Är han fadern? Husförhören säger så.

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Jag hjälper min svåger att hitta hans mormors anor.
 
Mormors mor hette Jenny Albertina född 3/3 1871 i Kalmar stad, Småland. Modern var Christina Gustava Söderström, piga på nr 294 (GID 75.159.59600). Någon far nämns inte.
 
Enligt svågern hette fadern Johan Magnus Jonsson född 1836 i Ramkvilla Småland.
 
Christina Gustava gifter sig inte med änklingen Johan Magnus förrän 1873. I husförhören står det att hon är deras gemensamma barn (Gid 75.194.55500). Kan jag lita på det? Jag är tveksam! Varför väntade de så länge med att gifta sig om nu Christina Gustava blev gravid. Johan Magnus var ju änkling och hade barn, så han ville säkert ha någon kvinna, som tog hand om hemmet.
 
Min svåger har släktingar på morssidan i New Mexico. Jag har inte berättat för honom än att hans mormor och släktingars mormor inte hade samma mammor. Det må så vara, de är ju halvsyskon, men har de dessutom inte samma pappa, ja, då är ju min svåger inte släkt med de som bor i New Mexico!!! De enda släktband de har är ju ett gemensamt syskon till deras mormödrar.
 
Det skulle vara kul att få kontakt med svågerns USA-släktingar och höra om det finns någon historia bakom detta med det fördröjda giftermålet.
 
Ann-Mari

[Ann-Mari Bäckman]

Rättelse: Jenny Albertina föddes den 2/3 1871 GID 100008.35.20000.

[Jörgen Tollesson]

Har du sett om Jenny Albertina står med bland Johan Magnus barn/arvingar i hans bouppteckning?

[Per Thorsell]

Generellt anser jag att man bör vara skeptisk till en senkommen legitimering av ett barn. Det finns så många andra skäl än 'den biologiska sanningen' som kan ha varit avgörande. I min egen släkt har jag ett solklart fall: En änkling gifter om sig med en ogift mor. När hennes barn föddes var mannen fortfarande gift och bodde åtta mil avlägset från barnets mor. I den första husförhörslängden står hennes barn som 'hustruns oäkta'. I nästa husförhörslängd är denna notering försvunnen och barnet står som det äldsta av deras gemensamma. I bouppteckningen efter mannen (styvfadern) finns detta barn med, precis som de övriga. I detta fall hade mannen två söner, som var mellan 15 och 18 när fadern gifte om sig. De kände naturligtvis väl till förhållandet, men gjorde inga invändningar mot bouppteckningen.
 
Kalmar befanns vara ett för den ovane svårnavigerat pastorat. Jag lyckades dock hitta en ytterligare intressant notering: Hfl. AI:80 sid 49 (=GID 75.176.1600) är den första noteringen efter giftet. Där står Jenny Albertina upptagen som 'hennes oä'. Detta innebär rimligen att mannen inte uppgivit sig som fader till barnet i samband med vigseln. Det var annars inte alldeles ovanligt vid denna tid.
 
Du bör söka bakåt på båda makarna, åtminstone till sommaren 1870. Om det då inte framkommer något som stöder faderskapet, skulle jag betrakta fadern som outredd i detta fall.  
 
Den vanliga människan på den tiden var nog inte lika förhäxad av blodsbanden som Strindberg. Har Du hört det gamla talesättet: Di har inte samma far, men di har var sin mor, så di ä släkt ändå.?
 
Per Thorsell.

[Ann-Mari Bäckman]

Jörgen!
 
Jag beställde den för en vecka sedan. Jag hoppas jag har fått rätt födelsedatum av min svåger. Johan Magnus skulle ha dött 7/12 1927, alltså 91 år gammal!! I alla fall skulle det ge svar på mitt undrande. Hoppas de även hör av sig om de inte hittar honom.
 
Ann-Mari

[Ann-Mari Bäckman]

Per!
 
Så du tror att jag inte ens kan lita på bouppteckningen då? Jenny Albertina tog sig efternamnet Jonsson, efter fadern/styvfadern. Det kanske var naturligt, då hon var så liten då hon kom dit.
 
Nej, jag känner fortfarande inte att något styrker att Johan Magnus var far. Synd att Birgitta Berkemar är bortrest. Hon ansåg att Jenny Albertina var dotter till JM. Jag vet egentligen inte varför hon anser det. Jag får väl fråga henne sedan. Kanske hon har något dolt ess i ärmen :-)

[Per Thorsell]

En bouppteckning, gjord en eller flera decennier efteråt, har enligt min mening mycket lågt bevisvärde i ett fall som detta.  
 
Per.

[Jörgen Tollesson]

En bouppteckning är ju en rättshandling, där det självklart är viktigt att allt stämmer. Men det betyder ju inte att fel inte kan slinka med.
 
Om inget av den avlidnes egna barn har något emot att dela arvet med en egentligen inte arvsberättigad styvson, och de därför alla tiger, och om dessutom den som upprättar bouppteckningen (en betrodd man i bygden?) inte känner till de rätta förhållandena eller helt enkelt inte bryr sig, så kan naturligtvis en styvson tas upp som en riktig son.
 
Själv har jag råkat på en bouppteckning (så sent - allting är relativt - som 1918) där många av barnen fattades - tydligen föga saknade av sin halvsyster, som var den enda som fick äran av att vara med... J

[Ann-Mari Bäckman]

Tack för era synpunkter!  
Detta vad jag kommit fram till (med mycket möda, för Småland var svårt), kommer säkert att överraska min svåger. Han är inte alls släkt med sina släktingar i New Mexico! Jag ska se om jag kan få e-post adressen till en av dessa släktingar, som själv släktforskar och höra hans synpunkter på det hela.
 
Ann-Mari

[Per Thorsell]

På en punkt vill jag korrigera Jörgen. De som upprättar bouppteckningen är förvisso betrodda män, men deras uppgift är att värdera tillgångar och skulder. Den som 'uppger boet' svarar för att uppgifterna är fullständiga och korrekta.  
 
I det här aktuella fallet, liksom i många andra, kan det dessutom vara så, att ingen vid bouppteckningen närvarande person kände till det rätta förhållandet. Det framgår inte ovan, om hustrun överlevde maken. Om Jenny Albertina utelämnats bland arvingarna efter Johan Magnus Jonsson är det ett starkt argument för att han inte är fader, medan motsatsen inte gäller.
 
Det har funnits  (och finns säkert fortfarande) många familjer, där inget av barnen känner till att den äldste har en annan far än de alla trott genom livet. Gamla moster som vet, har lovat att tiga och gör det också. Det är säkert bra med lagar, men de bör inte förväxlas med verkligheten.
 
Per.

[Jojje Lintrup]

Visst, men å andra sidan finns ALDRIG någon garanti för vem som de facto tillverkat barnet, oavsett lagar, traditioner eller försäkranden. Det är något vi släktforskare alltid måste räkna med.

[Jörgen Tollesson]

Nu tror jag nog att Johan Magnus år 1864 födda dotter visste hur det låg till, då hon ju var nio år när fadern gifte om sig och hon fick en styvmor med en då tvåårig dotter. Men det är ju inte säkert att hon överlevde fadern.
 
Annars tycker jag nog att texten i den första husförhörslängden efter vigseln (Kalmar stad AI:80, som Per hänvisar till ovan) är tydlig nog. Jenny Albertina står som sagt där som hennes oä; alltså inte bara oä, utan hennes oä.
 
När det gäller bouppteckningar i allmänhet, så är det förvisso riktigt att den som uppger boet ansvarar för att det uppgivna är korrekt - men i detta uppgivna bo ingår ju inte övriga arvingar... J De ska dock noteras i bouppteckningen av förrättningsmannen, som självklart ansvarar för att han inte mot bättre vetande noterar några felaktigheter. Men om han inte vet vilka som är de lagliga arvingarna eller 'spelar med' och låtsas som om han inte vet, så kan det naturligtvis hamna fel uppgifter i bouppteckningen.
 
F.ö. är min erfarenhet av bouppteckningar (åtminstone i äldre tider än 1927) att förrättningsmannen och värderingsmännen var olika personer. Den förstnämnde ledde förrättningen och sammanställde det hela skriftligt, de sistnämndas uppgift var enbart att värdera det uppgivna boet.

[Anders Ellerstrand]

Jag tror jag tänker som Jojje... Absolut säkerhet kan inte uppnås.  
 
Alltså - om inget framkommer som visar att J.M. inte var fader så gäller uppgiften i hfl att hon är ett gemensamt barn.
 
Om man har en källa som anger ett sakförhållande så är väl detta starkare än ett hypotetiskt resonemang om vad som skulle kunna vara fallet?

[Jörgen Tollesson]

Självklart har källorna företräde framför spekulationer - men den första husförhörslängden efter vigseln säger som sagt att hon är hennes oä.

[Anders Ellerstrand]

Jörgen, jag håller med.
 
Jag tror närmast jag tänkte på vad Ann-Mari skrev om att avfärda släktskap. Här finns ändå en källa som anger ett faderskap. Om jag skulle välja en av de två möjligheterna så skulle jag betrakta J.M. som fadern. I en släktutredning får man naturligtvis peka på osäkerheten.

[Ann-Mari Bäckman]

Varför dröjer det så länge mellan Jenny Albertinas födelse 2/3 1871 och giftermålet 27/7 1874 mellan modern och hennes ev fader? Han var änkling och hade barn, som behövde en kvinna i huset.
 
Jag själv känner mig väldigt tveksam till att det står att Jenny Albertina var bägges barn i husförhöret. Var det föräldrarna som sa det till prästen vid husförhöret, eller plockade prästen fram uppgifterna från kyrkböckerna?
 
Paret fick en son John Elias den 13/3 1874. Efter hans namn finns en notering (2), vilket måste tolkas, som deras andra gemensamma barn, eller?
 
Är det ett bra bevis på att Jenny Albertina var dotter till Johan Magnus?
 
Nästa barn Anna Emilia föds 13/10 1875 i kalmar stad, men där har jag inte kollat om det står (3).
 
Det där Jojje skriver om vem som tillverkat barnet, det kan vi strunta i. Då skulle vi aldrig kunna sätta ut någon fader till barnen. Utan vad det handlar om, är om fadern erkänt barnet som sitt, eller har prästen bara kluddat dit något, som han inte känner till.

[Gudrun Åhrlin]

Står inte siffran 2 för att detta är ett barn i hans andra äktenskap?
 
MVH/ Gudrun Å

[Ann-Mari Bäckman]

Jag har fått svar av Riksarkivet i Visby, beträffande bouppteckningen efter Johan Magnus Jonsson. Eftersom det inte finns något sökregister för den tiden (1927), så måste man ta en sökavgift på 100 kr/15 min.

[Per Thorsell]

Ordningsnumret för barnen i födelseboken avser, åtminstone i alla de fall jag stött på, det antal barn modern fött.
 
Beträffande anledningen till att det barn som först står som 'hennes oä' efter sex år blir 'begges' är svårare att säga. Antingen har prästen av egen kraft kommit till insikt om det rätta förhållandet, eller är det en lapsus liknande den med det först felaktiga födelseåret, eller har föräldrarna påstått detta vid husförhöret och han har godtagit det.  
 
I varje fall var J. M. Jonsson barnets far i den mycket betydelsefulla sociala meningen.  
 
Var och en betraktar väl släktskap och bevisvärdering på sitt eget sätt. För min del anser jag barn födda inom äktenskapet som barn av moderns make. Undantag kan tänkas förekomma, men jag har inte träffat på något. För barn födda utom äktenskap kräver jag antingen ett trovärdigt utpekande eller erkännande av fadern senast vid äktenskapet, eller andra övertygande omständigheter, som jag prövar från fall till fall. Här blir det alltså: fadern ej känd.
 
Per.

[Anders Ellerstrand]

Per, det tycker jag är märkligt. Om det står i hfl att det är ett gemensamt barn har ju troligtvis fadern angett detta. Visst kan detta vara något han gjort ändå - liksom det kan vara inom äktenskapet. Men nog tycker jag att fader okänd är en rätt extrem slutsats.
 
Skall Ann-Mari nu ringa släkten och säga att det saknas känd fader - att människor som betraktat sig som släkt nu inte är det?
 
Det finns en stor osäkerhet i det fär fallet - men det finns också en källa som anger fadern.

[Ann-Mari Bäckman]

Jag har kollat i födelseboken efter Anna Emilia 1875 och där står det (3). Så siffran talar om vilket barn i ordningen det var.

[Anders Berg]

Siffran ger dock ingen vägledning om vem som är fadern, eftersom det troligen är moderns antal barn.
 
Jag vill liksom Jörgen och Per lägga större vikt vid den tidiga hfl-noteringen hennes oä än vad som står i senare längder. Den uppgiften ligger närmare händelsen i tiden, och den kan inte ha tillkommit annat än som en medveten markering om barnets börd. Att den sedan försvinner och barnet står som deras gemensamma kan bero på överföringsfel mellan olika längder, eller att fadern med tiden sett sig som barnets verkliga far.
 
Jag skulle inte notera Jenny Albertina som deras gemensamma biologiska barn.

[Anders Ellerstrand]

Väldigt intressant diskussion!
 
Jag har inte läst själv i källorna, utan bara följt diskussionen. Jag tänker mig att den officiella statusen ju var oä, och att den hängt med i första hfl. Sedan har ju detta ändrats - rimligtvis för att fadern tagit på sig faderskapet.
 
Jag tycker att källorna anger en fader - men att ni inte tror på detta och därför säger fader okänd...

[Chris Bingefors]

När var bouppteckningen efter Johan Magnus första hustru? Man var ju tvungen att klara upp arvsförhållandena efter det första äktenskapet innan man fick gifta om sig.  
 
Det finns mängder av sociala och praktiska skäl till att ett äktenskap blir fördröjt. Skäl som vi idag inte vet något om. Men man kan ofta se att ett par får både ett och flera barn innan de gifter sig.

[Per Thorsell]

Det finns ingen bouppteckning efter första hustrun. När J. M. Jonsson gifter sig andra gången står det i vigselboken: Mannen företedt betyg, att boet vid hustruns död var utfattigt.
 
Det är väl nu litet rundgång i den här debatten, men jag störs litet av Anders Ellerstrands åsikt, att min slutsats är 'extrem'. Jag är ingen akademiskt skolad historiker, men tror mig ha uppfattat att sådana fäster stort avseende vid källor som ligger nära i tiden till den händelse som framställningen gäller, i detta fall födelseboken och den första husförhörslängden efter vigseln.
 
Jag kan tänka mig många andra orsaker till den sena statusändringen i hfl, än att J. M. Jonsson efter åtta år äntligen klämt ur sig sanningen. T. ex. att han ville flickan väl och gärna medverkade till att den på den tiden stigmatiserande beteckningen 'oä' försvann. Han har ju av allt att döma haft ett varmt och nära förhållande till både flickan och hennes mor. Därav min slutsats.
 
Per.

[Anders Berg]

Nu har jag tittat på sidorna Ann-Mari och Per nämner. Att Jenny Albertina noteras som Begges kan ha att göra med att hennes födelseår där felaktigt anges till 1873, och att vigselåret 1873 också noterats vid samma tillfälle. Med andra ord mycket lätt att ta för givet att hon är född i äktenskapet. Det behövs nog inte mycket brist i uppmärksamhet av prästen i den stora stökiga staden Kalmar att göra denna tabbe.
 
Senare har (möjligen en annan hand) rättat födelseåret till 1871. Den rättelsen kanske inte var tillräcklig för att på rak arm också våga rätta uppgiften att hon var bägges barn. Så den blev kvar.
 
Hur som helst, det råder för stor osäkerhet. Man skulle vilja se att noteringen hennes oä aktivt strukits och ersatts med bägges, då hade man vetat att det inte var ett misstag av prästen.
 
Angående det sena äktenskapet kanske det beror på att Johan Magnus Jonasson står som försvarslös d. 21/12 1871, på sidan som Per hänvisar till.

[Anders Ellerstrand]

Per, jag ber om ursäkt för ett slarvigt språkbruk!  
 
Jag har ingen avsikt att peka på rätt och fel. Det är mycket stimulerande att höra olika sätt att se på detta. Jag tror att de flesta släktforskare har liknande fall.

[Ann-Mari Bäckman]

Vad menas med att man var försvarslös?
 
Jag kommer att nämna för min svåger att jag inte med säkerhet kan säga att Johan Magnus var far till Jenny Albertina och då inte heller syster till Selma Sofia Kristina, som senare utvandrade. Jag hoppas få kontakt med den senares ättling, som själv släktforskar och höra vad denne kommit fram till. Det kanske finns en muntlig tradition, som kan vara intressant att höra. Nu brukar dessa bara delvis vara sanna, men det skulle vara intressant ändå.
 
Tack för alla intressanta synpunkter!
 
Ann-Mari

[Per Thorsell]

Försvarslös betyder att han vid det tillfället inte hade något fast arbete. Tidigare och senare står han som Bodkarl.
 
För fullständighetens skull:  
Cristina Gustava Söderström hade bott som hyresgäst och piga, alltså inte piga hos någon familj i huset, i Nr. 294 sedan 1867. Inga speciella anteckningar i hfl utom barnet.
 
Johan Magnus Jonasson, som han kallas tidigare, bodde i Nr. 120 från 1862. Han gifte sig ett par månader före första barnets födelse 1864. I äktenskapet föddes ytterligare två barn, som bägge dog i späd ålder. Modern dog 1869.
 
Detta ur minnet. Jag gjorde inga anteckningar, eftersom det inte fanns något av betydelse för sakfrågan. Slarvigt men mänskligt.
 
Per.

[Ann-Mari Bäckman]

Per!
 
Jag har blivit en erfarenhet rikare på att forska i Småland och speciellt Kalmar. Det var inte lätt.
 
Får jag veta något mer av värde, så kommer jag att höra av mig.
 
Ann-Mari

[Carl Szabad (Carl)]

Jag har ett direkt parallellfall i släkten. Min äldsta moster hade inte min morfar som far, utan en annan man. Det var dock ingen av syskonen som betraktade henne annat än som en helsyster. I församlingboken står hon också som dotter i familjen utan någon särskild kommentar. Hon ärvde också sedermera samma andel som övriga syskon.
 
Det var först när jag började släktforska som min mor berättade hur relationen egentligen såg ut och att den dotter som min mormor födde drygt ett år innan hon gifte sig var en halvsyster. Min mor visste också vad den biologiske fadern hette, men inte mycket mer. Sedermera fick jag dock kontakt med hans släkt och kunde räta ut frågetecknen efter att jag lagt ut min antavla i Rötter. En sonsons son till mosterns far fick nämligen träff på det ovanliga efternamnet och kontaktade mig då för att höra mer om hans tidigare okända släkting.
 
Således kan man inte ta för givet att uppgifterna i husförhörslängden eller församlingboken är helt korrekta.

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, så är det och därför tycker jag att jag skulle göra fel om jag säger till min svåger att hans mormor och systern är med säkerhet systrar.
 
Kanske de i Amerika har hört hur det låg till när deras anmoder fick en ny mamma och en ny (halv)syster.
 
Detta med att man aldrig kan vara säker på vem, som är den riktige fadern, det måste man bortse ifrån, om det inte står något, som gör att man börjar fundera. Att mannen står som far i födelseboken, det måste man ju rätta sig efter, även om så inte skulle vara fallet.
 
Jenny Albertina växte upp tillsammans med den äldre systern, som åkte till Amerika. De hade säkert bra kontakt med varandra. Ättlingarna i Amerika betraktade väl Jenny Albertina, som en släkting också. De var då släkt på det sättet att de hade ett gemensamt syskon, som överlevde till inpå 1970-talet tror jag.
 
Ann-Mari

[Anders Ellerstrand]

Ann-Mari, jag tror ingen här har förespråkat att man kan konstatera ett säkert faderskap.
 
Det diskussionen har handlat om - såvitt jag kunnat följa den - är om man ska betrakta J.M. som trolig fader, möjlig fader eller omöjlig fader.

[Ann-Mari Bäckman]

Anders!
 
Jag syftade på Jojjes inlägg.
 
Ann-Mari

[Maria Ocak Gunnarsson]

Har ett fall där fadern är okänd och barnet antecknats som oäkta. Det gäller min mormors far som föddes 1887, så det är inte allt för länge sedan. Men blää.. det är ändå 107 år sedan, vilket erinrar mig om min egen ålder.
 
Mamman i detta fall gifte sig hursomhelst och barnet (mormors mfar) fick mannens namn. Jag har inga bevis för att maken i det här fallet är den verkliga fadern men det är inte helt otroligt. Vet ej om det finns något i domböckerna men tvivlar på det.
 
Det finns rykten om en förtida älskare som ingen dock velat namngiva.
 
Hursomhelst var mormors förmodade far gift med en tremänning. Så det finns någonstans - ja, vad är det det kallas - om det finns dubbla led?
 
Hjälp - särskilt ni i Ovansjö, Gävleborg.
Hammarberg-Jäderqvist-Westerberg-Sjöstrand
 
Tack Maria O G