Hej Inga- Lill!
Jag leder inga kurser men har nyligen hjälpt en kvinna med enbart finska rötter. Jag har även själv finska anor på min mors sida men då blott i svensktalande områdena; Österbotten. De råd jag kan ge är som följer:
När det gäller finsktalande Finland måste man som första steg vända sig till den församling där din kursdeltagare har sina anor och begära ett intyg (ämbetsbetyg) eller släktutredning. Och det gäller då att inte bara begära data för far eller mor utan även nästa generation för att komma tillbaka så långt att de digitala återgivningarna finns tillgängliga, framför allt Finska Släktforskarföreningen (FSHF). De erbjuder digitala bilder av kyrkoböcker till tiden före sekretessgränsen, i allmänhet fram till sekelskiftet 1900.
Sedan finns Hiski (= HistoriaKirjat, på svenska: Historieböcker) som är ett projekt att bearbeta kyrkoarkivets material och göra det tillgängligt via internet. Dessa uppgifter är alltså ingen direkt återgivning av digitala kyrkoboksidor utan en bearbetning av materialet och därmed andrahandsuppgifter. De sträcker sig inte heller lika långt fram under 1800-talet som originalbilderna från FSHF.
Och när det gäller kontakt med de finska församlingarna så kan det vara bra - om man inte kan finska - att avända Google Chrome vid sökning på internet. Då får man direkt en översättning av finskan (även om det har sina brister) och kan lättare få kontakt med dem som har hand om intyg och släktförfrågningar. Ofta finns möjligheten att fylla i en ansökan elektroniskt. Men det kan vara bra att via telefon - var beredd att tala engelska! - eller mejl först ta kontakt med församlingen så att tågordningen blir rätt och de får en vink om att en ansökan är på ingång.
Vissa av de finska församlingarna har också numera särskilda centralregister som handhar släktförfrågningar. De kan då rymma en kyrklig samfällighet, dvs. ett antal kyrkliga församlingar. Detta gör att svar på förfrågningar kan ta tid. Min kvinna fick vänta 6 månader för intyg om hennes far- och morföräldrar i Kuopio. Det beror också på att denna arbetsuppgift för personalen inte är en prioriterad fråga; de tar sig an detta när tid medges.
Men ibland kan det också gå mycket snabbt. Min nämnda kvinna, som f ö var ett krigsbarn och flydde till Sverige under Finska vinterkriget, behövde uppgifter om sina biologiska föräldrar i Helsingfors. Hon fick uppgifterna inom 1 vecka från Helsingfors församlingar - Centralregister. (Men det berodde antagligen på min påpekan om att hennes relativ höga ålder, kraftigt försämrade syn och oförmåga att använda dator).
Lycka till!
Mvh/Leif