Emigrantens utflyttningsattest ger inte avresedatum. Resan hemifrån kunde skjutas framåt en kortare tid. Resan genom Sverige kunde fördröjas, beroende på kommunikationerna, bättre när tågen rullade. Restiden över Atlanten förkortades i och med att bättre båtar byggdes. I flertal böcker om emigration finns också beskrivet om resans längd, om fartygens standard, om övergången från segelfartyg till ångfartyg, etc. Se i bibliotekets hylla på litteratur om emigration, ofta Kcx.
Intressant läsning om emigrantresan finns i Ernst Beckmans böcker, dels 1877 men även 1883. Om jag minns rätt är det i Från nya verlden : reseskildringar från Amerikas Förenta stater, som han berättar om överfarten via Liverpool. Beckman var upptäckande journalist och följde också i spåren på de svenskar som arbetsvandrade eller senare emigrerade till NordTyskland.
I Norrländsk tidskrift 1957:4, s 25-29, beskriver Torsten Cederberg annonser i tidningen Westerbotten för år 1882, och ger i artikeln också några restider. Guion-Linien lovade överfart med postångare på sju dagar och några timmar.
Av annonstexten verkar det som om tiden avsåg resa från Göteborg.
Från Irlands sydspets, Queenstown (nu: Cobh), lovade Cunard-Linien 1893 att deras fartyg Lucania kunde gå på 5 dagar och 20 timmar, med 21-22 knop per timme, 1400 passagerare och 400 besättningsmän. White Star Linien meddelade 1895 att Germanic med nya motorer gick på 6 dagar och drygt 20 timmar. Flertalet emigrantbåtar som avgick från Liverpool gick in till Queenstown som sista hamn före Atlantöverfarten; så gjorde även Titanic.
Cobh (som är hamnstad till Cork och hette tidigare Queenstown) har ett intressant emigrationsmuseum, ett bra mål för Irlandsresenären.
Irma Ridbäck