Jag har frågor angående ett amerikabrev som var publicerat i Östgötacorrespondenten på 1800-talet, tyvärr minns jag inte vilket datum det var.
Vem är Johan Johansson som skrivit brevet?
Vem är morbrodern han skriver till?
Vem är modern som han får brev från?
Vem är Bengt i Lönberga?
Vem är Johannes i Nycklaberget?
Från Emibas har jag Carl Henrik i Sund:
Post 132253
Bengtsson, Carl Henrik
Dräng (ogift man)
f. 29/4 1830 i Västra Ryd, Östergötlands län (Östergötland)
Utvandrad ?/3 1849
från Elmeshult, Sund, Östergötlands län (Östergötland)
till Amerika
Källa: Husförhörslängd, s. 87
Emibas emigrationsakt: Sund E 1849 001
=====================
Hans hustru som dog:
Post 133003
Magnidotter Johansson, Carolina
Piga (ogift kvinna)
f. 6/1 1831 i Tidersrum, Östergötlands län (Östergötland)
Utvandrad 15/5 1849
från Krutebo Kråkarp, Tidersrum, Östergötlands län (Östergötland)
till Nordamerika
Källa: Husförhörslängd, s. 142
Emibas emigrationsakt: Tidersrum E 1849 019
========================
Jonas Säf:
Post 133808
Sääf, Jonas
Hemmansägare fd (gift man)
f. 24/3 1802 i Ingatorp, Jönköpings län (Småland)
Utvandrad 9/5 1849
från Hamra, Svinhult, Östergötlands län (Östergötland)
till Nordamerika
Källa: Husförhörslängd, s. 96
Emibas emigrationsakt: Svinhult E 1849 002
===================
Nils i Stubbarp:
Post 132254
Isaksson, Nils
Gift man
f. 21/7 1803 i Södra Vi, Kalmar län (Småland)
Utvandrad ?/4 1849
från Stubbarp, Sund, Östergötlands län (Östergötland)
till Nordamerika
Källa: Husförhörslängd, s. 271
Emibas emigrationsakt: Sund E 1849 002
Onormerade namnformer:
Födelselän: Östergötlands län
==================
Hoppas på hjälp!
Birgitta
Bref från Norra Amerika
Burlington d 12 Nov 1849
Hederwärde Morbror!
Eder ärade skrifwelse af den 22 Junius bekom jag den 26 October, hwaruti jag till all glädje finner, att I och alla mina öfriga slägtingar lefwa och ha helsan. Jag är äfwen Gudi lof frisk och rask.
Min skola lämnade jag den 1 Julius då hweteskörden tog sin början omkring Burlington. Skolan var kostsam men den var mig en god hjelp, och sedan har jag vistats på flera särskilda ställen.
Jag har arbetat med maskin i 14 dagar och erhållit 1 dollars om dagen. Nästan all säd aftages med maskin, som går med 2 par hästar. En man behöfwes till att köra och en till att öfwerräcka säden, att den blir i små högar. Till bindning fordras 5 á 6 man, och till uppsätttning 2 man, och merändels aftages 15 á 16 acres on dagen; varje acre är 104 alnar på hwarje sida. För (Tviniotevens) slåning betalas 50 cents för acren. Under sädesinkörningen betalas 75 cents.
Här i landet har blifwit en god skörd i år. Jag har arbetat hos en Jordägare och erhållit 13 dollars, och mitt göromål bestod i att plöja och harva ned hwete , både på trädesjord och bland maisen, som den stod och wäxte. Ofwannämnde ägare sådde 100 bushel; en bushel innehåller 7 Swenska kappar, och wanliga priset på nämnde qwantum är 50 cents. När min månad var förfluten, erbjöd han mig 150 dollars, om jag ville blifwa hos honom ett helt år; men jag ville inte vara stadd på så lång tid, och sällsynt är att någon förbinder sig på mer än en eller två månader. Då Swenskar hitkomma bjudes dem 10 á 11 dollars i månadern, men swårigheten emellan dem och husbönderna är att de icke förstå hwarandra.
Den 1 October lemnade jag Burlingtons grannskap och begaf mig om bord på en ångbåt på floden Missisippi upp till Salena och besåg en blygrufwa der och sedan tillbaka förbi Burlington och ned till staden S:t Louis. Min afsigt var att gå till Pittsburg och Cincinnati och ned till New Orleans, för att under vintern wistas under en mildare himmel, och till nästa sommar resa tillbaka till Swerige.
Under den tiden jag war i S:t Louis, träffade jag Jonas Säf från Swinhult, Bengt från Lönberga och Carl Henrik från Sund. De berättade mig att Nils från Stubbarp war nyligen upprest till Iowa att uppsöka mig, och då fann jag mig nödsakad att återwända. Jonas Säf och Bengt woro i ressällskap med mig till Burlington och då hade jag passerat 800 mil. Då wi kommo till sistnämne stad, så war Nils där och war sjuk. Men han önskade att få flytta derifrån, föjaktligen ställde jag hästar och åkdon och ledsagade homon upp till Swenskarne. Nils och hans flickor fingo boningsrum hos Morbror Cassel; ty Nils och han hade warit goda wänner i Swerige, och jag lemnade honom penningar till att få lifsmedel.
Jag återvände till Burlington, och när jag kom dit så war Carl Henrik anländ från S:t Louis. Han blev efter mig där, ty hans hustru war sjuk, och nu är hon död. Min moders bref, som han hade fört med sig från Swerige, hade han lemnat till sin swåger, innan jag träffade honom, och han war rest upp i landet, för att köpa jord, och nu har jag sport war han bor och Henrik tänker framledes att söka upp honom, och då kan jag erhålla brefwet, som jag då genast kan skrifwa swar på.
I Julhelgen ämnar jag besöka Swenskarne. Carl Henrik och jag äro i Burlingtons grannskap och hugga wed för 70 cent carden. En card är 8 tott lång och 4 tott hög. Carl Nilsson är nära intill oss och har 4 1:2 ? dollars i månaden. -
Öfwer-Jägmästar Å--nd har gjort anmärkning öfwer min uppgift om landwägen till Californien, men deri har han tagit fel. Han säger, att det icke utgör mer än 1700 Swenska mil, och min uppgift är 2300 Engelska. Detta bewisar, att han icke wet huru många Engelska, som gå på en Swensk mil. En Swensk mil innehåller 6 Engelska och något öfwer, men det är så obetydligt , att det för ingenting, huru kan det då blifwa så många Swenska. Från Förenta Staterna utgick till Californiaen 14000
? med 4 á 5 personer om hwarje åkdon. Att skrifwa något om Californien , snser jag wara onödigt, emedan derom är tillräckligt anmärkt i Swenska tidningar, och föröfrigt hwad jag tror, så är det wäl ingen från Swerige som företager en resa dit. Hwad mig angår, så har jag ännu icke afgjort med mig sjelf, om jag skall företaga en så lång resa, men I skolen få weta det framdeles.
Säg Johannes i Nycklaberget med flera, att de icke sända mig några despotiska helsningar, för det jag ej kom hem enligt mitt löfte på den bestämda tiden som jag tänkte, när jag lemnade Swerige, ty jag gjorde mig lika litet, som andra hemmawarande stuggrisar, någon föreställning om hwad det wille säga att företaga en sådan lång utländsk resa. När man kommer så widt ut i werlden, kan det blifwa många förändringar både med helsa och sinnelag, men om Gud förlänar mig lif och helsa så kommer jag när jag behagar, ty wore det ej för min hulda moders och slägtingars skuld, så komme jag aldrig till Swerige mer; och icke behöfwer någon göra sig således flera bekymmer om hurudant jag har det i Amerika, ty jag bor på Guds ädla och fria jord, och icke är jag någon slaf under andra, utan jag är min egen herre, såwäl som alla andra Guds skapade warelser. Jag har nu warit på Amerikansk jord 2 1-2 år och icke blifwit fordrad att betala en enda cent för det jag fått lefwa; icke heller är min mössa uppsliten af lyftande för några herrar. Här är ingen rangskillnad emellan högre och lägre, fattiga och rika eller någon fåfänga eller titelsjuka eller tillgjorda cermonier, utan allt är tyst och stilla och alla lefwa i fred och wälmåga till sitt lekamliga uppehälle och icke någon går wid andras dörrar och tigger sina smulor. Det har hänt på flera ställen där jag warit, att Amerikanarne frågar mig efter Sweriges omständigheter och förhållande samt den wanliga arbetslönen; hwarpå jag har omtalt sanningen, då de ha ruskat på sina hufwuden och swarat mig, att de äro de lyckligaste menniskor under solen; och werkeligen är det så, ty de behöfwa icke att skrapa ihop och sälja allt hwad de hafwa för att betala stora skatter till kronan och embetsmanslöner. Ingen finnes här, som har godsare eller torpare under sig, så att de kunna taga sista skärfwen och sedan skicka dem ut att tigga på bygden, eller slå ett qwarter brännvin i halsen på den arbetande för ett dagswerke.
Jag will nu sluta min skrifwelse för denna gången; men ett är som jag innerligen önskar, att icke man i Swerige skall göra sig onödiga beswär, för att afråda dem som, beslutat att resa till detta Canaans land. Har jag för mycket skrifwit, så beder jag om ursägt, om någon skulle sig förarga. Men jag vet att det jag skrifwit är sannt, och icke utan orsak, tecknar
Johan Johansson.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy