Man kan likna det vid bergsbestigning. Först vandrar man under trädgränsen i dalgångarna, där kyrkböckerna finns. Där är det ganska lättframkomligt i de flesta fall, så småningom inte lika spännande. Om man då är beredd att anstränga sig mera, så väntar också häftigare upplevelser på branterna, så småningom klättring. Till slut riskerar man livet på höjder där det krävs syrgastuber. Med riskera livet menar jag då att det kan bli hur tidskrävande som helst, det finns ingen gräns. Jag har lagt ner några tusen timmar på tre anor, i och för sig därmed samlat material till en hel biografi från 1600-talet. Andra kollar på teve, som jag brukar säga.
Hur man gör för att komma vidare kan inte generellt beskrivas och det är det som är tjusningen. Till slut öppnar man böcker som inte varit öppnade på 350 år. Det är långt ifrån alla anor som går att följa förstås - de måste ha avsatt spår utöver det vanliga, såsom ämbetsmän i administrationen eller den juridiska branschen, präster eller officerare, handelsmän och storbönder, t o m hantverkare. Men systematisk genomläsning av domböcker, när man har stommen av alla ifrån kyrkböcker kända anor, det är en naturlig början. Hittar man inget där, så får man byta anor ! Det troligaste är dock att man hittar en mängd nya uppslagsändar. Så småningom får man lov att ge sig in i hela administrationens dokumentation och försöka förstå dess arbetssätt. Jag sitter själv just nu och går igenom Kammarkollegiets protokoll och korrespondens för att följa en ämbetsman, som börjar sin karriär som tiondeinspektor i början av 1640-talet - flera tusen sidor per år.
Beroende på läggning och inställning kan man tycka att detta är skrämmande eller lockande. Förmodligen finns det de som tycker att det är rena vansinnet.
Men ta det lugnt, jag är inne på mitt tjugonde forskarår och började med att besöka prästgårdar för att söka mina föräldrar !
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy