Släktträd/utredning - ett register? (PUL)

[Maria Menninga]

Hej!
 
Jag försöker bli litet klokare på hur jag ska gå tillväga när jag publicerar mina släktutredningar på nätet och då specifikt hur jag ska hantera levande släktingar. I princip är ju svenska PUL tillämplig, såvitt jag förstår. Det betyder förenklat (om jag förstår det rätt) att man i löpande text kan publicera okänslig information om levande personer, men att det är mer komplicerat om det är i ett sorts register. Foton på levande personer kan jag inte publicera utan samtycke - men det kan vara OK om det är lösenordsskyddat.
 
Så, frågan blir dels vad som är känslig information, och vad som är ett register?
 
Finns några prejudikat för släktträd och släktutredningar, som ni vet något om? Eller någon sorts praxis från tex släktforskarförbundet?
 
Rent specifikt undrar jag också hur jag rent praktiskt ska gå tillväga om t ex min far skulle vilja att hans uppgifter tas bort. Det innebär ju att det blir ett hål mellan mig och min farfar. Är det OK att bara sätta nu levande person istället? Då blir han ju inte direkt helt anonym (det går ju att härleda hans efternamn t ex) Hur känsliga är uppgifter om namn, födelse och vigseldata t ex?
 
Om uppgifterna är tillgängliga i ett annat land (vilket de ju i princip blir på nätet), kan det andra landets lagstiftning då bli tillämpbart på mina släktuppgifter?

[Eva Dahlberg]

Hej Maria! Frågan diskuteras här lite då och då. Jag brukar börja i andra änden av frågeställningen - Måste jag ha med de levande personerna i en öppen databas? Om man vill träffa på gemensamma släktingar via Internet så är det oftast bortom de nu levande som den gemensamma kopplingen finns (den hittas inte genom att du publicerade de nu levande)
 
Som släktforskare verkar det ofta som man tror att man nästan har skyldigheten (inte bara rättigheten) att lägga ut så mycket som möjligt, och att det enda som stoppar en är lagen (PUL), inte andra hänsyn (etik eller liknande). Vad ger en släktforskare den automatiska rätten att ha med och publicera andra levande personer utan att fråga dem?
 
Jag personligen uppskattar inte att andra släktforskare lägger ut uppgifter om mig eller andra i familjen - oavsett om de bryter mot PUL eller inte när de gör det.  
 
Det är inte heller att jämföra med eniro, hitta, ratsit, birthday, Sveriges befolkning-cd etc. Till exempel verkar många släktforskare inte känna till att Sveriges befolkning-skivorna från 1970-1990 helt saknar familjekopplingar mellan de som bor på samma adress, vilket gör att felaktiga slutsatser kan dras.
 
Datainspektionen skrev i sin tidning nr 2/2010, sidan 5 och framåt om släktforskning.
 
Hälsningar,
Eva

[Maria Menninga]

Hej Eva!
Jag tycker det är intressant att diskutera frågan och tack för länken till artikeln!
 
När det gäller familj på lite längre håll så är jag med i ditt resonemang om etik osv. Men när det gäller en förälder? Om man publicerar ett släktträd där t ex mormor och pappa tycker det är OK att vara med, men inte mamma - hur ska man göra då?  
Man kan blanka alla uppgifter för mamman och bara ha med en mor som en sorts funktion till sig själv - men är det tillräckligt? När det ibland verkar vara själva släktskapet som är den känsliga informationen?  
 
Överhuvudtaget publicerar jag inte levande personer offentligt på det viset, men jag brukar ge intresserade tillgång till mina sidor. I implementeringen av PUL verkar det vara nog för att hävda att även mer personliga uppgifter kan publiceras där.  
 
Det som jag ser som ett tricksigt problem med ett släktträd är att de uppgifter jag vill publicera inte är så värst annorlunda än de på de sidor du nämner, t ex ratsit - men att man anger ett släktskap. Vad jag läser ur artikeln så är inte själva släktskapet heller direkt en känslig uppgift, om det inte inkluderar adoption el dyl.  
 
Sedan håller jag inte riktigt med om ditt resonemang om att det nödvändigtvis är bortom de nu levande som man träffar på gemensamma släktingar. Åtminstone inte om man är intresserad av de som lever nu. Jag har haft stor glädje av att folk faktiskt HAR publicerat sina egna och andra levande släktingar på nätet, och fått en hel del värdefull information direkt från dem (men inte från nätet) om andra levande släktingar. Om alla helt skulle strypa all publicering från denna sidan 70 års gränsen, skulle sådana kontakter bli näst intill omöjliga. Själv ser jag det som viktigt att kunna ge folk mer information vid behov, och att informationen finns kvar till senare - eftersom min släkt är spridd över flera länder och kontinenter, och det är så lätt att tappa sambanden efter en sådan längre flytt.
 
Jag känner mig i vart fall fortfarande osäker - och vill gärna ha fler synpunkter och goda råd!  
Maria

[Kenneth Eriksson]

Har sett att Datainspektionen (eller snarare lagstiftaren) gör skillnad bland annat mellan strukturerad och ostrukturerad information. Om man lägger in personlig information i tabeller lagrade i en dator så är det definitivt att betrakta som strukturerat material.
Men det innebär inte heller att man kan publicera personlig information i löpande text. Det är inte det det handlar om. Nu finns det ju få rättsfall, men vad som ändå har kommit fram är att uppgifter som anses som harmlösa inte strider mot personuppgiftslagen. Att det finns en 70-årsregel kring det som vi normalt forskar på tyder väl på att sådana uppgifter inte ska publiceras kring nu levande personer.
 
Så skippa ordet känslig som ledstjärna för publicering, det är mitt enkla råd. Fundera istället på om uppgiften om en person som du publicerar säger något om personen som kan vara integritetskränkande.  
Det är ju svårt för mig att sitta här på kammaren och peka ut vad som kan vara integritetskränkande, men när det gäller släktskap så bör man kanske tänka på att vi ärver en del personlighetsdrag och egenskaper från våra föräldrar. Rätt eller fel, men det är nog dumt att ge utomstående information om personliga förhållanden som riskerar att misstolkas och förvrängas.
 
Bara en sådan sak som när det gäller namn på internet är huvudregeln att det inte ska publiceras (även om man är journalist, har utgivningsbevis och därmed är undantagen från Pul), men kan man då även koppla ihop ett namn med något barn eller förälder så kan det ju bli en lika oväntad som ovälkommen publicitetsskada. (Kan tänka mig många exempel på relationer mellan barn och föräldrar som inte faller inom ramen för lycklig kärnfamilj utan dysfunktionella inslag.)
 
Några tankar från mig, hoppas de gav något.

[Stefan Simander]

Hej Maria! Jag tycker det är bra att du frågar när du är osäker och genom att öppna en egen diskussionstråd, så ökar chansen att du får svar på just dina fall och dina funderingar. Men jag vill, om du nu inte redan prövat det, ändå tipsa om Anbytarforums utmärkta sökfunktion som ligger i fältet här till vänster. Då kan du till exempel söka på  på PUL och få fram det mesta som redan sagts i ämnet.  
 
Låt mig först säga att jag tycker inte att man ska publicera något på nätet eller annorstädes som inte folk vill, det som juridiskt kallas för samtycke. På så sätt behöver det aldrig uppstå några som helst problem i denna fråga egentligen.  
 
När det gäller att forska fram levande släktingar, så är det förstås på många sätt mer givande än att forska på de som redan dött. Man prata med varandra om de som levt och dela minnen, foton, berättelser av olika slag, få del annan information, jämföra släktdrag och diskutera hur det kan ha varit, varför det isåfall var som det var och varför det är som det är idag och hur det kan komma att bli framöver! Vad, vilka och vilkas relationer som lämpar sig att publicera, såväl på nätet som annorstädes är nog väldigt olika för olika personer och olika släkter och beroende på vad man berättar om. Genom olika sociala medier och andra ställen, så går utvecklingen just nu emot att allt mer av det som publiceras i annan form också läggs ut på internet (numera även sådant som man aldrig skulle låta publicera på andra ställen, se näthatsdiskussioner), vare sig man vill det eller inte, vare sig det är formellt lagligt eller inte.
 
Om din fråga gäller vad som är lagligt, så gäller PUL formellt, men den har luckrats upp för att hänga med i utvecklingen, som sprungit ifrån lagstiftningen, vilket även Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund berättat om i en debattartikel för något år sedan.  
http://www.dn.se/debatt/vi-star-maktlosa-infor-krankningar-pa-internet
 
Det intressanta och kunniga föredrag som Evas länk handlar om ovan, visade sig på min fråga i slutet, endast vara en teoretisk genomgång av två skäl. Dels måste varje enskilt fall prövas unikt och dels, den viktigaste orsaken. Det finns inte ett enda rättsfall där släktforskning har förekommit!!! Det kommer heller inte att göra det, eftersom PUL-överträdelserna är så många fler och så flagrantare på andra områden, enligt föredragshållerskan! Det finns 2 personer som försökt anmäla sig själva, för att få klarhet i vad som gäller, men inget av fallen togs upp. Men hennes uppdrag var att tolka lagen för svar på allmänhetens frågor om vad som formellt gäller. Man kan i praktiken (obs inte juridiskt!) jämföra denna fråga med förbudet emot att gå emot Röd gubbe. Det är förbjudet, men om du går emot rött, så får du ingen påföljd. (Däremot riskerar du att många andra människor ser rött och blir arga!  )
 
Om det gäller förtal och liknande fall finns redan lagstiftning som reglerar detta, men det finns flera olika tolkningar av lagen och olika domar i dessa fall. Grundregeln säger där att du kan skriva i en bok eller tidning om vad som helst i stort sett bara det är sant, utan att dömas, såvida det inte rör sig om uttrycklig sekretess eller någon form av diskriminering förstås. Se känsliga uppgifter i PUL och vad som kan avses med det.
 
Grundregeln borde förstås vara att allt som publiceras och yttras skulle bedömas på lika villkor oavsett vilken teknik eller vilket medium det sprids i, men där är vi inte ännu, även om det går åt det hållet.  
 
Det som är lagligt eller inte straffbart idag kan se annorlunda ut inom en ganska snar framtid. Det kan även gå emot ett striktare håll, som det nu verkar göra vad gäller möjligheter till nedladdning ifrån nätet. Sveriges offentlighetsprincip kan ändras genom EU-medlemskapet. Personnumrens offentlighet i Sverige kan komma att dras in, osv.  
 
Nyligen blev jag kontaktad av en journalist fått i uppdrag att hitta en person med skyddad identitet och undrade om jag som släktforskare vet hur man kan gå tillväga! Förutom att jag inte vet det, tror jag, så gjorde jag som kloka Eva ovan, nämligen vände på frågan och undrade varför man skulle röja någon som av någon anledning hade skyddad identitet???  
 
Detta är förstås mycket värre än om jag skriver här eller på min hemsida att min bror hade ett ovanligt trevligt 50-årskalas, förutom att det vore en ren lögn, för jag har ingen, bara en syster!  
 
(Meddelandet ändrat av simson 2012-03-01 12:04)

[Kenneth Eriksson]

Ursäkta, men när det gäller grundregeln om förtal så handlar det inte om sanningshalten i det som påstås i tal eller skrift. Utan vad domstolen tar ställning till är om det var försvarbart att sprida påståendet.  
Det innebär alltså att man kan fällas för förtal även om det man publicerar är sant.

[Stefan Simander]

Det handlar absolut om sanningshalten som förutsättning för att få påstå saker om andra, men det är inte tillräckligt för att publicera allt, vilket jag tyckte att jag skrev. Det avgörs i domstolar, som tyvärr dömer väldigt olika. Där är vi helt överens. Om man läser artikeln jag länkade till så verkar det ytterst svårt att få fällande domar i förtalsmål, särskilt när det gäller internet.
 
Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Med är ägnade åsyftas att uppgifterna typiskt sett ska räcka för att få den utpekade missaktad. Det behöver inte visas att uppgifterna faktiskt har lett till missaktning. Den som lämnat uppgiften ska inte dömas till ansvar om han var skyldig att uttala sig eller det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgifter i saken. En ytterligare förutsättning är emellertid att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den. I lagtexten uttrycks det som: Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar. Här är distinktionen mellan orden och och eller i lagtexten viktig; det räcker inte med att uppgiften är sann eller skäligt grundad, utan det ska också anses försvarbart att lämna uppgiften. Spridning av sanna uppgifter som kan utsätta någon för andras missaktning kan alltså i vissa fall utgöra förtal.
 
En uppgift kan anses försvarlig att lämna, om den har högt allmänintresse. S.k. offentliga personer, som genom att ha förtroendeuppdrag eller vara kända på annat sätt har ett högt allmänintresse, får ofta finna sig i att utsättas för granskning och kritik på ett sätt som okända personer inte behöver finna sig i.
(Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rtal)
 
Grundregeln är viktigast, publicera inget på internet, och helst inte på andra ställen heller, som du inte har fått samtycke till.  
 
Sedan finns det för övrigt ibland väldigt olika uppfattning om vad man vill tillåta att skriva om döda släktingar också, men det är en helt annan sak.
 
(Meddelandet ändrat av simson 2012-03-01 17:21)

[Kenneth Eriksson]

Vi verkar vara överens om vad som gäller för förtal. Vill bara förtydliga att det var av nedanstående stycke från dig som jag fick uppfattningen att du påstod något annat.
 
Om det gäller förtal och liknande fall finns redan lagstiftning som reglerar detta, men det finns flera olika tolkningar av lagen och olika domar i dessa fall. Grundregeln säger där att du kan skriva i en bok eller tidning om vad som helst i stort sett bara det är sant, utan att dömas, såvida det inte rör sig om uttrycklig sekretess eller någon form av diskriminering förstås. Se känsliga uppgifter i PUL och vad som kan avses med det.

[Stefan Simander]

Ok.

[Maria Menninga]

Jag är helt med på noterna här - och tack för intressanta resonemang.
 
Det jag är ute efter är rätt specifikt och handlar om en person vars ena förälder motsätter sig att bli publicerad, men där den andra föräldern själv gärna är med i det publicerade släktträdet. Mor- och farfäderna är alla döda, och deras födelseuppgifter är på rätt sida 70-årsgränsen, så de kan stå med i trädet. Hur gör man?  Tar bort den föräldern helt ur stamträdet? (Hur handskas man då med släktskapet till mor-/farföräldrarna?
Om man blankar alla uppgifter så föräldern blir fullständigt anonym, men låter uppgifter om denna persons föräldrar, maka/make och barn stå kvar - är det nog?  
Det gör ju ändå att man rätt enkelt kan leta rätt på en hel del personuppgifter om den personen, bara med hjälp av de andras.

[Stefan Simander]

Har du kontakt med henne och har fått en förklaring varför hon inte vill vara med och om det gäller i alla sammanhang eller om det finns någon uppgift som kan stå med. Annars får du väl göra som du föreslår. Rent juridiskt kan ingen stoppa publicering av enkla fakta, inte ens på nätet längre, se ovan. Men varför göra detta emot någons vilja, bara för fullständighetens skull? Samtycke är alltid bäst och för internet åtminstone ett formellt lagligt krav, även om det inte följs längre i praktiken, se ovan.
 
Jag har några som tycker det är ok att stå med i en släktuppställning som sprids av mig personligen till släktingar och släktforskare, men inte läggs ut på internet, vilket jag inte gjort med dem (eller så många andra heller av dem som lever, utom i den närmsta släkten som snarast vill och är mycket tacksamma för det arbete jag gjort se min hemsida www.freewebs.com/simander).
 
Jag har också en uppgift om en relation, som jag givit löfte om att inte avslöja förrän personen är död och det måste man ju respektera, även om det innebär problem med sanningshalten under tiden. Det gäller att en person har en annan fader än den vet om, men det är det rätt många som har, så om jag dör först, så får det vara okänt, tills DNA-tekniken eventuellt avslöjar sanningen.

[Maria Menninga]

Jag kan förstå att man vill få styra vilka uppgifter som läggs ut om ens person på nätet, och sympatiserar med det. Det som ligger ute på nätet kan, även om det kan tyckas harmlöst, användas litet hur som helst. Något jag blivit konfronterad med när jag dels hittat släktingar på Radio Islams förskräckliga genealogiska sida, och dels försökt forska på några anor i Tyskland, där det tagit tvärstopp pga landets historia - i allmänhet tar man hellre det säkra före det osäkra och lämnar inte ut någonting där.
 
Ja, jag vet varför den här personen inte vill vara med och jodå, det gäller i alla fall. Personen kommer troligen att försöka åtala om några uppgifter finns med.  
Egentligen har jag ju fullgjort alla lagliga plikter om jag blankar ut uppgifterna och har en anonym förälder med i trädet, kan jag tycka. Å andra sidan kommer personen anse att det inte är tillräckligt med den anonymiteten när alla runtomkring vill få sina uppgifter publicerade. Det är ett rätt stort dilemma.
Jag jobbar precis som du, Stefan, också med ett privat träd som jag kan dela (med lösenord) med släkt och släktforskare.
Jag får nog separera träden, helt enkelt.Det får nog bli ett träd för denna personens släkt från generationen innan, och då utan de som vill bli publicerade - och ett annat träd med den andra föräldern som bas och utan äkta hälft och med övriga personer som vill bli publicerade.

[Stefan Simander]

Ok, det låter klokt. Släktforskning är annars mindre än 1 promille oangenäma problem och mer än 999 promille angenäma! Lycka till!

[Anna Widell]

Jag diskuterade en hel del med datainspektionen om det här innan jag lade upp min hemsida om släktforskningen.
Anledningen varför jag gjorde det är för att jag har fått en skattkista full med tusentals gamla foton som nu levande släktingar vill kunna ta del av.  
För att göra en lång historia kort så är lagen luddig och det är en gråzon. Jag anser därför att man ska hålla på 70-års gränsen om man inte har fått besked om annat, dvs att någon själv önskat att få vara med.  
 
En parentes visserligen men att lägga upp foton på det systematiska sätt jag gör är inte tillåtet enligt PUL eftersom jag omöjligen kan inhämta tillstånd från alla, en del vet jag inte ens vem de är eller i vilken tid de tagits. Jag löste det genom att låsa webbplatsen helt, utestänga alla sökmotorer samt lösenordsskydda den. Dessutom är jag helt öppen med vad jag gjort, varför, hur lagen ser ut samt var de ska vända sig om de inte vill kontakta mig personligen. Hittills har ingen klagat. =)

[Jörgen Johansson]

Hej Anna
Ur ett metodperspektiv är det intressant att höra vad du menar med att låsa webbplatsen helt, respektive att
utestänga alla sökmotorer. Hur har du gjort detta, är det med lösenordsskyddet eller har du några andra tips?