Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-25

[Nicklas Enander]

Hej!
 
Ville bara kolla om någon vet vad som gäller.. Vilka namn får jag lägga ut och vilka inte?
 
Mvh /  
Nicklas

[sara]

Ingen som har svarat dig? Jaha, då får väl jag göra det, men eftersom ingen svarat blir jag lite skraj, för jag kanske har fel, och juridik är inte mitt starka ämne. Så du får kolla upp det, men så här är jag _nästan_ säker på att det är:
 
PUL omfattar nu levande personer. Alltså är det fritt fram att publicera alla gamla döingar, men givetvis gör du det med lite eftertanke rent etiskt.
 
Någon som har några invändningar?

[anna]

Det låter helt korrekt. De nu levande får man lägga ut om man frågar dem. Vi planerar en släktträff till i sommar och då planerar jag att ta med mig formulär där de närvarande kan fylla i alla uppgifter och sedan kryssa för vilka jag får lägga ut på nätet.
 
Observera att underskrift är viktig liksom kommentaren att de godkänner att uppgifterna kommer att databehandlas.
 
När det gäller omyndiga skall målsman skriva under.

[Tord Påhlman]

PUL i all ära, men här i Anbytarforum brukar man ange sitt för- och efternamn, så säger reglerna för detta forum

[Jan Jutefors]

Så här står det i lagtexten:  
 
Undantag för privat behandling av personuppgifter
 
6 ? Denna lag gäller inte för sådan behandling av personuppgifter som en fysisk person utför som ett led i en verksamhet av rent privat natur.  
 
 
Detta innebär alltså att alla släktforskare lugnt kan fortsätta att registrera och databehandla alla kända, okända, levande och döda människor utan att lagen sätter några hinder i vägen.

[Linus Blomlöf]

Hej!
 
Jag är nu inte långt ifrån att ge ut min första CD: Göteryds Befolkning 1930.
Den innehåller Förnamn, Efternamn, Kön, Boendeort, Sidnummer, Relationer, Patronymikon, Yrke, Födelseår och Födelseförsamling.
 
Med tanke på att Sveriges Befolkning 1970 och 1980 redan finns, så borde ju inte min skiva vara olaglig.
Min är dessutom utanför sekretessgränsen.
Men jag vet att jag har med fler känsliga punkter såsom relationer, yrken och kön.
 
Förstår inte hur SSF lyckades komma runt PUL, men bör jag ta bort dessa innan publicering?
 
MvH
Linus Blomlöf

[Jan Jutefors]

Linus,
 
Jag kan inte se att detta är några känsliga punkter. Yrken kan du se i telefonkatalogen och relationer och kön kan man få på folkbokföringen.
 
KÖR PÅ!  
 
Lycka till
 
Jag komnmer att beställa en skiva av dig.

[Christian Andersson]

Hej Linus.
 
Rent generellt bör och ska man vara mycket försiktigt med att publicera uppgifter om nu levande personer utan deras eget uttryckliga medgivande. Det kan nog kosta mer än det smakar.  
 
Sveriges Släktforskarförbund har inte lyckats komma runt PUL näör det gäller Sveriges Befolkning 1970 och 1980. Man har helt enkelt struntat i att följa gällande lagstiftning. I någon slags missriktad omsorg om oss arma släktforskare och med ett totalt förakt för vår självklara rätt till en viss intregritet.
 
Mvh Christian Andersson

[Linus Blomlöf]

Jan, det låter för bra för att kunna vara sant, tyvärr.
 
Skulle man få publicera allt som står i folkbokföringen så är det väl ingen mening med PUL-lagen.
Men jag läste här i forumet att även smedskivan innehåller personuppgifter och relationer om nu levande personer. Deras första skiva släpptes 1999 och det har inte hänt något för dem de senaste 5 åren.
 
Vad kan som värst hända? Böter? Fängelse?
Min skiva kommer troligen inte att säljas i mer än 20 exemplar.

[Anders Andersson]

Anbytarforum är nog inte rätt ställe att erhålla juridiska råd på, särskilt inte om du vill gardera dig mot rättsligt efterspel för egen del...
 
Med den brasklappen ur världen, så vill jag dock hänvisa till yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som ger varje svensk medborgare vidsträckt frihet att publicera information i form av tekniska upptagningar, till vilket en databas på CD-ROM rimligen räknas. Det rättsliga skyddet för sådana upptagningar är i princip detsamma som för tryckta skrifter, dvs du kan inte åtalas för något annat brott än dem som uttryckligen räknas upp i tryckfrihetsförordningen (TF). Brott mot PUL ingår inte i den uppräkningen, så vad PUL säger spelar i princip ingen roll.
 
Personligen tycker jag att den personliga integriteten bäst skyddas av bestämmelserna i brottsbalken rörande misshandel, våldtäkt, förtal och liknande. Av dessa brott är det endast förtal som kan begås genom utgivande av tryckta skrifter eller tekniska upptagningar, och att systematiskt redovisa vilka som bodde på samma adresser på 1930-talet kan knappast vara förtal.
 
Personuppgiftslagen har inte mycket med personlig integritet att göra. Den har i stället införts för att uppfylla ett EG-direktiv primärt rörande företagens hantering av kundinformation, och att lagen sedan 1998 dragits upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang har snarast visat att den inte hör hemma där, utan rentav kan vara felskriven. När lagen kommer i konflikt med sunda förnuftet, då väljer jag det senare, av hänsyn till just den personliga integriteten. Om jag skulle låta Datainspektionen diktera vad jag får säga om andra människor, då skulle jag inte ha någon integritet alls kvar.
 
Även om jag gärna ser att lagen prövas, så begär jag givetvis inte att någon annan skall agera försökskanin. Därför erbjuder jag mig att formellt stå som utgivare av din skiva, så att det rättsliga ansvaret inte faller på dig. Kontakta mig privat om du är intresserad.

[Ted Rosvall]

CD-skivor jämställs med böcker, och därmed gäller tryckfrihetsförordningen fullt ut. Sveriges Befolkning 1970 och 1980 hade däremot inte kunnat publiceras på Internet.  
 
Sveriges Släktforskarförbund har på alla sätt följt gällande regler, lagar och rutiner. När det gäller databasmaterialet för 1970 och 1980 har vi hos Riksarkivet bett att få ut det digitala materialet, vi har fått förklara hur och i vilket syfte det skall användas, och efter sedvanlig prövning har vår ansökan godkänts.  
 
När det gäller Sveriges Dödbok handlar det som sagt om avlidna människor, och dessa omfattas över huvud taget inte av Personuppgiftslagen.  
 
Mvh
TED ROSVALL

[Carl Szabad (Carl)]

Anders har ju på ett tydligt sätt redan besvarat Linus undran, men jag vill ändå kommentera Christians återkommande påhopp på förbundets CD.
 
Det är alltså fullt lagligt att publicera (på papper eller CD) uppgifter om när eller var någon är född eller var de bodde för 24 eller 34 år sedan (som på Sveriges befolkning 1970 och 1980). Det är uppgifter som av Riksarkivet och dess verksjurist betraktats som harmlösa och därför utlämnats för det avsedda ändamålet. Dessa uppgifter omfattas av den svenska offentlighetsprincipen.
 
För publicering på Internet gäller dock annan lagstiftning, fast det var väl knappast aktuellt.
 
Carl Szabad, projektledare

[Jörgen Tollesson]

Det officiella försvaret av Förbundets CD-skivor är dåligt samordnat ser jag. Hela två minuter mellan inläggen! Illa, illa... J
 
Det finns som bekant en sekretessgräns på högst 70 år för folkbokföringsuppgifter. Sekretessen gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. (Texten inom citattecken är ordagrant citat ur sekretesslagen.)
 
För att kunna avgöra om någon uppgift ska sekretessbeläggas måste alltså göras en sekretessprövning i det enskilda fallet. När det gäller alla miljontals uppgifter på SVAR:s mikrokort är detta naturligtvis en omöjlig uppgift för Riksarkivet/SVAR; därför har RA valt att inte hyra ut eller sälja några kort alls som är yngre än sekretessgränsen 70 år. Vill man få ut uppgifter som är yngre än 70 år får man alltså vända sig till myndigheten som förvarar originalen, där sekretessprövningen görs; det är just för att kunna göra dessa sekretessprövningar man har skapat särskilda folkbokföringsavdelningar på de landsarkiv som har fått in kyrkoböckerna från 1900-talet.
 
När det gäller underlaget till Förbundets CD-skivor med hela befolkningen 1970 och 1980 gjorde RA emellertid på ett annat sätt än med SVAR:s mikrokort. Det är naturligtvis lika omöjligt för RA att sekretesspröva alla miljontals uppgifter i de registren som på mikrokorten; men i stället för att hänvisa den intresserade släktforskaren till arkivet, som gör en sekretessprövning i det enskilda fallet, så släppte man alltihop - för att typen av uppgifter är harmlös (om det nu är det ordet som används i beslutet).
 
Men det är naturligtvis bara ren dumhet att rent generellt påstå att en uppgift av en viss typ är harmlös för alla personer! Dumhet och olaglighet ju emellertid inte samma sak - men tills någon övertygar mig om att RA har lagligt stöd för en slik sekretessprövning, så hävdar jag att man inte har sekretessprövat uppgifterna innan man lämnade ut dem!
 
Men det är åtminstone, enligt Carl, knappast aktuellt med internetpublicering av dessa uppgifter. Det låter verkligen betryggande.
 
F.ö. har det sagts förr, men behöver tydligen sägas igen: Tryckfrihetsförordningen gäller för tryckta skrifter. CD-skivor är inga tryckta skrifter.

[Jessica Olson]

Personuppgifter är officiella handlingar för de som ej begärt sekretess. Men sen beror det på vad uppgifterna ska användas till. Det är då PUL lagen kommer ifråga. Släktforskning verkar ok, men man bör ej lägga ut dem på internet för integritetens skull. Har jag fattat saken rätt?

[Christian Andersson]

Sveriges Släktforskarförbund
Warfvinges väg 16, 4 tr
112 51 Stockholm
 
cc: info@genealogi.se
 
Härmed begär jag att mina personuppgifter tas bort från det av Er förda dataregister som ligger till grund för Er publikation Sveriges Befolkning 1980. Jag kan inte se att Ni har något tillstånd att föra detta register, än mindre sprida detta register på ett okontrollerat sätt.
 
Intill detta har skett uppmanar jag Er att upphöra med all försäljning av nämnda publikation samt att förstöra inneliggande lager.
 
Om ni inte med omedelbar verkan hörsammar min begäran kommer jag att begära att Datainspektionen prövar detta ärende. Jag överväger i så fall även att be Datainspektionen att ålägga Er att återkalla redan försålda exemplar.  
 
Jag förbehåller mig också i så fall rätten att återkomma med eventuellt skadeståndsanspråk för den skada jag anser att Ni har tillfogat mig genom att sprida mina personuppgifter på detta sätt.
 
Karlskrona 2004-09-22
 
 
Christian Andersson

[Anders Berg]

Man tar sig för pannan...

[Sven Danielsson]

Jag kan inte se annat än att Christian har sin fulla rätt att göra en sådan begäran.

[Ted Rosvall]

Riksarkivet konsulterade Datainspektionen inför beslutet att medge förbundet tillgång till och lov att på CD publicera mantalslängderna för 1970 och 1980. Christian kommer därför inte så långt med en eventuell anmälan.
 
Internetpublicering av dessa skivor kan ske absolut tidigast 2040 respektive 2050.
 
Mvh
TED

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Därför försöker vi också här i Rötter undvika att få uppgifter från 1970/1980 utlagda (vilket fungerar mycket bra t.ex. här där frågor och svar raderas efterhand, oavsett om uppgifterna/svaren gäller nu levande).
 
Att sedan garantera att uppgifter kring nu levande* inte kommer in här och var i forumet ibland är förstås en omöjlighet - men då det ju inte är detsamma som att något blir systematiskt utlagt och sökbart, samt att uppgifterna är såväl offentliga som harmlösa, så kan det knappast vara något problem.
 
(I övrigt kommer jag inte att gå in i denna fråga - utan hänvisar ev. frågor 'uppåt' - jag har fullt upp att göra på 'verkstadsgolvet' :-)
 
 
*) Uppgifter om nu levande kan för övrigt förstås 'komma in' här från många håll - och jämfört med vad man få reda på lätt och fritt ur allmänna källor och register så är ju innehållet på förbundets CD osedvanligt harmlösa.

[Jörgen Tollesson]

Sekretessprövning av uppgifter i allmänna handlingar när någon begär att få ta del av dem (vilket det handlade om när Förbundet begärde och fick ta del av befolkningsregistren hos Riksarkivet) är inte något som angår Datainspektionen.
 
Det hade varit lämpligare om RA hade konsulterat Justitiekanslern (JK).

[Åke Tilander]

Egentligen tror jag inte att vi behöver oroa oss så mycket över denna fråga. Eftersom så många personer berörs kommer säkert ett antal personer att driva den juridiska frågeställningen till sin spets och se till att frågan blir prövad i de rättsinstanser och hos de myndigheter som finns och så får vi om några år ett säkert svar.
 
Som släktforskare är jag dock oerhört tacksam att dessa CDs finns! Om det var juridiskt korrekt att publisera uppgifterna, eller om det var lämpligt vet jag inte. Min förhoppning är förstås att det både var juridiskt korrekt och lämpligt att publisera materialet och att mycket mer liknande material kan publiseras framöver. Tacksam är jag hur som helst för att de finns tillgängliga.
 
Bra jobbat vill jag säga till ansvariga på Förbundet!

[Anders Andersson]

Tryckfrihetsförordningen (TF) gäller mycket riktigt inte CD-ROM (utom i undantagsfall), men sedan 1991 finns en annan grundlag, yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som ger motsvarande skydd till tekniska upptagningar, vilket en CD-ROM alltså räknas som, samt till radiosändningar (innefattande såväl rundradio som television och Text-TV, via etern eller via kabel).
 
Jag antar att det är YGL som Ted syftar på när han säger att CD-ROM jämställs med böcker. Det är alltså inte samma lag som används, men den ger i huvudsak samma skydd.
 
Den som till äventyrs förväntar sig att förbundet skall tillmötesgå en på PUL grundad begäran om indragning av en grundlagsskyddad publikation bör nog först sopa framför egen dörr, och radera kopian av denna diskussion från cachen i den egna datorn. Anbytarforum (eller kopior av dessa webbsidor) åtnjuter nämligen inte samma grundlagsskydd som nämnda CD-ROM, och jag har inte medgivit behandling av mina personuppgifter ovan (som ju innefattar politiska åsikter). Den som slaviskt följer PUL och avvaktar ett sådant medgivande får vänta förgäves, och vare därmed förbjuden att befatta sig med mina diskussionsinlägg. Vi andra kan ta det piano, och debattera som vanligt!

[Jörgen Tollesson]

När vi går in på en internetsida för att läsa den, så strömmar sidan inte emot oss hela tiden som en TV-utsändning; den sänds över till vår dator, där den sparas (cachas), och det är sedan den sparade kopian som visas på vår skärm. (Det är därför vi kan koppla ned anslutningen till internet och ändå fortsätta att läsa sidan.)
 
Det går alltså inte att läsa en internetsida utan att spara en kopia på hårddisken. Det finns sålunda endast ett sätt att förhindra att andra personer befattar sig med ens inlägg i ett internetforum - och det är att inte skriva några.
 
Det kan dessutom diskuteras hurvida detta sparande av en internetsida kan kallas för behandling av personuppgifter. Men det spelar egentligen ingen roll hur det förhåller sig med den saken, eftersom PUL inte gäller för behandling av personuppgifter som en fysisk person utför som ett led i en verksamhet av rent privat natur (ordagrant citat ur lagen).
 
Till yttermera visso får man förutsätta att skribenten skickar in inlägget för att det ska läsas, och eftersom det inte kan göras utan nämnda behandling av de personuppgifter som finns i inlägget, så måste skribenten (den registrerade) genom själva publiceringen av inlägget anses ha givit sitt samtycke till behandlingen genom en frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring.
 
Den som inte vill att andra ska befatta sig med hans inlägg rekommenderas därför att inte skriva några ytterligare och att be anbytarvärden att radera de redan skrivna.
 
Vi andra kan debattera som vanligt... J

[Anders Andersson]

Jag har självfallet inget att invända mot att andra läser (eller rentav sparar) mina inlägg, precis som brukligt är på Internet. Jag vill dock framhålla att jag inte lämnat något uttryckligt medgivande till detta på det sätt som PUL i vissa fall kräver, och den som tolkar PUL restriktivt binder därmed ris åt egen rygg. Att kräva att andra följer PUL till minsta bokstav och kommatecken, men samtidigt strunta i lagens konsekvenser för ens eget handlande, är direkt ohederligt.
 
Ett exempel är din tolkning av verksamhet av rent privat natur. Detta vill jag minnas exemplifierades i förarbetena till PUL med att det skulle vara tillåtet för en privatperson att föra en elektronisk dagbok som inte visas för andra. Om dagbokens innehåll däremot läggs ut på Internet, då är det inte längre fråga om rent privat natur, något Datainspektionen påpekat vid ett flertal tillfällen.
 
Diskussionerna på Anbytarforum är således inte av rent privat natur. Skulle de kopior av Anbytarforums webbsidor som tusentals användare sparar i sina persondatorer däremot vara av rent privat natur enbart av det skälet att kopiorna i sin tur inte sprids vidare på Internet? I så fall kan man ju lika gärna hävda att de skivor med utdrag ur folkbokföringen som Förbundet säljer till tusentals släktforskare också blir av rent privat natur så fort de hamnar i den enskildes ägo, om spridningen inte redan åtnjutit grundlagsskydd. Detsamma gäller rimligen all annan verksamhet som innebär att privatpersoner får ta del av personuppgifter.
 
Vad gäller mina intentioner med mina egna debattinlägg, så struntar PUL blankt i dessa. Jag har lagt upp webbsidor på Internet, som Kungliga Biblioteket samlat in och sparat inom ramen för projekt Kulturarw3. Syftet är givetvis vällovligt, att bevara ögonblicksbilder av dagens Internet för framtida generationer, precis som de gör med tryckta böcker. Med hänvisning till PUL tvingade dock Datainspektionen KB att lägga projektet på is, eftersom det innebar att KB behandlade personuppgifter utan medgivande från de registrerade. Senare utfärdade Regeringen en förordning, där man tillät KB att fortsätta med insamlandet, dock under förutsättning att kopiorna inte sprids vidare utanför KB:s lokaler. Vad jag anser om detta sätt att bevara mitt arbete för eftervärlden, eller vilka medgivanden till spridning av andras personuppgifter som jag redan inhämtat, brydde sig Datainspektionen inte om. Regeringen har inte heller utfärdat någon förordning som ger mig tillåtelse att till gagn för framtida generationer systematiskt spara alla webbsidor jag hittar. Betyder det att KB erhållit ett arkiveringsmonopol, eller var förordningen onödig?
 
Om jag ger ut en bok i tryck, då anses jag ha lämnat mitt medgivande till att den bevaras för evig tid, om någon nu har resurser att göra det. Att KB inte lånar ut sina pliktexemplar av böcker för studium utanför KB:s lokaler beror på risken att exemplaren förkommer, inte på att informationsinnehållet skulle vara belagt med restriktioner mot spridning. Det är tillåtet att kopiera sidor ur böcker på KB. Samma sak gäller förstås när jag lägger ut information på en webbsida... nehej, inte det?
 
Slutligen, när Bodil Lindqvist omnämnde sin halvt sjukskrivna kollegas skadade fot i skämtsamma ordalag, gjorde Datainspektionen sig inte besväret att tillfråga sagda kollega huruvida hon hade något att invända mot behandlingen av hennes personuppgifter, utan det blev åtal direkt. Bodil befanns senare av hovrätten ha behandlat personuppgifter i strid med personuppgiftslagen, eftersom hon inte i förväg anmält behandlingen till Datainspektionen (36 ?) eller utsett något personuppgiftsombud (37 ?), men då förseelsen ansågs ringa skulle hon inte dömas till ansvar (49 ?).
 
Har du anmält din behandling av personuppgifter till Datainspektionen?

[Jörgen Tollesson]

Det är helt riktigt att publicering av uppgifter (persondito eller icke) på internet inte är av rent privat natur - självklart inte när hela världen kan läsa dem!
 
Men nu handlade det om dina inlägg och dina personuppgifter i dem - och dem har du ju publicerat själv. Den behandling av dessa dina personuppgifter som var aktuell här var sparandet av sidorna på en hårddisk när sidorna/inläggen läses. Och att sitta vid sin dator och läsa dina inlägg kan naturligtvis inte vara av annat än rent privat natur - eftersom de inte genom den behandlingen sprids vidare på internet (något som f.ö. inte kan göras utan ditt tillstånd, då du har upphovsrätten till dina inlägg).
 
På samma sätt är det naturligtvis av rent privat natur när en släktforskare registrerar personuppgifter (från Förbundets CD-skivor eller var man än har fått dem ifrån) i sin högst privata dator. Men det är lika självklart inte av rent privat natur när dessa uppgifter publiceras på internet, t.ex. här i Anbytarforum.
 
F.ö. kan man konstatera att du på din sida om Datainspektionen (Utrota DI), som du länkar till i ditt inlägg ovan (den 21/9 23.39), skriver att DI blev överhetens instrument för att vid behov kväsa offentlig debatt och skaffa sig önskad insyn i enskildas privata angelägenheter och att det vore blåögt och snudd på landsförräderi att tillskriva DI några som helst hedervärda avsikter.
 
Man må mena vad man vill om PUL (och tidigare datalagen), men att vara kritisk mot dessa lagar (såväl innehåll som tillämpning) är en sak - ovanstående konspirationsteorier är något helt annat. Menar du verkligen vad du skriver eller är det bara ett test för att se hur folk reagerar?

[Anders Andersson]

Jag vet inte vad andra gör med mina inlägg när de laddat ned dem till datorn. De flesta raderar dem nog per automatik efter en tid, kanske rentav att utan ens ha läst dem. Just denna behandling är knappast olaglig, där kan jag ge dig rätt.
 
Andra kanske kommenterar vad jag skrivit, citerar delar av texten, vrider och vänder på mina resonemang till oigenkännelighet. Åter andra kanske sparar mina inlägg och för systematiska register över släktforskares åsikter, vad vet jag. Jag kan svårligen invända mot sådan behandling som jag inte känner till, ens om jag ogillar den, men att dra slutsatsen att jag skulle ha medgivit all upptänklig behandling av mina personuppgifter (inklusive annars uppenbara kränkningar) bara genom att frivilligt redovisa dem i Anbytarforum är nog att gå för långt; i så fall vore PUL bara en papperstiger. Jag kräver inte att någon raderar mina personuppgifter, men jag hävdar att PUL (i vissa fall) kräver det utan min uttryckliga begäran, i något slags missriktad omsorg om min integritet. Tack, men jag har vant mig vid det yttrandefrihetsklimat som rådde före 1998, och tänker inte börja dela ut medgivanden till höger och vänster bara för att mina medmänniskor skall kunna kommunicera med mig.
 
I mitt förra inlägg gav jag några exempel på när Datainspektionen dragit alla personuppgifter över en kam och satt sin tolkning av PUL före de registrerades egna åsikter om hur deras personuppgifter bör behandlas. Datainspektionen tar alltså inte hänsyn till vem som ursprungligen offentliggjort uppgifterna eller huruvida de registrerade har medgivit offentliggörandet, utan ett klagomål ledde till att projekt Kulturarw3 närmast sköts i sank. Vore det inte vettigare att angripa den webbsida som KB kopierat de ifrågasatta personuppgifterna från, i stället för att låta en potentiellt olaglig webbsida stjälpa hela projektet? Jag vet inte vem det var som gjorde anmälan; det är förmodligen en känslig uppgift...
 
Visst är jag sarkastisk i min propagandaskrift, och jag ser gärna att du bemöter mina påståenden i sak. Det viktiga här är inte huruvida det faktiskt föreligger en myndighetskomplott med syfte att underminera yttrandefriheten, men att det kan bli den reella effekten om den här lagen får stå oemotsagd. Att jag slänger in en massa invektiv mot slutet är menat att provocera snarare än att upplysa, och genom att nämna såväl en tidigare generaldirektör på Datainkvisitionen som några religiösa portalfigurer vid namn hoppas jag få prövat huruvida min webbsida uppfyller lagens krav på journalistiskt ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande. Jag har nämligen inget utgivningsbevis för periodisk skrift, och inte heller har jag bett de namngivna personerna om lov, så 7 § PUL torde vara den enda möjliga utvägen att ge sidan laglighetsstämpel. Jag tror inte att någon åklagare egentligen vill befatta sig med sådana här struntsaker...
 
Datainspektionen har tidigare hävdat att publicering av personuppgifter på en webbsida innebär överföring av sagda uppgifter till tredje land i personuppgiftslagens mening, och detta var en av åtalspunkterna mot Bodil Lindqvists konfirmandsidor. Tack vare Bodil har dock EG-domstolen nu prövat den saken, och kommit fram till att blotta existensen av en webbsida inte innebär att uppgifterna skall anses överförda till tredje land. Detta har lett till att en företagare i Östhammar, som tidigare fällts i tingsrätten för att ha lagt ut en konkurrents personnummer på sin webbsida, nu friats av hovrätten.
 
Så, på vad grundas egentligen det påstådda förbudet mot spridning av personuppgifter via Internet, om inte just Datainspektionens förutvarande tolkning av förbudet mot överföring till tredje land? Det är klart, vi kan själva vara restriktiva med vilka uppgifter vi sprider, även om vi inte stödjer oss på PUL. Själv tycker jag att det känns betydligt bättre så.

[Anna Bergek]

Hej!
 
En fråga: Jag har förstått det som om PUL inte bara gäller publicering utan även behandling/lagring av personuppgifter via datorteknik (t ex databas på datorn). Stämmer det? I så fall skulle det ju kunna vara olagligt att ha själva underlaget till en CD-skiva om man avsåg att sälja denna, även om det inte var olagligt att ge ut själva CD:n, eller?

[Stefan Simander]

Våldtäktsmän hängs ut på internet
Maken till ett våldtäktsoffer är misstänkt för brott mot personuppgiftslagen sedan han på en internetsida hängt ut de två män som dömts för våldtäkten.  
 
När överåklagare Sven-Erik Alhem fick vetskap om innehållet på hemsidan beslutade han direkt att en utredning skulle inledas. - Generellt talat har man mycket små möjligheter att utan särskilt tillstånd eller medgivande publicera personuppgifter på internet, säger han till Sydsvenska Dagbladet.
Aftonbladet text-tv

[Anders Andersson]

Annas fråga är inte ny; den var aktuell redan på datalagens tid. Eftersom såväl lagar som gängse tolkningar av dem då och då ändras, kan jag dock inte hävda att frågan besvarats en gång för alla...
 
Först vill jag invända mot utgångspunkten i frågan: Syftet med PUL (och dess föregångare datalagen) har aldrig varit att reglera publicering, utan tvärtom är det just databehandlingen av personuppgifter som lagstiftaren siktat på. Sedan har olika former av publicistisk verksamhet också påverkats av lagen, som en (för somliga) oförutsedd sidoeffekt.
 
Journalisten Anders R Olsson uppmärksammade redan på 1980-talet datalagstiftningens inverkan på yttrandefriheten, och i mitten av 1990-talet drev han frågan till sin spets genom att formellt ansöka om tillstånd från Datainspektionen att använda en persondator för att skriva en bok om yttrandefrihet. Eftersom han bland annat skulle skriva om gamla rättsfall, begärde han alltså att få behandla känsliga uppgifter, något DI normalt inte medgav. I Anders R Olssons fall underlät dock DI att ens besvara ansökan, och boken hann efter något år komma i tryck innan han via Justitiekanslern tvingade DI att behandla ärendet. Han fick avslag på sin tillståndsansökan, och bokmanuset (men inte den tryckta boken) var därmed i någon mening olagligt.
 
Svaret från DI kunde dock överklagas, och Anders R Olsson drev ärendet till Regeringsrätten, som erkände att Datainspektionen, på grund av en bestämmelse i tryckfrihetsförordningen (TF), inte hade befogenhet att lägga sig i hur en författare skriver en bok. DI skulle alltså varken ha givit eller nekat tillståndet; DI skulle ha svarat att tillstånd inte behövdes och att ansökan var onödig! Den avgörande bestämmelsen återfinns i 1 kap. TF, som alltså är grundlag (dvs väger tyngre än alla vanliga lagar):
 
2 ? Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något
förbud mot tryckning därav må ej förekomma.
 
Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på
grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna
förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess
spridning bland allmänheten.
 
Även om TF i princip bara skyddar tryckta skrifter, så skyddar den här paragrafen manuskript och annat otryckt material som författaren framställer eller utnyttjar inför tryckningen. Det är inte tillåtet för myndigheten att gå in och rota i en författares anteckningar i syfte att åtala honom för något som kanske kommer att bli en bok, ens om anteckningarna innehåller förtal eller hets mot folkgrupp. Tryckfrihetsåtal får endast väckas efter utgivningen, och endast mot det som faktiskt har tryckts.
 
Därför torde även den databehandling som legat till grund för utgivningen av befolkningsskivorna vara fredad mot åtal (det finns en bestämmelse motsvarande ovanstående i 1 kap. 3 ? YGL).

[Peter Karlsson (Peterk)]

Christian!
Ponera att du skulle lyckas till 100% med alla dina krav mot förbundet.. Återkallande (och återbetalning) av alla sålda skivor 1970 & 1980, förstörande av lager, skadestånd, osv.. Rimligen skulle det göra hela förbundet närmast konkursmässigt, vilket i sin tur förstås skulle göra att nättidningen Rötter lades ned, och att då den lokala utgåvan Blekingerötter, som du väl haft stor del i, skulle gå samma väg.
 
Bara en liten privat fundering i natten av mig..

[Jörgen Tollesson]

Men det är ju i så fall inte Christians fel. Det är inte han som har givit ut CD-skivor i strid med lagar och förordningar, vilket sedan vållat Förbundet ekonomiska problem - om nu de myndigheter som har att ta ställning till saken finner att några fel har begåtts (vilket ju är en förutsättning för att Christian ska få rätt).
 
Det är samma typ av argument som användes mot en icke helt obekant Ted Rosvall när han får ett antal år sedan genom en JO-anmälan fick stopp på SVAR:s olagliga avgifter i forskarsalen i Ramsele (i strid med offentlighetsprincipens avgiftsfrihet). Somliga menade då att det var Teds fel att vi inte fick fler liknande forskarsalar på fler håll i landet. Man menade alltså på fullt allvar att om Ted hade hållit tyst, så hade JO inte uppmärksammat det hela - och SVAR hade kunnat finansiera fler anläggningar genom att pungslå släktforskarna på olagliga avgifter...

[Ted Rosvall]

Förbundet har inte heller givit ut CD-skivor i strid med lagar och förordningar. Det kan sägas, och har sagts här ovan, att vissa lagar och förordningar krockar med varandra - inte minst då PUL mot Tryckfrihetsförodningen/Yttrandefrihetsgrundlagen - härav den utredning om tillgänglighet som snart kommer med sitt betänkande. Även den Ömanska utredningen föreslår ett helt annat och rimligare tolkande av Personuppgiftslagen, som i så fall skulle innebära att den går att leva med. Lagar som är så knepiga och så generella att de inte kan efterlevas, faller snart i vanrykte och negligeras. Bättre då att nagla fast missbruket, avarterna, och se till att verkligt känsliga uppgifter får förbli sekretessbelagda.
 
När det gäller min JO-anmälan är Jörgens beskrivning korrekt, men jämförelsen med förbundets CD-produktion haltar. Så som JO fastställde var det olagligt att ta ut avgifter i offentliga forskarsalar, medan förbundets CD-produktion, efter inhämtande av vederbörliga tillstånd från Riksarkivet (som konsulterat Datainspektionen) inte på något sätt strider mot lagen.
 
Mvh
TED ROSVALL

[Anders Berg]

Hur skulle ett återkallande av redan försålda exemplar praktiskt gå till väga? Ingen skulle väl frivilligt skicka tillbaka en produkt man köpt och uppskattar? Polisrazzior?  Men lycka till, Christian. Det positiva med en anmälan vore att när denna väl är behandlad, med given utgång, så behöver vi inte ha några betänkligheter att gå vidare med en Sveriges Befolkning 1990 om några år.

[Jessica Olson]

Sveriges befolkning 1970 och 1980 bör ej innehålla pers födda efter 1934 (2004-70 år sekretess om den utkom 2004). Att skattemyndigheten har uppgifterna är en sak, men att sälja uppgifterna på en CD där man ej längre är privat tror jag inte är ok. Nu levande pers födda efter 1934 bör raderas.

[Jessica Olson]

Sveriges befolkning 1900, 1920, 1930, 1940, 1950, 1960 vore bra (mindre chans att nu levande pers finns) men jag vet att 70 och 80 talet var enklare att ta fram. Ur historisk och framtida synvinkel är 70 och 80 tals CD:n guld värd.