Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-28

[Anders Andersson]

Eftersom CD-utgivningen skyddas av grundlagen är detta med återkallande en rent hypotetisk fråga, men det är lätt att föreställa sig en liknande utgivning som av någon anledning inte skyddas av YGL, och i så fall blir 28 ? PUL aktuell att tillämpa:
 
Den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med denna lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Den personuppgiftsansvarige skall också underrätta tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut om åtgärden, om den registrerade begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade skulle kunna undvikas genom en underrättelse. Någon sådan underrättelse behöver dock inte lämnas, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.
 
Inte ens i PUL finns alltså något stöd för ett påtvingat återkallande av redan utlämnade personuppgifter. Det man som personuppgiftsansvarig kan bli skyldig att göra i den vägen är att underrätta mottagarna om att de tidigare utlämnade uppgifterna har rättats eller utplånats (varvid mottagarna underförstått förväntas göra detsamma, i den mån de avser att behandla uppgifterna). Även denna skyldighet är begränsad (oproportionerligt stor arbetsinsats).
 
Denna bestämmelse är som sagt inte tillämplig på CD-utgivningen, men väl på Anbytarforum, och där tycker jag att Förbundet sköter sin uppgift till punkt och pricka. Varje gång jag skickar in en rättelse av en i Anbytarforum tidigare meddelad uppgift, så blir rättelsen omedelbart tillgänglig för Anbytarforums läsare.

[Anders Andersson]

Jag är född efter 1934, men jag vill inte bli raderad (vare sig bildligen, skriftligen eller bokstavligen)!

[Jan-Christer Strahlert]

Jag håller med Anders Andersson.
Svårt att se att det skulle bli ngn radering när det gäller offentliga uppgifter. När det dessutom är förankrat på högsta nivå, varför ifrågasätta?
Finns jag med i registret så får jag nog köpa läget efteråt. Hade jag möjlighet att ifrågasätta innan, via lagen så var det detta som gällde. Det kan tyckas vara lättare att komma efteråt och ha synpunkter. Troligen har vi via lagförslag haft möjligheten att säga till om vi inte gillat det uppkommna läget. Kan vi få CD-skivor som främja även 1900-tals forskning är väl inte detta helt fel? Finns jag med så går väl inte släktskapet att läsa ut helt till fullo om jag inte har ett unikt namn. Det klarar i alla fall jag för 1980-års skiva och senare (samt även tidigare)!
Jan-Christer

[Jessica Olson]

Varför kan de inte lika gärna ge ut en CD med Sveriges befolkning 2004 istället? Vore kul att ha!

[Jörgen Tollesson]

Är det samma Jessica Olson som har skrivit inläggen den den 25/9 15.51 och den 26/9 12.58?

[Jörgen Tollesson]

Observera det lilla, men icke helt oväsentliga, ordet om i mitt inlägg den 25/9 00.40: ...- om nu de myndigheter som har att ta ställning till saken finner att några fel har begåtts (vilket ju är en förutsättning för att Christian ska få rätt).
 
Jag påstod alltså ingenting; jag bara fortsatte Peters nattliga fundering i inlägget innan, och konstaterade vad som krävs om Christian ska få rätt.
 
Vidare konstaterade jag att eventuella ekonomiska konsekvenser för Förbundets ekonomi i så fall inte är Christians fel. Och det var det som var poängen med jämförelsen med Teds JO-anmälan och somliga kommentarer och beskyllningar efter den: Det är den som begår ett lagbrott som är ansvarig för konsekvenserna - inte den som anmäler lagbrottet.
 
När det sedan gäller detta med offentliga uppgifter, så blir ju folkbokföringsuppgifter yngre är 70 år inte offentliga förrän de har släppts - efter sekretessprövning; och någon sådan skedde ju aldrig innan Riksarkivet lämnade ut registren till Förbundet. Så även om Förbundet inte skulle ha gjort något fel, så är ju frågan om detsamma kan sägas om RA...
 
Det är m.a.o. inte så enkelt att man bara kan säga att alla uppgifterna på befolkningsskivorna 1970 och 1980 är offentliga uppgifter. Skulle alla uppgifterna egentligen vara offentliga - om sekretesslagen följts?
 
Ted skrev i slutet av sitt inlägg ovan att förbundets CD-produktion, efter inhämtande av vederbörliga tillstånd från Riksarkivet (som konsulterat Datainspektionen) inte på något sätt strider mot lagen. Till det kan bara sägas att RA (eller någon annan svensk myndighet) inte kan ge tillstånd till utgivning av CD-skivor med ett visst innehåll, lika lite som man kan ge tillstånd till utgivning av en bok eller tidning med visst innehåll; sådan förhandscensur är grundlagsstridig. RA:s uppgift är i det har sammanhanget att sekretesspröva folkbokföringsuppgifter som är yngre än 70 år, men detta är (som tidigare konstaterats) inget som rör Datainspektionen.

[Carl Szabad (Carl)]

Jessica! Utan att kommentera övriga inlägg eller lägga juridiska aspekter på frågan kan jag förklara varför det inom överskådlig framtid inte kan bli en Sveriges befolkning 2004.
 
1 juli 1991 övertogs folkbokföringen av skattemyndigheten. Det var som bekant kyrkan som tidigare skötte den frågan. I och med detta försvann mantalsskrivningen som begrepp och några digitala utdrag ur RSVs databas har inte skett sedan dess. Den senaste mantalslängden som teoretiskt skulle kunna komma ut på liknande sätt är alltså 1991 års, alltså befolkningen per 1 november 1990.
 
En ny lag från 2001 hindrar dessutom Skatteverket att förmedla folkbokföringsmaterial i digital form till andra än myndigheter. Förbundet kan alltså inte få något nytt digitalt folkbokföringsmaterial från Skatteverket och inte heller från Riksarkivet eftersom Skatteverket inte arkiverat något sådant sedan 1991.
 
Sedan vill jag korrigera Jörgens påstående att det inte skett någon sekretessprövning innan materialet till Sveriges befolkning 1980 lämnades ut. Riksarkivet har gjort en sedvanlig sekretessgranskning vilket bland annat utmynnade i att den som ingår i 1980 års material och har skyddad identitet när uppgifterna begärdes ut i vintras har via en samkörning mot Skatteverkets databas fått sina adressuppgifter raderade. Dessutom ingår inte födelseland för de som är födda utomlands.
 
I övrigt är de ingående uppgifterna av den art att man via allmänhetens terminal utan sekretessprövning kan ta del av dagsfärsk, betydligt mer utförlig information.

[Jörgen Tollesson]

Därmed bekräftar Carl att RA:s sekretessprövning (utom för dem som har skyddad identitet) bara består av att typen av uppgifter anses vara harmlös för alla personer - vilket inte är en sekretessprövning av om den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs (för att citera sekretesslagen).
 
Jämförelsen med de dagsfärska uppgifterna man kan få från skattemyndigheten är minst sagt märklig! Den viktigaste invändningen mot CD-skivorna med 1970 och 1980 års befolkning är ju just att uppgifterna inte är dagsfärska! På dessa skivor finns uppgifter om 34 respektive 24 år gamla familjeförhållanden, vars offentliggörande kan leda till att den enskilde eller någon närstående lider men.

[Anders Andersson]

Det vore fånigt om en uppgift som en gång lämnats ut skulle kunna bli föremål för någon särskilt sträng sekretess flera år senare; den som vill få tag på uppgiften kan kanske lika gärna hitta den i en gammal telefonkatalog. Vad är det för slags folkbokföringsuppgifter som skulle motivera sekretess i ett enskilt fall, när det inte varit aktuellt att ge personen skyddad identitet? Syftar du på tidigare giftermål som parterna helst vill glömma efter en uppslitande skilsmässa, och vad har en svensk myndighet för möjlighet att beakta sådana önskemål? Den sekretessprövning som sker vid begäran om utlämnande av en enstaka uppgift innebär knappast att myndigheten undersöker fler omständigheter än dem som omedelbart framgår av folkbokföringsregistret, och därför kan rimligen dessa omständigheter beaktas också vid massuttag av uppgifter ur samma register.
 
Om det vore så att RA i massuttaget lämnat ut enstaka uppgifter som bort skyddas av sekretess, så kan väl detta undersökas närmare (dock inte överklagas), men jag har svårt att se vad det skulle vara för slags uppgifter. Kan du ge något hypotetiskt exempel?

[Carl Szabad (Carl)]

Jag har inte bekräftat att RA gjort en sekretessprövning med citationstecken. Det är inte släktforskarförbundets uppgift att ifrågasätta att Riksarkivet i det här fallet sköter sin myndighetsutövning på korrekt sätt. Det skulle förmodligen upplevas märkligt om vi först begär ut uppgifter för att sedan ifrågasätta att det gått till på rätt sätt...
 
Och, för att citera Jörgen, observera de små, men icke helt oväsentliga orden bland annat.
 
I övrigt kan det kanske vara av intresse att titta på Vetenskapens värld kl 20.00 i kväll där det, enligt SVT:s sida här, ska presenteras de problem jag sedan åratal stött på avseende den digitala kvaliteten på gamla databand.

[Anders Andersson]

För övrigt kan en myndighet mycket väl begränsa spridningen av sekretesskyddade uppgifter om dessa lämnats ut till en enskild mot förbehåll. Såvitt jag förstår Carl menar han att RA inte uppställde något sådant förbehåll i detta fall, utan alla utlämnade uppgifter fick publiceras.

[Anders Andersson]

Jag syftar förstås på Ted, inte Carl, när jag bemöter Jörgens invändning att RA inte kan ge tillstånd till publicering. Det blir lätt rörigt här...

[Carl Szabad (Carl)]

Anders! Ska jag vara helt korrekt avseende arbetsgången så raderades adresserna i 1980 års material på Riksarkivet med hjälp av en lista från Skatteverket över skyddade identiteter, men uppgifterna om födelseland utlämnades med förbehåll och har alltså tagits bort hos oss. Det var rent praktiskt svårt för RA att radera uppgiften om födelseland eftersom den ligger i samma fält som födelseförsamlingen för födda inom landet.

[Anders Andersson]

För att återvända till PUL, så är den personuppgiftsansvarige skyldig att på begäran av den registrerade lämna upplysning om vilka personuppgifter som behandlas. Det finns dock ett undantag för personuppgifter som enligt lag inte får lämnas ut ens till den registrerade själv. En personuppgiftsansvarig som inte är myndighet får härvid tillämpa bestämmelser i sekretesslagen.
 
Jag tycker det är ganska exceptionellt att enskilda ges tillfälle att tillämpa delar av en lag som är skriven för myndigheter. Finns det inte risk för oförutsedda komplikationer här? Jag är måttligt road av tanken att behöva besvara förfrågningar från enskilda om de personuppgifter jag behandlar, och finns det några kryphål att utnyttja så kan det vara kul att veta...

[Jörgen Tollesson]

Att en myndighet inte har förbjudet något är inte detsamma som att man har givit tillstånd; när det gäller CD-skivor, så kan man alltså inte ens ge tillstånd.
 
Förbundet har m.a.o. det fulla ansvaret för CD-utgivningen, såväl juridiskt (där man alltså inte kan gömma sig bakom något tillstånd) som - inte minst viktigt - etiskt. Även om vi bortser från juridiken (lagligt eller olagligt) har man uppträtt minst sagt klandervärt när man låtsas som om man aldrig har hört talas om personlig integritet och helt enkelt struntar i att enskilda personer blir lidande.
 
Carl skriver: Det skulle förmodligen upplevas märkligt om vi först begär ut uppgifter för att sedan ifrågasätta att det gått till på rätt sätt...
 
Tja, det finns säkert också personer som tycker att det är märkligt om man påpekar att man fick för mycket växel tillbaka i kassan - men det hindrar ju inte att man kan ha en egen moral...

[Anders Andersson]

Du lägger nog för stor vikt vid ordvalet i diskussionsinläggen. När Ted skriver att utgivningen skett med vederbörligt tillstånd så menar han givetvis att RA lämnat ut uppgifterna med vetskap om att de skulle spridas, inte att RA tagit på sig rollen att godkänna all CD-utgivning i Sverige. Ordvalet är viktigt när man formulerar en inlaga till tingsrätten, men detta är en diskussion med få jurister inblandade, och då kan vi tillåta oss något friare formuleringar.
 
Liknelsen med växelmynt i snabbköpet haltar, eftersom det inte är uppenbart att RA gjort något fel vid utlämnandet av uppgifterna. När det dessutom är RA och inte mottagaren av uppgifterna som enligt lag har att göra sekretessprövningen, så har vi andra knappast någon grund för att ifrågasätta denna. Om RA skulle neka att lämna ut vissa uppgifter man bett om, så kan man överklaga detta, men när utlämnandet väl skett kan detta inte överklagas av någon. Växelmynten i snabbköpskassan kan båda parter däremot bråka lika mycket om. Så länge vi inte hört talas om några exempel på felaktigt utlämnade uppgifter, så förblir frågan om sekretessprövningens riktighet ganska akademisk.

[Jörgen Tollesson]

Det är riktigt att jag är noga med orden - och jag tänker fortsätta att kalla en spade för en spade...
 
Vad jag däremot helst inte vill fortsätta längre med är att upprepa allt två gånger för att förklara att jag inte har sagt något jag påstås ha sagt eller att jag inte menar något jag påstås mena - när detta framgår redan av tidigare inlägg...
 
Jag tänker därför inte närmare kommentera din utläggning av min liknelse med växeln i kassan - det torde vara uppenbart för de flesta att det inte har något att göra med hurvida det var uppenbart eller inte att RA gjort något fel. Inte heller tänker jag kommentera dina ord om hurvida RA har tagit på sig rollen att godkänna all CD-utgivning i Sverige eller inte - vem som nu har talat om något sådant...?
 
Vad som är allt annat än uppenbart är vad du menar med följande: När det dessutom är RA och inte mottagaren av uppgifterna som enligt lag har att göra sekretessprövningen, så har vi andra knappast någon grund för att ifrågasätta denna.
 
Betyder det att vi inte har någon grund att ifrågasätta en sekretessprövning där det inte är mottagaren av uppgifterna som gör sekretessprövningen, vilket det naturligtvis aldrig är (hur i allsin dar skulle f.ö. en sådan sekretssprövning gå till?)? Eller är det bara när gäller RA? Och varför saknas grund att ifrågasätta sekretessprövningen? Och finns det andra beslut av överheten som icke kan ifrågasättas - förutom påvens...?
 
Sedan står det dig naturligtvis fritt att kalla diskussionen för akademisk tills det ligger ett lik på bordet. Själv anser jag att det är i högsta grad väsentligt om det kan godtas som en sekretessprövning eller inte att man godtyckligt påstår att en en viss typ av uppgifter är harmlös för alla personer - eller om man måste göra en prövning i det enskilda fallet för att avgöra om den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

[Anders Andersson]

Jag förstår inte vart du vill komma. Vilket problem är det du försöker påtala?

[Jörgen Tollesson]

Är det fler som inte förstår det som står i den sista meningen i mitt förra inlägg?

[Anders Andersson]

Jag tycker fortfarande att du hakar upp dig på ord, och i det här fallet inte Riksarkivets ord, utan Carl Czabads. Hur menar du att en sekretessprövning skall gå till rent praktiskt, om myndigheten inte ens vet vilken typ av uppgifter som kan föranleda sekretess? Jag har bett dig ge exempel på vad du menar, men i brist på det får jag konstruera ett exempel själv:
 
Antag att en uppgift om en viss persons tidigare adress av något skäl föranleder sekretess. I så fall skall det finnas en anteckning om detta i folkbokföringen, så att den myndighet som ombeds lämna ut uppgiften upptäcker detta. Det räcker inte att det någonstans på någon myndighet finns en sådan anteckning för att alla myndigheter skall rätta sig efter den; att börja leta land och rike runt efter sådana anteckningar så fort någon frågar efter uppgifter ur allmänna handlingar skulle omöjliggöra den snabba handläggning av ärendet som grundlagen kräver.
 
Dagens folkbokföring föreligger i form av en databas, där varje fält har sin givna betydelse. Säkerligen finns det ett fält också för att markera när någon del av posten kan vara föremål för sekretess, med förklaring av orsaken. Detta fält innehåller alltså den typ av uppgift som Carl hävdar att RA redan har kontrollerat. Ordet typ kan även avse helt andra fält i databasen, som Förbundet inte har begärt ut och som därför inte behöver sekretessprövas. Att ordet typ inte står i sekretesslagen saknar betydelse; lagen anger inte hur myndigheternas databaser skall vara strukturerade i teknisk mening, eller vad datafälten skall kallas. I den tidigare pappersbaserade folkbokföringen gick det kanske för sig att skriva sekretess i marginalen utan att det fanns något särskilt fält för det; så icke i databasen.
 
Om det till äventyrs finns uppgifter i folkbokföringen som borde vara sekretessbelagda trots att det inte finns någon anteckning om det, så är det knappast något myndigheten kan upptäcka vare sig du frågar efter uppgifter om en enstaka person eller ber om ett utdrag över Sveriges hela befolkning. Det blir alltså i praktiken samma sekretessprövning som görs oavsett hur stort datauttaget är.

[Anders Anderscon]

Carl, jag ber om ursäkt för felstavningen; Szabad skall det tydligen vara! Anbytarforums läsare vare härmed underrättade, i enlighet med PUL...

[Eva Dahlberg]

Anders, för att en uppgift ska vara föremål för sekretess behöver det inte vara antecknat något. Nu blandar du nog ihop skyddade uppgifter (adress, identitet eller liknande) och sekretess som citerats ett antal gånger  
(15 ? Sekretess gäller
1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande
registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av
betydande del av befolkningen,
2. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur
sjömansregistret,
 
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av
särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon
närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i verksamhet som avses i första stycket 1 för
uppgift i form av fotografisk bild av den enskilde, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon närstående till den enskilde lider men.
 
Sekretess gäller i ärende om fingerade personuppgifter för
uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon
närstående till den enskilde lider men. Om en uppgift för
vilken sådan sekretess gäller har lämnats till en annan
myndighet, gäller sekretessen också där.
 
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst
sjuttio år. 15 ? sekretesslagen (1980:100) i sin senaste lydelse enligt ändring 2004:507, enligt RIXLEX.  
 
Varför cd-skivorna inte skulle kunna placeras på Internet förrän efter 70 år (Teds inlägg 22 sept kl 21.11) förstår jag inte. PUL säger levande människor, inte folk äldre än 70 år. PUL skiljer inte på Internet och cd, däremot handlar det oftast om Internet. Man kan tycka vad man vill om PUL (och annan lagstiftning) men man kan inte själv välja hur man ska tolka den eller vilka delar man ska följa.  
 
Förändringar av PUL kommer säkert, se Översyn av personuppgiftslagen (Statens offentliga utredningar SOU 2004:6), men det dröjer eftersom ingen proposition är lagd ännu. Det kommer också, hoppas jag, vettiga bestämmelser för tillgänglighet till folkbokföringsuppgifterna när den utredn ingen är klar.
 
I nämnda SOU står om den personliga intregriteten (på sida 27 ff). Syftet med PUL är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. --- Uppfattningen om vad som omfattas av den personliga integriteten varierar mellan olika människor. Det berör i hög grad på den enskildes subjektiva uppfattning om vad denne anser ingå i den rent personliga sfären. --- När det gäller uppgifter som är personliga kan det också ha betydelse i vilket sammanhang de används om den enskilde uppfattar det som att hans eller hennes integritet har kränkts eller inte.
 
CD-skivorna ger inga sanna bilder av hur en familj ser ut, ovanligt namn eller inte. Det kan däremot vara lättare för personer med ovanliga namn att identifiera dem som troligen hörande till samma familj/släkt.
 
Jag hoppas att man ska komma fram till bättre policy för tillgänglighet av folkbokföringsmaterialet från 1900-talet (se anslutande diskussion här den 11 sept i år Anbytarforum: Källor: Internet: SVAR - Digitala forskarsalen) och en bättre PUL. Men jag hoppas också att Släktforskarförbundet nöjer sig med SvBef 1970 och 1980, och låter släktforskare eller andra som vill ha mer uppgifter i nutiden anstränga sig lite också ... Uppgifterna finns att få fatt på även om de inte finns på cd, och de som finns på cd:n måste kollas med källorna ändå.
 
/Eva

[Anders Andersson]

Jag undrar hur en sådan där sekretessprövning rent praktiskt går till. Hur vet Riksarkivet att uppgiften om Kalle Jonssons folkbokföringsadress inte får lämnas ut på begäran av enskild, om det inte finns en motivering i form av en anteckning i folkbokföringen? Skall myndigheten ringa till Kalle Jonsson och fråga, eller håller arkivpersonalen hela folkbokföringen i huvudet? Det blir smått surrealistiskt...
 
Eftersom jag själv arbetar vid en statlig myndighet är jag uppriktigt intresserad av alla tips om vad jag som tjänsteman förväntas göra när någon ber mig om uppgifter ur allmänna handlingar, inte enbart personuppgifter. Jag kan läsa lagen, men där står bara vilka omständigheter som kan föranleda sekretess, inte hur jag skaffar mig kunskap om dessa omständigheter.

[Anders Andersson]

Vad gäller spridningen på Internet så undrar jag också vad 70-årsregeln har för relevans. Sedan EG-domen i målet om den skadade foten, så anses inte längre utlämnande av personuppgifter via en webbsida vara detsamma som överföring till tredje land. Vad är i så fall grunden till det påstådda förbudet mot spridning av personuppgifter på Internet? Källa, tack!

[Jessica Olson]

Att cd:n ser ut som en telekatalog är ok även att man ser familjemedlemmar. Det är väl persnonnr som är problemet. Eller kombinationen av det.

[Anders Berg]

Eva, om jag hittat en adress i SvBef1970, hur kollar jag den med källorna?
 
Jörgen, svara gärna på Anders Anderssons fråga kl 16.00 igår om exempel på uppgifter som borde ha skyddats av sekretess. Jag har i och för sig uppfattat det som att du anser att alla uppgifter kan uppfattas som integritetskränkande av någon person, och därmed inga uppgifter borde ha utlämnats av RA. Då inställer sig dock frågan hur mycket några enskilda personers (lite utmanande uttryckt) paranoia över vad som stör deras integritet ska få påverka myndigheters beslut som den stora majoriteten finner fullständigt harmlösa. Det måste finnas en avvägning där allmänintresset väger tyngre än en extremt liten minoritets intressen.

[Anders Andersson]

Ordet men som används flitigt i sekretesslagen tillhör väl inte vardagsvokabulären. Det är hur som helst inte synonymt med kränkning av personlig integritet, något som i stället nämns i PUL (utan att få någon särskilt entydig definition där heller). Att lida men betyder alltså att lida skada, och det måste vara något betydligt mer konkret än att den enskilde inte tycker om att uppgiften lämnas ut. Exempel på men är att den enskilde förlorar pengar på att uppgiften lämnas ut. Kan någon lida men av att myndigheten lämnar ut en adress eller ett telefonnummer? Ja, om personen exempelvis är utsatt för hot, men den upplysningen står knappast i folkbokföringen och kan därför inte beaktas av annan myndighet än polisen.
 
I sekretesslagen hänvisas till men på två olika sätt. Direkt skaderekvisit innebär att offentlighet är huvudregel, medan sekretess måste motiveras med en särskild omständighet. Omvänt skaderekvisit innebär det motsatta; då får uppgiften lämnas ut endast om det står klart att den enskilde inte lider men av ett utlämnande. I 7 kap. 15 ? sekretesslagen, som Eva citerar ovan, gäller direkt skaderekvisit för alla vanliga folkbokföringsuppgifter, men omvänt skaderekvisit för fingerade personuppgifter. Det är när myndigheten inte har fullständig information om alla omständigheter rörande den enskilde, som utfallet av sekretessprövningen hänger på vilket slags skaderekvisit man tillämpar.

[Anders Berg]

Jessica, det finns inga personnummer på 1970- och 1980-skivorna, endast de första sex siffrorna. Ett exempel på att det visst tagits intregritetshänsyn vid utgivningen av dessa skivor. Ett annat är att födelseorten inte finns med för personer födda utanför Sverige.
 
Däremot finns personnummer på Sveriges Dödbok 1950-1999. Det beror, gissar jag, dels på att reglerna är annorlunda för avlidna personer, dels på att för alla de namnlösa döda så kan varje gnutta information vara värdefull för forskaren.

[Carl Szabad (Carl)]

En orsak till att det ingår fullständigt personnummer i Sveriges dödbok är att uppgifterna där ibland kommer från flera olika register, vilket framgår av respektive källhänvisning. Och då behövs ett nyckelfält för att kunna sammanföra uppgifterna till rätt person.

[Eva Dahlberg]

Anders B, hur basic vill du ha det ;-)? Jag skulle i första hand kolla personerna genom kyrkbokföringen, alltså via landsarkiv (eller församlingsexpedition om de har kvar böckerna), i församlingsboken 1970/1971. Källan till cd:n är mantalslängden men jag har använt mantalslängderna från 1960-1970-talen alldeles för lite för att kunna säga exakt hur bra de uppgifterna är, men de finns hos kommun-/stadsarkiv eller har lämnats in till landsarkiven (ingen sekretess på dem men däremot framgick det av den rundfrågning till våra landsarkiv jag gjorde till min artikel om 1900-talskällorna i ShF att de inte alltid finns bevarade). Har bara använt dem till Namn åt de döda förra året.
 
Du har från cd-skivan 1970 (och 1980 antar jag, har inte den) födelsedatum, födelseförsamling (men inte land om född utrikes) och namn och adress (ibland boxadress) och fastighetsnr, inget civilstånd (från dödboken personnummer, församling eller land och en adress som kan vara till en släkting som den avlidne varit skriven hos om den bott på hem av något slag, civilstånd).  
 
Beroende på stad eller land, stor/liten församling osv., har kyrkböckerna (folkbokföringen) vid slutet av 1960-talet/början av 1970-talet förts antingen i församlingsboken som riktig bok i namnordning eller fastighetsordning, eller i form av lösblad. Dessutom finns personakten för personen (med varierande uppgifter, se artikeln i ShF och de källor jag använt till den). Bostadsadressen för en persons flyttningar finns angiven. Man kan förhoppningsvis med någon av de uppgifter du har från cd:n söka upp personen och få fram familjeförhållandena.
 
Cd-skivorna SvBef 1970/1980 - och dagens folkbokföring - anger inte förhållanden som sambo, det framgår därför inte om två personer med olika namn på samma adress är ett par - och inte heller vem föräldrarna till ett ev. barn är. De visar inte mer än en ögonblicksbild. Två syskon (bror och syster) kan bo tillsammans, och kan utifrån cd-skivan antas vara ett par (samma efternamn/släktnamn) vilket måste kontrolleras mot dödboken (om de finns där). Dödboken anger bara förhållanden som gifta, inte långvariga samboförhållandena (t.ex. ett fall i Stockholm där jag forskat åt en svenskamerikanska, ogift kvinna sade cd:n men bouppteckningen visade att det fanns ett testamente och en sambo sedan decennier).
 
Hälsningar,
Eva