Mormoner och hjemmedop

[Gunnel Urdal]

Mormors far dissenterade till mormon 1874, men redan 1865 döptes en av döttrarna i hemmet, hon var då 1,5 år gammal. Dopet utfördes av en grannfru, som var mormon, och fördes in i Oslo domkirkes dop/födelsebok.
En syster till henne döptes vid två års ålder av en skollärare 1872. Mest är jag förvånad över att en kvinna var betrodd att förrätta dop vid denna tid, och att statskyrkan accepterade det. Har försökt hitta information men hittar inget som behandlar detta. Är det någon som vet, eller har tips var jag ska söka, så är jag tacksam.
Gunnel

[Elisabet Arvidsson]

Står det verkligen att hon även är döpt eller står det bara att hon är född?
Min fråga beror på att svenska statskyrkan har ju inte accepterat om barnen var barndöpta av annan frikyrka (eller odöpta) utan endast skrivit född..föräldrarna är... osv.
Kanske de bara gjort en notis i födelseboken för att tala om hur det förlåg sig med barnets dop.
Mormoner har ju, som tradition, alltid varit noggranna med att skriva ner vilka som är döpta så att framtidens generationer ska veta hur det ligger till. Kanske bodde de relativt i ensamt område (utan andra mormoner) & då var detta deras enda lösning så att dopet stod nedskrivet någonstans.
Elisabet

[Gunnel Urdal]

Hej Elisabet
I kolumnen bredvid faddrarna, står det: hjemmedöbt af Amelie Pedersen. Flickan var född i maj 1864 och dopdatum 16 juli 1865. Jag hade fel om att Amelie var mormon, det vet jag inte, men hon och maken bodde i samma trappa som mormors föräldrar.Hausmansgade 24 Oslo. Där bodde också en familj samt en ensamstående, som var mormoner enl folketellingen 1865.  
1872 i Trefaldighet, står det: döbt af skollärer Stave. Den flickan var född 1870, så det var ju inte nöddop heller. Detta förbryllar mig!
Gunnel

[Elisabet Arvidsson]

Ja, det var högst intressant.
Barn bör ju vara nöddöpta eller inom rimlig tid, ca 1-2 veckor ifrån födelsen (oftast dagen efter en födelse) eftersom barn i denna tid ansågs okristeliga & ogudaktiga samt kunde drabbas av onda andar om de inte var döpta i rätt anda.
Mesta svaret finner du nog om du kan hitta föräldrarnas leverne på något sätt. ex genom sockenprotokoll, domböcker --är de inte skrivna i Kyrkans böcker står det säkert en notis om detta där. Vore intressant att ta del av svaret när du finner det.
Kunde det vara så att den ene föräldern var emot kyrkan/prästen av någon anledning & den andra fick be prästen utse en annan person som kunde ge välsignelsen då ena partner var borta (en tanke som egentligen inte stämmer, i mitt huvud)?
Skriv gärna då du finner en lösning eller ett svar på din fråga. / Lycka till i letandet elisabet

[Ingela Martenius]

Jag vet ju inte hur det låg till i Norge, men i Sverige hade nog min tolkning varit tvärtom:
barnet nöddöptes så snart det var fött av grannfrun Amelie Pedersen, för att det var ett mycket svagt barn. Detta var ett fullt giltigt dop (förutsatt att Amelie Pedersen var konfirmerad), men vid senare tillfälle ville föräldrarna - eller kyrkan, beroende på vad de ansåg om fru Pedersens förrättning - göra det ordentligt. Som en förklaring på varför dopet dröjt så länge förde man då in att barnet redan var döpt hemma.
 
På många ställen i Sverige var man tvungen att nöddöpa eftersom vägen var oframkomlig eller vädret för hårt (alltså inte för att barnet var särskilt svagt); fast detta dop egentligen var fullt giltigt så gjorde man oftast om det vid ett senare tillfälle. I folklig tro ansågs det att ett dop inte tog fullt ut så bra om det inte var en präst som förrättat det.
 
Ingela

[Gunnel Urdal]

Christian och Sofie fick 8 barn. De tre första döptes i kyrkan. de som döptes hemma var Anna Maria 1 1/2 års ålder, Nilsine vid 2 år, Valborg 4 mån. Vartannat barn döptes i kyrkan och vartannat hemma! Har tolkat det som en kompromiss, tror att det var Christian som hade religiösa grubblerier och inte var bekväm i statskyrkan. Nöddop är ju en tanke, men känns ändå inte helt rätt. Alla tre hemmadöpta var friska och uppnådde hög ålder. Äldsta barnet drunknade vid 13 år, familjen bröt ihop. Christian sökte sig till religionen och Sofie på annat håll. Hon fick syfilis och födde ett svårt sjukt barn, som döptes i kyrkan! Barnet dog efter ett år, och det var då Christian dissenterade till mormon. Mormor, deras yngsta, döptes 6/4 1879. Hemmadöpt av en granne, som samtidigt döpte även en annan grannflicka. Samma dag döptes hans eget barn i kyrkan! En söndag i april, det verkar ju planerat och inte nöddop. Kanske är det ändå så att barnen döptes två gånger. Sofie dog i sin syfilis och skomakarmästare Christian höll ihop sin familj. Förvirringen känns total! Men jag får jobba vidare.
Gunnel

[Marianne Solli]

Hei Gunnel.
 
Slik du beskriver dette får jeg også et inntrykk at at foreldrene kom til et kompromiss, kanskje pga. at de ikke ble enige om hvordan de skulle takle dette.
 
Jeg kjenner faktisk til et ektepar som lever i beste velgående med sine to d?tre, der den ene er d?pt i statskirken, mens den andre er velsignet i pinsemenighetern, for å kunne ha voksendåp senere. Foreldrene har hver sin oppfatning av dette, og har derfor også kommet frem til denne ordningen.

[Gunnel Urdal]

Hej Marianne!
Ja, det är kanske så att barnen döptes i kyrkan och i några fall även hemma. Ska leta vidare ett tag om detta. Känns ändå bra att de höll ihop trots alla svårigheter.
Hälningar
Gunnel

[Gunnel Urdal]

Nu har jag fått uppgift av en historiskt kunnig person, att barnen troligen döptes i kyrkan och samtidigt välsignades av mormoner hemma. Detta blev noterat som hemmadop i kyrkboken. Mormoner döper inte före 8 års ålder. Man lär sig!