ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Hur avgränsar man sin släktforskning?  (läst 5620 gånger)

2009-03-29, 23:53
läst 5620 gånger

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Hej!
Jag är fullständigt ny inom släktforskningen. Har börjat läsa lite böcker och så innan jag sen ger mig ut i arkiven. Men jag har funderat lite kring hur man avgränsar sin forskning. Jag menar, om jag kollar upp min farfar t ex så finns ju en mor och far. Och kollar man upp båda dessa så kommer fler mor och far. För att inte tala om syskon och sånt. Man kan ju drunkna i alla grenar hit och dit. Så hur avgränsar man det hela???  
 
Naturligtvis förstår jag att man kan forska precis där man vill, men jag skulle gärna vilja veta vad som är tillrådligt för en nybörjare.  
 
Hoppas på lite tips och råd...

2009-03-30, 00:38
Svar #1

Utloggad Göran Löfstedt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1126
  • Senast inloggad: 2019-01-23, 03:44
    • Visa profil
Hej Maria !
 
Det finns ingen avgränsning. När du hittar trådar, så fortsätt. Skaffa en släktforskardatabas. Jag har Min Släkt, går att hitta och testa på nätet.
 
Jag har i min släktdatabas 24000 personer som är släkt eller släktkopplade till varandra. Det roliga är att först hitta sin egen nära släkt, sedan att hitta släktskap med sina vänner och kändisar!  
 
Mvh Göran

2009-03-30, 01:10
Svar #2

Birgit Hirsch

Hej Maria  
När jag började släktforska  så forskade jag först på min fars sida  då gick jag från far till son . Men allt blev så spännande att jag bara fortsatte på syskon  mor till mor . Jag blev lite besatt *L* Men det tror jag att alla blir . Lycka till med din släktforskning

2009-03-30, 01:31
Svar #3

Utloggad Annika Nygren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1634
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 23:53
    • Visa profil
    • anygren.se
Mina råd:  
 
Börja med föräldrar och deras föräldrar och deras föälrdrar osv så långt du klarar.  Ta reda på så mycket du kan om dem, var de bott, hur de flyttade, när de gifte sig etc.  
 
DOKUMENTERA.  Köp ett dataprogram där du lägger in alla. Glöm inte noggrannt notera källor. Du kan kankse vilja gå tillbaka och titta igen eller någon frågar dig varifrån du fått en viss uppgift.  
 
Sedan kan man gå vidare på syskon, dvs notera alla's samtliga barn osv.  
 
Det är också roligt att se vilken annan information man kan få fram,  vem övertog gården, gick den i arv i flera generationer?  Se på en släktgren och se om det finns helheter att se, ex många var hantverkare såsom smeder eller skräddare eller soldater eller präster, sådant gick ofta i arv.  Hur var den geografiska spridningen, flyttade man långt?  Finns det annan information om den bygd de bodde i eller den yrkesgrupp de tilhör. Skall man presentera det på något sätt, en bok eller en hemsida, present till släktingen på 80-årsdagen.  
 
Ja, förutom att bygga på släkten med tusentals namn kan man göra nästan vad man vill av det. Helt beroende på eget intresse och möjlighet.  
 
Men som sagt, mitt råd är att börja med föräldrakedjan. och glöm inte dokumentera dina fynd.  
 
Lycka till
ANNIKA

2009-03-30, 03:23
Svar #4

Utloggad Jimmy Dahlund

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 327
  • Senast inloggad: 2011-02-23, 23:17
    • Visa profil
    • www.dahlund.eu
Hej Maria
 
Det bästa sättet är att göra det man tycker är roligt. Jag började släktforska så sent som i höstas men har redan hittat många släktingar. Till att börja med försökte jag komma så långt tillbaka som möjligt, jag byggde upp ett kalt träd med andra ord. Nu håller jag på och fyller ut det med blad och kvistar och det är också roligt. Det är viktigt att redan från början organisera materialet, annars blir det lätt oreda. Jag rekommenderar programmet MinSläkt som är otroligt enkelt att använda. Presentationen på Internet blir också snygg och lättnavigerad, besök min hemsida så ser du själv http://www.dahlund.eu
 
Hälsningar Jimmy Dahlund

2009-03-30, 07:30
Svar #5

Utloggad Olle Elm

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11052
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 23:58
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Hej Maria,
Du skriver: Man kan ju drunkna i alla grenar hit och dit.
Ett tips som jag fick tidigt var att om man har sina anor från helt skilda landskap/landsändar, så gör två olika antavlor för dem. Så har jag gjort, då min mor kom från Blekinge och min far från norra Småland. Ännu så länge har jag inte funnit några gemensamma anor till dem.
Kanske var detta ett mycket omodernt tips. Det fanns inga datorer då jag började på riktigt i början av 1970-talet.
Lycka till!
Olle Elm
Vänligen,
Olle Elm

2009-03-30, 08:29
Svar #6

Utloggad Stig Hansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2038
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 19:17
    • Visa profil
Maria
Det roliga med släktforskningen är, tycker i alla fall jag, inte en massa namn långt bort i tiden utan hur de hade det. Du kan hitta en massa information runt personerna - hur de levde, om de ägde någon gård, om de var med i krig etc etc. Många år när de levde kan du ställa i relation till historiska händelser och få ett perspektiv på deras liv. Soldater, präster och brottslingar är tacksamma att finna. Kanske hittar du händelser som gör att du upptäcker hur liten sannolikheten egentligen var för att du själv föddes. Det hela är outtömligt och enormt fascinerande och tar aldrig slut. Lycka till med din nya hobby!
Stig

2009-03-30, 08:32
Svar #7

Utloggad Michael Lundholm

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 745
  • Senast inloggad: 2024-03-06, 15:53
  • https://lundholm.me
    • Visa profil
    • Släktforskning och personhistoria
En utmärkt fråga som alltför få ställer sig: Självklart måste man avgränsa sin forskning annars blir det bara planlöst irrande hit och dit. Man bör precisera vilken eller vilka frågor man vill ha svar på och de frågorna bör vara tillräckligt precisa för att utesluta en hel del. Vilka var mina anor? är ingen bra fråga. Vilka var mina fäderneanor i fyra led? är en mycket bättre fråga därför att den gör att man kommer att fokusera på vissa saker och utesluta andra från sin forskning.
 
Man bör därför vara nogrann med att precisera ambitionsnivån; dvs på vilken detaljnivå vill jag svara på frågan. handlar det bara om att samla in standarduppgifter om när en person föddes och dog, om giftermål och barn eller är det en mer omfattande utredning om livet från vaggan till graven.
 
Om man inte definierar för sig vart man vill komma, så sätter man sig i samma dilemma som Alice i Underlandet när hon frågar klockarkatten om vägen. Katten undrar vart hon skall men det vet inte Alice varpå katten svarar att då spelar det ingen roll vart hon går.
 
Om man på det sättet ställer upp frågor kan man också bli färdig. Dvs att man besvarat den fråga man ställt upp.  
 
Man blir ju inte färdig i den meningen att det inte finns något kvar att forska om. För när man har svarat på sin fråga och så att säga löst sin forskningsuppgift bestämmer man en ny fråga.  Självklart kan man undersöka flera frågor parallellt.  Personligen brukar jag ha en knapp handfull frågor som jag håller på med parallellt. Oftast antavlor men när jag ramlar över personer med släktnamn har jag ibland satt upp som mål att utreda den släkten (ättlingar till den gemensamme stamfadern); det har hänt vid två tillfällen under 10 år. Nu har jag också en fråga/projekt där jag undersöker invånarna i en by och deras inbördes relationer.
 
(Meddelandet ändrat av milton den 30 mars, 2009)
//Michael Lundholm

2009-03-30, 22:20
Svar #8

Utloggad Merike Kaugesaar

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 10
  • Senast inloggad: 2024-03-01, 10:15
    • Visa profil
Hej Maria!
Det är lätt att bli biten och fastna i arkiven!
Men viktigast av all: Prata med dina äldre släktingar! Ta fram alla foton och skriv nogrant ner allt om människorna på bilderna. Snart är kunskapen borta för alltid!!  
Det är också mycket roligare att kunna få bild till namnen  i släktträdet när det växer.
Jag har scannat de foton som finns kvar. Tyvärr har det mesta kastats bort. De saker jag för ca 20 år sedan skrev på några av min mormors foton har varit ovärderliga nu när jag försöker lägga pussel. Även enkla anteckningar som kusin Katarina kan göra att man plötsligt får en bild på någon i sitt träd.
Så fastna inte bara i arkiven, intervjua och dokumentera dem som minns!
Merike

2009-03-31, 13:04
Svar #9

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5035
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 22:32
    • Visa profil
Hej!
 
På samma ämne som Merike måste jag bara berätta om en händelse för ett par år sedan. Jag forskade på min farmors mors kusiner, och hittade alla på Dödskivan utom den äldste av dem, född 1903. Märkligt, tyckte jag, kollade upp saken (detta var på hösten 2003) och kontaktade Skatteverket. Döm om min förvåning när det visade sig att den nämnda damen, född 1903, fortfarande var i livet, 99 år gammal... (hon fyllde 100 år några veckor senare).
 
Jag skrev ett brev som vänligt besvarades av damens dotter, och där jag frågade om damens farföräldrar (som alltså även var min farfars morfars föräldrar, som levde 1839-1923 resp. 1834-1924). Damen berättade att farfar var en sträng man som vi barn var rädda för, farmor var en snäll och blid kvinna (snacka om galet, att få ögonvittnesuppgifter om anor födda på 1830-talet ). I nästa brev skickade jag med ett foto på ett par som jag misstänkte var hennes farfar och farmor, men jag fick till svar att det inte var dem. Jag kom då att tänka på att jag gått över ån efter vatten - varför inte bara skriva och fråga om hon själv hade några foton på sin farfar och farmor?
 
Sagt och gjort, brevet skickades, men till svar fick jag en månad senare ett brev från dottern, som berättade att den gamla damen hade avlidit, 100 år och en månad gammal... jag fick alltså aldrig veta om hon hade foton på dem, min farfars morfars föräldrar. Ännu idag har inga foton dykt upp, trots ständig kontakt med hennes fyra barn och hennes tolv syskonbarn  
 
En solskenshistoria på samma ämne var dock när jag fick kontakt med min farmors farmors halvnästkusin (!), då 95 år gammal, som hade i sin ägo ett silverskrin med handlingar som tillhört hennes morfars far - min farmors farmors mormors far (puh!) Johan Carlberg (1794-1882). Hon hade dock inget foto på honom, men en månad senare damp det ner ett brev från hennes 88-åriga syster, med just ett foto på Johan Carlberg  Efter det hittade jag ännu ett foto på honom (i en bok), så jag har två foton på min farmors farmors mormors far  
 
Det är bara att konstatera, som släktforskare är ödet ibland på ens sida, ibland inte.  
 
/Markus
Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2009-03-31, 22:47
Svar #10

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Tack för alla trevliga svar. Roligt att läsa om Markus historia om den gamla damen och minnesuppgifter från 1830-talet! Häftigt!  
 
Jag har börjat greppa hur man forskar bakåt i tiden med Genline och arkiv på mikrofilm. Men hur forskar man framåt? Jag skulle gärna vilja kolla upp om jag har några levande släktingar från någon gren av släkten. Problemet för mig är väl att jag delvis har släkt i Finland också, då mamma är därifrån.  
 
Sen var det intressant som någon skrev också om att kolla upp om familjegården gick i arv och sånt. Hur gör man för att kolla upp sånt?  
 
/Maria

2009-03-31, 23:10
Svar #11

Utloggad Göran Löfstedt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1126
  • Senast inloggad: 2019-01-23, 03:44
    • Visa profil
Hej Maria !
 
Det finns birthday.se där man hittar nu levande personer som är äldre än 16 år.
 
Mvh Göran

2009-03-31, 23:22
Svar #12

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Och för att återgå till min huvudfråga... Jag är nog van sen universitetsstudier att göra avgränsningar, så det känns på nåt vis självklart för mig att göra det även här. När man slutfört sitt syfte så är det ju bara att göra en ny avgränsningsfråga, utvidgning av den gamla. Men att forska ett led i taget lät vettigt. Typ alltså farfars farfars farfars... och sedan farmors farmors farmors...
 
Men så gäller det också att veta vilken person man skall börja med. Och det hela är lite komplicerat här också, då min mamma är finlandssvensk och min pappa är adopterad (född utanför äktenskapet med en far som inte ville veta av honom). Pappa känner ju mest för sina adoptivföräldrar, men det är ju inte riktiga blodsband. Men hur kul är det å andra sidan att forska kring en biologisk familj som inte ville ha honom?  Och i adoptivsläkten verkar det dessutom vara fullt av missbrukare, kvinnomisshandlare och olustiga typer - pappa har berättat en del.  
 
Ju mer han berättar om sin adoptivsläkt ju mindre hågad blir jag att forska kring den. Och hans biologiska släkt tycker han är känsligt att prata om då modern lämnade bort honom och fadern inte alls ville veta av honom. Säger att han ingenting vet om dem, men sen kan man ändå få veta ett och ett annat. Det kom fram t ex långt i efterhand att jag i princip bott granne med en biologisk kusin! Känns nästan kusligt att få höra sånt i efterhand. Men det hela är så känsligt för honom, så han berättar bara vid enstaka tillfällen när man mjukat upp honom lite grann.
 
Mammas släkt verkar ju helt klart intressantast, särskilt som min morfar - Carl Valdemar Biström - var en offentlig person i staden de bodde i (Lovisa, Finland), då han var stadsdirektör. Men släktforska kring finländska ättlingar blir ju istället betydligt svårare! Det vet jag inte ens hur/om man kan göra i Sverige. Och mina kunskaper i finska är tämligen begränsade - kan lite grann, men inte mycket.
 
Så det är lite problematiskt som ni ser!
 
Hur gör andra släktforskare när en förälder är adopterad, vilken del är mest intressant, adoptiv- eller biologisk släkt?

2009-04-01, 03:35
Svar #13

Utloggad Jimmy Dahlund

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 327
  • Senast inloggad: 2011-02-23, 23:17
    • Visa profil
    • www.dahlund.eu
Hej igen Maria. Jag lider verkligen med dig, adoptioner och finlandssvenskar är sådant som kan få en att ge upp en gren. Min morfars far var en sådan som inte ville veta av honom och när hans far i sin tur kom från Finland var det ridå. Jag vill ändå hävda att släktforskning handlar om biologisk släkt och därför bör du börja med din mors släkt, kanske hittar du någon gren som leder tillbaka till Sverige. Sedan får du lirka lite mer med far din, lycka till!
 
Hälsningar Jimmy Dahlund

2009-04-01, 07:17
Svar #14

Utloggad Åke Wahlqvist

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1213
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 10:28
    • Visa profil
    • akewah.se
Jag har vuxit upp och under en stor del av mitt liv haft en stark relation till adoptiv-farföräldrar. Jag känner stor tacksamhet, de är ju min farmor och farfar, men jag är ju inte släkt med deras släkt. Jag forskar på min biologiska släkt, det är självklart för mig. Fast jag måste erkänna att jag känner mig lite som om jag tränger mig på, de har ju en gång avsagt sig vidare umgänge med mig.

2009-04-01, 10:00
Svar #15

Utloggad Olle Elm

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11052
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 23:58
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Maria Hellström,
Bara en kommentar om Din mors finlandssvenska släkt, om Du skulle vilja undersöka den; Var Carl Valdemar Biström densamme som den person som står att finna i Familysearch IGI Individual Record?  
 
Karl Valdemar Biström      
 
Birth:  25 MAR 1881   Helsinki, Uusimaa, Finland  
Death:  01 OCT 1954    
 
Marriages:  
Spouse:  Malin Elisabet Troberg  Family  
Marriage:  24 JUN 1902   Pernio, Turku Pori, Finland  
 
I så fall finner jag en del uppgifter om hans hustru på Geneanet. Det här är ju andrahandsuppgifter som egentligen behöver kontrolleras, men kan vara en bra ingång. Varför inte också fråga under Anbytarforum » Länder » Finland, där det brukar finnas generösa personer som är beredda att hjälpa till med hur man bär sig åt i den finska forskningen. Kanske det redan här bör nämnas att det mesta är skrivet på svenska(!) i de finska kyrkböckerna - om jag inte helt missminner mig.
Det kan väl också nämnas att en hel del material finns registrerat ur de finska kyrkoböckerna i Hiski-basen: Se  
http://hiski.genealogia.fi/hiski?se
Vänligen,
Olle Elm
 
(Meddelandet ändrat av smol den 01 april, 2009)
Vänligen,
Olle Elm

2009-04-01, 19:35
Svar #16

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Oj, wow, Olle! Du har hittat min morfar!!! Det är den Carl Valdemar Biström. Han stavade det dock med C och så står det på graven också. Han dog när min mamma var 14 år bara. Hans hustru som du nämnde är dock inte min mormor, han blev änkeman och gifte om sig. Min mormor hette Göta Margaretha Forssell och är född 1907, hon var lite yngre än morfar alltså.
 
Nu blev jag riktigt ivrig här, vad är Familysearch IGI Individual Record för något och var hittar man det?
 
Jag har försökt söka på Hiski efter både mormor och morfar men inte fått någon träff. Eller är det jag som har gjort fel?

2009-04-01, 23:45
Svar #17

Utloggad Olle Elm

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11052
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 23:58
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Familysearch IGI Individual Record finner Du på http://www.familysearch.org/eng/default.asp och under Advanced Search där Du väljer just International Genealogical Index.
När det gäller frågor om Finland; Ställ dem under Anbytarforum » Länder » Finland , så kanske Du får hjälp på en gång.
Det var inte meningen att förstöra den här viktiga diskussionen om avgränsning, men jag kunde inte låta bli att fråga om anan  
Vänligen,
Olle
Vänligen,
Olle Elm

2009-04-02, 07:25
Svar #18

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Maria, har du fått kläm på hur man numrerar generationerna och individerna?
 
Det finns i huvudsak två system för anorna.  
 
Antingen så börjar man med en person, förslagsvis sig själv, som nr 1 och fadern får då nr 2 och modern nr 3, farfar nr 4, osv.
 
Eller också börjar man om numreringen för varje generation så att far, farfar, farfarsfar alltid är nr 1.  
 
Detta har störst betydelse om du börjar fylla i ett anträd på papper och vill hålla reda på alla grenar som uppstår bakåt.
 
Idag håller släktforskningsprogrammen reda på anorna och deras relationer till alla andra inmatade släktingar.
 
Det gör det också lätt att utgå från en ana och skriva ut alla ättlingar till dessa.
 
I övrigt så vill jag bara säga som en del redan sagt ovan att en kombination mellan glädjefylld lust och en god ordning verkar ge de flesta det bästa resultatet av släktforskning. Jag har forskat i 20 år och har således skrivit mycket för hand i början och kopierat mycket på papper. Detta finns insatt i ett 20-tal ringpärmar med olika färg för farfar, farmor, morfar och mormor. Idag skulle allt detta ha skrivits och skannats in på datorn förmodligen, vilket spar plats och underlättar sökning. Men känslan att sitta med sina gamla antavlor, anteckningar, kopior och (även äkta) foton är för mig ännu så länge annorlunda än på datorn. Dessutom så har det, vid fall av datorhaveri utan back-up, känts tryggt att ha detta material att falla tillbaka på. Men idag kan man ju göra utskrifter på papper, eller vara mycket noggrann med back-up förstås.
 
När det gäller datorprogram så finns det olika diskussionssidor här på Anbytarforum som tar upp för- och nackdelar med dessa.
Min erfarenhet är att det just nu är Min släkt och DISGEN som används av de flesta som startar. Där Min släkt brukar anses vara enklare att använda, men DISGEN ger fler möjligheter. Det finns andra som kan det bättre än jag.
 
Att publicera sin forskning från enklaste uppställning för den närmsta släkten till en överskådlig hemsida även för allmänheten och mer avancerade släktuppställningar över en hel släkt har givit mig många fina kontakter med släktingar och andra släktforskare genom åren.  
 
Att kontakta och samla in information och foton från levande släktingar är ovärderligt eftersom det bevarar minnen som annars riskerar att försvinna med dessa personer och det dessutom inte finns att finna i något arkiv.
 
Släktforskarföreningar, bibliotek, arkiv, anbytarträffar, Släktforskardagarna som Släktforskarförbundet ordnar i augusti varje år och särskilt Anbytarforum och Rötter och andra sidor här på nätet har gett mig många kontakter och kunskaper genom åren och gör så fortfarande.
 
Att gå en studiecirkel kan vara en genväg till generna!
 
Vi är alla släkt! Frågan är bara på hur långt håll, på vilket sätt och om det går att spåra!
 
När man fastnar på ett spår, så kan man växla till ett annat, för att återvända senare med nya ögon.
 
Det finns massor att säga, men jag stannar där.
 
Välkommen till en hobby som går framåt när den går bakåt och som varar så länge du vill med många trevliga och hjälpsamma släktforskare som stöd att lösa alltifrån enkla till omöjliga problem!  
 
Delad glädje är verkligen dubbelglädje! Eller som jag brukar säga när jag ger eller får hjälp i släktforskningen, halva nöjet är helt på min sida!  
 
Med hopp om gemensamma anor - förr eller senare.....
 
Stefan Simander
 
(Meddelandet ändrat av simson den 02 april, 2009)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2009-04-02, 15:38
Svar #19

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Tack Olle för länken! Jag har lagt in ett inlägg i Finland-Nyland-Lovisa om mina morföräldrar. Fick tipset att skriva till svenska församlingen i Lovisa och jag har precis mailat dit nu. Har även frågat inne på ett finländskt forum jag hittat:  
http://suku.genealogia.fi/index.php
 
I övrigt har jag funderat en del på min fars släkt med adoptivdelen, och det känns nog som jag ändå vill koncentrera mig på den biologiska släkten. Även om pappa helst inte vill befatta sig med den delen och istället vill att jag forskar kring hans adoptivföräldrar så känner jag ändå instinktivt att jag dras mer till det biologiska. Även om de lämnade bort honom/inte ville veta av honom (fadern) så är det ändå blodsband. Så därför kändes det lite skönt på nåt vis att höra från Jimmy Dahlund och Åke Wahlqvist (tack båda!) här i tråden att de också resonerade på samma sätt med deras adoptiv- och biologiska släkt.  
 
Så pappa får nog säga vad han vill tyvärr... Men visst är man ju lite intresserad av adoptivföräldrarna också, så lite grann vill jag nog kolla upp det också, även om jag inte tänker lägga någon större koncentration på det.

2009-04-02, 16:24
Svar #20

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Tack Stefan för intressant inlägg också! Jag har nog inte riktigt fått grepp om numreringen av anorna. Känns som jag nog skulle behöva läsa på lite om detta. Har lånat en bok från biblioteket - Släktforska steg för steg av Clemensson/Andersson. Hoppas det står om detta däri.
 
Jag försökte gå med i en släktforskningskurs förut här i Uppsala, men det var för få intresserade, så det blev aldrig någon kurs. Mycket synd, tycker jag. Nu får man ju vänta till hösten isåfall på nästa chans att kanske gå kurs, men jag vill ju komma igång att forska snart, inte vänta så länge. Nu har jag sett att de har en kurs på Genline, en interaktiv kurs för 595 kr http://www.genline.se/slaktvis/  . Så jag funderar lite fram och tillbaka om jag skall gå den, eller om man kan försöka lära sig genom böcker och så istället.  
 
Håller på och funderar på lite olika program också, om jag skall ta Min Släkt, Disgen eller Holger som jag också hört talas om men inte vet något om. Jag var på ett föredrag om Disgen på Landsarkivet i Uppsala för några lördagar sedan (skulle vara ett introduktionsföredrag också, men det blev inställt tyvärr) och det verkade ju vara jättebra. Vilka otroliga möjligheter det verkade finnas där, i Disgen alltså. Men Disgen är mycket dyrare också, och jag vet inte hur mycket som skiljer mellan Min Släkt och Disgen. Och Holger för den delen. Holger har jag inte sett på nätet någonstans när jag kollat runt på släktforskningssidor. Så det vet jag inget om alls. Men jag får väl kolla runt lite i trådar här kanske.
 
Att fylla i ett anträd på papper vet jag inte heller hur man gör. Kanske det finns någon mall eller nåt på nätet som man kan skriva ut och använda?

2009-04-02, 19:22
Svar #21

Utloggad Lasse Waldemarsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5784
  • Senast inloggad: 2024-01-29, 18:09
    • Visa profil
Hej Maria
Jag vet inte hur bevandrad du är i datorvärlden och jag är inte något expert precis, men.....
De flesta program som finns för att samla, organisera och visa släktforskning kan exportera de filer som innehåller de data du samlat ihop om din släkt. Filerna lagras i ett format som kallas för GEDCOM och kan flyttas mellan olika typer av program, internet mm.
Detta innebär att det arbete du lagt ner med att knappa in uppgifter i ett program enkelt kan flyttas till ett annat.
Så ditt val av släktforskningsprogram är inte ett val som du behöver lägga så mycket kraft på nu.
Jag använder Min Släkt för att det passar mig just nu. Började med gratisversionen och köpte sedan licens vilket ger mer funktioner. Gratisversionen klarar dock allt som behövs när man är nybörjare. Jag har helt enkelt inte tid just nu att lägga in allt annat som det finns möjligheter att göra i mer avancerade program.
Du kan ladda hem en gratisversion av t.ex. Min Släkt och börja samla uppgifter. Känner du sedan att du vill utveckla ditt intresse och forska djupare eller bredare så kan du med den erfarenhet du då fått lättare välja ett mer avancerat program.
 
Fördelen är att du kan ladda hem detta nu och börja lägga in uppgifter om tio minuter.
Min Släkt är väldigt lätt att använda ävan om man inte känner sig säker vid datorn.  
 
Lasse

2009-04-02, 22:36
Svar #22

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Maria, jag hoppas att du också läser de tips och mycket annat som finns på Anbytarforums mamma-sida Rötter, http://www.genealogi.se, där finns mycken kunskap samlad.

2009-04-03, 00:29
Svar #23

Utloggad Maria Hellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 112
  • Senast inloggad: 2018-02-11, 14:18
    • Visa profil
Tack för tipset, Lasse! Nu har jag laddat hem Min Släkt och börjat fylla i lite uppgifter. Genom finländska sukuforumet har jag fått anor upp till 1760-talet från min morfars sida - är helt exalterad! Så nu har jag en hel del att fylla i. Fast man verkar ju inte kunna skriva i födelseårtal och sånt i Min Släkt. Verkar skumt.
 
Tack, Elisabeth för ditt tips också! Jo, det finns mycket att läsa på Rötters sida, har jag sett. Mycket för nybörjare också. Så jag har att läsa minsann! *skratt*

2009-04-03, 00:51
Svar #24

Utloggad Jimmy Dahlund

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 327
  • Senast inloggad: 2011-02-23, 23:17
    • Visa profil
    • www.dahlund.eu
Maria, tryck på fliken händelser och den gröna pilen så kan du mata in en massa olika händelser.
 
Hälsningar Jimmy Dahlund

2009-04-03, 01:56
Svar #25

Utloggad Jimmy Dahlund

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 327
  • Senast inloggad: 2011-02-23, 23:17
    • Visa profil
    • www.dahlund.eu
Maria, du skriver att du har erfarenhet av universitetsstudier, då tror jag inte du behöver gå någon särskild släktforskningskurs. Alla pedagoger är överens om att lärandeprocessen fungerar bäst då man är intresserad av det man skall lära sig. Du använder orden wow och exalterad när du skriver om din egen släkt men du funderar lite fram och tillbaka när det gäller kurser. Jag känner att det är på sin plats att här dra hela historien om min släktforskning. Det började på högstadiet med en tillvalskurs i släktforskning ledd av rektor Eskil Tennemar och studierektor Svea Gustavsson. Någon av dem ringde pastorsexpeditionen för att ta reda på vem min gammelfarmor var. Döm om min förvåning då hon hette Anna Greta Dahlund som flicka. Exalterad berättade jag det för min pappa (Anna Greta dog innan pappa föddes), javisst de var kusiner blev svaret. Några få år senare gick jag till länsbiblioteket i Gävle och sa att jag ville börja släktforska, där blev jag hemskickad med famnen full av böcker jag inte begrep mig på, när jag egentligen ville veta hur man beställde mikrofilmer och använde apparaterna. Nu är vi framme vid hösten 2008 och jag har påbörjat en lärarutbildning i Borås då jag nappar på ett erbjudande från SVAR om ett kvartalsabonnemang på digitaliserat arkivmaterial. Resultat: Totalt uppslukad av släktforskning och avhoppade studier. Mitt råd blir därför, dra igång direkt med den egna släkten innan du tappar intresset. Man lär sig mycket snabbare i reella situationer än vid konstlade övningstillfällen, det hann jag ta till mig under min enda termins lärarstudier.
 
Hälsningar Jimmy Dahlund

2009-04-03, 10:59
Svar #26

Utloggad Jimmy Dahlund

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 327
  • Senast inloggad: 2011-02-23, 23:17
    • Visa profil
    • www.dahlund.eu
Jag har nu rannsakat minnet för att komma på vad som hände åren mellan min bekantskap med Eskil och Svea respektive bibliotekarien i Gävle. Jag träffade min sambo och fick veta att Åke Dahlund på Smäcken som slipade våra skridskor var hennes farmors bror. Gissa om jag blev exalterad .
 
Hälsningar Jimmy Dahlund

2010-01-16, 09:20
Svar #27

Utloggad David Backendal

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 23
  • Senast inloggad: 2012-05-01, 09:30
    • Visa profil
Jag har släktforskat nu ett år cirka och då forskat på mina anor i rakt nedåtstigande led, och undrar om man ska ta med bröder och systrar och barn etc. så blir ju forskningen väldigt omfattande, hur har ni erfarna forskare gått tillväga, tar man och forskar om en hel släkt först eller kan man hoppa mellan olika och går fram brett, jag har naturligtvis släktforskningsprogram i datorn som jag samlar allt i MacFamilyTree, tar tacksamt emot tips och erfarenheter...
 
MVH David

2010-01-16, 10:04
Svar #28

Utloggad Olle Elm

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11052
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 23:58
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Hej David,
Hur Du väljer att lägga upp Din forskning är alltid Ditt eget val. Jag kan ge Dig några personliga reflektioner;
 
När man kartlägger sina anor bakåt i de rakt nedstigande leden - och de blir ju fler och fler när trädet grenar ut sig - blir man ibland ivrig och vill bara komma längre tillbaka - längre ner. Någon har beskrivet det som när man fiskar med nät, vilket jag har erfarenhet av; Samtidigt som Du har en del av nätet i båten och kanske t o m håller i den första fisken, ser Du en annan tydligt i nätet längre ner i vattnet, och kanske t o m några som bara glimmar till i djupet. Det är klart man blir ivrig då.
 
Nu är ju detta inte nätfiske utan forskning. För att bilden av de anor man undersöker skall bli så fullständig som möjlig, tror jag att det är viktigt att:
 
- följa alla anor man jobbar med från vaggan till graven i dokumenten. Under den resan får man ofta reda på saker som fördjupar kunskapen om den man forskar på, och här har man valet om man vill ha fördjupad kunskap eller bara samla anor .
 
- i detta arbete notera alla barn - alltså syskon till den egna anan. Det blir ju en ganska rumphuggen familjebild man får, om man inte ens noterar att den egna anan haft syskon.
 
Om man sedan väljer att grundligt undersöka syskonen är - som jag ser det - en smakfråga. Vill man ha en fördjupad kunskap om familjen kan detta ge mycket. Ta exempelet att Du undersöker en familj där Du upptäcker att ett syskon studerat och kanske t o m gjort en klassresa. Förmodligen är detta en händelse som på något sätt påverkat resten av familjen, kanske t o m i Din sidogren, men först någon generation därefter. Det finns otaliga exempel på att syskonbarn t ex tar sig samma namn som den tidige klassresenären.
När Du befinner Dig i tiden före husförhröslängderna, menar jag att en bredare kartläggning är en nödvändighet; Hur skall man annars kunna göra en dopvittnesanalys och säkra anorna? Ju längre jag forskar ju tydligare blir detta för mig.
 
Det var några tankar till morgonkaffet. Andra kan säkert fylla på med annat.
Vänligen,
Olle Elm
Vänligen,
Olle Elm

2010-01-16, 14:24
Svar #29

Utloggad Jimmy Dahlund

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 327
  • Senast inloggad: 2011-02-23, 23:17
    • Visa profil
    • www.dahlund.eu
Då fyller jag på med lite annat. När det gäller forskning utan husförhör håller jag med Olle. I övrigt skulle jag vilja påpeka att släktforskning är en hobby och att det viktigaste är att man har roligt. Därför har jag forskat på lite olika grenar, det kan röra sig om grannar och bekanta med endast svaga kopplingar.

2010-01-16, 17:44
Svar #30

Utloggad Gunnar Håkansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 528
  • Senast inloggad: 2016-01-13, 08:55
    • Visa profil
Jag kan bara hålla med. Även om du bara är ute efter att komma så långt tillbaka i tiden som möjligt, så är åtminstone syskonen en nödvändighet. Själv har jag inte gett mig på tiden före husförhörsböcker i nämnvärd omfattning ännu (det är ju som en bokföring utan balansräkning!), men i stället försökt följa upp så många släktgrenar som möjligt framåt i tiden, helst till nu levande personer. Det blir väldigt många, och kanske det är roligare att undersöka levnadsöden litet noggrannare i stället. Men det är något du måste avgöra själv. Eftersom släktforskning är en hobby, får man göra precis som man själv vill. Fast man får ju räkna med, att somliga ser en över axeln, om man inte har dokumenterat sina källor.

2010-01-17, 08:23
Svar #31

Utloggad David Backendal

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 23
  • Senast inloggad: 2012-05-01, 09:30
    • Visa profil
OK, tack för alla synpunkter, det kommer hjälpa mig mycket...
Kan återigen bara konstatera att i alla fall detta forumet är det överlägset bästa  
på hela nätet, har man en fråga eller behöver hjälp så är det så mycket folk som är villiga  
att hjälpa till, överlag inom släktforskningen så blir man så oerhört väl bemött, det är jag väldigt tacksam för...
 
Vi hörs ;-)
 
MVH David

2010-01-17, 10:09
Svar #32

Utloggad Olle Elm

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11052
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 23:58
    • Visa profil
    • www.orserum.info
David,
Kom på att jag glömde något viktigt ovan, men det kommenteras i o f s något.  
 
Min erfarenhet efter att ha forskat i 40 år, är att det lönar sig att diciplinera sig att ange källor.  
När jag ivrigt började angav jag inte en enda källa, och kunde givetvis inte hitta tillbaka och kontrollera.
 
När det gäller födeselse, död och vigsel anger jag numera (f,v,d) i mitt program (Holger) och vet att jag då hittar tillbaka, då ju angivelsen av ort för dessa händelser står i texten; Skulle platsen för liknande normala händelser avvika, antecknar jag alltid den direkta källan, annars kan jag glömma var jag fann den.  
För alla andra fynd gäller att notera källa, ner på sidnivå. Inte så mycket för att slippa bli sedd över axeln, utan för att bespara mig själv en massa merarbete. Det är så otroligt irriterande att plötsligt stå där med en uppgift som jag vet att jag skrivet in, men som jag inte kan komplettera eller kontrollera - något som är mer regel än undantag att man har behov av vid forskning. Sådant har hänt otaliga gånger då jag slarvat med källor för t ex fynd i litteratur.
 
Om jag kommer så lång som till att publicera, är det för mig en självklarhet att ange källor så att det jag publicerar blir kontrollerbart.  
Lycka till med forskningen!
Olle
 
(Meddelandet ändrat av smol 2010-01-17 13:46)
Vänligen,
Olle Elm

2010-01-17, 11:04
Svar #33

Utloggad Harriet Hogevik

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 721
  • Senast inloggad: 2013-03-05, 06:25
    • Visa profil
Hej David! Som de andra tycker jag du skall lägga upp din forskning precis som du känner för - fokusera på en viss gren eller ett visst århundrade eller hoppa som du har lust med för tillfället. Du har alltid möjlighet att komplettera eller plocka bort i efterhand. En del som det kan vara klokt att ta tag i under de första åren som släktforskare är intevjuerna med nu levande släktingar - om några år kan det vara för sent. Inte bara äldre släktingar utan även jämnåriga kan ha uppgifter/berättelser om händelser och personer i släkten långt tillbaka. När du väl dokumenterat dina intervjuer kan du plocka fram dem i ett senare skede och försöka belägga eller dementera uppgifterna från intervjerna. Det ger betydligt mer kött på benen om man kan skriva Svanhalspäronen från gården smakade fantastisk gott (enligt- och så en hänvisning till uppgiftslämnarens) än att bara skriva farfars bror, försörjde sig delvis som fruktodlare.
Jag anser att jag haft nytta av inte bara anornas barn utan också barnbarnen. Speciellt i samband med tidiga dödsfall är det intressant att följa barnen och se att faster behövde en piga eller att kusinen togs in som lärling. Men även en ana som flyttar till en helt annan socken vid giftermål - tappade hon kontakten med sin egen familj? Då är det intressant att notera att hon fick ta med sin något yngre kusin och anställa som piga. Och att beskriva en persons äldre liv med fick fem barn men inga barnbarn säger en hel del.
Mvh Harriet

2010-01-17, 15:48
Svar #34

Utloggad Monica Svedberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 724
  • Senast inloggad: 2022-02-10, 13:08
    • Visa profil
Kontakter med ännu levande släktingar samt kusiner och sysslingar (kända som okända) gör det möjligt att få tag på gamla foton av släkten, som du kan kopiera.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna