ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Min pappa har dött - slut på släktforskningen?  (läst 538 gånger)

2011-12-29, 15:46
läst 538 gånger

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Min pappa har dött, knall och fall i en hjärnblödning. Det var mycket för hans skull jag forskade, för att han var nyfiken på sina anor. Och han hade flera hundratals gamla diabilder som jag skulle kolla igenom med honom och få veta vem som var vem. Nu går alla bilderna förlorade och jag kommer aldrig få veta vem som är vem. Och vad är det överhuvudtaget för mening att släktforska vidare nu? Det känns som släktforskningen har förlorat sin mening. Jag höll på att intervjua pappa om hans föräldrar och sånt, och jag hann få reda på en del om farfar, men inget om farmor. Och nu finns ingen mer att fråga. Så vad är meningen att släktforska då?
 
Mamma är vid liv, men hon är från Finland så hon är för svår att släktforska på.  
 
Är det slut på släktforskningen nu? Det känns nästan så iallafall. :-(  
 
Jag tänkte lägga inlägget under övriga ämnen, men det stod att det inte gick att skapa nya ämnen där, så jag var tvungen att placera tråden i metodfrågor, trots att det inte är en sådan fråga.

2011-12-29, 16:20
Svar #1

Utloggad Ingrid Lind

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 60
  • Senast inloggad: 2016-06-07, 09:42
    • Visa profil
Maria. Beklagar det som hänt. Men om ett tag när allt lugnat ner sig tror jag att du vill fortsätta. Lycka till! Ingrid.

2011-12-29, 16:46
Svar #2

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11827
  • Senast inloggad: 2019-09-24, 13:10
    • Visa profil
Så sorgligt! Men jag tror att du kan ta upp släktforskningen igen - det blir ännu viktigare när man är den äldsta generationen. Finns det inga fler släktingar på din fars sida, som är i livet? Jag var heller inte så intresserad när jag var yngre, min far släktforskade men jag hann aldrig ta till mig hans muntliga kunskap. Och inte hade han skrivit namn på alla bilderna heller. Men det blev viktigt för mig att fortsätta hans forskning och att få veta mer om släkten. Det tror jag du också kommer att känna när du hunnit ta in det som hänt.

2011-12-29, 19:06
Svar #3

Utloggad Anita Cederquist

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1466
  • Senast inloggad: 2019-10-10, 22:59
    • Visa profil
Maria, beklagar din sorg, jag vet hur det är att mista sin far, knall och fall som du skriver. Åren har gått och vad jag önskar min far hade fått veta vilken bakgrund han hade. Men jag har fått ta del av det och det är jag tacksam över och du får det också om och när du orkar ta tag i det. Är verkligen diabilderna förlorade för dig?
 Som de andra skriver till dig, du kommer säkert vilja fortsätta när tiden är mogen för dig.
Önskar dig verkligen lycka till.
 
Mvh Anita

2011-12-29, 19:28
Svar #4

Utloggad Tove Härnvall

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 143
  • Senast inloggad: 2014-02-16, 11:00
    • Visa profil
Maria, jag känner med dig i din förlust.  
 
Min mamma dog knall och fall för 20 år sedan, långt innan jag började släktforska. Jag kom igång när min morbror som hade forskat runt lite grann också dog knall och fall.  
 
Jag kan säga nu att det är bland det bästa jag gjort. Jag var sjukskriven i depression och forskningen hjälpte mig att få nytt mål och mening med tillvaron. Jag har luskat fram t.ex. kusiner till min mamma som kunde berätta det inte hon hann och även försett mig med några bilder av äldre släktingar.  
Det är väl så att alla vi som forskar ångrar att vi inte lyssnade och frågade när mormor och morfar fanns i livet, men det är som det är.
 
Du kommer så småningom att tycka att livet är lättare och fortsätt forska, din pappa kikar kanske över din axel ibland, jag tror min mamma finns med mig och har koll ;)
 
Kram Tove

2011-12-29, 22:51
Svar #5

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Pappa har släktingar kvar, men att ta kontakt med dem känns inte så kul. Så det finns ingen att kontakta typ. :-(

2011-12-30, 01:19
Svar #6

Utloggad Carina Widell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2103
  • Senast inloggad: 2019-09-30, 15:53
    • Visa profil
Hej Maria.
 
Jag får beklaga din sorg, men liksom andra skriver här ovan, så tror jag att du kommer att känna för att fortsätta släktforskningen såsmåningom. När jag var yngre så tyckte jag inte släktforskning var intressant. Min farmor berättade jättemycket om sin släkt, men ung och dum som jag var så brydde jag mig inte om vad hon berättade. Nu, 25 år senare, min farmor dog för 20 år sedan, så sitter jag här och tänker, VARFÖR LYSSNADE JAG INTE ? Jag minns inte ett dugg av vad hon berättade om släkten, sånt var ju bara tråkigt.
 
Vad jag vill berätta för dig är att du kan släktforska trots att du inte vet något om släkten. Jag började släktforska för 4 år sedan och det har gått bra. På ett sätt lär man känna personerna ändå. Sedan är det så att när jag har släktforskat ett tag, så handen på hjärtat så tröttnar jag. Det tar tvärstopp och jag funderar vad jag håller på med. Då gör jag uppehåll och rätt som det är så kommer lusten tillbaka och jag börjar igen.  
 
Så rådet jag kan ge dig är att börja släktforska precis när du själv känner för det. Jag tror du klarar dig fint utan att prata med dina släktingar.
 
Va rädd om Dig, det blir ljusare igen
 
Kram till dig
 
Carina

2011-12-30, 07:20
Svar #7

Utloggad Patrick von Brömsen

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1355
  • Senast inloggad: 2019-07-14, 20:52
    • Visa profil
Godmorgon Maria!
 
Beklagar din förlust. Jag har träffat många människor i din situation som du just nu är i. Tillåt dig sörja så länge du behöver, känn saknad, bli arg. Allt är naturliga känslor som du går igenom.
 
Forskningen kan ligga och vänta på dig, den springer inte bort. Bortkastad är den inte, nu vet jag inte hur familjesituationen ser ut för dig, men en dag finns kanske din fars ättlingar springande på ditt golv! Om de inte redan är där. Då får du lov att skriva ned din historia för dina små telningar. Då kommer du tänka på din fader, då om inte tidigare kommer små backflash ska du se. Då kommer du att komma på dig med att småle lite grand och minnas trevliga stunder.
 
Tycker nog att du skulle forska på din biologiska sidan för barnens räkning när lusten kommer tillbaka. Nog kommer du lösa vilka hans föräldrar är! Han är ju adopterad, då finns det ju material i samband med detta.
 
Med önskan om ett trevligt slut och gott nytt år till dig!
 
 
 
Vänligen Patrick

2011-12-30, 11:20
Svar #8

Utloggad Eva Drewsen

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 271
  • Senast inloggad: 2014-06-08, 20:52
    • Visa profil
    • www.webrummet.se/Anor/Html/
Hej Maria!
Jag är ledsen för din skull, det är alltid tungt att förlora sina föräldrar.
 
Mitt råd till dej, är att fortsätta släktforskningen på din pappas biologiska sida.
Jag är själv adopterad, och har i ett par år nu grävt i min biologiska släkt. Jag har till och med fått 'nya' nu levande släktingar, och det känns väldigt bra! Det är ju trots allt mina RIKTIGA släktingar.
 
Det framgår inte var du bor, men stads- och länsarkiven kan helt säkert hjälpa dej med uppgifter om din pappas bakgrund, så du har ett startmaterial! Berätta bara precis som det är, att det handlar om din pappa!
 
Jag håller också med någon här ovan som skrev att det är en otroligt bra terapi att fördjupa sig i dom gamla böckerna. Och man gör sig absolut en bild av de människor man får följa.  
 
Om du nu forskat på din pappas adoptivsläkt, kan jag förstå om det känns lite bortkastat, men du har ju skaffat dig massor med kunskap som aldrig är bortkastad, som du kan applicera på att ta reda mer om din pappas riktiga bakgrund. Det kommer att bli oerhört värdefullt både för dej och dina barn!
 
Om du vill ha mera hjälp om rotsökandet bakom din pappa, har jag en del tips, så du får gärna ta kontakt med mej privat. Kanske han själv också hade handlingar rörande adoptionen?
 
Sänder mina varmaste omtankar!
 
Hälsningar Eva

2011-12-30, 14:04
Svar #9

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Tack för fina svar. Jag borde kanske ha skrivit i första inlägget att jag inte har några barn och tyvärr aldrig kommer kunna få några :-( . Så jag har inga att forska för. Det är typ bara för mig själv isåfall och ev. mina syskon om de är intresserade men de har inte verkat särskilt intresserade hittils av den släktforskning jag gjort.  
 
Jag vet namnen på pappas biologiska föräldrar, så det går väl att söka efter dem. Men mer än så vet jag inte, hur de var eller hur deras liv såg ut eller någonting. Och fadern vägrade erkänna sig som fader så där vet man ju aldrig helt säkert om man forskar på rätt person om man söker upp honom. Jag har aldrig riktigt varit intresserad av den biologiska familjen eftersom de lämnade bort honom så tidigt och fadern (om han nu var det) aldrig erkände sig som fader. Adoptivfamiljen har varit pappas riktiga familj som han älskade och som älskade honom.

2011-12-30, 16:35
Svar #10

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11827
  • Senast inloggad: 2019-09-24, 13:10
    • Visa profil
Jag har heller inga barn utan forskar för min egen skull. Jag vet från egen forskning och andra som jag hjälpt att man kan förstå mycket om man släktforskar. Just hur livet såg ut för folk är givande, även när det kanske inte är så fina liv de levt. Så jag tror du kan få ut mycket av att forska för din egen skull.

2011-12-30, 19:22
Svar #11

Utloggad Anita Mellqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 52
  • Senast inloggad: 2014-04-29, 11:14
    • Visa profil
Jag håller med ovanstående. Man får nog räkna med ett sorgeår med blandade känslor. Förlorade själv 3 nära släktingar o mor som ung.Då kom man ifrån släkten.Sen far o bror. Som många andra - man stressar som ung - som äldre kommer intresset för rötterna. När min bror dog kom nog allt sorgearbetet. Känner att det var ett jättebra sätt att kunna vila ifrån sorgen o roligt att börja leta. Hade ingen kunskap men fick mycket hjälp här att börja. Ibland ville jag ha tid sörja och rekommenderar då en bok. Sorgebearbetning. Ett annat bra sätt är att träffa en grupp med andra som förlorat en förälder. Det är skönt att prata med några som går igen detsamma. Hoppas absolut att du får lust igen. En fördel att man kan göra det när man orkar. Varma tankar till dig.

2011-12-31, 18:08
Svar #12

Utloggad Moderator Västergötland

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 762
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Ett par av de ovanstående inläggen är ändrade eftersom de innehöll negativa anmärkningar om levande personer.
 
Med vänlig hälsning,
Viktoria Jonasson
Moderator Västergötland

2012-01-01, 20:40
Svar #13

Utloggad Carina Widell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2103
  • Senast inloggad: 2019-09-30, 15:53
    • Visa profil
Detta är ingenting som ska diskuteras på nätet och det hör inte heller hemma i detta forum för släktforskning. Man får INTE diskutera nu levande människor och deras sätt.
 
mvh
Carina

2012-01-01, 20:44
Svar #14

Utloggad Moderator Västergötland

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 762
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Ett inlägg är raderat.
 
Med vänlig hälsning,
Viktoria Jonasson
Moderator Västergötland

2012-01-02, 08:14
Svar #15

Utloggad Kim Metso

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 208
  • Senast inloggad: 2012-10-01, 13:45
    • Visa profil
    • www.it-metso.fi
Jag började släktforska när även min mor gått bort och jag märkte (trodde) att jag inte mer hade nån att fråga av.
Finland är mycket lätt att släktforska i bara man kommer över det stora barriärrevet på 100 år som kyrkostyrelsen i Finland i sin stora vänlighet skapat. Observera att du klarar dig långt på svenska!
 
bästa hälsningar
Kim Metso

2012-01-02, 22:04
Svar #16

Utloggad Ing-Marie Åkerö

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 86
  • Senast inloggad: 2018-10-07, 21:05
    • Visa profil
Hej. Jag började släktforska för länge sedan och nu återupptagit det igen för drygt ett år sedan. Strax därefter gick min pappa bort som också hade släktforskat. Nu försöker jag bringa någon slags ordning i allt släktforskarmaterial han lämnade efter sig. Som tur är de flesta fotografier uppmärkta sedan förut och vi hade forskat ganska långt i min pappas släkt men det finns inte så många att fråga på hans sidan när jag stötter på något jag inte vet.Men som sagt det går att fortsätta forska och det är ett sätt att bearbeta sorgen på också. Jag forskar mest i Kalmar län, Hjorted bl a.

2012-03-26, 23:09
Svar #17

Utloggad Gunilla Ramstedt

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 177
  • Senast inloggad: 2019-10-06, 10:54
    • Visa profil
Hej Maria!
Jag började för något år sedan scanna in gamla foton.  
Därefter började släktforska främst för min brorsdotters skull. Själv blev jag så betagen av historien, att jag nu gjort en stor,tjock fotobok med text och bilder om 500 år, över hennes morfars historia! Hon kan ha glädje av den om ca 25 år och jag tycker att det är spännande nu.
 
Bästa hälsningar
Gunilla

2014-03-24, 17:39
Svar #18

Utloggad Monica Bjorkman

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 21
  • Senast inloggad: 2015-11-20, 04:18
    • Visa profil
Hej Maria, jag vet inte om du kommer lasa detta men jag gor ett forsok.
Jag forstar din sorg och kanner med dig. Jag har sjalv inga aldre slaktingar jag kan fraga och har alltid fatt hora att ingen vet nagot om de aldre generationerana, men jag ville veta.....sa jag borjade forska sedan jag emigrerat....
Jag har hittat sa mycket.....och vill veta mer ju mer jag hittar.  
Det som sagts har varit felaktigt....alla sa att vi var valloner och jag ler och tycker det ar jattekul att hitta uppgifter som sager att vi var tyskar istallet. Alla sa att alla anor kommer fran Angermanland, men icke da....och att sen kolla upp de platser som namns ar jattespannande.
 
Ge dig tid att sorja och om vem vet, du kanske kanner att du vill ta upp forskningen igen, och det kan skapa en narhet med din far fast han inte kan dela den med dig som du hade onskat. Jag tror dock att han finns dar vid din sida, alltid!

 

Annonser



Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna