Finsk- eller svenskspråkig?

[Sara Bergström]

Vet någon hur man får reda på om en person var finsk- eller svenskspråkig? Personnamnen i kyrkböckerna är ju skrivna på svenska även i finskspråkiga kommuner. Och i finskspråkiga släktutredningar har jag flera gånger sett förfinskningar i namnen även om personerna kommer från helt svenskspråkiga platser. Själv är jag helt och hållet finlandssvensk, men jag antar att en hel del av mina förfäder var finsktalande eftersom de kommer från helt finskspråkiga trakter. Det vore intressant att känna till deras modersmål, om det alls är möjligt att utläsa.
Tacksam för tips!  
 
MVH,
Sara Bergström

[Sten-Hermann Schmidt]

Hej Sara!
Din fråga är intressant. Själv är jag i samma sits. Har Du lyckats få några ledtrådar via andra kanaler?
mvh Sten-H.Schmidt

[Hans Vappula]

Åtminstone i mitten av 1800-talet, och i åtminstone i Artsjö (fi. Artjärvi) socken, finns det en kolumn i husförhörslängden som heter Äidinkieli/Modersmål.
Om boken förts på svenska är alternativen där f eller s för finska resp. svenska.
Har boken förts på finska (gäller perioden fr o m 1863 och senare, olika årtal i olika trakter), är alternativen s för suomi = finska eller r för ruotsi = svenska.
Jag antar att motsvarande finns på många håll i mitten av 1800-talet.
Hur man gjorde med ev. rysktalande vet jag inte, men jag antar att man då skrev r på svenska och v (för venäjä) på finska.
Fast troligare är väl att ev. rysktalande inte hamnde i lutherska hfl. utan i ortodoxa kyrkans metrikor, som fördes på ryska ända till 1920...
 
m v h
//Hans

[Sara Bergström]

Hej Sten-Hermann och Hans!
 
Ja, jag har faktiskt fått ett svar per e-post tidigare. Där var tipsen att kolla efternamnet (om det finns något), orten och muntliga källor.
 
Jag är ju själv som sagt finlandssvensk och vet vilka kommuner och orter i Finland som är svensk-, finsk- eller tvåspråkiga, men jag skulle inte vilja basera forskningen på antaganden.  
Och tyvärr har många av mina och min mans anor inga direkta efternamn, utan enbart patronymikon eller gårdsnamn.
Någon kolumn där det står äidinkieli eller modersmål har jag dessvärre inte stött på. Då vore det ju enkelt... men det kan ju hända att det som Hans Vappula skriver står r eller s någonstans utan att jag har märkt det, så det ska jag kolla. Tack för det tipset!
 
Många av mina förfäder har helt svenska namn, men bodde i finska trakter och det gör det hela mycket svårare.
 
Mvh,
Sara i Korsnäs (världens svenskaste kommun), Finland

[Tord Påhlman]

Att man har svenskt namn men bor i helt finskspråkiga trakter behöver väl inte innebära att man är finskspråkig. Då Finland var vår östra rikshalva var svenska det officiella språket, eller som en finsk historieprofessor uttryckte sig i svensk TV för något halvår sedan: Finska var ett språk som talades i köken och byarna. Om Finland fortsatt att vara en del av Sverige (inte 'tillhört' Sverige, min anm) hade finska språket idag haft ungefär samma ställning som iriskan har på Irland. Då Finland var en del av Sverige var väl ordet finlandssvensk knappast uppfunnet ännu. Johan Ludvig Runeberg sa någon gång: ....och själv så är jag finne. Med det avsåg han inte sin språkliga tillhörighet. Även om finlandssvenskarna huvudsakligen bor/har bott koncentrerade till vissa delar av landet har det alltid bott svenskspråkiga på helt finska orter och det förekommer väl än idag (tror jag). Svenska gymnasier finns/har funnits både i Björneborg och Kotka, helt finskspråkiga orter. Därför menar jag att det blir lite fel att anta att dina förfäder troligen var finskspråkiga för att de bodde i finskspråkiga orter. Däremot kan man väl väl tänka sig att om de tidigare generationerna burit rent finska namn som i senare generationer försvenskats kanske din släkt ursprungligen varit finsk. Du blir väl inte mycket klokare på detta, det är fortfarande en massa antaganden.
 
Hälsningar från Tord Påhlman som är helt rikssvensk, men har en viss känsla för Finland

[Sara Bergström]

Ja, jag vill inte heller bara anta att mina förfäder var finskspråkiga för att de bodde i en viss finskspråkig ort. De hade som sagt svenska namn. Och jag vet att allmogen oftast var finskspråkig medan adeln och prästerna talade svenska. Och språköar finns det fortfarande i både Kotka, Björneborg och Uleåborg och Tammerfors med flera ställen.  
Och att begreppet finlandssvensk är ungt vet jag också.  
Jag har sett en antavla till Johan Ludvig Runeberg från hans mors sida. Hon kom från svenskspråkiga trakter i Österbotten och endel av hennes förfäder är desamma som min mans. Jag har utgått från att de var svenskspråkiga, men när jag läste antavlan i ett nummer av Genos var den helt förfinskad med -poika istället för son och Matti istället för Mats, Juho istället för Johan, Olavi istället för Olof, Kauppi istället för Gabriel och Mikko istället för Mickel osv. Men det kan ju hända att det bara var ett förtydligande eftersom artikeln var skriven på finska. Er kung heter ju också Kaarle Kusta här i Finland.
När jag skrev att många av mina förfäder har svenska namn och bodde i finska trakter menade jag att det då är svårt att veta om de tillhörde en svensk språkgrupp där eller om de hade finska som modersmål. Det finns ju fortfarande hur många finländare som helst som har svenska namn, men inte kan ett ord svenska. Och det hade varit roligt att veta om det fanns något sätt att ta reda på detta utan att basera forskningen på en massa antaganden. Men ingenting inom släktforskningen är väl säkert till 100% så jag får väl acceptera det jag också  
 
Mvh,
Sara som också har rikssvenska anor, men hejar på Finland i ishockey

[Jean Lindén]

Vet inte om det här direkt har med er diskussion att skaffa, men som finlandssvensk i Finland så har jag lärt mej att se mycket kritiskt på uppgifter om språk (det är ju ett problem spec. för språkliga minoriteter, att antingen deras språk ELLER hemland förvanskas i arkiv. Jag har förstått att många finlandssvenska amerikaemigranter antecknades som finskspråkiga för att de kom från Finland ELLER antecknades som kommande från Sverige, eftersom de talade svenska och kanske emigrerat via någon hamn i Sverige).
 
Ett nyare exempel på otillförlitliga arkiv är det s k Krigsarkivet, som för nåt år sedan öppnade sina internetsidor. Där hade man använt ett dataprogram som automatiskt registrerade stupade som finskspråkiga, ifall uppgifter om modersmålet saknades i källmaterialet! Följden var absurda uppgifter, t ex att så gott som samtliga stupade från helt svenskspråkiga trakter i t ex Österbotten hade finska som modersmål...(Uppgifterna har väl till stora delar korrigerats efterhand, men mycket skumheter finns troligen kvar).

[Anders Fagerblom]

I den finländska folkbokföringsdatabasen finns en tämligen uttömande artikel om namnskick i Finland.

[Heikki Särkkä]

Att förfinska förnamn på personer med svenskt mödersmål tycker jag är absolut förkastligt. Det skulle ha varit logiskt att skriva Larsinpoika osv. på finska.  
 
Det finns en doktorsavhandling från år 1932 (Holger Wall?n, Språkgränserna och minoriteterna i Finlands svenskbygder omkring 1600-1865), men den hjälper förstås inte om anan levde i en finskspråkig trakt.
 
I enstaka fall kan man hitta en domboksprotokoll, som noterar 'okvädinsord' på originalspråket.
Man kan anta, att någon som gjorde sig skyldig till sådant, använde sitt modersmål.
 
Mvh Heikki

[Kjell Öhman]

Staden Viborg i Karelen grundades av svenskarna i slutet av 1200-talet. Vilket språk var det dominerande språket i Viborg på 1600-talet? (svenska, finska eller möjligen tyska)

[Heikki Särkkä]

Det beror på vad man menar med dominerande språk. Svenskan var det enda språket i myndigheterna, medan majoriteten av befolkningen talade finska.

[Kjell Öhman]

Tack Heikki för denna upplysning. Under 1500-talet och inte minst 1600-talet var det en viss tysk invandring till Viborg (huvudsakligen köpmän av skilda slag). I vilken utsträckning pratades det tyska i staden under 1600-talet, tror Du?

[Kirsti Ervola]

Hej Kjell,
 
Det finns en bra föredrag om ämnet i nätet, tyvärr bara på finska: Hans Andersin: Ruotsalais-saksalainen aika Viipurissa. (Det svensk-tyska tiden i Viborg, 2.7.2004). - Här ett försök till ett kort sammandrag:
 
Viborg var en mångkulturell och mångspråkig stad redan på medeltiden. Förvaltningsspråket var svenska, de rikaste köpmän var tyskar, och invånarnas majoritet finnar. Man sade att Slottet (dvs. ämbetsmän och officerare) talade svenska och Staden (borgerskapet) talade tyska. Flertalet av Viborgs rådmän var tyskar mot slutet av 1400-talet, då utlänningar förbjöds att vara rådmän i det Svenska riket.
 
Under Gustav Vasas tid lockade man utländska köpmän till stadigvarande borgare, och antalet tyskar (också holländare, skottar, fransmän etc.) ökade i Viborg . De makthavandes och ämbetsmännnens språk var svenska, alltså dominerade svenskan i den bemärkelsen, men de mäktigaste borgarna var tyskar, och hantverkare för det mesta finsk- eller svenskspråkiga. I praktiken talade stadens invånare flera språk. Språkgränserna var inte fasta, men för att förändra ens social status betydde ofta att man bytte språk också. På 1600-talet förlorade den finska majoriteten ställningar i stadens förvaltning, efter 1622 fanns det inte en enda finskspråkig rådman.  
 
Sedan Viborg hade blivit en rysk stad år 1710 förändrades situationen eftersom tyskan hade en stark ställning som förvaltningsspråk i Ryssland. Magistraten i Viborg blev tyskspråkig 1727, skolan blev tyskt, t.o.m. stadens första tidning kom ut på tyska. I och med ryska köpmän och hantverkare flyttade in, blev ryskan det fjärde huvudspråket i staden. Man valde språk efter sällskap, att kunna flera språk var en självklarhet. Det uppstod ett eget viborgskt, finsk-svensk-tysk-ryskt blandspråk.
 
Under autonomins tid på 1800-talet vann svenskan till en början snabbt tillbaka sin ställning som maktens och förvaltningens språk (fast de tyskspråkiga gjorde hård motstånd). Mot slutet av 1800-talet blev det sedan det finska majoritetens tur att förbättra sitt språkliga status.
 
Mvh KE

[Olle Elm]

En sådan sammanfattning är värd att också hamna någonstans där den syns bättre och lätt kan kommas åt. På Håkans tid kunde sådant här material hamna i Rötter - under te x Forskartips
Vänligen,
Olle
Kirsti, Du kanske kan erbjuda stället där Du funnit den, att lägga in den svenska sammanfattningen?

[Kjell Öhman]

Kirsti. Stort tack för Din sammanfattning av Andersins föredrag. Finska är ett språk som jag inte behärskar, så jag är mycket glad åt Din sammanfattning på svenska. Det var precis sådana uppfifter jag sökte om Viborg.
Under gårdagen fick jag ett boktips av Tomas Pörtfors. Det är boken Viborgs fyra språk under sju sekler av Marika Tandefelt (utg 2002). Den är dessbättre på svenska
Mer info om boken finns på denna länk:    
http://www.schildts.fi/foerfattare/t-oe/tandefelt-marika

[Kirsti Ervola]

Hej Kjell och Olle,
 
Marika Tandefelts bok är säkert ett precisionssvar till frågan! Det finns också en hel del äldre litteratur på svenska om Viborg och dess historia, där ämnet behandlas.  
Professor Andersins symposium-föredrag fann jag med ett snabb googlande på finska. Det ingår i materialet på sidan av en sammanslutning som heter Viborgs-centret. - Det finns ju massor av Viborg-material på finska nätsidor.  
 
Mvh KE