Äldre inlägg (arkiv) till 18 september, 2010

[Göran Johansson]

Jag håller på att studera ett brottsmål från 1620-talet som avhandlades vid en småländsk häradsrätt.  
 
Inledningsvis ser det ut som om häradsskrivaren gjort noteringar efter hand som den aktuella rättegången fortskred; anklagelsepunkter framfördes och varje punkt följdes av vittnesförhör samt uttalanden från den anklagade. Därefter fälldes rättens utslag. Domen blev i detta speciella fall döden. Sedan antecknade skrivaren att den dömde var så farlig att vederbörande omedelbart avrättades på platsen i sockenbornas åsyn (vilket i och för sig är märkligt eftersom de brott som den dömde ansågs ha begått handlade om stöld av kreatur och lönskaläger - inte dråp eller misshandel).  
 
Sist i protokollet noterades att den  avrättade hade nekat till alla anklagelser men så småningom erkänt. Det egendomliga är att man i en efterskrift - när mannen redan var död - antecknade uttalanden från den dömde som kronologiskt borde ha hört hemma i de inledande förhören. Det ser nästan ut som om man ville rättfärdiga ett tvivelaktigt domslut eftersom dessa postuma delar av protokollet måste betraktas som - i bästa fall - minnesanteckningar.
 
Är det svårt att första vad jag menar - kanske för abstrakt? Finns det någon som tror sig veta hur domboksprotokoll från denna tid normalt var disponerade? Är det någon som delar min uppfattning om efterskriften? Domboksprotokoll borde väl återspegla rättegångsprocessen rent kronologiskt och inte innehålla delar som har karaktären av minnesanteckningar? Hur vanligt var det att brottslingar avrättades direkt på tingsplatsen?
 
Göran Johansson

[Anneli Isaksson]

Hej Göran,
 
Jag har läst Kinds häradsrätt från 1634 och inte sett någon efterskrift. Det ser verkligen underligt ut. Jag håller med om att det borde stå i kronologisk ordning. Stöld av häst och lönskaläger där en gift man var inblandad kunde resultera i dödsdom, men då gick målet först vidare till hovrätten. Att någon avrättades direkt på tingsplatsen har jag inte heller läst någonstans i Kind.
 
Vänliga hälsningar
Anneli Isaksson

[Göran Johansson]

Hej Anneli!
 
Stort tack för att de delade med dig erfarenheterna från Kinds häradsrätt. Visst borde väl protokollen vara kronologiskt skrivna. Den första händelsen borde inleda och den sista avsluta - i mitt fall upplysningen om att avrättningen exekverades omgående direkt på själva tingsplatsen.
 
Vänlig hälsning
Göran

[Stig-Ove Wisberg]

Göran,
Vilket härad gäller det? Finns det en renovation så kanske det uppdagas på ett annorlunda sätt. Är protokollen daterade och inbundna i rätt ordning? (ska Du göra något arbete med det kanske Du tills vidare vill hålla inne med vilket härad det är)
Vänligen
Stig-Ove

[Lotta Nordin]

Göran,
varför det är skrivet som det är skrivet är svårt att uttala sig om när man inte läst målet. Naturligtvis var det vanligast att man skrev i kronologisk ordning, men ibland hände det att man skrev till några rader i efterhand eller förtydligade något. Men, som sagt, det är svårt att avgöra i det här fallet utan att ha sett det. Kan du tala om vid vilket ting det finns?
 
Varför han dömdes till dödsstraff och avrättades direkt på platsen? Även där måste man naturligtvis veta vad som står i domboken. Det måste ju finnas någon anledning till att han bedömdes som farlig och den anledningen bör ju framgå av protokollet.
 
Är det originalboken eller renovationen? Det förekommer skillnader i dessa.

[Per Thorsell]

Trots Görans tydliga invit till endast sakkunniga svarare vill jag ändå kasta ut en lös hypotes.
 
Att dö utan att ha erkänt sina synder var i sig en extra svår synd som enligt tiden syn på saken renderade evigt straff i helvetet, medan den som bekände och ångrade sig kunde hoppas på att komma lindrigare undan. Han kan alltså tänkas ha förmåtts att erkänna inför sin avrättning, kanske till prästen som sedan sett till att det kom med i protokollet.
 
Jag har inga egna referenser till liknande fall, men jag tror att det borde gå att finna fall där en dödsdömd erkänt sitt brott inför avrättningen.

[Göran Johansson]

Det är ingen  hemlighet var texten finns. Det är visserligen rätt att händelsen ingår i en text som håller på att skrivas. Men det gör väl inte så mycket eftersom den bara utgör en del i ett större sammanhang. Om ni har tillgång till Arkiv Digital (så heter det väl?) så finns där filmade renoverade domböcker för Kronobergs län. Det mål som jag studerar avhandlades vid ting i Uppvidinge härad år 1624 den 2-4 juni. Själva domen redovisas på fol. 82h. Jag har själv inget abonnemang för tillfället. Ingressen och en diskussion som hänger samman med min fråga redovisas också  här.
 
Hej Per, vi postade inläggen nästan samtidigt. Din synpunkt är absolut intressant men det framgår inte av sammanhanget tycker jag inte att det var ett erkännande lämnat till en präst. Den dömde mannen hade till exempel framfört till sitt försvar att svågern, hustruns broder, Nils Pedersson (en nämndeman!) var lika skyldig som honom själv till en häststöld. Men jag kan ta fel.  
 
Vänlig hälsning
Göran
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-15 22:21)

[Lotta Nordin]

Göran,
du skriver angående dödsstraffet: vilket i och för sig är märkligt eftersom de brott som den dömde ansågs ha begått handlade om stöld av kreatur och lönskaläger - inte dråp eller misshandel.
Då tycker jag att du ska läsa igenom domen riktigt ordentligt en gång till! Carl Torsson skulle idag ha blivit kallad yrkeskriminell och en fara för allmänheten. Dessutom hade han blivit dömd till döden en gång tidigare för mandråp, men blivit benådad av höga överheten, eftersom han lovat bot och bättring.
Jag har bara läst protokollet från juni 1624, men det bör ju finnas åtskilliga fler mål som behandlar hans ärenden.  
 
Det du kallar efterskrift tycker jag bara är ett förtydligande som häradsskrivaren gjort angående Carls protest mot en del av domen. Det konstateras bara att han blev överbevisad på dom två punkter han hade protesterat emot.

[Göran Johansson]

Hej Lotta
 
Det är sant att Carl Torsson (den person detta handlar om) för 18 år sedan blev dömd för mandråp. Därefter förekommer inget i domböckerna som visar att han begått något allvarligt brott.  
 
Den händelse som beskrivs här var uppe vid tinget den 13 mars 1623 för första gången och inleddes med en anklagelse mot hustrun Sissa Pedersdotter. Det gick ett rykte i bygden om att hon hade belägrats av sin kusin Bonde Jönsson från Hällasjömåla, Vissefjärda sn. Han hade tidigare varit gårdsman hos Carl Torsson. Ärendet togs åter upp den 8/5 1623 och 5-6/11 1723. Dom fälldes inte förrän vid det ting som pågick mellan den 2-4/6 1624. Däremellan hade en hel del inträffat.  
 
Såvitt jag kan se så finns inget erkännande från Carl Torssons sida om att han i förhand skulle ha avtalat med sin hustru om att han skulle anstifta en otrohetsaffär med sin kusin Bonde Jönsson för att därefter kunna utöva utpressning. Något som var en av huvudorsakerna till att han avrättades. Jag har gått igenom handlingarna ganska noggrant kronologisk.  
 
Inte förrän efter att han avrättats(!) - i vad jag tycker man kan kalla det en efterskrift  antyds som en allra sista mening att den dömde erkände alesammans (vad nu det innebär?) - se bild nedan. Detta erkännande borde enligt min bestämda uppfattning ha redovisats under domstolsförhandlingarna innan dödsdomen fälldes.  
 
Hustrun blev inte heller såvitt jag kan se anklagad för att ha medverkat till anstiftan av den händelse som kan ha varit en huvudorsak till att Carl Torsson avrättades - mycket märkligt.  Däremot blev hon och hennes kusin Bonde Jönsson mer än tre senare den 6-7/9 1627 kallade till tinget anklagade för den otrohetsaffär som bidrog till Carl Torssons dödsdom. Saken hade tydligen legat och grott i häradet!
 

[Per Thorsell]

Den  eventuella prästens roll är inte det avgörande. Jag föreställer mig bara, att man inte - ens i Småland - avrättade någon vid ett häradsting utan tillfälle till syndabekännelse och avlösning. Det väsentliga är då att bekännelsen inte var en del av rättegången, utan kom efter den avkunnade domen, just så som det det framstår i domboken.

[Göran Johansson]

Vad står det på de sista raderna?
....bewistes; omsider när han sågh Alf(-waren) bekende han alasammans och fast mera Tiufferij.  Vad jag förstår så var det enbart tjuveri som han erkände och inte att han planerat ett lönskaläger tillsammans med sin hustru! Detta senare var huvudanklagelsen och bidrog säkerligen till dödsdomen. Paradoxalt nog kan den stackars mannen ha straffats för hustruns otrohet - eller hur? Varför straffades inte hustrun för anstiftan och varför kom det eventuella otrohetsärendet upp vid tinget först tre år senare? Varför hänsköts inte ärendet till Hovrätten för fastställelse av dödsdomen och varför var den ökände krigsöversten Ruthwen närvarande, som då befann sig i Kalmar, vid ett ting i Kronobergs län när domen föll? Vilken roll hade Ruthwen?
 
Texten på den scannande bilden har (bortsett ifrån den sista meningen) knappast ett sådant innehåll att den utgör del av en syndabekännelse och avlösning. Inte stod Carl Torsson i denna allvarstund och argumenterade med församlingen kyrkoherde i skuldfrågan.  
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-16 18:48)

[Per Thorsell]

Min hypotes utgår endast från Din ursprungliga beskrivning:
 
Sist i protokollet noterades att den avrättade hade nekat till alla anklagelser men så småningom erkänt. Det egendomliga är att man i en efterskrift - när mannen redan var död - antecknade uttalanden från den dömde som kronologiskt borde ha hört hemma i de inledande förhören. Det ser nästan ut som om man ville rättfärdiga ett tvivelaktigt domslut eftersom dessa postuma delar av protokollet måste betraktas som - i bästa fall - minnesanteckningar.  
 
Alltså att erkännandet noterats som om det skett efter domens avkunnande. Övriga omständigheter ligger bortom min 'level of incompetence'.

[Lotta Nordin]

Huvudorsakerna till att Carl blev avrättad var att han blev dömd för åtskilliga tjuverier, vilka han också bekände. Han blev dömd för hemgång och fullt rån med våld, båda dessa gav dödsstraff. Övriga anklagelser, bl. a. att ha tubbat hustrun till otrohet med Bonde, blev han överbevisad att ha gjort. Troligen bekände han även det sistnämnda, det står så i protokollet 26 juli 1624. Däremot kan han aldrig bli anklagad för lägersmål i det fallet, eftersom han inte var inblandad i lägersmålet.
I domen ingick säkerligen också att han hotat åtskilliga personer till livet genom eld och brand, bland dem även häradshövdingen och lagläsaren. Samt även brutit sig ut ur fängelse två gånger, ena gången från häradskistan i Lenhovda och den andra gången från fängelse i Växjö.  
 
På grund av att det var Sissa och Bonde som var misstänkta för lägersmål, blir dom också anklagade för det i häradsrätten. Efter ovanstående dom förekommer dom, som sagt, 26 juli 1624. Då kan inte dom utfärdas p. g. a. att nämnden inte är fulltalig.
6 december 1624 tas målet upp igen, och då blir både Sissa och Bonde frikända.  
Något mål där dom förekommer 6-7/9 1627 är jag inte människa att hitta, varken i originalet eller den renoverade domboken.
 
Det som står sist i domen ovan är:
Carl Torssons protestation, först vill han sig befria, att han icke rådde eller tubbade sin hustru, att bedriva den lägersmålsgärning med Bonde Jönsson, utan han dem sålunda fann och upptäckade, det då fast annorlunda bevisades.
 
Till det andra, att de två hästarna säger han sig icke allena stulit hava, utan Nils i Rörshult haver varit lika god  med honom i den ene hästen; Men den andre som Nils i Stenkulla miste, säger han fanns i skogen, det då annorledes bevistes; Omsider när han såg allvaran bekände han alltsammans och fast mer tjuveri.
 
Jag tycker det är ganska uppenbart att han sa dessa saker innan han avrättades, annars blir det lite tokigt, eftersom det står att han såg allvaran och bekände alltsammans och till och med mer tjuveri.

[Lotta Nordin]

Ja, just det, du frågade varför överste Ruthwen var närvarande. Det var han naturligtvis på grund av att det var flera knektar som stod anklagade vid det tinget. Det var regel att ett högre befäl var närvarande då.
Det var ju till och med en gammal Trommeslagare som blev arcubusseratt vid tinget.

[Göran Johansson]

Lotta, ditt sista inlägg är intressant och förklarar Ruthwens närvaro. Men det råder knappast någon tvivel om att ärendet mot Carl Torsson var huvudnumret. Jag har dessvärre enbart kopierat de delar som avser Carl Torssons öden. För vilka brott åtalades de knektar som du nämner och vad hade den gamle trumslagaren haft för sig?  
 
Om du har tid att läsa vidare så ser du att hemgången avsåg den gård i Getasjökvarn som han själv brukat. Han hade blivit avhyst och gården förseglats utan att Carl Torsson hade haft möjlighet att skörda de gröder som han hade sått. Det rån som du nämner tror jag handlade om just detta och föremålet för rånet var väl efterträdaren i Getasjökvarn (Per Svensson tror jag han hette). Vad som hände med gårdens kreatur framgår inte. Under början av 1620-talet ägde boskapslängd 1 häst, 2 oxar, 2 stutar, 7 kor, 8 får, 9 svin och 9 tunnor utsäde - således en inte anmärkningsvärt fattig bonde. Anledningen till att han avhysts var att han hade stulit något (om jag inte minns fel). Någon tidigare dom som handlar om stöld har jag dock inte kunnat finna i domböckerna. Att Carl Torsson möjligen kan ha känt sig orättvist behandlad kan man kanske förstå.
 
Det framgår inte av protokollet hur Carl Torsson hade blivit överbevisad för att ha tubbat sin hustru till lönskaläger. Inga vittnen fanns. Rätten hade enbart hustruns vittnesmål att stödja sig på, såvitt jag kunnat se. Relationen mellan man och hustru tycks för övrigt ha varit minst sagt tvivelaktig. Under förhandlingarna framfördes anklagelser och motanklagelser.  
 
Rättegången mot hustrun ägde mycket riktigt rum i december 1624. Beklagar, årtalet 1627 avsåg ett helt annat mål. Oavsett vilket så grasserade fortfarande rykten i bygden om den eventuella otroheten och rätten var ingalunda övertygad. Så tolkar åtminstone jag saken. Dessutom hade de två anklagade warit fengzlade I Callmar och Häradtzkistan. Varför i Kalmar och inte i Kronobergs län residensstad Växjö kan man fråga sig.
 
PS. Lotta, du ska förstås ha ett stort tack för dina värdefulla synpunkter och generositet. Hoppas att du inte missförstår. Jag tycker just detta brottsmål är intressant ur en del olika aspekter. Dessutom förekommer en del ganska pikanta och ovanliga inslag. Per Thorsells förklaring till den sista meningen om avlösning och förlåtelse är förstås också väldigt viktig.    
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-17 09:02)

[Lotta Nordin]

Göran,
jag tycker, som sagt, att du ska ta och läsa igenom protokollen lite noggrannare igen.  
 
Carl blev dömd för flera rån, hemfridsbrott/hemgång, utpressning och olaga hot m. m. Han hade inte bara stulit något. Att han blev avhyst från sitt kronohemman, och gården blev satt i konungens förbud och försedd med kronomärke, berodde på att han tidigare, 8 maj 1623, blivit ansedd som gårdstjuv (hemfridsbrott) hos Per i Ubbemåla. Carl begav sig till Getasjökvarn med vapen och sällskap, bröt upp dörrarna och tröskade säden och tog med sig den, samt stal annat gods också. Allt detta var Edsöresbrott och det såg man mycket allvarligt på. Dessa brott erkände han också.  
 
8 maj 1623 tas ett mål upp emot Carl angående åtskilliga stölder, och det är alltså inte samma mål som rör Sissa och Bonde!

[Göran Johansson]

Lotta, den 8 maj 1623 bekände Carl Torssons hustru Sissa att lönskalägret med Bonde Jönsson var planlagt tillsammans med maken. Denna punkt i protokollet avslutas på följande sätt: ...Bleff och Carll tagen i förhör, och tilfrågades om den bekiennelse hans hustru giordt hade, Tå nekar Carll på det högste, at han aff något rådslagh inthe wett, utan säger sigh af deras omgenge hafua fåt mistanke,  och för den skuld togh orsak at waka der efter, ? är Carll så styff at han godwilligen inthe bekiende; [color=0000ff]derför bleff han lagd i kistan[/color].  
 
Därefter anlägger hustrun moteld.  kom för retta Per i Ubbemåla, beklagandes, at för;de Carll Torson i förgång- höst stahl en quiga, det och Carles hustru bekiende, (hemma) för kiörkeherden och ländzmannen, sägandes, at quigan war slachtat opwedh ån, dijt grannar gingo att leta, finnandes horn och en fott, hwilken war brun lika som quigan, Item funno de thvå fårafötter. I målet efter kvigstölden bekände Bondes hustru Elin (den hustru som Bonde Jönsson stod beredd av bedra) att Carl Torsson samtidigt hade stulit 3 får ur hennes fårahus.  Därefter erkände hustru Sissa på sin makes vägnar en rad olika förseelser.  
 
Carl Torssons hustru, som uppenbarligen hade ett horn i sidan på sin make, gjorde erkännandena å Carls vägnar (skvallrade - kanske för att rädda sitt eget skinn). Stölderna erkändes senare av Carl Torsson som däremot hela tiden styvnackat nekade till att han tillsammans med hustru hade planlagt hennes ”affär” med sin kusin Bonde Jönsson.  Stölderna tycks ha föranlett kronan att försegla Carl Torsson kronogård i Getasjökvarn. Och det som kallades hemgång begicks efter det att han rymt från ett fängsligt förvar.
 
Hustrun var säkert inte heller något helgon. Om man får tro Carl Torsson så hade hon haft olovligt umgänge också med Carls kusin Per Mo(g)e i Fur och bonden Matz Bengtsson från samma by i dåvarande Danmark. Vidare påstod Carl Torsson att hustruns stulit ett bolstervar från länsmannen Nils Jeppsson, en kedja från Gudmund i Gusemåla (Carls farbror) och ett garn från Per i Ryggamo. Dessutom anklagade han henne för att ha stulit ett ”huffuedkläde” och annat under ett gästabud ”så att grannarna förbude honom haffua henne medh sigh i gesteb udh”. För att inte tala om hennes medverkan i den sofistikerade utpressningen av sin kusin Bonde Jönsson. Man ska väl inte försöka spela djävulens advokat men en fråga som naturligtvis aldrig kan besvaras är varför hustrun kom så lindrigt undan i detta som väl delvis borde kunna betraktas som ett äktenskapligt bråk.  Båda parter borde ha fått kännbara straff.
 
Stämmer detta i stort Lotta, om man bortser ifrån mina egna kommentarer? [color=0000ff]Den blå texten är överstruken i protokollet[/color].
 
PS
Har äntligen lyckats betala AD Online för en månad. Ser då när jag öppnar domböckerna för Uppvidinge härad att de gamla papperskopior som jag har måste vara hämtade ur originaldomböckerna 1623-25. Skärpan på AD Onlines bilder är ju enastående och texten lättläst. Du har alldeles rätt ifråga om överste Ruthwens roll, arkebuseringen av trumslagaren utfördes på direkt order av honom. I tid stämmer detta ungefär med de oroligheter i Södra Möre som leddes av Jödde Stim.  
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-17 16:48)

[Lotta Nordin]

Ja, om man bortser från dina kommentarer...men det blir inte mycket kvar då...  
 
Som vanligt vrider och vänder du på vad som egentligen står i texten, och försöker få det till något annat. Varför förstår jag inte. Jag tycker att målet är helt klart och domen är fullständigt berättigad efter dom lagar som gällde då. Det fungerar inte om man försöker sätta in sina 2010-årsvärderingar i ett ca 400 år gammalt fall.  
 
I protokollet står klart och tydligt vad som hade hänt och hur Carl dömdes - på vilka grunder och för vad. Du skrev att det förekommer en del pikanta och ovanliga saker i målet, men något sådant kan inte jag se. Inte heller hur protokollet dispositionsmässigt är skrivet är ovanligt.
 
Är Carl Torsson en släkting till dig, eftersom du är så mån om att det han gjorde inte var så farligt?  

[Stig-Ove Wisberg]

Denna text finns på annat ställe i forumet, men jag lägger in den här ändå. Den belyser ganska väl hur det kunde gå till vid tinget. Texten är ett utdrag ur Rudolf Thunanders bok Hovrätt i funktion
 
Av intresse när det gäller att klarlägga hovrättens verkliga makt att avgöra de dödsdömdas öden är de mål, som kallas punkt 17-målen. Det var sju olika grova brott som räknades upp i rättegångsordinantians 17:e punkt. Samtliga var i lagen belagda med dödsstraff och om alla rekvisit förelåg, om egen frivillig bekännelse avlagts och »laglig, flitig, noga rannsakning och dom» föregått kunde landshövdingarna (och deras föregångare) låta verkställa dödsdomen utan föregående prövning i hovrätten. De sju brott det gällde var  
 
- kätteri i upp- eller nedstigande led och första och andra graden i sidoled (= incest)  
- tidelag,  
- våldtäkt,  
- barnamord.  
- veterligt uppenbart mord.  
- röveri på skogar och allmänna vägar samt  
- dråp som sker med hemgång eller försåtligen å kyrko- eller tingsväg.  
 
När en sådan rannsakning kom på hovrättens bord kunde den dömde alltså redan vara avrättad och hovrättens prövning endast avse det rättsliga förfarandet. Frågan om liv eller död var då oåterkalligen avgjord och bortom hovrättens påverkan.  
 
De sju brotten utgjorde inget oväsentligt inslag i brottspanoramat och man kan undra, vilka dödsdömda brottslingar som egentligen blev kvar för hovrätten att slutligt döma över, när avgörandet över liv och död i så många mål stannade kvar hos underrätterna och överlämnades till landshövdingarna. Ett brott som t ex barnamord utgjorde på 1660-talet 8 % av samtliga underställda brottmål vid rikets alla hovrätter, om landshövdingarna följt ordinantians bokstav att omedelbart »låta rätta» över denna »missgärning» skulle avrättningen redan varit verkställd i majoriteten av dessa mål, när de nådde hovrätten. Deras antal begränsades emellertid genom att kraven var stora: brottet skulle vara »uppenbart» utan varje oklar omständighet och frivillig bekännelse måste föreligga. I förhållande till alla stölder, sedlighetsbrott, våldsbrott etc var punkt 17-målen inte många och framstår snarare som undantag.  
 
Emellertid kom praxis att avvika från föreskrifterna så länge dessa gällde. Redan under decenniet 1635-1644 kan flera fall noteras, då både frivilligt bekänt kätteri och barnamord underställdes hovrätten för slutligt avgörande trots att straffet kunnat exekveras utan sådan underställning. Dessa mål var alltså fortfarande inte avgjorda när de kom till hovrätten; där hade man alltjämt frågan om liv eller död i sin hand. I materialet finns sålunda flera exempel på sådana fall, men också på fall, där avrättningen redan skett och där det för hovrätten bara återstod att pröva lagligheten i själva domen.

[Göran Johansson]

Lotta, nu var ju ämnet egentligen disposition och kronologi i domboksprotokoll från 1620-talet. Men dina svar är värdefulla eftersom du ju faktiskt tagit dig tid att läsa in själva sakfrågorna.  
 
Den upplysning som Per Thorsell ger är dock viktigare om man vill förstå avsikten med framför allt den sista meningen i den avslutande protokollet från juni 1624. Det vill säga att den dömde fick möjlighet till syndabekännelse och avlösning inför en präst med risk att renderas ett evigt straff i helvetet. Ett klart svar.
 
Den andra viktiga upplysningen är den som Stig-Owe Wisberg berättar om i inlägget här ovan. Han skriver att landhövdingarna utan föregående prövning i hovrätten kunde verkställa dödsdomar för nedanstående brott om alla rekvisit förelåg, om egen frivillig bekännelse avlagts och »laglig, flitig, noga rannsakning och dom» föregått:    
- kätteri i upp- eller nedstigande led och första och andra graden i sidoled (= incest)  
- tidelag,  
- våldtäkt,  
- barnamord.  
- veterligt uppenbart mord.  
- röveri på skogar och allmänna vägar samt  
- dråp som sker med hemgång eller försåtligen å kyrko- eller tingsväg.
I vårt fall verkställdes dock inte domen av någon landshövding såvida nu inte ståthållaren på Kronoberg Erik Jöransson [Ulfsparre] till Näs råkade vara landshövdingen detta år. Om man betraktar ovanstående brott så finns det möjligen ett fall som väl då kan vara tillämpligt, nämligern röveri på skogar och allmänna vägar. Röveri torde väl vara jämförligt med stöld.
 
Fortfarande är jag lite undrande över placeringen och innehållet i de resonemang som förs i protokollet efter det att Carl Torsson hade avrättats. Kronologiskt sett borde de ha placerats före den felaktigt(?) verkställda dödsdomen.
 
Lotta, du är lika snäll som vanligt  men det är möjligt att jag är lite petig och att jag vrider och vänder. Vill gärna försöka förstå varför saker och ting ser ut som de gör eller varför man handlade som man gjorde. Nej - haha - Carl Torsson tillhör inte mina anor  men det hade varit spännande om så vore. Det är roligt att diskutera med dig!
 
I sakfrågan undrar jag fortfarande lite över varför man med 1600-talets värderingar lämnade hustrun Sissa Pedersdotters förseelser utan vidare åtgärd. Hon var ju faktiskt med om en allvarlig anstiftan till brott och hade tydligen gjort sig skyldig till en hel del olika förseelser såsom horeri (2 ggr) bestyrkt av Carl Torssons släktingar i Danmark, stöld och kleptomani på gästabud.

[Torsten Berglund]

Göran! Landshövdingsämbetet instiftades först i 1634 års regeringsform. Den förste landshövdingen i Kronobergs län (och samtidigt i Jönköpings län) blev den tidigare ståthållaren i Kalmar och Nyköping Bengt Kafle 1634-1636. Ståthållare över Kronobergs län 1621-1626 var mycket riktigt Erik Jöransson (Ulfsparre), som sedan blev ståthållare i Jönköpings län och sist över Östergötlands län, se t.ex. Anders Ant. von Stiernman, Swea och Götha Höfdinga-Minne, del 1.
 
Stig-Ove Wisbergs citat ovan ur Thunanders bok är således inte helt och fullt applicerbart på händelserna 1624.  
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2010-09-17 22:23)

[Stig-Ove Wisberg]

Torsten, Göran har missat en viktig del i citatet, en parentes. kunde landshövdingarna (och deras föregångare) låta verkställa dödsdomen utan föregående prövning i hovrätten.

[Göran Johansson]

Tack Torsten för din upplysning. Då fick ståthållarens närvaro på tinget i juni 1624 också sin förklaring. Beklagar missen av parentesen. Funderar lite på innebörden av  röveri på skogar och allmänna vägar. Den dödsdömde hade stulit ett antal olika djur på gårdar (i något fall hos hustruns släktingar); han var alltså ingen stråtrövare. Rövare användes för övrigt förr i tiden som beteckning på personer som illegalt angrep andra och tog deras ägodelar, företrädesvis när dessa var på resa.

[Göran Johansson]

Klipp över Erik Tunelds Geografi öfver konungariket Sverige. 8e uppl. 1832:
 
En vidt utseende upprors-rörelse ulbröt här äfven under Riksdagcn 1624; Knecktarne började den emot sin Öfverste, Patrik Ruthwen, en Skotte, och sina öfriga Oflicerare. De upproriskas hufvudman var en Jödde Stim, förmodligen öfverstens landsman. För att stilla detta buller, skickade K. Gustaf H Adolph hem, ifrån Riksdagen i Stockholm, Supeiintendenten i Calmar, Mag. Jonas Rothovius och allmogens Riksdagsmän , samt förmanade genom bref bönderna till undersåtlig lydnad. Konungen liknade sjelf detta uppror vid Dacke-fejden ; det dämpades dock i sin första början genom Officerarnes drift och trohet. Polska spioner, eller, som de kallades, Polska spyflugor, som inkommo från de dåvarande Danska landskapet Blekinge, ansåg konungen härtill vara orsaken. De upproriska blefvo genast gripna, hufvudmännen förda till Stockholm och afrättade; de öfrige mest brottslige undergingo sitt straff i orten; några, som satte sig till motvärn i en by, blefvo tillika med byn uppbrännda; uppenbara missgerningsmen, som brutit sig ur fängelserna, höllo sig i skogarna och plundrade resande, blefvo äfven fasttagne och genast aflifvade; en del bönder.....
 
Den i inläggen ovan omtalade Carl Torsson var bonde i Fur i Danmark 1620. Där hade han släktingar. Tycks därefter ha flyttat till Algutsboda och Getasjökvarn. Hans historia passar rätt väl in i beskrivningen av missgerningsmen ovan.  
 
Naturligtvis kan man inte dra alltfor stora växlar av detta. Det kan vara en slump att överste Ruthwen och ståthållaren Erik Jöransson hade en utskrivning av soldater inför Uppvidinge häradsting den 30/5-1/6 1624 vilken dagarna efter den 2-5/6 1624 följdes av en arkebusering av den gamle trumslagaren Bengt beordrad av överste Patrik Ruthwen och exekverad inför ett antal yngre soldater andra till warnagel.  Och som av en slump avrättades vid samma ting omedelbart den halvdanske Carl Torsson efter han war en farlig meniska den ingen i hela häradedt wille bedia för....     . Men allmogen i Algutsboda var säkerligen fullständigt skräckslagen inför Gustav II Adolfs järnhand och vem hade vågat .......

[Lotta Nordin]

Anledningen till att inte Sissa blir åtalad i Uppvidinge härad för dom brott hon anklagas för, är att brotten inte begicks i Uppvidinge härad. Horsbrotten skedde i Fur, Fridlevstad i dåvarande Danmark, och stölden av en kedja i Gåsamåla, Ramdala också i dåvarande Danmark. Var gästabudet hölls där hon också påstods ha stulit, nämns inte i domboken.
Ett brott skulle alltså alltid tas upp vid det häradsting där brottet begåtts.
 
Varför hon inte blir åtalad för anstiftan till brott i Uppvidinge, det vet jag inte, men det kanske beror på att det inte kunde bevisas att brottet/lägersmålet verkligen hade ägt rum. Alla nekar till det, till och med Carl.
Carl blir ju faktiskt i princip dömd för anstiftan. I domen står: Carl Torssons protestation, först vill han sig befria, att han icke rådde eller tubbade sin hustru, att bedriva den lägersmålsgärning med Bonde Jönsson, utan han dem sålunda fann och upptäckade, det då fast annorlunda bevisades.
Rätten tyckte väl att en stackars värnlös kvinna inte hade skuld i att hennes man rådde och tubbade henne.

[Göran Johansson]

Faktum är att Kerstin Pedersdotter var ett lättsinnigt stycke, det måste man nog fastslå. Om hennes påståenden om oskuld fanns det uppenbarligen också delade meningar. Hon hamnade ju trots allt i fångkistan uti Kalmar efter det att hennes man nesligen hade avrättats. Och det eventuella brottet var väl långt värre än hor eftersom hon dessutom var kusin till den man (Bonde Jönsson) som idogt traktade efter henne. Handlade det inte också om eventuellt kätteri i upp- eller nedstigande led och första och andra graden i sidoled (= incest)? Det hade i så fall kunnat ge ståthållare Ulfsparre möjlighet att avrätta kärleksparet på tingsplatsen; om de hade blivit överbevisade. Jag är förstås osäker på om de var tillräcklig nära släkt. Någon annan kanske vet?  
 
Jag är medveten om att ett brott beivrades där det ägt rum. Hur samarbetet med Danmark såg ut på den tiden kan man ju förstås fråga sig. Det finns inga bevarade domböcker för Fridlevstad för 1620-talet men jag har åtminstone funnit i de danska räkenskaperna för Sölvesborgs län att Per Moe 1623-1624 blev domd till böter för blodvite. Det kan ju förstås inte handla om horbrott. Några böter for horeri ha jag däremot inte funnit.
 
Du har läst fel ifråga om den stulna kedjan. Det var från Gudmund [Svensson] i Gusemåla som hon stal den. Gusemåla  ligger i Vissefjärda socken grovt räknat mitt emellan Algutsboda och Fur. Gudmund var bror till Carls far Thor Svensson i Rörshult.
 
(Meddelandet ändrat av Passord 2010-09-18 19:25)

[Elisabeth Thorsell]

Göran, början på ditt senaste inlägg verkar mest som ett exempel på svaga argument, höj rösten. Lotta är en erkänt duktig forskare, och dina gissningar om hennes ev. politiska åsikter hör naturligtvis inte hemma i en diskussion om hur man skrev i domböckerna för 400 år sedan. En ursäkt till Lotta verkar befogad.

[Göran Johansson]

Elisabeth - naturligtvis ber jag om ursäkt. Jag kan ha missförstått. Frågan är förstås om Lotta verkligen tog illa upp. Det fanns en del god humor i hennes sista mening i inlägget ovan:
Rätten tyckte väl att en stackars värnlös kvinna inte hade skuld i att hennes man rådde och tubbade henne.  
 
.

[Lotta Nordin]

Göran,
även om det fanns lite humor i det jag skrev, så undanber jag mig allt prat om nutida politik i diskussioner här.
Det var dock inte bara humor. Frågan är ju om inte dom flesta på den tiden ansåg att hustrun inte hade så mycket att säga till om. Blev hon övertalad - kanske mer eller mindre hotfullt - så vågade hon nog inte sätta sig emot. Carl var ju inte precis känd för att vara en lugn och trevlig man, snarare tvärtom.
 
Om det står Gåsemåla eller Gusemåla - ja, det kan man ju undra? I ett av protokollen kan jag nästan svära på att det står Gåsemåla, men i det andra ser det mer ut som Gusemåla. Något Svensson som förtydligar vilken Gudmund det är frågan om, står det iallafall inte.
Uppvidinge häradsrätt AIa:21622-1634 sidan 82:

 
Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:10 1624-1634 uppslag 14, bild 16:

 
Hustrun hette förresten Sissa Pedersdotter, inte Kerstin.
 
En fråga jag måste ställa till dig, Göran, är varför du helt och hållet verkar antingen helt glömma bort, eller åtminstone förmildra Carls brott?

[Göran Johansson]

Lotta, jag är ingalunda ute efter att förmildra Carls brott. Han och hela hans släkt hade minst sagt tvivelaktig vandel. Det är något som jag håller på att skriva om. Men jag vill gärna undersöka om det finns något i texten som tyder på att avrättningen kan ha haft andra orsaker än att han bara var en tjuv. Ska läsa igenom hela luntan noggrant igen. Men mitt intryck hittills är naturligtvis att han varit en gårdstjuv. Däremot har han bara utnyttjat våld i vad jag tycker är trängda situationer. Vid något tillfälle då ha hade rymt och blev jagad och vid ett annat tillfälle då han gjorde hemgång i sin f.d. kronogård. Och vid ett tredje tillfälle då han överraskade hustrun ihop med sin kusin.
 
Du har rätt - hon hette förstås Sissa. Råkade blanda ihop henne med Carl Torssons mor som hette Kerstin.
 
Om du har tillgång till originaldomboken Uppvidinge 1623-05-08 så ser du att det är Gusemåla i Vissefjärda sn som avses. Men jag håller med om att det i det senare protokollet ser ut som Gåsemåla. Troligen en felskrivning i domboken.