Manipulerade personuppgifter ?

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Vilka personuppgifter följde emigranten på hans/hennes resa till Amerika?
 
En person adopteras av morföräldrarna. År 1923 emigrerar han till Amerika och ansluter sig till sin riktiga mor, hennes make och de två halvsyskonen. Han tar denna familjs efternamn.
 
1913 dör hans adoptivmor/mormor och 1938 hans adoptivfar/morfar. I båda fallen ärver han dem enligt bouppteckningarna.
 
1982 dör han i USA. Om han inte har hustru och barn och inte skrivit något testamente, går det då att manipulera bort att han faktiskt är adopterad av morföräldrarna i Sverige. Jag vet inte hur amerikansk arvsrätt fungerar, men om den liknar vår så ska ju hans egendom ärvas av syskonen, om inte föräldrarna är i livet, i detta fall morföräldrarnas barn (inräktat hans egen mor) inte hans halvsyskon i USA. Kan dessa hans syskonbarn dölja att han är bortadopterad, om de nu vet det?
 
Räknas de Amerikanska bouppteckningarna, som allmänna handlingar, som de gör här hos oss?
 
Detta kan vara svaret till mitt inlägg, Varför vill man inte berätta under Ordet är fritt om släktforskning.
 
Ann-Mari Bäckman

[Chris Bingefors]

Ann Mari
 
Det finns säkert de som ver mer än jag om detta men jag har för mig att adoption i egentlig mening inte fanns förrän 1917 i Sverige. Dessutom har det tidigare varit möjligt att ärva sina biologiska föräldrar ändå. Men det kan ju vara så, att han inte talat om adoptionen i USA, det var lättare att komma in om man hade föräldrar där. Om han var halvsyskon kanske de andra barnen inte accepterade honom helt och fullt, speciellt om han kom sent till familjen. Sådant talade man inte högt om på den tiden. Sedan är det ju tyvärr så, att även helsyskon kan bli rejält osams!

[Ingela Martenius]

Tja, det enkla svaret är att han inte var adopterad av morföräldrarna. Adoption infördes i Sverige 1917, och mormodern (adoptivmodern) dog ju 1913. Det var dessutom frågan om s.k. svag adoption, dvs. rättsverkningarna var begränsade (ändrades i Sverige först 1957 till stark adoption).
Termen adopterad har använts mycket slarvigt genom åren, när man i själva verket menat fosterbarn.  
 
Personen kunde ärva sin mormor på två sätt: dels om modern (den biologiska) var död, då ärver han hennes arvsrätt; dels genom testamentariskt förordnande. I det här fallet verkar ju inte modern ha varit död 1913.
Han kunde ärva sin morfar på tre sätt: dels kan han efter 1917 och innan 1923 ha blivit adopterad och därmed fått arvsrätt; dels om modern (den biologiska) var död, då ärver han hennes arvsrätt; dels genom testamentariskt förordnande.
 
När personen dör 1982 har vi tre möjliga scenarier (förutsättningen är inga barn):
1. Han adopterades verkligen av sin morfar. Har han inga barn går egendomen först upp till morfadern=adoptivfadern och sedan ner till modern=adoptivsystern och hennes syskon (alltså biologiska mostrar och morbröder men adopterade syskon). Är modern=adoptivsystern död ärver dennas barn egendomen (likadant med moderns syskon). Dvs. hans (biologiska) halvsyskon ärver honom fullt ut i egenskap av (adopterade) syskonbarn - med möjligt avdrag för de adopterade syskonen.
Det gör här i praktiken ingen skillnad att han inte adopterades av sin mormor.
2. Han adopterades inte. Egendomen går då upp till båda hans (biologiska) föräldrar. Hälften av egendomen till fadern, hälften till modern. Är föräldrarna döda går egendomen ner till deras barn. Dvs. i det här fallet får hans amerikanska halvsyskon dela på bara halva arvet. Den andra halvan går ju till fadern och, om han är död, till dennes arvingar (barn eller syskon - man får ju förmoda att farföräldrarna inte är i livet).
3. Han har gjort testamentariska förordnanden som - eftersom han inte har några barn - kan se ut hur som helst. I USA är det mycket vanligare än i Sverige att skriva testamenten; inom anglosaxisk rättskipning finns t.o.m. en särskild term för om man varit vårdslös nog att dö utan testament - you die intestate. Det ställer i allmänhet till ett elände när någon dör intestate; de enda som tjänar på det är advokaterna... Även vanliga människor med inte alltför stor egendom och bara bröstarvingar att ta hänsyn till brukar skriva testamenten.
 
Slutsats: om det verkligen inte fanns något testamente efter den här personen, så beror det på en rad andra faktorer om det för de amerikanska halvsyskonen lönar sig att tänka sig den här personen som adopterad eller inte.
Om vi tänker oss inte adopterad så går 50% av egendomen bort till den biologiske fadern.
Om vi tänker oss adopterad och modern=adoptivsystern hade en rad syskon så skall egendomen delas mellan alla dessa syskon. Låt oss säga att det var fem syskon (alltså fem adoptivsyskon) så får var och en av dessa 20% av egendomen - de amerikanska halvsyskonen får alltså dela på 20% av arvet, efter sin döda mor. Hade modern=adoptivsystern däremot inga syskon (eller syskonen är döda utan arvingar) så får de amerikanska halvsyskonen dela på hela arvet.
Det är alltså komplicerat att räkna ut om de amerikanska halvsyskonen tjänar eller inte tjänar på att tänka sig halvbrodern som bortadopterad eller inte.
 
De amerikanska arvslagarna liknar våra, men jag har för mig att de i allmänhet tillåter istadarätt (rätt att ärva istället för en död arvtagare) för avlägsnare släktingar. I Sverige får ju t.ex. inte kusiner ärva automatiskt - när arvet efter mig först måste gå upp till mina (döda) far-/morföräldrar för att sedan gå ner till deras barnbarn via döda föräldrar anses i Sverige släktskapet som alltför avlägset - vilket Allmänna Arvsfonden = staten tjänar på. I USA har jag dock för mig att kusiner och kanske t.o.m. sysslingar kan ärva. I England var istadarätten i princip obegränsad fram till 01 jan 1926 (Dorothy Sayers skrev en intressant deckare om problemet, Unnatural Death).
 
Men det är alltså mycket troligt att den här mannen skrev ett testamente. Diskuterade han någonsin under sitt liv arvsfrågan med en advokat eller ens en bankman, så fick han säkert rådet att göra upp ett testamente! Och det kan ju vara testamentet som ställt till det i släkten! Det är ju lätt att tala om att vissa personer fått för stor andel bara för att de - med rent ekonomiska bitankar - visat en snäll och söt sida...i amerikanska termer - they sucked up to him.
 
Amerikanska arvshandlingar är såvitt jag förstår allmänna handlingar. Men för en svensk ter sig den anglosaxiska arvsprocessen ofta ganska svårförståelig; det är nog bäst/enklast att be om hjälp från en van amerikansk släktforskare - och hjälpsamma sådana finns ju det ju ganska gott om här på Rötter.
 
Ingela

[Eva Dahlberg]

Ann-Marie, om du söker på Ancestrys gratis Learning Center (sökrutan i Search the library), på ordet probate så kommer en del information upp om de olika dokument som kan finnas, bl.a. testamenten och bouppteckningar. De är offentliga och finns på county-nivå.
 
Eftersom han dog i USA och jag tror du har uppgiften om när han dog från SSDI så kan du beställa hans SS-5-kort, det kort han själv fyllt i när han sökt om socialförsäkring och där han bör ha varit tvungen att ange sina föräldrar. Där kan du se vilka han angivit/räknat som sina föräldrar. Det kostar 27 dollar och tar en stund att få. Läs mer här: Anbytarforum: Länder: USA: Internet: Social Security Death Index (SSDI): Äldre inlägg (arkiv) till 2003-09-17.
 
Vid invandring och census behövdes aldrig ens uppgifter om ålder, namn etc. styrkas med dokumentation, däremot vid ansökan om socialförsäkring.
 
Hälsningar,
Eva

[Ann-Mari Bäckman]

Chris, Ingela och Eva, tack för era kloka svar!
 
Nu vet jag ju inte om han hade familj och om inte, så verkar det absolut troligt att han skrev ett testamente. Så detta är bara en fundering om det var möjligt att dölja en eventuell adoption.
 
Modern hade ju lämnat ansvaret för vårdnaden till morföräldrarna, men det är möjligt att han därför kallades bara för adoptivson, trots att han inte var det. Jag har Göran Ingers Svensk Rättshistoria och där står att barnet kunde ansöka om att upphäva adoptionen. Om han nu var adopterad efter 1917, så står han dock fortfarande som adoptivson i bouppteckningen 1938. Det lustiga med den här mannen är att (som jag tagit upp tidigare) han står i födelseboken, SCB, som son till morföräldrarna. Jag har inte kollat i den riktiga födelseboken vad som står där. Nåja detta var bara en parentes.
 
Jag har funderat på att kolla SSDI, men det känns så osäkert om att lämna ut ens kontonummer. Jag visste att det tagits upp förr, så det var bra att jag fick tips om att läsa mer om hur det går till. Maken lämnade annars ett tips, som jag inte tänkt på och det är att öppna ett särskilt konto, för detta/dessa ändamål. Då behöver man inte oroa sig om pengar, som kan försvinna.
 
Den adopterade sonens riktiga mor hade en bror i USA och fyra syskon i Sverige.
 
Detta om det skulle ha begåtts ett fel, tar jag inte alls på allvar, men funderingen är väl mer om hans halvsyskonbarn, är medveten om detta och därför inte vill berätta vad som hände med honom när han kom till Amerika.
 
Det är komplicerat med svensk arvsrätt och än värre blir det om personen flyttar utomlands och byter medborgarskap.
 
Ann-Mari Bäckman