken åberopas?
 
Rättelse: Jag ser att du har besvarat frågan ovan. Det var tydligen när stölden av kvigan i Ubbatorp diskuterades som tjuvabalken fördes på tal.
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-19 17:45)

[Stig-Ove Wisberg]

Jag är mycket imponerad av Lottas sakliga och kunniga utredning av fallet.
Bra jobbat Lotta.

[Göran Johansson]

Håller med dig Stig-Ove. För egen del har engagemanget varit alltför känslomassigt. Tyckte helt enkelt synd om Carl Torsson! Så här började historien 1623-03-13:  
 
Bonde Jonsson i Hällasjömåla, Vissefjärda sn hade tidigare varit gårdsman hos Carl Torsson. Ett rykte gick i bygden att han hade ”belägrat” Carl Torssons hustru Sissa Pedersdotter som var kusin till Bonde Jönsson. Carl Torsson var närvarande i rätten och påstod att Bonde alltid var efter henne och ville ”bedrifua skamlösheet medh henne”. Därför tog Carl Torsson med sig sitt gårdsfolk ut i skogen men vände själv tillbaka och överraskade hustrun och hennes kusin tillsammans. Han såg ”ingen liknelse till någon gerningh” och ville fria sin hustru med ed.  Av den anledningen och eftersom det var ett allvarligt rykte och parterna nekade tilläts Bonde Jönsson utfäste en 12-mannaed och göra sig fri till nästa ting.  
 
Bonde ”måtte inthett festa lagh (=avlägga) ty han war en lagwunnen tiuff, iche wille heller nogon annan festa lagh för honnum”
 
Det var ju så himla orättvist om karlen nu talade sanning. Hustrun bjöd ut sig åt en släkting som dessutom var en straffad tjuv. Mannen försökte fria henne med ed och Bonde lyckades inte styrka sin oskuld med hjälp av 12 män. Men som sagt, man får bortse ifrån hans uppenbarligen hemska hustru, hennes tidigare otroheter och tjuverier och inse att vi har haft val idag och att det är år 2010. Och slutligen konstatera att en dombok inte är en roman även om den ibland kan vara väldigt underhållande.

[Lotta Nordin]

Tackar så mycket för berömmet!  
 
Göran,
när det gäller Sissa och det brott hon blir anklagad för så har det ju tydligen framgått under tiden det utreddes - av kyrkoherden och länsmannen - att det var Carl som rådde och tubbade henne till det, och därför tas den saken upp mot honom. Det var alltså han som begått den brottsliga gärningen i det fallet, genom råd och tubbande och uppmaning att bryta äktenskapseden. Hennes och Bondes (eventuella) brott tas ju upp igen efter Carls avrättning.
 
Att hon och Bonde blev fängslade beror ju inte på att dom blev dömda, utan antagligen för att dom skulle förmås att bekänna. Dom var satta i fängelse ”på bekännelse”, alltså för att präster och andra, troligen även en mästerman med hjälp av tortyr, skulle försöka få dom att erkänna sitt brott, eftersom häradsrätten tyckte att ryktet verkade övertygande. På grund av att dom ändå inte erkände, trots alla påtryckningar, så ansågs dom oskyldiga och kunde inte fällas.

[Göran Johansson]

Lotta, lägger ut hela den text som handlar om domen mot Carl Torsson. Jag är helt enig med dig men tror kanske att det kan vara av intresse för någon att veta hur det slutade för den stackars Carl Torsson. Börjar med en del idag och fortsätter i morgon med resten.
 
Uppvidinge härad, 2-4 juni 1624.
 
Samma dagh framstelltes för retta Carll
Torsson hwilken för sin förre bekiende tiuff-
we gierningh war lagdh i häradtzfengslet
där han lågh i 5 eller 6 weker, sedan bestelde
han medh sin broderson Jon Pedersson, att
han om nattatidh gick till fengslett, sönder-
slogh låsen och jern, förderfwandes fle..
thedt fengzlet medh förwaret war och
hallp fången till skogen igen.
 
Sedan effter Lägenheeten all den stundh
Carll trugade och undsade them på liffuet
honom fångadt hade och deras hus medh allt
och brandh, såsom skiedde medh Jon i Kalfwamo
adt han icke torde leffua säker i sin egen huus u-
than måte ligga wacht hwar han kunde, bleff å
ter Carll  fångat, och medh thet samma
bleff skuten igenom Benet, bleff och I
samma ferdh, Jon i Kalfwamo i wåda aff
en fougdakarll ihiällskuten, sådant han haff-
uer warit en ordsak till.
 
Nu bleff för:de Carll Torsson fördh till Wexiö för-
sorgdh medh ett nådiget fengzle, Läkare, madt
och dricka, och när han begynte bliffua bädtre
haffuer han achtadt all tillfelle at rymma, och en  
söndagh mädan follket war i kiörkan, staall  
en Bondahäst och rymbde till skogen igen, och gaff
sigh ådt Danmark till Fur.
 
Item beklagar och konungz fougde at för:de Carll
Torsson hade besutet et Cronohemman
Gietasiöqwarn, det sådt någon winterrågh  
och annatt sädh, och effther han war en gård-
tiuff, blef Godtzet (kiendt) under Cronan
och sat I Konungens förbudh och Cronemar-
ke på dörarne. Deta achtade Carll Torsson
inthet uthan togh sina brodersöner och en
kneckt under Möres Phan Swen Nilsson,
drogh medh wepnad handh till Gietasiöqwar..
uthtrask spanamålen och bordtförde sam-
maledes upslogh Hästen uthtogh allt sitt godz
och bortförde oachtandes att säden war  
burghen medh Cronones dagzwerken och be-
kostnadt.
 
Item hade och Heradtzfougden  Knut Madtzon
bortstat för:de Cronegårdh till en Bonde Swen
Pedersson på et fritt möte, och bestodh bonden  
at inflöttia i gården; då gick Carll Torss
till Bonden seijandes will tu icke kiöpa
gården aff migh då skall du alldrigh flötia
tijt dy iagh skall skiuta tigh ihiäll; då
måte Bonden fför:de Swen Pedersson uth-
wisa honom Penningar 16 dlr der och oppå
Carll haffuer bekommet 8 dlr.
 
Item beskyllde Carll Torsson sin hustru Sissa
att hon hade bolat medh hans egit söskione-
barn,  Per Moga i Fur i Frillestadh sochn I
Medelstadh häradt och säger att hans broder
Peder i Bollöö, folgdt honom dijt, och hans hu-
stru bekiendt, och bestodh Peder Moga i Munnen
at han henne belägrat hade.
 
Item bekienner och att Per Mugh haffuer
henne belägrat och legat medh henne i hor
i halftridie åhr.
 
Item säger och Matz Bengtson I Fur henne
belägrat haffua.
 
Item säger at Sissa haffuer stulet  et Bol-
sterwar ifrån Lendzmannen Nills Jep-
passon.
 
Item at hon skulle haffua stulet en kiedia
ifrån Gudmundh i Gusemåla wäger 10 lodh.
 
Item stulet huffudtklädher och annat I
Giestabudh.
 
Item beskyllar Carll Torsson Nills i Röreshult,
at der tiente ett qwinnfollk i Miöahullt
Berita benembdh hos Mas Simonsson och  
der bleff haffwandes, dijt gick Nills I
Röshullt togh 7 dlr aff bonden, och skyndade
kånan öfwer Grendtzsen ådt Danmark  
der finns en nu kåna och barn.
 
Hwadh belangande Carll Torssons bedrifter
för en han bleff fångat så ähr först, at han
haffuer emot all ehrligheet medh Lockan-
de och tobbande hållet sin hustru der till
at hon skulle bryta Echtenskapz eedh, och
inlåta under fallskt Lägesmååll medh
medh gårdmannen Bonde Jönsson på det han
kunde få penningar, för sådan fallskheet  och
ondt upsåt dömbdes han för en oerlig man
som ingen ähra achtar, hellst efter han derfö
-re trugade sigh till uthan lagh och
dom, det (höö) rechnas för Rhån.
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-21 22:27)

[Göran Johansson]

Fortsättning på föregående inlägg:
 
Till det andra haffuer stulet en
qwiga ifrån Peder i Ubbemåla, i skogen
dollt och nöt i sin egen huus derföre kunde nemb-
den icke befria honom ifrån det straff som uth
rykes I det andra cap. I tiuffueballken neml
at han som gårdtiuff haffuer förwerkat
Liffuet och Godz. Sedan stulet en hest  
I Hellesjö I skogen whilken togz i hans hender
medh ferska gierningh, och han will wenda sa-
ken in på hans hustrus broder Nills i Rösshult
ther till han näkar,  Derföre effter åklagares  
bewis och hans hustrus bekiennellse felltes  
och dömbdes Carll till saken. Then andre
hästen som stalls ifrån Nills I Steenkulla, och
togh i Carl Torssons handh och han hade bort
byt som thet hade warit hans egen, och hä-
sten sålunda bespeijades, och Carll sedan betallt
felltes han och till saken effther han haffuer
inge fångeman, eller kan efter lagh leda  
sigh ifrån. Men sedan han kom uhr fengzlet
uthi Wexiö der han till at hielpa sigh der ifrån
och till skogen igen mher åstundan at stiäla
och döllia  Rånte en hest och Redh stora 12 mill
till Bålldöö, der giorde förhålldh på Hästen en
tidh sedan sände ifrån sigh hästen och behöllt sa-
dell (?) och Betzel thet dömbdes för fullt  
Rhån effter thet 40 Cap: I Edtzöre Ballk.
 
Item det han medh beråt modh wapen och  
medhföllie haffuer dragit till Gietasiöqwarn
och emot Konungens förbudh upslagit dörar
som Cronemerke påsat war låtet aftröska säden
och bortfördt sampt annat godtz dömbdes för
hemgångh och fullt Edtzöre bråt och spannamålen
som medh Cronans bekostnadt bergat war och
annat godtz han tädan förde, såsom och de Päning-
ar han trugade aff den åbo fougden dijt satte
dömbdes för fullt Råhn, medh wolldt Rånat
Efter det 40 Cap: I Edtzöre Ballk: och för sådanne  
groff stycker haffuer föruerckat liffuet.
Haffuer och bestellt igenom sitt ildfundiga upsåt
at Konungens och Härdatez fengzle är brutit.
 
Item ähr ock bewisligit at Carll Torsson för 16
eller 18 åhr sedan haffuer uthan all nödh och tvångh
bedriffwet Mandråp: Och ähr aff höga öffuer-
heeten till liffuet benådat för den ordsak han sitt  
leffuärne reta och bätra skulle, och sigh alldrigh öff-
ter medh någon ogierningh befinna låta.
Men han haffuer sådanna höga nåder missbrukat, och
fört et argt ondt och förargeligit Leffuerna ifrån
den ena odögden till den andra, lijka som ingen öff
uerheet wåre till som sådant wålldh straffa  
kunde. Och efter han ifrån barndomen haff-
uer mher warit benägen till allahanda slagz o-
dygdh en til något got, och ingen betringh ähr wij-
dare at förmoda, derföre ähr han effter föreskreff-
ne, Capitell I Lagen dömbdh ifrån Liffuet. Och
effter han war en farligh Meniska den ingen i hela
Häradet wille bidia för, bleff domen Exequerat
genast på tinget I Hela Häradetz åsyn.
 
Hwadh belangande horet hans hustru honom tillwi-
ter, och han uthan tuiffuell ähr brådtzligh före, effter
som hans hustru bekienner såsom och den stuten I
Kallfuamo, och annat som Carl Torsson nekar till må
stå i werde in til Gudetz dommedagh.
 
Carl Torssons Protestation först wille han sigh befrija
at han icke rådde sin hustru eller tubbade at bedriff-
wa den lägersmåll gierningh, medh Bonde Jönsson
uthan at han them sålunda fant, (uthwålladt)
thet tå fast annorlunda bewistes.
 
Till det andra at de tuå Hästar säger han sigh  
icke allena stulet haffua, uthan Nills i Rörshullt
haffuer warit lijka godh medh honom, i den ene  
Hästen; Men den andre som Nills i Stenkulla
miste säger han fans i skogen thet tå annor-
lunda bewistes, omsider när han sågh alfuaren  
bekiende han allt sammans och fast mehr tiuffuerij.
 
Fan tro´t, sa Relling

[Göran Johansson]

Uppvidinge 1624-07-26
I anklagelsen mot Jon Pedersson, den brorson som hjälpte Carl Torsson att komma ur sitt fängsliga förvar i Växjö omnämns avrättningen av Carl Torsson på följande sätt: ” ....och onda bedrifter bleff till Liffuet straffad wedh Lenhoffda tingh den 4 Julij 1624 uthij Stådthållarens wällborne Erich Jöranssons och öffuerstens wälb: Redhwens närwaro.”  Om den 4 juli 1624 detta stämmer så blev han inte avrättad genast efter domen. Det står så såvitt jag kan se också i originaldomboken.  
 
Vid samma ting den 26/7 blev Jon i Vackamo (råkade bli dödad av en fogde i jakten på Carl Torsson), en av Carl Torssons vedersakare, i efterhand (kan man väl säga) dömd till döden för horeri med en piga som också dömdes till döden.  Vidare anklagades landsknekten under Redhwens kompani Nils Pedersson, brorson till Carl Torsson, för medhjälp till stöld ihop med sin fader ”Stora-Pelle”. Samme landsknekt hade tidigare deltagit vid Carl Torssons ”hemgång” i Getasjökvarn.

[Lotta Nordin]

Göran,
det var Jon i Kalvamo som blev skjuten och dödad av våda av en fogdekarl. Han blev inte i efterhand dömd till döden. Det står i protokollet att hans brott är under Guds dom.
 
Sedan kan det ju tilläggas att det är dina understrykningar, dom finns inte i något av protokollen. Några feltolkningar/-skrivningar förekommer också i dina avskrifter.
I ditt inlägg 21:25 skriver du (höö) på sista raden, och det ska givetvis vara honom. Det är en förkortning.

[Göran Johansson]

Hej Lotta, jag borde ha skrivit att tolkningen är gjord utan granskning i efterhand. Det kan därför finnas fel. Om du ser andra fel så är jag förstås tacksam om du säger till, förutsatt att du har tid. Visst var det Kalvamo; tack för att du har ögonen med dig. Nej, det stämmer naturligtvis att han inte blev dömd i efterhand. Det var väl så att rätten konstaterade att det brott som Jon och pigan begått ledde till dödsstraff. Understrykningarna är egentligen till för min egen del. Den första anklagelsen som togs upp var hustruns ev. otrohet och sedan kom resten.

[Göran Johansson]

Man kan undra var häradsskrivaren hämtat upplysningen om att Carl Torsson hade dräpt en person för 16-18 år sedan (1608-1610). Jag har en egen gammal notering från 11/9 1611. Vid detta tillfälle kom Kirstin i Dampemåla inför rätta. Hon hade blivit belägrad av festepilten Carl Torsson. Denne hade dock fällts för dråp och försonat sin sak med överheten men fästmön hade ångrat sig. Biskopen hade förlåtit henne. Lotta, har du möjligen tillgång till kopior av Uppvidinge härads originaldomböcker? Dråpet borde finnas med där. Fallet borde också kunna hittas i domkapitlets handlingar om de är bevarade.
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-22 15:33)

[Lotta Nordin]

Jag har inte tillgång till den domboken, den finns inte hos AD. Men i protokollet från 1623 8 maj finns ett kortare referat av dråpet:
 
Och alldenstund att förbemälte Carl Torsson, haver detta förbemälte tjuveri onödd och otvunget bekänt, horet kan icke heller med skäl avläggas, är ock dess förutan en grov missgärningskropp och dråpare, vilken en ung dräng utan all skuld i överdådighet drap i så måtto, att han i ett gästabud stod upp ifrån bordet, tog darten ut och i gruvan askade skaftet, sedan utgick till sällskapet, som såte på torvbänken och drucko, där slog igenom drängen och udden i väggen, och aldrig talade honom ett ord till; För vilket dråp han haver fått nåder och försonat. Men efter han sådana höga nåder missbrukat haver, och alla sedan fört ett ogudaktigt leverne ifrån den ene odygden till den andra, så att hela hans leverne haver till ont benäget varit, därföre är han ock nu dessmindre nåder värd.
 
Jag har moderniserat stavningen lite grann.

[Göran Johansson]

Dart betyder väl ungefär dolk. Frågan är vad han gjorde när han i gruvan askade skaftet. Gruva betyder väl hål eller något i den stilen.
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-23 12:27)

[Lotta Nordin]

Gruvan = eldstaden.

[Göran Johansson]

Att aska skaftet torde väl haft någon slags symbolisk betydelse. Vad tror du?

[Per Thorsell]

Tack, Göran och Lotta för den givande och lärorika dialogen som ledde fram till den fullständiga texten. Målet ger många nya lärdomar om det tidiga 1600-talets rättsskipning.  
 
För att återgå till Görans ursprungliga fråga om innebörden av bekännelsen: Dombokens formulering; ..., omsider när han sågh alfuaren bekiende han allt sammans och fast mehr tiuffuerij. Jag tycker den stämmer mycket bra med min tidigare framförda hypotes, att bekännelsen kom just före avrättningen.

[Göran Johansson]

Tack själv Per, du har ju själv bidragit med viktiga upplysningar. Är fortfarande nyfiken på innebörden av att Carl Torsson tog darten ut och i gruvan askade skaftet (se inlägg från Lotta igår kl 15:50). Han drog tydligen fram sin kniv och stack ihjäl drängen. Men varför askade han knivskaftet i eldstaden?

[Lina Libell]

Ett förslag på praktisk snarare än symbolisk tolkning av aska skaftet: kan han ha gnidit in skaftet med aska för att få bättre grepp? Aska kan ju användas istället för sand på isiga gångar.

[Göran Johansson]

Javisst Lina, så är det nog. I detta fall skulle det möjligen kunna tyda på att rätten ansåg att dråpet inte utfördes i hastigt mod; att det inte var en oöverlagd brottslig gärning.

[Leif Gson Nygård]

Ja, jag instämmer med Per; den här diskussionen har varit väldigt intressant och lärorik att följa. Stort tack - Göran, Lotta och Per!

[Stefan Simander]

Instämmer också! Jag har lagt upp information om personerna och platserna i Vissefjärda sockendiskussion här:
 
 
 
Lägg gärna till det som saknas och rätta det som har råkat bli fel!

[Moderator Källor]

Det gick uppenbarligen inte att få diskussionen på rätt köl genom en enkel vädjan. Ett antal inlägg är borttagna med hänvisning till ordningsreglerna (som jag tycker att alla inblandade kan ta och läsa en gång extra.):
 
Var alltid artig och vänlig
 
Oförskämdheter, förolämpningar och personangrepp hör inte hemma på Anbytarforum. Även om du inte delar en skribents åsikter och idéer ska du alltid visa hänsyn och respekt.
 
Svara inte i onödan
 
Om du tycker att någon uppträder egendomligt eller framför märkliga påståenden och åsikter - svara inte såvida du inte har något verkligt bra att komma med. Undvik också inlägg som inte för diskussionen framåt, utan endast innehåller meningslösa sympatiyttringar av typen: ”Bravo, Pelle! Jag håller med dig”.

[Göran Johansson]

Lotta, Per eller kanske någon annan, har ni någon uppfattning om hur vanligt var det att brottslingar avrättades omedelbart på tingsplatsen? Redovisades i sådana fall i protokollen den bekännelse till en präst som visas i exemplet Carl Torsson ovan? Jag har läst ganska många domböcker, framför allt från Södra Möre och Konga härader. Har visserligen inte haft fokus på just detta men kan inte minnas att jag har sett något liknande förut.
 
Vänlig hälsning
Göran

[Göran Johansson]

Lotta Nordin skrev ovan: En fråga jag måste ställa till dig, Göran, är varför du helt och hållet verkar antingen helt glömma bort, eller åtminstone förmildra Carls brott?.
 
Jag svarade väl inte på hennes fråga. Anledningen är att Carl Torssons bakgrund var lite speciell och att händelserna i tid inföll med att rykten fanna om bärande av budkavel i Algutsboda socken. Dessutom förekom tortyr i olika former, se här:
 
Utdrag ur examensarbete ”Rätten till tystnad contra upplysningsplikt i svensk speciallagstiftning” Juridiska fakulteten i Lund 1999
 
Av Olaus Petris 38:e domarregel kan man även sluta sig till att det förekom tortyr i Sverige under 1500- och 1600-talet:
 
”Efter den bekännelse, som varder en pint och plågad till, skall ingen dömas ty sådana bekännelser pläga vara falska, och ofta sker, att många bekänna det som aldrig sant var eller skedde, för den pina skull de lida, med mindre att av sådan vederkännelse finnas de skäl, som väl må dömas efter. Och hörer där stor beskedlighet till huru man sådan pina och plåga umgå skall, att man icke pinar eller plågar den, som ingen skuld haver ...” [Träskman b, s 597]
 
Det finns dock inga entydiga uppgifter om i vilken omfattning det förekom tortyr i sverige under denna tid. [color=0000ff]Under 1600-talet förekom förutom fysisk tortyr även andra metoder för att få den misstänkte att erkänna. [/color] [color=0000ff]Exempel på detta är att man iscensatte en fiktiv avrättning eller lät en präst förmå den anklagade att i bikt erkänna sin skuld på falsk grund iscensatt fiktiv förberedelse av den anklagades egen avrättning[/color]. [Träskman b, s 597f]
 
Träskman, Per Ole: Rätten att förbli tyst, ut JFT 1993, s 594-617.
 
Det är nämligen något konstigt med eftertexten har jag tyckt. Vidare finns två uppgifter i domböckerna om när Carl Torsson avrättades. Första gången i protokoll från Uppvidinge h:d 4/6 1624 där det står att han var farlig och därför avrättades direkt på tingsplatsen. Andra gången i  Uppvidinge 1624-07-26 i samband med anklagelsen mot Jon Pedersson, den brorson som hjälpte Carl Torsson att komma ur sitt fängsliga förvar i Växjö. Där omnämns avrättningen av Carl Torsson på följande sätt: ” ....och onda bedrifter bleff till Liffuet straffad wedh Lenhoffda tingh den 4 Julij 1624 uthij Stådthållarens wällborne Erich Jöranssons och öffuerstens wälb: Redhwens närwaro.” Om den 4 juli 1624 detta stämmer så blev han således inte avrättad genast efter domen. Kan antingen vara en felskrivning eller att det första gången kan ha handlat om en fiktiv rättegång med präst närvarande.
 
Jag vore tacksam för något slags slags svar.

[Lotta Nordin]

Göran,
om det första tillfället - 4 juni - var en fiktiv rättegång som dessutom protokollfördes(!), var finns protokollet från den 4 juli i så fall?
Vad hände med alla dom andra som blev dömda 4 juni? Det är nog alltså en felskrivning. I Uppvidinge häradsrätt AIa:2 sid 91 ser det ut att ha blivit lite kluddigt, och i den renoverade (avskrivna) domboken så har man tydligen trott att det skulle vara juli.
 
Det förekom med all säkerhet tortyr, däremot är det nog ovanligt att det nämns i domböckerna. Jag har sett ett fall på 1600-talet där en kvinna blev sänd till Jönköpings slott för att mästermannen skulle försöka få henne att bekänna. Däremot är det mycket vanligt förekommande att personerna sätts i fängelse på bekännelse för att förmås av präster att erkänna sina brott, och det var det Sissa och Bonde troligen råkade ut för. Det är också vanligt att en anklagad under rättegången förmanas att säga sanningen av präster och domare, ibland enskilt och ibland i tingsalen.
Därmed inte sagt att Carl Torsson utsattes för tortyr!

[Göran Johansson]

Lotta, troligen handlar det om en felskrivning. Nej det är inte alls sagt att han blev utsatt för tortyr, men det är möjligt. I de domböcker från S Möre, Konga och i viss mån Kinnevald härad som jag haft anledning att läsa, har jag aldrig lagt märke till något brottsmål där den dömde avrättades direkt på platsen. Kan bero på att mitt syfte inte har varit att leta efter just sådana mål. Känner du till några domar liknande dem som avkunnades vid Uppvidinge härad 4/6 1624?
 
Har beställt kopior från Svea Hovrätt. Det är troligen där forskare har hämtat upplysningar om det planerade upproret i Södra Möre och dess eventuella utbredning till just Algutsboda socken, med tal om budkavle etc. Man kan undra hur detta omnämns i domtexten. När man läser Uppvidinge härads protokoll för 1624 så finner man inget mål som antyder något sådant; bortsett möjligen från soldatmönstringen detta år.
 
I texten som jag lagt in ovan står det ..... eller lät en präst förmå den anklagade att i bikt erkänna sin skuld på falsk grund iscensatt fiktiv förberedelse av den anklagades egen avrättning. Det som stör mig lite med eftertexten till domen är att den inte kan placeras in kronologiskt. När han i bikt bekände sina synder framgår därför inte, eller hur?  
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-10-12 15:13)
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-10-12 17:26)