PUL har ju just lättats så mycket att det numera är mest upp till en själv vad man kan/skall publicera.
Kriminella personer tror jag är dem man minst behöver oroa sig för. Alla möjliga uppgifter om en är redan tillgängliga via myndigheter, och via Internet med för den delen (ta bara
www.eniro.se och
www.birthday.se).
Det blir mest en fråga om vilka uppgifter man tror att släkten är med på att man publicerar.
Man skall absolut informera en levande person att man sätter ut vissa uppgifter. Vissa släktingar som jag kontaktat har inte alls något emot att finnas på Internet och har t.o.m. kommit med uppgifter jag inte visste om.
Utom för dem som verkligen vill bli publicerade, så redovisar jag levande personer på Internet genom att skriva A***, född 1973 för Anna, född 1973-10-17 i Kungälv. För idag levande personers döda föräldrar och döda syskon är jag försiktig med vad jag publicerar. Det är helt OK att tala om att någon varit hovrättsråd men kanske mindre kul att tala om att denne dött i levercirros till följd av ohejdat supande. Från och med levande personers döda föräldrars döda föräldrar skriver jag ut allt exakt som det är: pinsamma dödsorsaker, misslyckade karriärer och barn på bygden (men givetvis lyckade saker också).
Det är ju bara att utgå från sig själv: vad skulle man själv vilja ha publicerat om sig själv och sina allra närmaste. Jag tycker t.ex. att det är ganska pittoreskt att farmorsmor hade ett barn med en annan man innan hon gifte sig. Hade farmor dock fortfarande levat så är jag inte så säker på att hon varit enig med mig i det, så då hade jag nog inte skrivit ut det.
Ingela
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy