Nja. Att jämföra med au pairer som råkar illa ut är att förringa vad dessa personer utsattes - och fortfarande utsätts - för. Visst finns det au pair-ungdomar som får arbeta för många timmar och blir allmänt illa behandlade - men de är inte rättslösa. De flesta kommer över med en organisation, de har en familj de kan kontakta i Sverige, de kan kontakta svenska ambassader och konsulat, de kan gå till den amerikanska polisen. Vitsen med slavkontrakten var och är att man tar ifrån de anställda alla papper och inbillar dem att det bara är arbetsgivarens godsinthet som gör att de kan stanna kvar. Vilket tyvärr är helt sant i många fall - anmäl arbetsgivaren och den anställde blir utvisad ut landet.
Idag kallas sådan här handel för trafficking - men den har nog tyvärr alltid funnits, i olika former. Trafficking är långtifrån bara kvinnor och barn som utnyttjas sexuellt; alla sorters enkla, hårda jobb förekommer och hushållsarbete står högt på listan (se t.ex.
http://www.unicef.se/fakta/om_barn/handel_med_barn/ ).
Personligen tror jag inte att det var så många svenskar (eller snarare, svenskor) som råkade så här illa ut; de var visserligen populära som arbetskraft eftersom de enligt allmän uppfattning var arbetsvilliga och renliga. Men de talade inte engelska. Och var inte tillräckligt fattiga. Den största gruppen som blev utnyttjad så här illa var nog förr irländska flickor.
Amerikanska myndigheter försökte faktiskt skydda immigranter mot slavkontrakt. Det är orsaken till att det måste kryssas för på passagerarlistorna att immigranterna inte hade ett arbetskontrakt innan de kom till USA. Det är också en av orsakerna till att immigranterna måste visa att de hade åtminstone en liten summa pengar i kontanter på sig. Och att kvinnor inte släpptes in ensamma, om de inte kunde visa att de skulle till en släkting. Ja, alla fick ju uppge vart de skulle ta vägen.
Naturligtvis gick alltihop att ta sig runt ganska enkelt, men det var åtminstone ett försök från myndigheterna.
Ingela