Äldre inlägg (arkiv) till 2000-02-01

[John Sidén]

Det verkar som om Bo Persson och jag är eniga vilket gläder mig. Vi är ju båda släktforskare. Men Bo Perssons svar visar åter på att både ord och begrepp kan tolkas lite hur som helst. Om ULA och andra landsarkiv har rätt enligt arkivlagen att ta ut avgift för vad de kallar släktforskning hur kan då pastorsexpeditioner förhindras att ta ut avgift för samma sak? De är ju också arkivvårdande myndighet. Kyrkobokföringsmaterial är offentlig handling både på pastorsexpeditionen och i landsarkivet. Någon ordning måste det väl vara. Men så är det inte. Förmodligen löser sig det här problemet när alla församlingars kyrkoböcker före 1991 har levererats till landsarkiven. Men åtminstone i Vadstena landsarkivdistrikt kommer det att dröja.  
/John i Veta

[Johan Sjöberg]

Hej!
 
Jag fick idag ett svarsbrev från Ekerö pastorat där de meddelade mig att de uppgifter jag efterfrågat, som handlade om NU LEVANDE personer, löd under sekretess. De gjorde dock ett undantag för mig nu, men hänvisade mig i fortsättningen till SPAR-registret. Brevet jag fick var för all del artigt formulerat, och avslutades med Med vänliga hälsningar från kyrkoherden. Men jag måste få fråga John i Veta: Är deras påstående korrekt? Personerna jag efterfrågat är inga direkta släktingar till mig, mer än att en av dem är min kusin, och två är hans söner, vars anor jag tänkt utreda (mer än de anor vi har gemensamma). Jag vill även påpeka att när jag nyligen hade börjat släktforska så fann jag, att min morfarsfar var född i Arbrå socken i Gävleborgs län, som DÅ ännu hade kvar 1900-talsmaterialet. Jag fick svar från dem, men anmodades betala en avgift på 100 kr per förfrågan, vilket ledde till att jag därefter drog mig för att kontakta Arbrå.
/Johan Sjöberg

[John Sidén]

Hej Johan!
 
Såvitt jag förstår har Ekerö pastorat fel när de skriver att uppgifter om nu levande personer lyder under sekretess. Ekerö pastorat är, såvitt jag vet, fortfarande arkivvårdande myndighet för folkbokföringsmaterial före 1991 och är det uppgifter ur det materialet du önskat finns inget som helst förbehåll för att ge dig de uppgifterna. Det gäller även uppgifter ur kyrkobokföringsmaterial efter 1991. Om det skulle finnas förbehåll mot att ge dig uppgifterna måste Ekerö pastorat motivera varför detta förbehåll finns. Jag kan i detta sammanhang nämna att jag skickade för något år sedan en förfrågan till Torsås pastorat i Kalmar län. En avlägsen släkting till mig bor där och jag visste att hon var änka. Hennes framlidne make hittade jag nämligen i Sveriges Dödbok. Vad jag ville  veta var om makarna hade gemensamma barn. Det fick jag inte veta. Torsås pastorat anmodade mig att själv ta kontakt med kvinnan i fråga. Plötsligt gällde inte varken tryckfrihetsförordningen eller offentlighetsprincipen. Vad gör man? Anders Novak som är kyrkoherde i Ekerö är en mycket trevlig person och duktig präst. Men han tycks inte veta vad som gäller. Kanske därför att han i motsats till Johan och mig är ointresserad av släktforskning. Vad gör man? Men du Johan har rätt i att ifrågasätta Ekerö pastorats svar till dig. Vad du skulle kunna göra är att ta kontakt med kyrkoherde Anders Novak och fråga vad han grundar sitt svar till dig på.
Med vänlig hälsning
John i Veta

[Fredrik Derefeldt]

Hejsan!
 
Om jag skall ta en fråga...för några år sedan var jag i kontakt med Frustuna-Kattnäs socken (Gnesta), och fick den uppgift jag ville ha utan problem (tog 2 veckor).
 
När jag ett halvår senare ville ha två uppgifter till, jag var väldigt precisis vad jag ville ha. Så dröjde svaret 2,5 månad, och när jag fick det, stod det att kyrkorådet hade beslutat att alla uppgifter ur kyrkoböckerna skulle de ha en avgift, nu kommer inte jag ihåg hur hög denna var (men säg t.ex. 50 kronor) för de uppgifter jag hade velat ha. I detta fall accepterade jag det iallafall, sedan dröjde 3 månader till, och svaret kom att deras böcker nu lämnats till Uppsala Landsarkiv. Så i detta fall fick jag inga uppgifter.
 
Men till min fråga. Om jag förstått diskussionen ovan, så gällde inte den avgiften då? Eftersom det inte var kommunfullmäktige som beslutat detta.
 
Mvh
Fredrik

[John Sidén]

Hej Fredrik!
 
Kyrkorådet kan inte besluta något som strider mot tryckfrihetsförordningen och den därmed sammanhängande offentlighetsprincipen. Det står mycket klart i lagen att avgift ej får tas ut. Min diskussion ovan med Bo Persson handlar om att landsarkiven enligt arkivlagen har rätt att ta ut avgift. Men givetvis kan man undrar varför då inte pastorsexpeditionerna får ta ut avgift. De är ju, så länge folkbokföringsmaterialet före 1991 förvaras i deras arkiv, arkivvårdande myndighet och borde som sådan också lyda under arkivlagen. Bo Persson eller någon annan som arbetar med arkiv får gärna förklara det här. Jag tror nämligen att denna oklarhet utgör grunden för att många pastorsexpeditioner meddelar oss släktforskare att en avgift måste tas ut om de svara på våra förfrågningar.
Med vänlig hälsning
John i Veta

[Jens Sandahl]

Jag har för mig att JO haft uppe denna typ av frågor och att enstaka kopior av arkivhandlingar ska vara avgiftsfria, men att arkivmyndigheten får ta ut en kopieringskostnad på några kronor per kopia.

[Bo Persson]

Kopior av allmänna handlingar kan vara avgiftsbelagda. Den statliga avgiftsförordningen (som f.ö. Linköpings kommun valt att följa vad gäller taxesättningen för kopior) säger att 1-9 kopior är avgiftsfria, men att fr.o.m. tionde kopian betalas en grundavgift på 40 kr., varefter varje ytterligare kopia kostar 2 kr.
 
Det finns en lag om förvaring av allmänna handlingar hos enskilda organ, vilken skall tillämpas på Svenska kyrkan fr.o.m. 1/1 nästa år. Det John säger om kyrkans skyldigheter betr. de äldre handlingar från sin tid som statlig myndighet som den förvarar är alldeles riktigt. Utlämnandet av handlingar och uppgifter fr.o.m. 1/1 2000 skall ske enligt samma lagregler som tidigare. Det är alltså inte fritt fram för hemsnickrade avgifter.

[Christina Blanck]

Grundavgiften som Bo Persson nämner är numera höjd från 40 kr till 50 kr.

[John Sidén]

Hej igen!
 
En liten historia som kanske kan vara sedelärande.  
Den 24 maj skickade jag ett brev till Förlösa-Kläckeberga pastorat med förfrågan om en familj som flyttat till Kläckeberga församling 1910 från Mönsterås. Därefter hände ingenting. Efter sex månader tröt tålamodet och jag skickade en ny skrivelse till berört pastorat. Min förfrågan var densamma som förut men jag skrev också att om jag inte fick svar inom en vecka från det datum min skrivelse är daterad kommer anmälan till Domkapitlet i Växjö att göras eftersom det ej är förenligt med tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen att inte svara på min förfrågan. Efter några dagar erhöll jag svar från det berörda pastoratet att de tyvärr ej kunde efterkomma min begäran eftersom personalen var på utbildning i vecka 48. Jaha, tänkte jag, det blir nog Domkapitlet i alla fall. Men så blev det inte. Därför att idag, när jag kom hem på lunchen, låg brevet från Förlösa-Kläckeberga och väntade på mig. Efter sex månader och femton dagar hade jag äntligen fått svar. Det var också mycket noga angivet att svaret hade skrivits och skickats igår, alltså den 8 december.  
Vad kan man nu lära sig av detta? Jo, att det nog tyvärr lönar sig att hota. Men jag ville i alla fall delge alla som är intresserade denna lilla berättelse ur verkligheten.
Med vänlig hälsning
John i Veta

[Johan Sjöberg]

Hej igen och tack för ditt svar John i Veta!
 
Det var precis som jag trodde. Jag roar mig även med att försöka upprätta antavlor för värmländska kändisar (det blir några bidrag till SvA såsmåningom...hoppas jag). När jag skrev till Fryksände församling i Värmland och frågade efter ingångsuppgifter angående en därstädes född moderat riksdagsman, anmodades jag kontakta honom personligen.
 
Detta gäller nu inte alla pastorsämbeten. En del svarar vänligt och utan större dröjsmål, t ex Krokek i Östergötland och Gunnarskog och Bogen i Värmland.
 
God jul på eller allihop!
 
Johan i Karlstad.

[John Sidén]

Hej Johan!
 
Bråka lite mer på Fryksände församling så kanske de ger med sig! Eller följ undertecknads exempel ovan!  
God jul och gott nytt år till dig Johan och till alla andra i Anbytarforum!
John i Veta

[Anders Pemer]

Det var ett bra tag sedan jag drog igång den här diskussionen, och det var intressant att nyss sträckläsa den. John i Veta önskade från första början att resultatet borde bli en samlad strategi från oss släktforskare för hur vi ska göra med trilskande och obstruerande pastorsexpeditioner, och det är väl inte mer än rimligt att vi övergår till en diskussion av den biten.
 
John nådde ju framgång i fallet med Förlösa-Kläckeberga pastorat genom att hota med Domkapitlet, och detta förfaller mig vara en vettig väg att gå.
 
Om man efter ett negativt svar på en fråga från en pastorsexpedition skriver en gång till och i fortsatt artiga och hövliga ordalag påtalar vad lagen faktiskt säger, borde det ju förhoppningsvis räcka en bit. Samma sak, då, med eventuella olagliga avgifter.
 
I regel får man väl utgå från att korkade nekanden från personal till att besvara forskarförfrågningar bygger på egen okunnighet om vad som gäller i lagen, alternativt att man hoppas att den som ställt frågan ska vara tillräckligt okunnig. Visar man då att man själv händelsevis känner till sina rättigheter till punkt och pricka, och gärna med hänvisning till exakt rätt lagparagraf, så borde det nog i de flesta fall ta skruv.
 
Sedan lär det väl finnas fall också, där just en sådan kontakt slår slint ännu mer, men då är det ju onekligen dags att gå direkt till Domkapitlet, JO och alla tänkbara instanser och se till att missdådarna om möjligt sparkas all världens väg.
 
Men en grundförutsättning är nu alltså då att allt material i norrlandslänen redan är skickat till landsarkiven i Härnösand och Östersund, och allt i Uppland, Örebro och Södermanlands län till Uppsala, var det inte så?
 
Men alla övriga församlingar bör vara okej, eller?

[Johan Sjöberg]

Nja...
 
Jag har hört att det är på gång att skicka materialet från St Tuna fs i Dalarna till Uppsala.
Men bortsett från det är det än så länge OK.  
Jag tror nästan att jag föredrar att ha allt material på mikrofiche på landsarkiven framför att låta det förvaras på pastorsexpeditionerna. De tar visserligen betalt, bortsett från när det gäller uppgifter, som kan tas fram med hjälp av högst två kyrkoboksuppslag, men de bråkar inte om huruvida man ska få ta del av materialet eller ej. Och man kan ju kosta på sig att åka till exempelvis Uppsala, om man har mycket folk som man letar efter inom deras distrikt. Det torde vara värt priset för tåg/bussbiljetter.
 
Sen är det väl meningen att allt material som mikroficheas ska levereras till Arninge också? De har i alla fall material från Ångermanland yngre än 70 år, det vet jag av egna forskningar utförda där...
 
MVH
Johan Sjöberg

[Fredrik Derefeldt]

Hejsan!
 
Har pratat med en dam på pastorsexpeditionen för Frustuna-Kattnäs (enl. mitt inlägg 3 december 1999).
 
Hon kände inte till detta, eller något beslut. Men hon skulle prata med en kille som inte var där nu, så skulle de gå tillbaka och se vad som var beslutat av Kyrkorådet.
 
Jag kan ju inte gå efter vad de beslutat, då jag ej vet hur beslutet ser ut. Däremot kan jag gå efter det brev jag fick från pastorsexpeditionen.
 
Mvh
Fredrik

[John Sidén]

Hej igen!
 
Vågar jag mig ut på Anbytarforum igen? Nåja, jag ska i alla fall försöka.  
Anders: jag håller med dig och jag tror att din strategi är rätt. Men det gäller att kunna paragraferna bra.
Johan: Det är rätt långt från Karlstad till Uppsala, faktiskt längre än det är från Östergötland. Jobbar man rätt mycket med kyrkoböcker som är yngre än sjuttio år blir det en hel del man får punga ut med. Som det nu är kan jag få gå in i ett kyrkoarkiv som inte är mitt eget och forska förutsatt att jag skirver på ett papper om att inte offentliggöra uppgifter som ligger under sekretess. Om jag får göra samma sak i ett landsarkiv vet jag faktiskt inte. Det borde kunna vara möjligt. Men jag är inte säker på att det går. Du har helt rätt att man får bättre och utförligare svar från Landsarkivet än från många pastorsexpeditioner (bortsett från den i Veta pastorat, förstås) men det kostar en del och en god vän till mig har räknat ut att månadslönen för en arkivarie blir inte liten med den timpenning det är frågan om. Men i en inte alltför avlägsen framtid blir det nog så som du Johan föredrar och då får vi nog rätta oss efter det.
Fredrik: Frustuna-Kattnäs kyrkoböcker ska finnas i Landsarkivet i Uppsala. Har du vänt dig dit?
Med vänlig hälsning
John i Veta

[Kenneth Larsson]

Det är kanske dags att en släktforskare som jobbar på en pastorsexpedition uttalar sig i denna långa diskussion.
Jag arbetar sedan 1991 som kanslist inom Arvika Västra, Ny och Älgå församlingar, och inbillar mig att jag genom åren har glatt många släktforskare med mycket utförliga utredningar - utan någon som helst avgift.
Vad gäller sekretess så är lagen positiv i Sverige, till skillnad från i många andra länder - d.v.s. ingenting är sekretessbelagt om uppgifterna i fråga inte kan anses vara till ohägn för någon nu levande människa. Den som avgör vad som ska sekretessbeläggas är kyrkoherden. Om ni inte är nöjda med hans/hennes beslut, så klaga i första hand hos kontraktsprosten (om det inte är samma person).
Kom ihåg: Kyrkobokföringen fram t.o.m. 991231 tillhör Landsarkiven, och skall endast anses som utlånade till Svenska kyrkan. Det är alltså nästa klagoinstans.
Naturligtvis kan man inte kräva att pastorsexpeditionerna ska göra stora utredningar gratis, utan måste acceptera en mindre kostnad om det rör sig om mer än att hitta 4 - 5 syskon eller föräldrars namn och data. Men enstaka uppgifter skall lämnas ut utan kostnad, och att dessutom ständigt krångla och skylla på sekretess anser jag mest vara högfärd.
Det är mycket få uppgifter i kyrkobokföringen som det finns orsak att sekretessbelägga. Kanske fadern till ett utomäktenskapligt barn, eller incestuppgifter. Vad gäller adoptivbarn bör dessa väl åtminstone som vuxna få veta vilka som var deras föräldrar, om nu adoptivföräldrarna varit så korttänkta att de inte meddelat detta tidigare.
Undantag finns alltid, det är då som det sunda förnuftet bör råda.
Kräv din rätt, vi finns för er service!
 
Kenneth Larsson
informationsansvarig
Arvika Västra kyrkliga samfällighet

[Åsa Holmquist]

En fråga till er som är hemma i ämnet sekretess:
Jag fick idag uppgifter från en pastorsexpedition gällande en död släkting född 1927. Inga barn fanns antecknade. Längst ned i brevet stod att uppgifter yngre än 70 år gällande t ex utomäkteskapliga barn är sekretessbelagda. Jag vet att denna kvinna har tre barn (födda 1948, 1952 och 1955) och jag känner en av dem väl, så det fick mig att fundera. Namn på barn som är födda i ett samboförhållande t ex på -90 talet kan ju knappast vara sekretessbelagda. När tog man i så fall bort begreppet utomäkteskapligt?  
Vad gäller här egentligen?
 
Hälsningar
Åsa

[Mikael Wikman]

Med utomäktenskaplig relation kanske man också avser en gift persons relation med en annan person utanför äktenskapet. Jag har nämligen i min släktforskning stött på ett fall, där en man fick ett barn med gift kvinna. De uppgifterna lämnade landsarkivets folkbokföringavdelning inte ut.

[John Sidén]

Hej Åsa!
 
Vad som är sekretessbelagt är faderskap till s k utomäktenskapliga barn (termen finns inte längre, den togs bort ur folkbokföringen före 1979, exakt när vet jag inte men någon gång mellan 1976 och 1979). Om den kvinna som du frågat efter har tre barn och dessa har vuxit upp hos henne skulle jag som präst inte tveka om att lämna ut de uppgifterna. Lite mer tveksamt är det om kvinnan ifråga har barn som inte har vuxit upp hos henne och kanske till och med adopterat bort. Vad gäller barn i ett samboförhållande skulle jag nog lämna ut de uppgifterna om fadern och modern har gemensam vårdnad om dem. Kanske också det frågas efter en av föräldrarna och barnen bor hos honom/henne. Men här handlar det om bedömningsfrågor och vi som arbetar på pastorsexpeditioner gör olika bedömningar. Sekretesslagen är egentligen en undantagslag. Grunden är offentlighetsprincipen. På grundval av den anser jag nog att den pastorsexpedition som handlagt din förfrågan har gjort fel.  
Med vänlig hälsning
John i Veta

[John Sidén]

Mikael!
 
Hur fick du veta det där om den gifta mannens förhållande och barn med kvinnan han inte var gift med om inte Landsarkivet lämnade ut de uppgifterna? Har du tillgång till andra källor än dem som finns i Landsarkivet? Hur stor tilltro ska sättas till de källorna? Ty du har alldeles rätt, vad som är sekretessbelagt är faderskap till vad som tidigare kallades utomäktenskapliga barn.
Med vänlig hälsning
John i Veta

[Mikael Wikman]

John!  
 
Då det hela gällde en ganska nära släkting fanns andra källor av stort värde: släkten! Jag ringde några samtal och tydligen var jag en av de få som inte kände till detta. Det var »allmänt känt på byn» skulle man kunna säga. När jag sedan talade med chefen för landsarkivets folkbokföringsavdelning nämnde jag att det hela hade löst sig i alla fall, eftersom jag hade ringt min syssling. Då svarade arkivarien: »Ja, det var en mycket bättre lösning, för det fanns skäl att inte lämna ut uppgifterna». Så nog måste det vara korrekt alltid.
 
Hälsningar
Mikael i Säbrå

[Irene Lundquist Svenonius]

Hej,
 
Fråga.
 
Varför är fadern till utomäktenskapliga barn sekretessbelagd? Har inte barnet, eller barnbarn, rätt att senare ta del av vem som är biologisk förälder. Torde ju också vara viktigt vid s k hindersprövning, liksom vid arvsutredningar mm.
 
Var och en borde ju ta ansvar för sina handlingar, och således har man tagit på sig - eller blivit dömd till - faderskapet så borde väl det vara offentligt?
 
mvh IRene

[John Sidén]

Irene: Du har alldeles rätt i att barn och även barnbarn har rätt att få veta vem som är biologisk förälder. I princip har du rätt också i att faderskapet är offentligt men praxis har varit att faderskap till barn där de båda föräldrarna inte är gifta med varandra inte lämnas ut. Dock skulle jag göra det om barnets föräldrar har gemensam vårdnad (vilket dock inte betyder att föräldrarna bor tillsammans). Vid hindersprövningar och arvsutredningar faller sekretesslagen eftersom det då måste fastställas (vid hindersprövningar) om de båda som ska gifta sig är hel eller halvsyskon och (vid arvsutredningar) vilka dödsbodelägare som finns. Men släktforskning har varken med hindersprövningar eller arvsskiften att göra. Det är privatpersoner, sådana som du och jag, som gör släktforskningar och vi kan åtminstone teoretiskt missbruka de uppgifter vi får i vår hand. Därför finns sekretesslagen, som jag tidigare skrivit, är en undantagslag.  
Mikael: Släkten är en mycket god källa men släkten kan ha fel. Åtminstone är det inte otänkbart. I det fall du nämner är det kanske inte så men som gammal folkbokförare litar jag kanske onödigt mycket till kyrkoböcker, sådana kan ju också ha fel. Det verkar som om du fick något slags bekräftelse från arkivarien i Landsarkivet i alla fall utan att denne behövde frångå den sekretesslag som både tjänstgörande arkivarier och du och jag vet gäller i detta fall.
Med vänlig hälsning
John i Veta
född i Säbrå församling och bosatt de första två åren av mitt liv på Höglandsvägen 3 i Bondsjöhöjden.

[Mikael Wikman]

John,
 
Till saken hör, att sysslingen jag ringde, är dotter till mannen ifråga (hon är dock legitimerad genom efterföljande äktenskap och därför en helt officiell dotter) och därmed halvsyster till den för mig nyupptäckta dottern, så här vågar jag vara helt säker på de muntliga uppgifterna. Annars instämmer jag i att de skriftliga källorna - i detta fall folkbokföringsmaterialet - väger tyngre i forskningssammanhang.
 
Vad jag emellertid nu ser som ett problem är hur detta skall behandlas när släktartikeln så småningom utkommer från trycket. En sådan här känslig sak kan man förstås inte bara publicera utan vidare, så jag måste nog kontakta de berörda personerna och förhöra mig om deras syn på den saken.

[John Sidén]

Mikael, det ska du göra. Din släktartikel blir nämligen officiell handling eftersom inte bara du själv och dina släktingar utan också andra helt ovidkommande personer (exempelvis jag som visserligen har tystnadsplikt genom mitt arbete men inte om sådant jag läser i offentliga publikationer)får tillgång till den. Redan när du lämnar den till trycket blir den officiell handling och du har väl läst diskussionen här på Anbytarforum om pliktexemplar så¨teoretiskt sett kan jag åka in till UB i Linköping och läsa din släktartikel. Det skulle ju vara bedrövligt om någon, som bor i det trevliga samhället Älandsbro i vars närhet Norrstig ligger (där jag tillbringade några somrar när jag var liten, ack vad tiden går), offentliggjorde uppgifter som faktiskt ligger under sekretess utan att ha talat med de berörda personerna.  
Med vänlig hälsning
John i Veta

[Anders Pemer]

Intressanta fall här. Själv har jag aldrig hittat några officiellt sekretessbelagda uppgifter, bara något fall av mer privat sekretess när någon fick för sig att han måste fråga sin mamma om det var okej att jag fick veta hennes födelsedatum. Jag hade redan hennes namn från ett av hans halvsyskon.
 
Karl´n tyckte alltså på fullt allvar att det var rimligt att jag hade kompletta uppgifter om:
 - hans far
 - dennes första äktenskap
 - dottern i detta gifte och hennes familj
 - faderns därefter födda oäkta son (!) och hans familj
 - faderns andra gifte
 - de båda barnen i detta gifte och deras familjer
samt
 - mannen själv och hans helsyster
 
Däremot skulle hans mor ha vetorätt till om jag förutom hennes fullständiga namn också skulle bevärdigas med att få veta hennes födelsedatum...
 
Så här långt hade det här passat under diskussionen jag startade med rubriken Vad kan man skriva om folk, del 2, men det finns också en fortsättning som skulle höra hemma under Överraskande lösningar och sammanträffanden inom forskningen. Men det tar vi en annan dag...

[Lotta Johansson]

Hej!
Vad gäller nu när kyrkan och staten har gått skilda vägar? En pastorsexpedition vi var i kontakt med för att få reda på personer som är dödsbodelägare till en avliden, sa att dom inte längre är myndighet, alltså gäller inte lagen om att lämna ut uppgifter längre.
 
I Sundsvalls tidning läste jag dessutom att Timrå församling var villrådiga vad som gäller att delge uppgifter.  
 
Mvh//
Lotta

[Mikael Wikman]

John,
 
Jo, jag är väl medveten om lagen om pliktexemplar (för övrigt en väldigt bra lag enligt mitt förmenande). Om man skall följa de praxis som finnes på området, dels ridderskapets och adelns princip om äkta börd (även om detta är långt ifrån någon adlig släkt), dels principen om agnatiska namnbärare (som tillämpas av ex Svenska släktkalendern) så skulle denna flicka inte tagas med i artikeln i alla fall, eftersom hon dels inte är av äkta börd, dels inte bär faderns namn. Men som sagt: jag skall ringa henne så småningom.
 
Angående Lottas spörsmål fungerar väl kyrkan fortfarande som myndighet i de fall, där folkbokföringsmaterialet inte har levererats till vederbörande arkivmyndighet? Det statliga materialet (fram t o m 1999-12-31) är statligt och därmed allmänt oavsett vilket förhållande staten har till Svenska kyrkan.

[John Sidén]

Lotta, min vän, Mikael har alldeles rätt, arkivlagen gäller för kyrkan även om den fr o m 1 januari står fri från staten. Men jag har märkt att svaren från pastorsexpeditionerna på mina förfrågningar låter vänta på sig. Men eftersom församlingarna är arkivvårdande myndighet gäller tryckfrihetsförordninge, offentlighetsprincipen samt arkivlagen precis som tidigare. Svårare än så är det inte.
Mikael, jag har ingen åsikt om vad du tar med i din släktartikel eller inte förutom vad jag tidigare sagt. Dina uppfattningar om ridderskapets och adelns princip samt principen om agnatiska namnbärare delar jag inte alls men den här diskussionen handlar inte om det så jag vill imte bemöta dina påståenden. Om jag gjorde den släktartikel du gör skulle det vara självklart att ta med flickan, givetvis efter hennes och andra berörda personers godkännande. Om du envisas med att diskutera dina uppfattningar om hur släktartiklar ska uppställas kan du göra det på annan plats i Anbytarforum.
Med vänlig hälsning
John i Veta
f d statstjänsteman

[Lotta Johansson]

Hejsan John!
Ok, då vet jag det. :-) Pastorsexpeditionerna har egna regler ibland tydligen, när dom tycker att det är besvärligt att ta fram uppgifter. Jag trodde nog att det var som du säger, men....
 
Förresten..en fråga till. Var finns personakterna för dem som dog före 1990 (eller var det -91?)? Har dom också flyttats över till landsarkiven?
 
Mvh//
Lotta